Oro för brott och faktiska brott

Brottsprevention handlar om att åtgärda företeelser som vållar brottslighet. Det kan handla om åtgärder riktade mot individen eller åtgärder som minskar möjliga brottstillfällen. Nyare begreppsbestämningar av brottsprevention kan även räkna in åtgärder som ska minska skräcken för brottslighet (s. 99–100).

Det är obestridligt att skräcken inför brottslighet är ett svårt besvär i den mellanmänskliga gemenskapen. Emellertid är det inte säkert att åtgärder som ska minska skräcken ska räknas som brottsprevention. Om åtgärder mot skräcken ska räknas med ligger det även nära till hands att räkna med åtgärder som ska minska skador orsakade av brott (s. 100).

Sarnecki definierar brottsprevention som ”åtgärder och förhållanden som minskar sannolikheten för att brott begås och/eller reducerar skadeverkningar av brott” (s. 101).

Rutinaktivitetsteorin har som utgångspunkt att antalet brott inom civilisationen skiftar då medborgarnas rutinaktiviteter ändras. Tre premisser måste uppfyllas för att ett brott ska begås:

* motiverad förövare

* lämpligt objekt

* avsaknad av kapabla väktare.

(s. 103–104).

Enligt teorin är det förändringar av dessa premisser, vilka i sin tur påverkas av rutinaktiviteter, som påverkar antalet brott. Detta kan användas som en grund för brottspreventiva tankar. Brott kan undvikas genom att göra så att dessa premisser inte föreligger (s. 104).

Brottsprevention kan delas in i sociala och situationella åtgärder. De sociala åtgärderna utgår från sociala orsaker till brottsligheten. Det kan handla om åtgärder i utsatta områden och individuella åtgärder så som utbildning eller behandling (s. 104).

Situationella åtgärder utgår från de situationer där brott begås. Det kan handla om lås eller bevakning av platser där brott begås (s. 104).

När det gäller den allmänna oron för brott ökade den under 1980-talet och har sedan legat på ungefär samma nivå (s. 106).

Den upplevda rädslan eller oron för brott behöver inte alltid hänga ihop med den upplevda risken för brott. Det betyder att brottsförebyggande åtgärder som minskar risken för brott inte nödvändigtvis leder till att oron minskar (s. 107).

Källa: Sarnecki, J. (2015). Introduktion till kriminologi 2 Straff och prevention. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.