Lås och larm tillhör åtgärder som generellt minskar möjligheten att begå brott. Avancemang har skett gällande slikt värn av enskilt ägande, företrädesvis boende samt fordon. Det sjunkande antalet stulna bilar sedan cirka 20 år tillbaka kan sannolikt bero på sådana förändringar. Tendensen började på 1990-talet när bilföretagen införde elektroniska lås, vilka var mycket besvärligare att öppna med våld än de tidigare mekaniska låsen. Förändringen var till viss del påtvingad av ett EU-direktiv. Detta är en variant på hur brottsligheten kan förändras med andra medel än strafflagstiftning (s. 121–122).
Metoderna för att göra dyrbara saker mindre tilltalande att stjäla har förfinats. Tidigare präntades upplysningar angående innehavaren på sakerna för att göra dessa mindre tilldragande för skurkarna samt göra det lättare för innehavaren att återfå saken och få skurken straffad (s. 122).
Nu nyttjas besprutning, ej synlig för blotta ögat, innehållande säreget DNA. DNA-markeringen fyller samma funktion som den föregående manuella markeringen. Eftersom den inte är synlig för blotta ögat vet inte brottslingen huruvida saken är markerad eller ej. Besprutning med DNA brukas även för att göra bostäder samt andra byggnader mindre tilldragande för inbrott. Vid tänkbart inbrott besprutas gärningsmannen ovetandes med DNA säreget för lokaliteten. Detta möjliggör att senare fastslå att människan har varit där. Säkra analyser om i vilken utsträckning den nya tekniken förebygger brott existerar ej ännu (s. 122).
Bostäder är värda extra beaktande gällande brottsförebyggande teknik. Studier har uppvisat att relativt basala lösningar så som funktionella låsanordningar till garage och källare kan reducera kriminaliteten väsentligt i ett grannskap. Arkitekturen i grannskap har visat sig vara betydelsefull gällande kriminaliteten (s. 122–123).
Ett besvär som kan inträffa av för ihärdigt nyttjande av teknisk brottsprevention är att det kan få till följd att det vardagliga livet blir svårare samt att konflikter mellan kollektiv växer i omfattning. Avtagande sammanhållning och större skillnader mellan människor kan med tiden leda till mer kriminalitet. På vissa ställen finns så kallade grindsamhällen, där de bättre bemedlade lever i gemenskaper avskärmade från omvärlden genom befästningar och grindar. Grindsamhällen skyddar de rika samt mynnar ut i mer segregering (s. 123).
Ytterligare ett fält där designen av omgivningen kan vara väsentlig för brottsförebyggande är transporter. Vissa teknologiska ingrepp inom samfärdseln kan reducera kriminaliteten. Exempelvis kan det gälla att komplicera tillträdet för oberättigade inom kollektivtrafiken eller kameror för att dokumentera fortkörare på vägarna (s. 123).
Allmänt sett kan teknologiska handlingar medföra att vissa klassiska kriminella gärningar minskar i antal medan det finns en risk för att brott som fortfarande begås blir våldsammare. Om tekniken inte går att övervinna kan vissa brottslingar i stället ge sig på människor för att tvinga till sig det som är värdefullt (s. 123).
I och med samhällets digitalisering blir kriminella gärningar också digitala. En akilleshäl inom digital teknik är att användarna ofta har låg kunskap inom området. De flesta människor kan förstå principen av fysiska lås medan digitala säkerhetsåtgärder är svårare att begripa. Ökade kunskaper är en viktig brottsförebyggande åtgärd (124).
Källa: Sarnecki, J. (2015). Introduktion till kriminologi 2 Straff och prevention. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Lämna ett svar