Kriminologisk sommarskola 5: dråpligt drickande

Som sommarläsning går jag igenom Jerzy Sarneckis ”Introduktion till kriminologi”, ISBN 978-91-44-01746-4.

Kapitel 5 Några empiriska exempel (sidan 77 till 115)

I det här kapitlet redogörs möjligheterna och svårigheterna att studera brottslighetens omfattning och dess förändringar i olika brottskategorier.

Det dödliga våldet är enklare att studera än exempelvis våldtäkt och narkotikabrott. Detta beror på att den stora majoriteten av dessa brott kommer till polisens kännedom och de flesta fall blir också uppklarade.

Det dödliga våldet som det indikerats av dödsorsaksstatistiken har varierat kraftigt i Sverige under de senaste 250 åren. Som störst var detta våld kring mitten av 1800-talet. Som lägst kring 1920- och 1930-talen. De kraftiga uppgångarna av det dödliga våldet under 1800-talet liksom under andra hälften av 1900-talet är relaterade till ökningar av alkoholkonsumtionen (som undertecknad tidigare berättat). Uppgången på 1800-talet sammanfaller med att man i Sverige började tillverka alkohol i stora industriella anläggningar. Mot slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet skedde en kraftig aktivering av nykterhetsrörelsen och en mängd alkoholrestriktioner infördes. Efter mitten av 1900-talet har en påtaglig liberalisering av alkoholpolitiken skett.

Nuförtiden är dock sambandet mellan alkoholkonsumtion och dödligt våld inte lika tydligt.

Förändringar i antalet våldtäkter och narkotikabrott är svårare att studera eftersom alla dessa brott inte kommer till polisens kännedom.

Jerzy Sarnecki uppmanar återigen läsaren att förhålla sig skeptisk till de uppgifter om kortsiktiga förändringar av brottsligheten som florerar i medierna, och som ofta bygger på den officiella statistiken.

Kriminologisk sommarskola 4: statistisk överskattning

Som sommarläsning går jag igenom Jerzy Sarneckis ”Introduktion till kriminologi”, ISBN 978-91-44-01746-4.

Kapitel 4 Brottslighetens omfattning och karaktär (sidan 57 till 76)

Enligt Jerzy Sarnecki kan mediernas rapportering om brottsligheten ”lätt ge intrycket” att brottslighetens omfattning, karaktär och förändringar enkelt kan beskrivas med hjälp av officiell statistik.

Det är till synes mycket enkelt att få fram statistik över anmälda brott, personer misstänkta för brott och personer lagförda för brott. Detta görs genom att vända sig till Brottsförebyggande rådet, Brå. Vid närmare granskning visar det sig emellertid att det finns stora skillnader mellan den faktiska brottsligheten och de brott som anmäls till polisen.

Skillnaden är att det endast är ett mindre antal av alla brott som kommer till polisens kännedom. Dessa brott utgör inte heller något representativt urval av alla brott.

Min egen tanke om kapitlet är att det knappast är ett stort problem att journalister har en för hög tilltro till statistik. Medierna rapporterar snarare regelbundet om enskilda brott och när en politiker eller företagare uttalar sig om brottsligheten på orten publicerar man tacksamt detta utan följdfrågor.

Ur brottsoffrets perspektiv är givetvis varje brott ett brott för mycket. Men det innebär inte nödvändigtvis att brottsligheten ökar eller att det aktuella området skulle vara mer brottsutsatt än andra.

Kriminologisk sommarskola 3: kriminologin 2008

Som sommarläsning går jag igenom Jerzy Sarneckis ”Introduktion till kriminologi”, ISBN 978-91-44-01746-4.

Kapitel 3 Kriminologin idag (sida 39 till 54)

Boken är tryckt 2008 och författaren skriver att läsaren bör vara medveten om att bilden kan vara delvis annorlunda om några år.

Kriminologi är ett förhållandevis nytt ämne som fortfarande håller på att etableras och utvecklas. Redan nu är ämnet emellertid på många håll mycket populärt.

Intresset för kriminologi yttrar sig bland annat i en stor tillströmning av studenter, massmedial uppmärksamhet och omfattande litteraturutgivning. Intresset har ökat både i Sverige och utomlands.

Anledningen till ämnets stora popularitet står att finna i den uppmärksamhet som frågor rörande brott och straff fått i samhället, medieutbudet och politiken. Delvis beror detta troligen på att brottsligheten verkligen har ökat i de allra flesta västländer, och numera ligger på en betydligt högre nivå än efter andra världskrigets slut. Minst lika viktigt kan vara att andra hot mot människans trygghet så som krig, svält och sjukdomar har minskat i de moderna västerländska samhällena. Brottsligheten uppfattas därför som ett förhållandevis större hot. Särskilt uppmärksammat är våldsbrott.

Den moderna kriminologin har tre huvudsakliga inriktningar:
1 Forskning om brottslighetens omfattning, karaktär, orsaker och effekter, inklusive forskning om förövare och brottsoffer.
2 Forskning om åtgärder mot och med anledning av brott, inklusive forskning om rättssystemet och andra institutioner som ägnar sig åt brottslighet som samhällsproblem.
3 Forskning om brottsprevention inklusive utvärderingar av olika typer av åtgärder som syftar till att bekämpa och förhindra brott.

Även om kriminologins popularitet ökar så riskerar kriminologernas inflytande att minska. Orsaken anses vara brottslighetens ökande aktualitet i den politiska debatten. På 1950- och 1960-talen såg man brottslighet i första hand som en fråga för experter. Intresset var inriktat på att söka brottslighetens sociala orsaker, vilket stämde överens med dominerande kriminologiska teorier. Numera ses brott i allt större utsträckning som ett kontrollproblem. Detta kan leda till att kriminologernas expertposition ifrågasätts och att mera populistiska ståndpunkter vinner mark inom kriminalpolitiken.

Den kriminologiska kunskapsproduktionen bedrivs i dag i princip inom tre typer av institutioner: universitet, offentliga forskningsorgan och privata företag. Det land som sedan 1920–1930-talen starkt har dominerat den kriminologiska forskningen är USA. De flesta moderna kriminologiska teorier har sitt ursprung i USA, vilket ibland kan innebära problem när de ska tillämpas på svenska förhållanden.

Kriminologisk sommarskola 2: fängelse eller fritidsgård

Som sommarläsning går jag igenom Jerzy Sarneckis ”Introduktion till kriminologi”, ISBN 978-91-44-01746-4.

Kapitel 2 Det kriminologiska tänkandets utgångspunkter (sida 25 till 38)

Den lagstiftande maktens uppfattning om vad som ska vara straffbart varierar mellan olika kulturer och historiska perioder och präglas av de förhållanden och idéer som råder.

Samhällsförändringar har lett till en förändrad syn på lag och rätt. Utvecklingen har gått från hämnd och straff till en syn på lagen som ett instrument för att styra människors beteende.

Vissa av dagens kriminologer arbetar med utgångspunkt i den inom ekonomisk forskning mycket populära rational choice-teorin. Den kriminologiska varianten av rational choice går i korthet ut på att behandla den potentiella brottslingen som en rationell person, vilken fattar sina beslut om att begå brott utifrån en bedömning av relationen mellan de fördelar som brottet innebär och de svårigheter och risker som detta brott medför. Om man genom olika åtgärder ökar svårigheter och risker för olika tänkbara brott kan man, enligt detta sätt att tänka, åstadkomma en avsevärd minskning av brottsligheten.

Motsatsen till rational choice är determinismen. Med determinism menar man idén att händelseförlopp, liksom människors beslut, helt och hållet orsakas av sedan tidigare existerande förhållanden. Att ha en extremt deterministisk ståndpunkt är ovanligt i dag. Bland dagens samhällsvetare är det dock en vanlig uppfattning att många människors fria vilja är starkt begränsad av exempelvis levnadsförhållanden eller etnisk bakgrund.

Motsättningen mellan att se människan som herre över sitt liv och sina beslut, och att se henne som en omständigheternas fånge går genom hela det kriminologiska tänkandet. Denna motsättning har inte bara betydelse för hur man ser på brottslighetens orsaker, utan är också viktig för hur man ser på samhällets reaktion på den brottsliga handlingen.

Anser man att människan kan fatta fria och rationella beslut blir det ganska rimligt att också anse att man får ta konsekvenserna av dessa beslut, genom att bli bestraffad om man begår ett brott. Straffet kan också förväntas ha brottsförebyggande effekter genom att dels avskräcka förövaren, dels avskräcka andra individer från begå brott

Är det däremot så att vi utgår från att människor saknar kontroll över sina livsomständigheter och alltså inte kan fatta rationella beslut blir straffet meningslöst ur brottsförebyggande synpunkt. Varför plåga någon om denne inte rår för sina handlingar? Meningsfulla brottsförebyggande åtgärder blir i detta sammanhang att undanröja de förhållanden hos individen eller samhället som gör att individen begår brott.

I det moderna samhället handlar debatten om att hitta rätt balans av rational choice och determinism. Hårdare straff eller fler fritidsgårdar? Eller både och?

Kriminologisk sommarskola

Jag läser Jerzy Sarneckis ”Introduktion till kriminologi”.

Sommarläsning. Foto: Erik Hjärtberg

Som sommarläsning går jag igenom Jerzy Sarneckis ”Introduktion till kriminologi”, ISBN 978-91-44-01746-4.

Kapitel 1 Vad är kriminologi (sida 17 till 24)

Kriminologi är läran om brott, eller det vetenskapliga studiet av brottslighet.

Vad är då ett brott? Brott existerar inte om det inte finns en lag som definierar en handling och stadgar straff för den som begår denna handling.

Lagarna är föremål för ständiga förändringar. Handlingar som tidigare definierats som brott kan till följd av lagändringar bli straffria medan handlingar som tidigare inte varit brottsliga kan bli det.

Vissa kriminologer, däribland Jerzy Sarnecki, anser dock att den juridiska definitionen av brott kan ”kännas lite besvärlig”. De väljer därför att bredda ämnet kriminologi till forskning om brottslighet och annat ”avvikande beteende”.

Avvikande beteende omfattar sådana beteenden som visserligen kraftigt avviker från rådande normer, men som inte är kriminaliserade, till exempel psykiska sjukdomar, missbruk av alkohol och läkemedel, prostitution och liknande. Vad som uppfattas som avvikande beror på hur auktoritärt ett samhälle är. Utrymmet för variation är mindre i auktoritära samhällen.

Samtidigt som avvikande beteenden inte behöver vara olagliga kan olagliga handlingar vara vanliga i ett samhälle.

Genom att använda sig av begreppet avvikande beteende i stället för brott kan forskarna undvika problem som uppkommer genom snabba förändringar av vad som är lagligt och olagligt.

Slutligen kan det konstateras att brott lönar sig ibland. Om inte vissa människor bryter mot lagen, eller vissa normer, kan inte samhället utvecklas. Många av de friheter och rättigheter som finns i dag hade inte funnits om de som kämpade för dessa inte hade brutit mot lagen.