Mordet vid åbrinken: den åtalade

Mordet vid Åbrinken, i Västerås år 2000, är fortfarande olöst. En man åtalades misstänkt för dådet men friades sedan i tingsrätten. Så här sa han i förhör.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med. Den man som åtalades misstänkt för knivdådet kallar jag för herr E. Följande sa herr E när han förhördes om händelsen.

Den då 50-årige herr E var alkoholmissbrukare sedan lång tid tillbaka. Tidigare använde han också amfetamin men hade slutat med det. Sedan några år tillbaka bodde han på Furan, som drevs av Frälsningsarmén. Han brukade ha dåligt minne när han drack. Mestadels drack han öl. Han brukade oftast besöka Systembolaget när det öppnade klockan 10. Han drack därefter i parkerna tillsammans med bekanta fram till eftermiddagen. På eftermiddagen brukade han ta bussen eller cykeln hem och sova till nästa morgon.


Hans minne av dagen för knivdådet var diffust. Vid den här tidpunkten fanns två Systembolagsbutiker i Västerås centrum. Herr E cyklade först till bolaget vid Stora gatan. Han träffade emellertid inga bekanta där, varför han fortsatte till bolaget vid Vasagatan. Där köpte han 4–5 flaskor starköl 7,2. Han gjorde sällskap med några kamrater, däribland herr S, till Vasaparken, där han drack upp ölen. Efter förslag av herr S fortsatte de sedan till den kristna stödverksamheten Ria på andra sidan järnvägen. Eftersom de inte träffade några bekanta där återvände de mot centrum och Stadsparken, där herr S bjöd på någon utblandad sprit. De fortsatte sedan till bolaget på Vasagatan där herr E handlade ytterligare 3–4 flaskor starköl. Han begav sig sedan till ”cykelstatyn” vid Stora Torget, där han började dricka. Han har därefter ingen minnesbild av att han uppehållit sig vid åbrinken. Han uppskattar att han under dagen kan ha druckit omkring 10 flaskor starköl och en kvarting brännvin.


Efter många förhör har herr E svagt erinrat sig att han låg intryckt vid ett staket, där han blev sparkad av 48-åringen. Han ska ha skrikit ”sluta” upprepade gånger och krupit ihop i fosterställning och försökt skydda sig med armarna framför huvudet.


Herr E ska ha känt att han hade en kniv i bakfickan och att han rört i kniven. Därefter var minnet borta till dess att han var på väg mot en gräsmatta strax norr om Vattugränd, en bit bort från åbrinken. Då kände han sig ”alldeles groggy”. Nästa gång han vaknade var han på gräsmattan och såg flera polisbilar vid ån. Därefter var minnet åter borta fram till dess att han följande dag vaknade upp på polisstationen.


I samband med tumultet vid åbrinken hade han fått en fläskläpp och en del blåmärken. Den dag då gärningen inträffade var han klädd i svart keps märkt Carlsberg, vit eller grå skjorta, svart eller grå jacka, grå byxor och svarta läderskor av märket Ecco. Vidare bar han, som han brukade göra, en armbandsklocka på höger arm trots att han var högerhänt. Det är samma klocka som sedermera togs i beslag och undersöktes. Efter händelsen hade kläderna av någon anledning försvunnit. Han hade ibland håret uppsatt i hästsvans. Det är mycket möjligt att så var fallet även vid dagen för knivdådet. Han mindes emellertid inte hur det förhöll sig.


Herr E sa att den beslagtagna kniven inte tillhörde honom. Om han använt kniv måste han alltså ha fått den av någon annan person. Han hade bara kniv med sig när han skulle ut och fiska, vilket inte var fallet den här dagen.


Herr E kände 48-åringen sedan tidigare och de brukade träffas några gånger i veckan. Ungefär ett år tidigare hade herr E blivit slagen av 48-åringen utanför pantbanken. De samtalade om sina döttrar, varvid herr E berättade att han inte hade någon kontakt med en av sina två döttrar. Helt plötsligt slog 48-åringen då till honom. Något annat groll mellan dem, exempelvis i samband med någon rättegång, hade det inte varit. Herr E beskrev 48-åringen som ”rätt just”, även Om det ibland hände att han efter alkoholförtäring kunde bli ”lite stöddig”. Den nu döde 48-åringen ska ha varit ganska kraftig och tyckte emellanåt om att visa detta. Ibland uppstod bråk när han druckit.

Källa: DOM 2000-07-28 meddelad i Västerås (Västerås tingsrätt)

Berusade brottslingar och brottsoffer

Distinktionen mellan primära och sekundära brottsförebyggande åtgärder är att de primära åtgärderna är allmänna och riktar sig till allmänheten och de sekundära riktar sig till grupper av människor med en gemensam egenskap som innebär ökad risk. Gällande andra avseenden liknar åtgärderna varandra (s. 125–126).

Sekundära åtgärder för att reducera möjligheter till kriminalitet kan alltså gälla tekniska ingripanden i syfte att säkra mål vilka är utsatta för stor fara att drabbas av kriminalitet. Exempelvis kan det gälla bilar av särskilda märken som är är utsatta för stor fara att stjälas. Det kan även gälla boenden i ett läge som gör att faran för inbrott är betydande, exempelvis lyor på bottenvåningen. Allmänt kan det gälla områden eller kollektiv av människor i vilka faran för kriminalitet är större (s. 126).

Data kan vara användbart i det sammanhanget. Via data kan man se var i kommunen där flest inbrott sker och vid vilka klockslag som kriminalitet förekommer. På de ställena samt kanske vid dessa klockslag är det av vikt att ge husen särskilt skydd mot inbrott (s. 126).

Känt är även vilket klientel som i högre grad än övriga drabbas av exempelvis våld relaterat till relationer samt vissa av de insatser som gör dessa personer säkrare (s. 126).

Från 2010 har polisen haft som en möjlig utväg att tillfälligt förse människor drabbade av överhängande fara med en särskild larmanordning. Anordningen består av en telefon med gps och möjlighet att spela in samtal. En möjligt utväg är att också erhålla ”ett så kallat akustiskt larm” (s. 26). Brottsförebyggande rådet utvärderade verksamheten i en rapport utgiven 2015. Utvärderingen visar att personerna som får låna utrustningen oftast inte behöver använda den rent praktiskt. Utrustningen inger emellertid en förnimmelse av säkerhet för de drabbade. Dessa är även tillfredsställda med vad polisen gjort när de slagit på larmet. Eventuellt skräms de möjliga gärningsmännen också av att utrustningen finns (s. 126).

En helt annan insats, vilken reducerar vissa kriminella gärningar, innebär skilda typer av minskningar av åtkomsten till alkohol. Den riktar sig till grupper av människor med en gemensam egenskap som innebär ökad risk. Det kan gälla ungdomar eller människor med alkoholproblem. Alkohol gör att folk blir mer benägna att begå brott. Alkohol gör också folk mer känsliga för våld och förgripelser, i synnerhet via försämrad urskiljningsförmåga (s. 126–127).

När det gäller att förebygga våldtäkter har den synen blivit ifrågasatt. Det har anmärkts att tillsägelser till damer av ringa ålder om att avstå alkoholhaltig dryck, sexiga kläder, vistelse på somliga platser, och dylikt, innebär en begränsning av deras självständighet. Vidare finns en fara för att den som möjligen drabbas av brott själv skuldbeläggs. Civilisationen borde vara säker för samtliga kvinnor oavsett klädsel och beteende, har det påpekats. Sarnecki ser åsikten som rimlig, likväl går det inte att ignorera att faran för att utsättas för sexualbrott ökar vid alkoholkonsumtion. Även för män blir faran för att utsättas för brott större vid alkoholkonsumtion, dock ytterst sällan sexualbrott (s. 127).

Källa: Sarnecki, J. (2015). Introduktion till kriminologi 2 Straff och prevention. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Mordet vid åbrinken: fruns vittnesmål

Mordet vid åbrinken, i Västerås år 2000, är fortfarande olöst. Så här sa den döde mannens fru i förhör.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Den döde 48-åringens fru berättade i förhör att de gifte sig i februari 2000 efter att hon känt honom sedan september 1996. Han hade alkoholproblem och drack nästan varje dag. Han brukade emellertid inte dricka starksprit utan höll sig mest till öl. Hon hade själv alkoholproblem. Hon och mannen brukade ofta dricka tillsammans, så också dagen för knivdådet. Hon hade aldrig sett mannen aggressiv. Han brukade prata och skoja med kamraterna. Ibland kunde han ”jävlas” lite genom att dra ut tofsar från andras hår.

Frun hade sett herr E i missbrukarkretsar i cirka tio år. Hon hade inte sett herr E inblandad i bråk och hade fått intrycket att han var en lugn och snäll person. Av sin man fick hon veta att det fanns något gammalt groll, kanske sedan 20 år tillbaka, mellan honom och herr E.

Orsaken skulle vara en händelse då herr E pratat för mycket i en rättegång. Hon visste dock inget närmare om detta.

Den aktuella dagen hade hon och mannen delat på en knapp kvarting i bostaden. Därefter begav de sig till bolaget, där de köpte fem starköl. De fortsatte mot Svartån, varvid de sammanträffade med herr M, en kompis till 48-åringen. Med herr M i sällskap gick de vidare. Hon uppskattar att de kan ha kommit till den aktuella åbrinken, där bänkarna fanns, cirka 11.15. De var först på plats. Sällskapet kom att uppehålla sig vid två av bänkarna.

Herr L bjöd 48-åringen på någon sup. Det kan ha varit hembränt. Frun sa till 48-åringen att ta det lugnt med drickandet. Under samvaron kom herr M att visa en hemmagjord kniv med ett cirka 4–5 cm långt knivblad. Det var inte någon morakniv.

Vid något tillfälle, kanske 30–40 minuter efter det att de kommit till platsen, såg hon herr M slå till 48-åringen i ansiktet med påföljd att 48-åringen blev blodig i näsborrarna. Hon vet inte anledningen. Hursomhelst reagerade 48-åringen inte på annat sätt än att han ”ryckte på axlarna”. Händelsen inträffade vid en av bänkarna.

Omkring en kvart därefter kom herr E och herr S till platsen. De satte sig genast på en annan bänk. Herr E bar en orange jacka.

Därefter minns hon inte vad som hänt. Troligen inträdde minnesluckan vid 13-tiden. Hon vaknade på polisstationen.

Frun har i efterhand av två oberoende personer, en kvinna och en man, fått höra att herr S sagt till dem att han kastat en kniv till herr E strax före gärningen. Vidare har hon hört att 48-åringen skulle ha kallat herr L för bög och blottat sig för honom under samvaron vid åbrinken.

Försvaret har påtalat att det i förundersökningen fanns en uppgift om att frun, samma dag som knivskärningen ägde rum, pekade ut herr M som gärningsman. Tillfrågad om detta förklarade frun att hon inte kunde minnas uppgiften men att hon inte betvivlade att hon kan ha sagt så. Hon sa att hon i berusat tillstånd brukar tala sanning. En förklaring till hennes uppgift kan vara att det låg nära till hands att utpeka herr M, eftersom han tidigare under dagen visat upp sin kniv.

Åklagaren upplyste om att frun samma dag som knivdådet, efter det att hon mottagit dödsbudet på lasarettet och förhörts av polisen, omhändertogs med stöd av LOB.

Källa: DOM 2000-07-28 meddelad i Västerås (Västerås tingsrätt)

Fritidsgårdar förebygger inte förbrytelser

Förutom väldigt tekniska och snäva åtgärder inkluderar primära åtgärder även åtgärder på lång sikt med ändamålet att görligheten för prosocialitet ska öka. Då gäller det vanligen allmänna insatser inriktade på personer för att via skolning och jobb erhålla en chans till att finansiera sitt uppehälle (s. 124).

I detta synsätt betraktas det som generellt brottsförebyggande att ha gratis skola åt allmänheten. Också övrigt främjande av utbildning kan vara brottsförebyggande. Det inkluderar gratis skolmat, allmänna möjligheter till studiemedel samt dylikt (s. 124–125).

Likartade följder kan det tänkas bli med åtgärder som gör det enklare för ungdomar att få arbete. Däribland kan det handla om praktik, subventionerade anställningar och dylikt. Men i vilken mån sådana åtgärder minskar kriminalitet är okänt eftersom analyser inte har gjorts (s. 125).

Skilda sorters verksamhet inom myndigheter eller föreningar kan leda till prosocialitet. Exempelvis kan det gälla hobbyverksamhet som ett annat val än ungdomars egen hobby, som vuxna inte får bestämma tillräckligt mycket över. Studier åskådliggör att unga aktiva inom sport eller föreningsliv mer sällan konstateras ägna sig åt kriminalitet, jämfört med unga som ej är aktiva i sport eller föreningsliv. Det bevisar inte att all sådan aktivitet är brottsförebyggande. Den lägre kriminaliteten hos de föreningsaktiva kan bero på urvalet. Många gånger kräver unga människors aktiviteter att också vårdnadshavare kan aktivera sig och betala, något som inte är genomförbart i samtliga hushåll (s. 125).

I samband med detta kan frågeställningen om fritidsgårdars brottsförebyggande följder tas upp. Där finns inga tydliga studier som pekar på att fritidsgårdar ”i sig förebygger brott” (s. 125). Enligt studier längre tillbaka är eventuella brottsförebyggande effekter avhängiga kvaliteten på fritidsgårdarnas verksamhet (s. 125).

Källa: Sarnecki, J. (2015). Introduktion till kriminologi 2 Straff och prevention. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Mordet vid Åbrinken: rättsmedicinsk undersökning

Mordet vid Åbrinken, i Västerås år 2000, är fortfarande olöst. Så sa den rättsmedicinska undersökningen.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Rättsmedicinsk undersökning gjordes på herr E, den då 50-årige man som senare åtalades misstänkt för knivdådet. Undersökning gjordes även på tre andra män som tillhörde sällskapet vid åbrinken. Vidare gjordes en utvidgad rättsmedicinsk obduktion av den döde 48-åringen.

Av utlåtandet beträffande herr E framgår bland annat att han haft tecken på färskt trubbigt våld mot huvud, bål, armar och ben, att skadan på det vänstra benet uppkommit av kraftigt våld, till exempel av en spark samt att övriga färska skador var av ospecifik natur och gav inte några säkra slutsatser om hur de uppkommit.

Av utlåtandet beträffande den döde 48-åringen framgår bland annat att han haft tecken på färskt trubbigt våld mot huvud, bål, armar, vänster höft, höger ben och höger fot. Han hade vidare tecken på färskt skärande våld mot bålen med skador på diafragman och hjärtat. Mannen hade 3,8 promille etanol i urinen. Alltså en mycket hög koncentration av alkohol. Stickskadans utseende talade för att knivens skarpa kant, eggen, varit riktad nedåt, att skärskadorna på högra handen hade utseende av så kallade avvärjningsskador, att skadorna mot bålen var av den typ som brukar ses vid kraftigt drag i kläderna samt att stickskadan på bålen till fullo förklarade dödsfallet.

Statens kriminaltekniska laboratorium, som undersökt den beslagtagna morakniven och herr E:s armbandsur, har som sin slutsats uttalat att det på kniven och klockan påvisats blod samt att blodet kom från 48-åringen, om man bortsåg från möjligheten att det kom från en nära släkting till honom.

Källa: DOM 2000-07-28 meddelad i Västerås (Västerås tingsrätt)

Besprutade brottslingar

Lås och larm tillhör åtgärder som generellt minskar möjligheten att begå brott. Avancemang har skett gällande slikt värn av enskilt ägande, företrädesvis boende samt fordon. Det sjunkande antalet stulna bilar sedan cirka 20 år tillbaka kan sannolikt bero på sådana förändringar. Tendensen började på 1990-talet när bilföretagen införde elektroniska lås, vilka var mycket besvärligare att öppna med våld än de tidigare mekaniska låsen. Förändringen var till viss del påtvingad av ett EU-direktiv. Detta är en variant på hur brottsligheten kan förändras med andra medel än strafflagstiftning (s. 121–122).

Metoderna för att göra dyrbara saker mindre tilltalande att stjäla har förfinats. Tidigare präntades upplysningar angående innehavaren på sakerna för att göra dessa mindre tilldragande för skurkarna samt göra det lättare för innehavaren att återfå saken och få skurken straffad (s. 122).

Nu nyttjas besprutning, ej synlig för blotta ögat, innehållande säreget DNA. DNA-markeringen fyller samma funktion som den föregående manuella markeringen. Eftersom den inte är synlig för blotta ögat vet inte brottslingen huruvida saken är markerad eller ej. Besprutning med DNA brukas även för att göra bostäder samt andra byggnader mindre tilldragande för inbrott. Vid tänkbart inbrott besprutas gärningsmannen ovetandes med DNA säreget för lokaliteten. Detta möjliggör att senare fastslå att människan har varit där. Säkra analyser om i vilken utsträckning den nya tekniken förebygger brott existerar ej ännu (s. 122).

Bostäder är värda extra beaktande gällande brottsförebyggande teknik. Studier har uppvisat att relativt basala lösningar så som funktionella låsanordningar till garage och källare kan reducera kriminaliteten väsentligt i ett grannskap. Arkitekturen i grannskap har visat sig vara betydelsefull gällande kriminaliteten (s. 122–123).

Ett besvär som kan inträffa av för ihärdigt nyttjande av teknisk brottsprevention är att det kan få till följd att det vardagliga livet blir svårare samt att konflikter mellan kollektiv växer i omfattning. Avtagande sammanhållning och större skillnader mellan människor kan med tiden leda till mer kriminalitet. På vissa ställen finns så kallade grindsamhällen, där de bättre bemedlade lever i gemenskaper avskärmade från omvärlden genom befästningar och grindar. Grindsamhällen skyddar de rika samt mynnar ut i mer segregering (s. 123).

Ytterligare ett fält där designen av omgivningen kan vara väsentlig för brottsförebyggande är transporter. Vissa teknologiska ingrepp inom samfärdseln kan reducera kriminaliteten. Exempelvis kan det gälla att komplicera tillträdet för oberättigade inom kollektivtrafiken eller kameror för att dokumentera fortkörare på vägarna (s. 123).

Allmänt sett kan teknologiska handlingar medföra att vissa klassiska kriminella gärningar minskar i antal medan det finns en risk för att brott som fortfarande begås blir våldsammare. Om tekniken inte går att övervinna kan vissa brottslingar i stället ge sig på människor för att tvinga till sig det som är värdefullt (s. 123).

I och med samhällets digitalisering blir kriminella gärningar också digitala. En akilleshäl inom digital teknik är att användarna ofta har låg kunskap inom området. De flesta människor kan förstå principen av fysiska lås medan digitala säkerhetsåtgärder är svårare att begripa. Ökade kunskaper är en viktig brottsförebyggande åtgärd (124).

Källa: Sarnecki, J. (2015). Introduktion till kriminologi 2 Straff och prevention. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Mordet vid Åbrinken: rättegången

Mordet vid Åbrinken, i Västerås år 2000, är fortfarande olöst. En man åtalades misstänkt för dådet men friades sedan i tingsrätten.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Torsdagen den 13 juli år 2000 inleddes rättegången mot den 50-årige man som stod åtalad dråp efter knivdådet vid Åbrinken. Rättegångens tredje dag, måndag den 17 juli, inleddes med två vittnesförhör vilka hölls som planerat. När det blev dags för vittne tre och fyra fick dock rättegången avbrytas eftersom ingen av personerna dök upp. Rättegången förlängdes och Polisen i Västerås letade efter de båda männen för att hämta dem till tingsrätten. Det gick ut ett allmänt utrop till de poliser som patrullerade i centrum och det gjordes tillslag på vissa adresser.

Den ene av de eftersökta männen hade tidigare varit utpekad som skyldig till knivdådet av den nu döde 48-åringens änka. Detta tog hon dock tillbaka när hon hördes på rättegångens första dag, med hänvisning till att hon inte kunde minnas vad som hänt. Vittnet skulle ha förhörts redan på rättegångens andra dag, men inte heller då infann han sig i rättssalen. Lokaltidningen VLT:s reporter träffade mannen utanför tingsrätten men när han fick veta att han skulle vittna försvann han snabbt därifrån. Tidningen noterade dock att han var synlig i Västerås den efterföljande helgen.

Den andre mannen var en av dem som hade hört kvinnan peka ut mannen. Båda männen var kallade på begäran av försvaret.1

En av de saknade vittnena infann sig i rätten på tisdagen den 18 juli. Han vittnade då mot den 50-årige man som stod åtalad för att ha huggit en man till döds. Mannen påstod att han inte medvetet hade hållit sig undan. Han berättade själv att han hade bytt postadress och att det var orsaken till frånvaron.

I vittnesförhöret intygade mannen att den knivdödade 48-åringens änka i ambulansen på väg till sjukhuset pekat ut en annan gärningsman än den åtalade. Den som utpekades var samma man som fortfarande saknades på rättegången.

– Att han inte dyker upp skulle förstås kunna tyda på att det är han som är skyldig, sa försvarsadvokat Thomas Carlstedt till VLT.

Det var försvarsadvokat Thomas Carlstedt som hade kallat vittnet som nu saknades.

Polisen hade besökt mannens bostad och där var han inte. Rätten hade beslutat att mannen skulle tas i förvar om han återfanns. Polisen hade rätt att hålla honom i 18 timmar. Om mannen skulle återfinnas var det tänkt att rättegången skulle fortsätta onsdag den 19 juli.2

Onsdagen den 19 juli var det eftersökta vittnet fortfarande försvunnet. Detta trots att polisen kopplats in i spaningarna efter mannen. Den 19 juli ställdes huvudförhandlingen in eftersom polisen inte hade några spår efter mannen. Tanken var att rättegången skulle avslutas på torsdagen den 20 juli, även om vittnet inte återfanns.

Försvarsadvokat Thomas Carlstedt hade dittills yrkat på förnyade hämtningsförsök men sa nu att det var tänkbart att i stället åberopa de förhör som hållits med mannen i samband med polisutredningen. Rådmannen Jan Allgårdh menade dock att mannens uppgifter inte fick samma bevisvärde om endast förundersökningen åberopades.

Försvarsadvokaten Thomas Carlstedt menade att det försvunna vittnet var en tänkbar gärningsman. Flera andra vittnen hade bekräftat att den försvunna mannen befunnit sig på brottsplatsen dagen för mordet.

Dyker ett kallat vittne inte upp på utsatt tid till en rättegång kan åklagare och försvarsadvokat yrka på hämtning av personen. Tingsrätten fattar beslutet. Rätten kan också besluta att vittnet ska hållas kvar i upp till 18 timmar i väntan på förhör. Vittnen får dock inte gripas. Alla som kallas till vittnesförhör är i princip skyldiga att vittna. Infinner man sig inte i rätten kan man åläggas att betala vite. Undantagna från vittnesplikten är parter i målet, vissa yrkeskategorier med tystnadsplikt, samt anhöriga till den misstänkte.3

Det var efter sju sorger och åtta bedrövelser som rättegången till sist avslutades. På andra extradagen, en vecka efter rättegångens början, gav tingsrätten upp försöken att förmå det sista vittnet att infinna sig i rätten. Tingsrätten godkände i stället att försvarsadvokat Thomas Carlstedt åberopade de förhör som gjorts med den försvunne mannen under polisutredningen.

Rättegången avslutades vid lunch, torsdagen den 20 juli, och redan under eftermiddagen beslutade tingsrätten att den åtalade 50-åringen skulle släppas på fri fot. Beslutet innebar att mannen inte skulle dömas för dråp.

Åklagaren Jan Axelsson la i sin slutplädering vikt vid att den åtalade 50-åringen hade den dödes blod på sitt armbandsur. En annan sak som stärkte misstankarna mot 50-åringen var att hans kläder från den aktuella dagen var spårlöst försvunna.4

Fredagen den 28 juli frikändes den 50-åring som åtalats för dråp efter knivdådet. Den frikände 50-åringen hade rättegången igenom förnekat att han skulle ha utdelat det dödande knivhugget. Han hade berättat att han blivit misshandlad av den nu döde 48-åringen och att han hittat en kniv som han hade tagit. Han kunde inte minnas mer eftersom han varit så berusad.

Nu konstaterade alltså tingsrätten att mannen var oskyldig. Man skrev i domen att 50-åringen blivit jagad av 48-åringen, som var berusad och bråkig vid det tillfället. En grupp på omkring fem personer hade sprungit efter de båda. De fem personerna hade hunnit ikapp de framförvarande och tumult hade uppstått. Vid detta tillfälle hade knivhugget utdelats men ingen av de närvarande hade kunnat peka ut 50-åringen som den som utdelat hugget.

Tingsrätten hade här tagit fasta på den troliga riktning hugget kommit ifrån och de positioner personerna haft i tumultet. Utifrån detta konstaterade man att det knappast var sannolikt att den åtalade 50-åringen utdelat hugget.

I övrigt skrev rätten att 50-åringen inte varit dömd för något våldsbrott tidigare och att han beskrevs som en ”fridens man”.

Däremot sågs det faktum att 50-åringen haft blod på sin klocka, och att de kläder han bar den aktuella dagen var försvunna, som besvärande för mannen. Tingsrätten menade dock att det kunde vara fullt möjligt att 50-åringen fått blod på sig i samband med tumultet och gjort sig av med dem för att inte bindas till brottet.5

1 Sandhammar, Kalle. ”Polisen letar försvunna vittnen”. Vestmanlands Läns Tidning, 18 juli 2000.

2 Sandhammar, Kalle. Eftersökt vittne dök upp. 19 juli 2000.

3 Sandhammar, Kalle. ”Vittnet fortfarande försvunnet”. Vestmanlands Läns Tidning, 20 juli 2000.

4 Sandhammar, Kalle. ”Åtalade 50-åringen frisläppt”. Vestmanlands Läns Tiding, 21 juli 2000.

5 Sandhammar, Kalle. ”50-åring frikändes från dråp”. Vestmanlands Läns Tidning, 29 juli 2000.

Mordet på Ramoné Latonummi: den misstänkte

Ramoné Latonummi hittades död i Hallstahammar den 26 augusti 2008. En man har häktats misstänkt för mordet. Han har en bakgrund av narkotikamissbruk och är dömd för brott mot knivlagen.

Den 6 oktober 2022 häktades en nu 42-årig man, boende i Västerås, misstänkt för mord.1

Genom domar och åtal går det att se att mannen har en bakgrund av narkotikamissbruk och är dömd för brott mot knivlagen.

Mannen dömdes 2011 till skyddstillsyn för olovlig körning, grovt rattfylleri och brott mot knivlagen. Detta efter att året innan kört bil på E4 mellan Nordmaling och Örnsköldsvik, påverkad av narkotiska preparat, utan körkort och med en kniv i bilen.2

Han dömdes 2015 till böter för ringa narkotikabrott efter att han 2013 påträffats i Surahammar med cannabis och heroin i kroppen.3

Mannen åtalades 2019 för misshandel och ringa narkotikabrott. Han arbetade i november 2018 på en plåtslagarfirma. Den 23 november 2018 hade firman julmiddag på Wallmans salonger i Stockholm. Det var ett större sällskap och flera blev avvisade från Wallmans salonger på grund av för hög berusningsgrad, bland annat den nu mordmisstänkte mannen och en arbetskamrat till honom. Enligt åtalet hade mannen i samband med detta misshandlat sin arbetskamrat. När mannen greps hade han det narkotikaklassade preparatet buprenorfin i blodet. Mannen friades dock från båda åtalspunkterna.

Arbetskamraten menade i det första förhöret att mannen frågat om han ville ha kokain och att han fick tre kraftiga slag med knuten näve på vänster sida av ansiktet när han svarade nej. Arbetskamraten sa dock senare att han inte kunde komma ihåg något av händelsen.

När det gällde narkotikabrottet invände mannen att han genomgick läkemedelsassisterande behandling för opioidberoende och att narkotikan i kroppen berodde på detta. Åklagaren kunde inte motbevisa påståendet.4

Mannen dömdes 2020 till böter för ringa dopningsbrott och ringa narkotikabrott. Den 14 mars 2020 påträffades mannen i området Öster Mälarstrand i Västerås. Han hade då på sig ett tjugotal testosteron-tabletter. Han hade också amfetamin och det narkotikaklassade preparatet alprazolam i kroppen.5

Året därpå fick mannen ett strafföreläggande för att ha innehaft sex tabletter alprazolam på polisstationen i Västerås.6

1 Häktningsframställan till Västmanlands tingsrätt. 06 oktober 2022.

2 DOM 2011-12-05 meddelad i Härnösand. 05 december 2011.

3 DOM 2015-04-08 meddelad i Västerås. 08 april 2015.

4 DOM 2019-09-24 meddelad i Stockholm. 24 september 2019.

5 DOM 2020-07-03 meddelad i Västerås. 03 juli 2020.

6 Ringa narkotikabrott. 15 november 2021.

Mordet på Ramoné Latonummi: så säger GW

Ramoné Latonummi hittades död i Hallstahammar den 26 augusti 2008. En man har häktats misstänkt för mordet och GW har kommenterat polisarbetet.

Ramoné Latonummi hittades död i sin lägenhet på Trädgårdsgatan i Hallstahammar vid 19.30-tiden tisdagen den 26 augusti 2008. Redan vid första anblicken stod det klart att hon hade knivmördats. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp har på sitt bord.

Tidigt på tisdagsmorgonen, den 4 oktober 2022, greps en man efter att polisens mordutredning gått framåt. Kriminologen och tv-kändisen Leif GW Persson kommenterade några dagar senare polisarbetet i TV4:s Nyhetsmorgon.
– Man säkrade spår vid första vändan och med förbättrad forensisk kriminalteknisk teknik så har man då kunnat gå vidare med de där spåren. Och fått ytterligare analyser. Med dem som bas har man nu lyckats frihetsberöva en annan person. Han tillhör den här kretsen vid tidpunkten för brottet. Och han var då 28 år, i dag är han 42. Och han häktades på sannolika skäl i fredags. Så ser läget ut.

Leif GW Persson menade att det var svårt, men inte omöjligt att lösa fallet.
– Ja vars, men gamla fall är inte tacksamma. Det är inte som viner att det blir bättre genom lagring utan det är precis tvärtom. Man har hört ungefär 200 personer nu i den sista vändan. Totalt har man hört 600 personer i det här ärendet. Men det är en ganska hög omsättning på folk i de där kretsarna och 14 år är en lång tid om du har ett missbruk, sa han.

Ett prosocialt liv

Sarnecki har skapat en teoretisk modell för att kunna debattera brottsförebyggande och brottsskadeförebyggande åtgärder. Tre typer av åtgärder ingår i modellen:


1 minska tillfällena till antisociala och öka möjligheterna till prosociala beteenden
2 öka den prosociala och minska den antisociala kontrollen
3 förebygga och/eller lindra skador när brott har begåtts.

(s. 113)


Att minska tillfällena till antisociala och öka möjligheterna till prosociala beteenden gäller generellt att den motiverade förövaren inte ska kunna nå de sårbara objekten, vilka exempelvis kan vara saker som kan stjälas eller personer som kan utsättas för brott. Därtill kan det gälla utbudet av redskap för att begå brottsliga gärningar med, exempelvis vapen. Flertalet av de åtgärderna är tekniska och utgör därmed teknisk brottsprevention (s. 113).

Jämsides gäller det att för en person kreera förutsättningar till ett ”prosocialt liv” (s. 114). Det kan gälla förutsättningar att utbilda sig, arbeta eller ägna sig åt positiva mellanmänskliga sysslor på fritiden. Det kan emellertid även gälla sammankomster samt förbindelser med individer samt organisationer vilka medför ”en ökad social kontroll” (s. 114).

I klassisk kriminologisk teori nämns avsaknanden av alternativ som en viktig grund för kriminalitet. Avsaknaden av alternativ rör mestadels fattiga, minoritetsgrupper samt andra i prekära situationer. Brottspreventiva åtgärder kan i sådana fall inrikta sig på systematiska omständigheter i civilisationen, däribland orättfärdiga tilldelningar av resurser (s. 114).

Vissa forskare debatterar vändningar, alltså stunder när en person ändrar riktning i livet och slutar begår brott. Det är ovanligt att det handlar om oväntade ändringar. Snarare rör det sig om sakteliga förlopp. Dessa förlopp är vanligtvis i sin tur sammanlänkade med något annat som händer i personens liv. Det kan handla om att personen får förutsättningar att utbilda sig eller arbeta, träffar en partner eller deltar i en mellanmänsklig, religiös eller politisk gemenskap. Sådana händelser kan emellertid även leda till en antisocial förändring. Exempelvis kan politiska eller religiösa förbindelser leda till fanatism vilken i framtiden leder till fara för våldshandlingar (s. 114).

Att öka den prosociala och minska den antisociala kontrollen har anknytning till vad som kallas självkontrollteori. Enligt teorin framkallas kriminaliteten av en persons bristande förmåga att kontrollera det egna agerandet. Den bristande förmågan danas mest under uppväxten och anknyter därför till uppfostran. Avsaknad av självkontroll kan dock även orsakas av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Den allmänna synen är att personens karaktär är en produkt av både arv och miljö. Miljöns inflytande är som störst när barn är små, även om hjärnan utvecklas till och med 20-årsåldern (s. 115).

Åtgärder som ska minska predispositionen för kriminalitet anknyter till flera olika kriminologiska teorier. Samtidigt anses sådana åtgärder vara svåra att genomföra och kontroversiella ur ett etiskt perspektiv (s. 115).

När brott inte kan hindras återstår det att förebygga och/eller lindra skadorna. Även skräcken inför kriminalitet är en skada som orsakas av brottslighet. Det är dock viktigt att skilja på ”rädsla och vad man skulle kunna kalla för adekvat riskbedömning” (s. 117).

Källa: Sarnecki, J. (2015). Introduktion till kriminologi 2 Straff och prevention. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.