HR är chefernas härskarteknik

Human Resources, HR, är en ideologi som går ut på att öka chefernas makt. Det viktigaste redskapet är individuell lönesättning. Det menar den norske fackföreningsmannen Stein Stugu.

Stein Stugu, "Du har sparken!". Foto: Erik Hjärtberg
Stein Stugu, ”Du har sparken!”. Foto: Erik Hjärtberg

Den som har arbetat eller sökt arbete på ett större företag de senaste åren har sannolikt varit i kontakt med HR-avdelningen. HR står för Human Resources, mänskliga resurser. Detta är dock mer än ännu ett onödigt engelskt låneord.

Enligt Stein Stugus bok ”Du har sparken!” (ISBN: 9788283420326) är HR i själva verket en ideologi som går ut på att styra de anställda och öka chefernas kontroll. Det viktigaste redskapet inom HR är individuell lönesättning eftersom det flyttar fokus dit arbetsköparen vill ha det. Lönen blir i stället för arbetarens andel av värdeskapandet, en belöning för prestation. Och vad som är en bra prestation definieras av cheferna.

När fokus vrids till den enskildes prestationer, försvagar det arbetarens kamp för att höja allas löner. När det är chefernas syn på rättvisa kombinerat med vad de ser som nyttigt, som avgör den enskildes lön, har kollektivet mist sin betydelse.

Det råder dock oenighet om huruvida det är förnuftigt med en individuell och prestationsbaserad lön. Även på den norska handelshögskolan Bedriftsøkonomisk Institutt finns uppfattningen att individuell lön inte främjar verksamheten. Några av problemen är:

  • Individuell lön försvagar motivationen och bidrar till att lönen blir målet för det man gör, i stället för arbetet i sig.
  • Individuell lön baserat på prestation gör det viktigt att prestera bättre än andra. I praktiken står det ofta i vägen för samarbete om gemensamma mål.
  • Individuell lön flyttar fokus från verksamhetens behov till det du måste göra för att förbättra din egen lön.
  • Om du når dina mål och får högre lönepåslag kommer motivationen att försämras kraftigt om du inte når målen nästa år och får lägre lönepåslag.

Individuell lön kan användas som belöning men också som straff. Det förekommer ofta att fackligt förtroendevalda inte får samma lönepåslag som de andra.

En förtroendevald som säger sig ha straffats på detta sätt pekar på följande problem med individuell lönesättning:

  • Även om individuell lönesättning är bra i teorin så är det praktiska genomförandet svårt problematiskt.
  • Många chefer klarar inte av att sätta löner.
  • Många chefer har problem med att objektivt värdera de anställda. Ju längre ner i hierarkin du befinner dig, desto svårare är det att värdera din insats.
  • Att lönerna är hemliga gör det svårare att rätta till felaktigheter.

Boken avslutas med ett antal förslag på strategier för att stärka fackföreningsrörelsen i den rådande situationen. Överlag vill Stein Stugu på olika sätt öka medlemmarnas inflytande i facket. Något som fackligt förtroendevalda särskilt måste understryka i sin argumentation är att en kompromiss är en kompromiss.

En kompromiss är aldrig ett uttryck för parternas, chefernas eller de förtroendevaldas högsta önskan. Därför är det farligt att ge intrycket av att det är det. Det finns ofta en stark tendens till att förtroendevalda argumenterar för en kompromiss de har gått med på, med att alla delar i avtalet är bra. Detta kan skada fackföreningarna. Det kan leda till att de anställda uppfattar fackets förtroendevalda som chefernas förlängda arm, eller i värsta fall till att de förtroendevalda inte försöker förändra något.

Oenighet är bra och det är viktigt att alla fackets medlemmar kan delta i diskussioner med den största möjliga tillgången till kunskap.

Stein Stugu har en bakgrund som fackligt förtroendevald och vänsterpolitiker.

Uppmärksamhet i pressen

Svensk Pilotförenings tidning Flygposten (nr 3 2017) har recenserat min bok ”Ryanair på Svenska”:

Förutom det välkända och väldokumenterade hatet mot fackföreningar är Ryanair (RYR) också inriktat på att bolaget ska subventioneras med skattemedel. Detta är den intressanta delen av denna bok, hur kommunalråden dompteras av företaget.

Kommersen kräver kriminalisering av kyssar

Man kan betala för hushållsarbete, förvandla alla sexuella relationer till lönearbete och mammor med sina småbarn på lekplatsen skulle kunna debitera varandra en slant varje gång de sätter fart på den andras barn i gungan. Men det vore en ekonomi i strid med det teknologiska framåtskridandet.

När den tidiga kapitalismen tvingade människor till fabrikerna var den tvungen att kriminalisera många livsstilar utanför marknaden. Om man förlorade sitt arbete blev man gripen för lösdriveri; om man ägnade sig åt tjuvskytte, som ens förfäder alltid hade gjort, kunde man skickas till galgen. Motsvarigheten idag skulle alltså kriminalisera motstånd mot kommersialiseringens intrång i varenda por av vardagslivet. Man skulle bli tvungen att behandla människor som kysser varandra gratis som man behandlade tjuvskyttar på 1800-talet. Det är omöjligt.

Den verkliga faran med robotisering är därför något mycket större än massarbetslöshet. Den består i att kapitalismens 250-åriga förmåga att skapa nya marknader när gamla blivit mättade kan bli uttömd.

Paul Mason (2017:219), Postkapitalism: Vår gemensamma framtid. ISBN: 9789170379390

Postkapitalism

Förtydligande om piloters arbetstid

Åke Åstrand, tidigare flygkapten och nu chefredaktör för Svensk Pilotförenings tidning Flygposten har läst min bok Ryanair på svenska och har tidigare påpekat ett sakfel.

Åke Åstrand har även en kommentar angående Ryanairpiloternas arbetstid. På sidan 116 i boken finns ett uttalande från en tidigare förtroendevald i det irländska pilotfacket IALPA:

Piloterna är välbetalda proffs och deras arbetstimmar är begränsade till 900 timmar om året.

Källan till uttalandet är Alan Ruddocks bok Michael O’Leary: A life in full flight. Det står ”working hours” i originaltexten. Det som åsyftas är dock blocktid.

Åke Åstrand skriver att piloternas arbetstid består av tre begrepp:

airborne time/flygtid, tiden från det att hjulen lämnar marken tills dess att de är tillbaka på moder jord. Används som underlag för tillsyner m.m.

blocktime/blocktid: tiden från det att bromsklossarna avlägsnats före start tills de efter landning sätts ut (block off – block on). Det är den flygtid som piloterna registrerar i sina flygdagböcker och som piloterna får betalt efter om de har s.k. zero-hour contract (t.ex. i lågprisbolagen, LCC-low cost carrier).

duty time/tjänstgöringstid: piloten och (kabinens) arbetstid börjar räknas från incheck, normalt en timme före start. Denna tid finns specad i alla bolag som har kollektivavtal, liksom tiden till utcheck, vanligen 30 minuter efter landning. Före start är det piloternas skyldighet att kontrollera vädret på destinationen, alternativen och flygplanets tekniska status, bränslebehov, vikt och balans vid start och landning, dessutom gå igenom NOTAM, som kan bestå av 20 A4-sidor med navigationsvarningar, arbete med belysningen eller banor, hjälpmedel ur funktion, tillfälliga hinder, aktiva restriktionsområden m.m.

Incheckningstid och utcheckningstid är arbetstid. För kabinen kan den vara längre eftersom de ofta har redovisning att syssla med. Piloterna ska fylla i en del papper, tekniska dokument och ev anmärkningar och rapporter.

Blocktidsbegränsningen 900 timmar avser alltså inte den totala arbetstiden.

Rättelse: Skavsta fanns på IATA:s lista redan 1984

Som undertecknad berättade på onsdagen har en uppgift i min bok Ryanair på svenska blivit ifrågasatt.

På sidan 73 står det att Ryanairs marknadsdirektör Tim Jeans, i mitten av 1990-talet ska ha ifrågasatt att Skavsta existerat, eftersom flygplatsen inte fanns med på den internationella flygorganisationen IATA:s lista.

Denna anekdot är hämtad från Richard Björnelids bok SAS – Om konsten att sänka ett flygbolag.

Åke Åstrand, tidigare flygkapten och nu chefredaktör för Svensk Pilotförenings tidning Flygposten, meddelade att Skavsta hade IATA:s flygplatskod NYO under hela 1990-talet.

IATA meddelar nu att Skavsta fanns med på organisationens lista redan 1984.
– Identifikationskoden NYO tilldelades i juli 1984, skriver Kalliopi Lazari, kommunikatör på IATA, i ett e-brev.

Undertecknad ber om ursäkt för felaktigheten. Att källan till felet är en välkänd bok utgiven på ett professionellt förlag gör det givetvis inte mindre fel. Fortsätt att påpeka möjliga fel så kan jag publicera rättelser här och korrigera felen i en eventuell omarbetad version av boken.

Skavsta-koden

Undertecknad har uppmuntrat allmänheten att påpeka eventuella fel i texterna om Ryanair. Först nu när min bok Ryanair på svenska är färdig har det kommit in sådana påpekanden.

I kapitel 3 står det att Peter Rogeman, marknadschef på Skavstas flygplats, i mitten av 1990-talet berättade om flygplatsen för Tim Jeans, marknadsdirektör på Ryanair.

Tim Jeans avbröt honom.
– But you don’t exist, sa han.
Tim Jeans berättade att han och ett par kollegor bara ett par veckor tidigare hade åkt bil längs E4:an och rekognoscerat Sveriges flygplatser. De hade passerat Nyköping och inte fanns där någon flygplats.
Då förstod Peter Rogeman. Skavsta hade ingen reguljärtrafik och var därmed inte med på den internationella flygorganisationen IATA:s lista. Därför kunde Ryanair inte hitta flygplatsen.

Detta påstående ifrågasätter Åke Åstrand, tidigare flygkapten och nu chefredaktör för Svensk Pilotförenings tidning Flygposten. Han skriver följande:

Efter 1995 blev det ett glapp men flygplatsen hade kvar sin IATA-kod NYO. Dessutom har flygplatsen funnits med i Jeppesen Airway Manual sedan den utrustats med civila inflygningshjälpmedel och belysning 1980. I Jeppesenmanualen hette flygplatsen Nykoping till den bytte namn till Stockholm-Skavsta.

Åke Åstrand meddelar att han pratat om saken med en annan flygkapten som jobbade på Skavsta under hela 1990-talet och bekräftar att flygplatskoden NYO fanns under hela 1990-talet.

Anekdoten som detta handlar om är hämtad från Richard Björnelids bok SAS – Om konsten att sänka ett flygbolag.

Undertecknad har e-postat IATA för att se hur det ligger till.

Ryanair på svenska – även som e-bok

Min bok Ryanair på svenska finns som vanlig pappersbok att köpa hos flera nätbokhandlar. Därutöver finns den även som e-bok hos bland annat Dito. Det verkar även som att e-boken finns att ”låna” på flera bibliotek.

Angående presentationstexten vet jag så klart att VLT är en förkortning av Vestmanlands Läns Tidning. Tyvärr har den nusvenska stavningen av Västmanland råkat publiceras.

Läs min bok!

Min bok Ryanair på svenska finns nu att köpa hos Bokus och andra bokhandlar. Kortfattat handlar det om hur socialdemokratiskt styrda kommuner i Sverige stödjer ett fackföreningsfientligt flygbolag.

Boken är egenutgiven på förlaget Books on Demand. Recensionsexemplar kan beställas på press@bod.se

Den nödvändiga arbetslösheten

Sverige ändrades på några år. Den ”fulla sysselsättningens politik” byttes mot den nödvändiga arbetslöshetens politik. Teorin var enkel. För att inte få hög inflation måste många vara arbetslösa så att lönerna inte ökade, svenska offentliga sektorn avskedade därför 300 000 människor under krisen och arbetslösheten steg med ungefär 300 000 människor. (Det finns en ekonomisk teori om detta som heter Nairu. Non accelerated inflation rate of unemployment. Alltså en nationalekonomisk teori om att man bör skapa en viss nivå av arbetslöshet för att priser ska bromsas.)

(Det finns nationalekonomiska teorier om det mesta.)

I själva verket har det inget med inflation att göra.

Idén är att öka arbetslösheten för att pressa löntagarna.

Den fulla sysselsättningen började bli för dyr för arbetsköparna.

Johan Ehrenberg (2016:252–253), Falska minnen: Människorna, kärleken, döden, ETC. ISBN: 9789188029249.

falskaminnen

Resenärsperspektivet

ryanland

I know continental Europeans are open about this stuff, but at what point do you ever actually need to use a sex shop in an airport? Do you get a call from a business colleague and hear he’s delayed half an hour, or does the monitor alert you to the fact that your parents’ holiday charter is running over schedule, and you think to yourself, oh, I know, I’ll just kill the time cracking one off in Toss’R’Us? Mesmerised, I amble in and find all the usual stuff – DVDs, toys, magazines, underwear. There are even private video booths, so if you’re ever on a delayed flight to Frankfurt and are being met by one of those men who holds a placard bearing your name, for your own sake, don’t shake his hand.

Philip Nolan (2007:45), Ryanland: A no-frills odyssey across the new Europe. ISBN: 9780340935934