I ständig rörelse

Boken ”I ständig rörelse: Den socialdemokratiska rörelsen inom Enköpings kommun 1901–2016” (ISBN 978-91-639-1766-0) är utgiven 2016 och sammanställd av bland andra Mats O Karlsson.

Enköpings kommun innehåller mycket landsbygd. På landet var många bönder och bönderna har traditionellt röstat på Centern. Men det som inte alla tänker på är att det också funnits pigor och drängar, lantarbetare, vilka engagerade sig i arbetarrörelsen. Dessa kunde ibland åstadkomma mycket med små medel. Folkets hus i Altuna byggdes sommaren 1923 av Altuna arbetarekommun som då hade nio medlemmar.

Med mekaniseringen av jordbruket minskade antalet lantarbetare medan antalet industriarbetare ökade i företag som Bahco.

Tidningen Enköpings Nyheter startades 1925 som en partipolitiskt oberoende tidning. Samma år fick Jan Fridegård sin första dikt ”Röster” publicerad i tidningen. På grund av tidningens dåliga ekonomi fick Jan Fridegård inget betalt. Han ska trots det ha varit så glad att han gick i veckor med tidningen i fickan.

Enköpings Nyheter köptes av de lokala Socialdemokraterna 1928. Emellertid räckte inte prenumeranterna och annonsörerna till för att få ekonomin att gå ihop. Det sista numret kom 1931.

Efter andra världskriget och ända in på 1980-talet genomsyrade Socialdemokraterna hela det svenska samhället. Det fanns socialdemokratiska föreningar på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden. Så var det också i Enköping. Den allmänna radikaliseringen av ungdomar kring 1968 tog sig uttryck i SSU-klubben SSU Facket. SSU Facket var en klubb för arbetande ungdomar och intog en tydlig vänsterprofil.

Socialdemokraterna dominerade däremot inte kommunpolitiken i Enköping. Mellan 1970 och 1995 hade Enköpings kommun borgerlig majoritet.

Flera socialdemokrater i Enköping har ändå blivit rikskändisar. Boken tar upp att Pastor Spak lämnade socialdemokratin 1917 för att gå in i Socialdemokratiska Vänsterpartiet och senare Sveriges Kommunistiska Parti. Pastor Spak är dock fortfarande populär bland Enköpings socialdemokrater, så att säga på gamla meriter.

Den största kändisen i sammanhanget är förstås Anna Lindh, Grillbyflickan som blev Sveriges utrikesminister och sedan mördades. Hennes politiska engagemang har spårats ända tillbaka till barndomen. Anna Lindh recenserade som tolvåring Sven Wernströms ”De hemligas ö” i skoltidningen. Där drog hon paralleller till världsproblem med vapenhandel och osämja och uppmanar läsarna till att tänka efter; vem gjorde fel?

Alla kanske inte känner till ”De hemligas ö” som är en sorts marxistisk version av ”Flugornas herre”. Boken blev senare både en tecknad serie och en tv-serie.

Magasinerad. Foto: Erik Hjärtberg