Kalla fall-grupp kan bli permanent

Med hjälp av ny teknik och förhörsmetoder hoppas polisen skaka fram bevisen som saknats i ett antal gamla mordfall i bland annat Västerås. Just nu handlar kalla fall-gruppen om ett årslångt projekt men förhoppningen är att gruppen ska bli permanent.

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. VLT har nu intervjuat poliserna Kenneth Ågren och Ove Dahlberg som arbetar med gruppen.

Just nu handlar kalla fall-gruppen om ett årslångt projekt som löper ut den 31 maj i år. Men utredarna hoppas att gruppen blir permanent och att man får fortsätta arbeta med ärendena, som förutom mord handlar om alla ärenden med dödligt våld.

Varför dog Sinthu?

Psykiatricentrum, sjukhuset i Västerås, januari 2020. Foto: Erik Hjärtberg

När man bedömer om något fel begåtts i samband med Sinthu Selvarajahs död måste man först ta reda på varför Sinthu Selvarajah dog.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom. Organisationen Civil Rights Defenders ansåg att både polisingripandet av Sinthu Selvarajah och utredningen efter hans död innebar en människorättskränkning. Riksåklagarens utredning konstaterar att det inte går att slå fast anledningen till att Sinthu Selvarajah drabbats av andnings- och hjärtstillestånd.

Rättsläkaren har gjort följande bedömning. Sinthu Selvarajah har avlidit på grund av akut syrebrist, kvävning, efter inandning av magsäcksinnehåll under polisingripandet. Inandningen av magsäcksinnehåll med tilltäppning av luftvägarna kan förklara såväl Sinthu Selvarajahs medvetslöshet under händelsen som uttalade syrebristskador i hans hjärna och hjärtmuskulatur. Kräkningen med inandning av magsäcksinnehåll kan även vara en följd av uppkommen medvetslöshet av okänd orsak, möjligtvis höggradig upprördhet. Händelseförloppet innebär dock att kräkning skett före och inte efter medvetslösheten.

Rättsliga rådet har gjort följande bedömning. Sinthu Selvarajah har drabbats av ett tillstånd som kallas exciterat delirium och detta har varit av väsentlig betydelse för den dödliga utgången. Tillståndet karakteriseras av sinnesförvirring och hyperaktivitet samt utåtagerande med våldsamhet. Det finns inte några studier av hur naturalförloppet ser ut vid detta tillstånd utan alla med riktigt våldsamt beteende orsakat av exciterat delirium blir föremål för någon form av åtgärder och ju våldsammare personen är desto kraftfullare åtgärder vidtas för att kontrollera personen. Tillståndet har hög dödlighet även i fall där mot­åtgärderna inte varit särskilt omfattande. Det är möjligt att detta tillstånd har orsakat Sinthu Selvarajahs andnings- och hjärtstillestånd. Det är också alternativt tänkbart att Sinthu Selvarajah fått andnings- och hjärtstillestånd på grund av inandning av uppkräkt maginnehåll. Det första alternativet bedöms som mer troligt. Den slutliga dödsorsaken är syrebristbetingad hjärnskada. Denna förklaras av andnings- och hjärtstilleståndet följt av en sannolik otillräcklig lufttillförsel i samband med den tidiga fasen av återupplivningen då inandat maginnehåll delvis blockerat de nedre luftvägarna.

Riksåklagaren konstaterar att rättsläkaren och Rättsliga rådet har gjort olika medicinska bedömningar av vad som orsakat Sinthu Selvarajahs andnings- och hjärtstillestånd, som sedermera lett till att han avlidit på grund av utbredda syrebristbetingade hjärnskador. Det står visserligen klart att Sinthu Selvarajah har kräkts under polisingripandet innan han blivit medvetslös eller livlös. Emellertid har rättsläkaren och Rättsliga rådet uttryckt olika uppfattningar av om detta haft betydelse för andnings- och hjärtstilleståndet; om stilleståndet orsakats av inandning av uppkastat magsäcksinnehåll eller av tillståndet exciterat delirium som sådant. Det går därmed inte att juridiskt med säkerhet slå fast anledningen till att Sinthu Selvarajah drabbats av andnings- och hjärtstillestånd.1

1 ”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

Fallet Sinthu: händelseförloppet

Sinthu Selvarajah dog inne på psykakuten i Västerås efter ett polisingripande. Det finns fortfarande tvivel om att allt gått rätt till. Så här gick det till, enligt riksåklagaren.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på psykakuten, på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom. Organisationen Civil Rights Defenders ansåg att både polisingripandet av Sinthu Selvarajah och utredningen efter hans död innebar en människorättskränkning. Så här ska händelsen ha gått till, enligt riksåklagarens utredning.

Sinthu Selvarajah var patient på Västmanlands sjukhus i Västerås och vårdades där enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. När personal på den avdelning där han vårdades delade ut medicin till patienterna på kvällen ifrågasatte Sinthu Selvarajah detta på ett sätt som personalen upplevde som hotfullt. En i personalen tryckte därför på ett internt överfallslarm för att tillkalla hjälp. Sinthu Selvarajah slog då denna person i ansiktet. Han högg sedan personen med ett föremål i armen, när personen höll upp armen för att skydda sitt ansikte.

En annan anställd och några patienter försökte övermanna Sinthu Selvarajah men han kom loss och sprang in på en annan avdelning där han rusade runt och hoppade på bord. Någon skrek att han hade ett rakblad i handen. Ytterligare några personer blev skadade i detta sammanhang. Sinthu Selvarajah uppfattades som förvirrad, rädd och aggressiv.

Sinthu Selvarajah sprang sedan in i ett tomt patient­rum. Sjukvårdpersonalen stängde då dörren och den låstes också. Bredvid dörren fanns en mindre sidodörr, som kunde öppnas för att sängar skulle kunna rullas in och ut ur rummet, och den saknade lås. Sinthu Selvarajah sparkade och tryckte upprepat mot dörren, som bågnade. Flera personer stod och höll emot så att dörren inte skulle gå upp. Ett par underläkare kom till platsen. Det bestämdes att en ordningsvakt på sjukhuset skulle tillkallas och att man skulle ringa polisen. Enligt en instruktion inom Vuxenpsykiatrin Västmanland ska personalen vid livsfara kontakta vakt och polis.

Ordningsvakten anlände kort därefter men ville avvakta tills polisen kom till platsen, eftersom det fanns en uppgift om att Sinthu Selvarajah hade ett vasst föremål. Efter en stund kom en patrull med de uniformerade poliserna A och B dit liksom de civilklädda poliserna C, D och E, som utgjorde en grupp med utbildning för att utföra särskilda uppdrag. Polis A var utsedd till polisinsatschef.

Fortfarande befann sig då Sinthu Selvarajah ensam i patientrummet och ett flertal personer stod utanför och höll för dörren, som han gav sig på. Poliserna fick uppgifter om att han var beväpnad med ett rakblad och att han hade angripit sjukvårdspersonal. Någon pratade också om att det var möjligt för Sinthu Selvarajah att på annat sätt ta sig ut ur rummet. Det rådde en skärrad och kaosartad stämning.

Polis A bedömde att läget var akut då Sinthu Selvarajah kunde skada sig själv och enligt uppgift kunde ta sig ut och bestämde att poliserna skulle ingripa mot Sinthu Selvarajah. Polis A gav polis C ansvar för upplägget och genomförandet av ingripandet. Den taktik som bestämdes var att glänta på dörren och försöka få kontakt med Sinthu Selvarajah och få honom att ge upp och annars få kontroll över honom med användning av en ballistisk sköld och vid behov även OC-spray.

Efter att dörren låsts upp öppnades den något av en av poliserna och polis C ropade till Sinthu Selvarajah. Han svarade inte utan vände sig bort från dörren och drog upp en huva över huvudet. Polis C beordrade då poliserna att ingripa. Polis D, som var utrustad med skölden, rusade in i rummet tätt följd av poliserna C och E och tryckte Sinthu Selvarajah mot en vägg med skölden. Poliserna A och B samt ordningsvakten följde efter in i rummet. Sinthu Selvarajah hamnade på golvet och flera av poliserna försökte hålla honom nere men han tog sig upp och ett tumult följde. Poliserna försökte få ned Sinthu Selvarajah på golvet men han kämpade emot och gjorde huggande rörelser med ett tillhygge mot poliserna. Främst högg han mot och i ansiktet och på kroppen på polis E. Poliserna C och E använde OC-spray mot Sinthu Selvarajah men han föreföll inte reagera på den. Poliserna A och B utdelade batongslag mot Sinthu Selvarajah, bland annat mot hans ben. Sinthu Selvarajah hamnade på golvet, först på knä och sedan på mage, och gjorde fortsatt motstånd där. Polis C slog med handen mot hans bakhuvud. Polis E försökte att spraya Sinthu Selvarajah ytterligare en gång med sin OC-spray men den fungerade inte korrekt och hon sprayade därför i sin handske och gnuggade denna i hans ansikte. Poliserna A och B försökte få grepp om Sinthu Selvarajahs ben och polis B kunde sedan korsa hans ben och böja upp dem mot hans rumpa i ett så kallat benlås. Samtidigt hade poliserna C och D tagit varsitt grepp vid Sinthu Selvarajahs högerarm respektive vänsterarm. Sinthu Selvarajah hade då dragit in sina armar under kroppen.

Polis A gick och satte sig på huk vid Sinthu Selvarajahs huvud. Sinthu Selvarajah började spotta och spottade intensivt. Polis A tog då en plastpåse, som fanns i rummet, och höll den för Sinthu Selvarajahs mun och sprayade sedan, efter att ha tagit bort påsen, Sinthu Selvarajah med ytterligare OC-spray. Polis E fick då OC-spray i munnen och höll på att kräkas och gick därför tillfälligt ut ur rummet.

Efter en stund fick polis C fram Sinthu Selvarajahs högerarm och höll den mot hans rygg. Armen var intrasslad i en väska, som polis E skar loss med kniv. Polis B gav polis C ett handfängsel, som denne fäste runt Sinthu Selvarajahs högerarm. Polis D försökte dra fram vänsterarmen men den hade trasslat in sig i en jacka under Sinthu Selvarajah och satt fast. Polis E, som bedömde att det var riskabelt att använda kniven för att skära loss jackan, bad sjukvårdspersonalen om en sax och klippte sedan bort jackan, vilket tog en stund. Polis C och polis E fick sedan fram Sinthu Selvarajahs vänsterarm och handfängslet fästes även runt den. Tillhygget som Sinthu Selvarajah haft visade sig vara en penna och inte ett rakblad.

I något skede tog polis A över benlåset från polis B, som hade blivit kontaminerad av OC-spray och gick ut ur rummet för att bli sanerad. Det bedömdes att även fotfängsel skulle användas. Eftersom Sinthu Selvarajah enligt poliserna spjärnade emot med benen, tog det en stund för poliserna A, C och E att få ner dessa raka mot golvet och få på fängslet. I samband med det kom polis B in i rummet igen. Efter detta lyfte poliserna upp Sinthu Selvarajah och bar ut honom ur rummet. En pöl med uppkastning fanns då på golvet där Sinthu Selvarajah legat med sitt huvud. Han var också blöt av uppkastning på ena sidan av ansiktet och i håret. Sinthu Selvarajah var då medvetslös eller livlös.

Utanför rummet placerade poliserna Sinthu Selvarajah snett över en bältessäng med bröstkorgen nedåt. Någon eller några av poliserna försökte ta pulsen på Sinthu Selvarajah och frågade efter läkare. En läkare gick fram och försökte smärtsimulera Sinthu Selvarajah, ruskade på honom och bad därefter om att Sinthu Selvarajah skulle läggas upp på sängen. Läkaren undersökte sedan Sinthu Selvarajah, bland annat genom att lyssna på hjärtat och efter andningsljud, och bad därefter poliserna att lossa handfängslet så att Sinthu Selvarajah kunde läggas på rygg för att undersökas ytterligare och få hjärt- och lungräddning. Efter att det hade skett påbörjades hjärtkompressioner och försök att få Sinthu Selvarajahs luftvägar fria och få ner luft i hans lungor, vilket misslyckades. Ett hjärtlarm utlöstes och efter några minuter kom ytterligare sjukvårdspersonal till platsen och tog över hjärt- och lungräddningen. Sinthu Selvarajahs mun sögs ren och han intuberades. Under hjärtkompressionerna rann det uppkastningar ur munnen på Sinthu Selvarajah. Efter en längre stund återfick Sinthu Selvarajah egen hjärtverksamhet. Han avled dock morgonen därpå.

Larmet från sjukhuset inkom till larmcentralen cirka klockan 19.34 och poliserna var på plats utanför det rum i vilket Sinthu Selvarajah befann sig cirka klockan 19.43. Klockan 19.54 angav polisen att Sinthu Selvarajah var ”säkrad”. Hela polisingripandet tog alltså cirka 10 minuter.1

1”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

Misshandel av författare kan klaras upp

Författaren Stefan Di-Omnia har skrivit en bok om det misstänkta Power Meet-mordet. Han blev i höstas misshandlad och kopplar händelsen till boken. Nu kan utredningen av överfallet vara på väg mot en lösning.

Som undertecknad tidigare berättat har författaren Stefan Di-Omnia skrivit en bok om det misstänkta Power Meet-mordet, som gavs ut i höstas. Innan boken kom ut blev Stefan Di-Omnia överfallen vid sin bostad i Norrköping. Han kopplade misshandeln till bokutgivningen eftersom han inte hade några andra fiender.

Utredningen av misshandeln går framåt, rapporterar VLT.
– Jag fick vetskap om att polisen fått tag i övervakningsfilmer från den matvarubutik i Stockholmsområdet där det kontantkort som användes för att lura ner mig i garaget inhandlats. Jag har nu fått ta del av filmerna och kände igen personen direkt, säger Stefan Di-Omia till VLT.

Polisen vill dock inte bekräfta för tidningen att det numera finns en misstänkt person i och med Stefan Di-Omnias identifiering.

Fallet Sinthu

Det är nu fem år sedan Sinthu Selvarajah dog inne på psykakuten i Västerås. Trots flera utredningar finns det fortfarande tvivel om att allt gått rätt till.

Det var den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på psykakuten, på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom.1 Detta efter att han gått till attack mot sjukvårdspersonal och patienter.

Fallet har utretts flera gånger och 2017 tog riksåklagaren över utredningen. En förundersökning om vållande till annans död och tjänstefel avseende polisingripandet inleddes. Den 12 mars 2019 beslutade riksåklagaren att lägga ner förundersökningen.

Utredningen handlade om huruvida mannens död berodde på polisingripandet eller inte. Riksåklagaren höll i sin utredning förhör med sjukvårdspersonal och en ordningsvakt samt de poliser som deltog i ingripandet mot Sinthu Selvarajah.2

Riksåklagaren hade i sin utredning vissa anmärkningar. Ett förhör med en av poliserna hade gått till på så sätt att förhörsledaren i samband med frågor om en plastpåse själv föreslagit vissa svar. Denna förhörsmetod ansågs inte ha varit sakligt motiverad.

Riksåklagaren nämnde också att de burkar med pepparspray som använts vid ingripandet inte hade tagits i beslag efter händelsen. Det har därmed inte kunnat göras en teknisk undersökning av hur mycket pepparspray som använts under ingripandet. Inte heller hade det dokumenterats någon uppkastning på golvet i det rum där ingripandet skett.3

En rättsläkare genomförde en rättsmedicinsk obduktion av mannen och avgav en rapport och senare även ett kompletterande utlåtande. Ett förhör hölls med rättsläkaren under sommaren 2018. Det hämtades därefter in ett yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd. Syftet med detta var att få ytterligare en rättsmedicinsk bedömning av om det fanns ett orsakssamband mellan polisingripandet och mannens död.

Utredningen visade att mannen avlidit efter ett andnings- och hjärtstillestånd men det gick inte att slå fast anledningen till att han drabbats av detta. Rättsläkaren ansåg att hjärtstilleståndet berodde på att mannen andats in sina egna kräkningar.

Socialstyrelsens rättsliga råd hade tvärtom bedömt att mannen drabbats av hjärtstillestånd på grund av att han varit i ett tillstånd kallat exciterat delirium. Ett tillstånd som karakteriseras av bland annat hyperaktivitet och utåtagerande med våldsamhet.

Det gick i riksåklagarens utredning inte att klarlägga varför mannen kräkts. Det kan ha berott på att han varit kraftigt fysiskt ansträngd.

Utredningen kunde inte slå fast att polisernas åtgärder och agerande hade framkallat mannens kräkning.

Vidare visade utredningen att hjärt- och lungräddning på mannen påbörjats med viss fördröjning, som inte berott på poliserna samt att poliserna följt lagen genom att tillkalla läkare när mannens hälsotillstånd akut blev sämre.

Riksåklagaren ansåg att ingripandet som sådant varit tillåtet och bedömde att polisernas våldsanvändning inte i någon del varit otillåten.

Eftersom riksåklagaren hade gjort bedömningen att det inte kunde påvisas något orsakssamband mellan polisingripandet och mannens död blev beslutet att förundersökningen i sin helhet lades ner.4

Organisationen Civil Rights Defenders ansåg däremot att både polisingripandet av Sinthu Selvarajah och utredningen efter hans död innebar en människorättskränkning.5

Undertecknad kommer att följa upp fallet i fler inlägg.

1 ”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

2 Arvidsson, Mårten, och Anders Edström. ”Riksåklagaren lägger ner utredningen om Sinthus död – anser att poliserna inte gjorde fel”. Vestmanlands Läns Tidning, 12 mars 2019. https://www.vlt.se/artikel/riksaklagaren-lagger-ner-utredningen-om-sinthus-dod-anser-att-poliserna-inte-gjorde-fel.

3 ”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

4 Arvidsson, Mårten, och Anders Edström. ”Riksåklagaren lägger ner utredningen om Sinthus död – anser att poliserna inte gjorde fel”. Vestmanlands Läns Tidning, 12 mars 2019. https://www.vlt.se/artikel/riksaklagaren-lagger-ner-utredningen-om-sinthus-dod-anser-att-poliserna-inte-gjorde-fel.

5 Adolfsson, Mats. ”Människorättsorganisation: Sinthus död var en kränkning – fallet är inte över”. Vestmanlands Läns Tidning, 12 mars 2019. https://www.vlt.se/artikel/manniskorattsorganisation-sinthus-dod-var-en-krankning-fallet-ar-inte-over.

Var brevbombsmordet ett vanligt svartsjukedrama?

Brevbombsmordet i Västerås 1990 har oftast betraktats som politiskt motiverat. Under en period arbetade dock polisen utifrån att mordet handlade om personliga relationer.

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta är ett av de fall som nu granskas på nytt. Maken till den mördade kvinnan var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Därför har både polisen och familjen varit övertygade om att mordet var politiskt motiverat. Men under en period arbetade polisen utifrån en annan teori.

Måndagen den 18 januari 1993 anhölls en man misstänkt för att i brevlådan utanför Efat Ghazis hem placerat den brevbomb som dödade henne.

Mannen, som tillhörde Efat Ghazis bekantskapskrets, hade enligt misstankarna inte något politiskt motiv för dådet.

Utredningen sköttes länge uteslutande av Säpo och rikskriminalen, bland annat därför att dådet syntes vara politiskt. Men så småningom blev utredningen mer förutsättningslös. Misstankarna stärktes om att det kunde röra sig om ett ”vanligt” mord med klassiska förtecken och att avsikten faktiskt varit att döda Efat Ghazi. Vid sådana fall söks gärningsmannen i första hand i offrets familje- och bekantskapskrets.

Den man som nu hade anhållits har varit aktuell i utredningen under mycket lång tid. Han nekade till anklagelserna.1

Torsdagen den 21 januari försattes den misstänkte mannen på fri fot av åklagaren. Misstankarna mot mannen kvarstod men var inte tillräckligt starka för att åklagaren skulle kunna begära honom häktad.

Under nästan fyra dygn satt mannen anhållen innan överåklagare Hans Lindberg på torsdagen hävde anhållningsbeslutet.

– Bevisningen är inte tillfredsställande för att begära mannen häktad, sa Hans Lindberg till nyhetsbyrån TT.

Enligt åklagaren var mannen fortfarande misstänkt för mordet och utredningen fortsatte på bred front.

– Vi arbetar efter flera teorier, till exempel den klassiska svartsjukan, sa Hans Lindberg till TT.2

1 Fälth, Gun. ”Brevmord på väg att klaras upp”. Dagens Nyheter, 21 januari 1993.

2 ”MISSTÄNKT FÖR BREVBOMBSMORDET PÅ TVÅBARNSMAMMAN I VÄSTERÅS FRISLÄPPT”. Tidningarnas Telegrambyrå, 21 januari 1993.

Begravningen efter brevbombsmordet blev en politisk manifestation

Mer än 1 000 kurder från olika länder deltog i begravningen efter brevbombsmordet i Västerås 1990. Begravningståget blev en politisk manifestation.

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta är ett av de fall som nu granskas på nytt. Maken till den mördade kvinnan var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Kvinnans begravning blev därför en politisk manifestation.

Lördagen den 22 september 1990 begravdes Efat Ghazi i hällande regn.

”Vi ger inte vika för terrorismen” stod det på en banderoll i sorgetåget som utgick från Västerås domkyrka. Jordfästningen blev dock inte den stora politiska manifestationen som den arrangerande kurdiska föreningen i Västerås tänkt sig. Det dåliga vädret med kall blåst och ihållande regn hade skrämt bort många deltagare. Cirka 1 000 kurder, boende i Sverige och tillresta från andra länder, deltog i sorgemarschen till Hovdestalund kyrkogård. Utmed den fyra kilometer långa vägen stod minst lika många svenskar för att visa sitt deltagande.1

Innan tåget satte sig i rörelse genomsökte civilklädd polis blomsterkransarna för att se så att det inte fanns några bomber. En hel del uniformerade poliser fanns också utplacerade efter vägen där processionen drog fram.2

Fyra trumslagare, vars trummor var draperade med svarta dok, gick i täten för det flera hundra meter långa sorgetåget. Den vita träkistan, som var svept i den kurdiska flaggan, drogs på en vagn av några av familjen Ghazis närmaste vänner.

Jordfästningen blev efter familjens önskemål mer en politisk manifestation än en religiös ceremoni. De många blomsterkransarna kom från kurdiska organisationer, skolmyndigheter, kollegor och grannar.

– Detta bestialiska mord är inte bara en skymf mot det kurdiska folket utan även en lika stor skymf mot Sverige, sa den tidigare VPK-ledaren C-H Hermansson när han talade vid jordfästningen.

– En av de grundläggande mänskliga rättigheterna är att få leva i ett fritt och demokratiskt land, sade C-H Hermansson vidare i sitt tal.

Den rätten förvägrades Efat Ghazi genom mordet och myndigheterna måste ingripa, menade vänsterpolitikern.

C-H Hermansson var inbjuden som representant för den svenska kurdkommittén för mänskliga rättigheter i Kurdistan, och hans närvaro var hemlig in i det sista. Han eskorterades till Hovdestalund under bevakning av civil polis.

Hela begravningen övervakades av ett stort antal poliser från Västerås och från mordutredarna på Säpo.3

Efter begravningen berättade den döda kvinnans make Amir Ghazi för Expressen att han och döttrarna skulle flytta tillbaka till radhuset på Syrénvägen i Önsta Gryta. Han var trött på att leva gömd och längtade tillbaka till sitt arbete som hemspråkslärare.

– Jag måste arbeta, annars står jag inte ut, sa han till tidningen.4

1 Engman, Thorsten. ”Sorgetåg mot terror och våld”. Dagens Nyheter, 23 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-23/258/5.

2 ”Ny version TUSENTALS FÖLJDE DÖDADE KURDISKA KVINNAN TILL GRAVEN”. Tidningarnas Telegrambyrå, 22 september 1990.

3 Engman, Thorsten. ”Sorgetåg mot terror och våld”. Dagens Nyheter, 23 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-23/258/5.

4 Byqvist, Lotta. ”Poliserna vaktade graven. ’De kan inte tysta oss’”. Expressen, 23 september 1990.

Utredningen om brevbombsmordet är hemlig

Undertecknad har begärt ut polisens förundersökning om Brevbombsmordet. Polisen vill som vanligt inte lämna ut handlingarna.

Syrénvägen, området Önsta-Gryta i Västerås, november 2019. Foto: Erik Hjärtberg

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta är ett av de fall som nu granskas på nytt. Undertecknad har begärt ut polisens utredning om mordet. Polisen vill som vanligt inte lämna ut handlingarna och skriver så här i sin bedömning:

Ett utlämnande av handlingar i ärendet skulle allvarligt motverka de åtgärder som redan nu är vidtagna i ärendet och de åtgärder som planeras att vidtas för att komma vidare med utredningen. Polismyndigheten bedömer därför att handlingarna omfattas av sekretess enligt 18 kap. 1 § OSL.

Vidare omfattas handlingarna också av sekretess enligt 35 kap. 1 § första stycket 1 OSL eftersom det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att enskilda eller någon närstående till de enskilda lider skada eller men.

Undertecknad ser ingen anledning till att överklaga polisens beslut eftersom möjligheten att få ut handlingarna är mycket liten.

Materialet i utredningen är sannolikt mycket omfattande.

– Det var poliser och säpo här och sprang i veckor efteråt, säger en boende i området som minns händelsen mycket väl.

Brevbombsmordet på Gryta

En 54-årig kurdisk hemspråkslärare dödades av en brevbomb i Västerås 1990. Iranska agenter tros ligga bakom dådet.

Faksimil från VLT dagen efter mordet.

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Detta är ett av de fall som nu granskas på nytt.

Torsdagen den 6 september 1990 sprängdes Efat Ghazi1, maka till en ledare i den kurdiska befrielserörelsen, till döds vid ett attentat i Västerås.2

Efat Ghazi var 54 år och arbetade som hemspråkslärare i flera skolor i Västerås. Hon kunde både persiska och kurdiska, sorani. På förmiddagen hade hon dagens sista lektion med elever i klass 2A på Stenkumlaskolan i området Råby. Sannolikt tog sedan hon bussen till Västerås centrum.

Även Efat Ghazis make var lärare. Hans arbetsdag skulle fortsätta efter lunch så han hade ingen anledning att åka hem.

Efat Ghazi skulle strax innan klockan 13 tömma brevlådan hemma vid sitt radhus på Syrénvägen i området Önsta-Gryta.

Det var då grannarna hörde en våldsam explosion och när de rusade ut för att se vad som hänt fann de Efat Ghazi liggande svårt skadad framför den förrådsvägg där brevlådan satt.

Kvinnan var vid liv då hon kom fram till centrallasarettet, men avled efter ett par timmar på grund av svåra buk- och bröstskador.

Förödelsen var stor. Delar av den vägg som brevlådorna satt på trycktes ut och vräkte omkull flera cyklar. Den asfalterade planen framför familjen Ghazis radhuslägenhet var täckt av demolerade brevlådor och söndersprängd post.

– Det var en rejäl smäll. Så jag sprang ut och tittade och då låg kvinnan nedanför brevlådorna, sa Gerhard Askblom i grannhuset till VLT.

Det var dyster stämning bland grannarna i kvarteret Kaprifolen. Chocken över att detta kunde inträffa i ett idylliskt svenskt bostadsområde stod att läsa i allas ansikten.

Scenen upplevdes som overklig. Sådant här förväntades hända i Nordirland och i Baskien, inte på Önsta-Gryta bland röda radhus med vita knutar där svenska flaggor prydde verandorna.

Avspärrningen vidgades och bil efter bil med civilklädda poliser anlände. Några började knacka dörr för att få tips om misstänkta personer som uppehållit sig vid brevlådorna.

Kriminalteknikerna sopade ihop resterna av brevlådorna och dagens post i vita plastpåsar medan grannarna tysta kurade i duggregnet. De tänkte på familjen Ghazis två döttrar och undrade om någon tog hand om dem. Socialjouren kopplades omedelbart in för att ta hand om döttrarna.3

Efat Ghazi, som hade iranskt kurdiskt ursprung, var inte själv politiskt aktiv. Men hon var dotter till presidenten i den kortlivade kurdiska Mahabad-republiken som utropades i Iran 1946.

Polisen befarade att politiska motiv låg bakom mordet.

– Maken har varit politiskt aktiv. Och varken han eller hustrun förekommer i kriminella sammanhang. Därför är det inte sannolikt att attentatet är en uppgörelse eller hämndaktion i den undre världen, sa kriminalkommissarie Sven-Åke Karlsson till Dagens Nyheter.

Efat Ghazis make, Amir Ghazi, och de två barnen, fördes efter mordet till en hemlig adress och bevakades av polisen.4

Den mördade Efat Ghazi kom till Västerås i mitten av 1980-talet som politisk flykting. Hon hade då döttrarna med sig och kunde förenas med maken som sedan många år hade levt som flykting i Sverige. Makarna kom från samma släkt och var kusiner.5

Efat Ghazi hade kvar sitt iranska medborgarskap men hade uppehållstillstånd i Sverige sedan 1985. Både hennes och makens liv hade präglats av tragedier som följt i spåren av befrielsekampen. Hennes far, presidenten i Mahabad-republiken, avrättades tillsammans med två släktingar av shahen den 31 mars 1937.

Efat Gahzi studerade juridik i Iran och arbetade som lärare, ett arbete hon fortsatte med i Sverige.

Maken var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Han lämnade partiet 1982, men behöll kontakten med partiets ledare Ghassemlou som mördades i Wien den 13 juli 1989.

Maken var vid tidpunkten för mordet svensk medborgare och arbetade som hemspråkslärare och var vid sidan av sitt arbete fortfarande politiskt aktiv.

Som ledare för ett nytt politiskt parti, Kurdistans parti för självständighet, fortsatte han den kurdiska befrielsekampen i Sverige. Partiet hade medlemmar i Iran, Irak och Turkiet och bedrev ingen militär verksamhet.

– Vi är övertygade om att bomben var avsedd för Amir Ghazi. Hans hustru var inte politiskt aktiv. Vi tror att dådet utförts av iranska agenter, sa Hussein Kurneiad, vän till den drabbade familjen, till Dagens Nyheter.6

Bomben låg i ett brunt vadderat kuvert av den typ som postverket sålde på den här tiden. Det framgick av de pappersrester som polisen tillvaratog på platsen för explosionen.

Brevbäraren som passerade klockan 10.15 på torsdagsmorgonen har vid polisförhör sagt sig ha ett svagt minne av att han sett en försändelse av den typen i en av brevlådorna. Ingen av grannarna hade sett något misstänkt.

– Det som gör mig mest upprörd är att bomben lika gärna kunde ha dödat någon av familjens två döttrar, sa kriminalkommissarie Sven-Åke Karlsson till Dagens Nyheter.

Maken uppgav för polisen att han känt sig hotad av sitt gamla hemland Iran. Han hade också varnat sina barn för att öppna post som varit adresserad till honom.

Rikslarm gick ut vid 18-tiden. Detta innebar bland annat att gränsbevakningen skärptes.7

Ungefär två veckor senare uppgav polisen att man inte hade kommit särskilt långt i utredningen.

– Vi har väldigt litet att gå på. Det är tunt och vi hoppas på allmänhetens hjälp. Kriminalteknikerna fortsätter att jobba och dörrknackningen fortsätter. Men vi har hittills inte fått ett enda hett tips, sa rikspolisstyrelsens informationschef Leif Hallberg till Aftonbladet.8

Undertecknad kommer att återkomma till det här fallet vid senare tillfälle.

1 DN stavar förnamnet ”Efat” medan VLT skriver ”Erfat”. Det är inte ovanligt att namn från ett land med ett annat skriftspråk än det latinska stavas på olika sätt när de ska skrivas med latinska bokstäver. Efat Ghazis makes namn har i flera medier stavats ”Emir” trots att han är svensk medborgare och därmed så att säga har en officiell stavning av sitt namn: Amir Ghazi.

2 Fälth, Gun. ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.

3 Jansson, Torsten. ”Politiskt mord mitt i villaidyllen”. Vestmanlands Läns Tidning, 07 september 1990.

4 Fälth, Gun. ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.

5 Jansson, Torsten. ”Politiskt mord mitt i villaidyllen”. Vestmanlands Läns Tidning, 07 september 1990.

6 Fälth, Gun. ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.

7 Westmar, Bo. ”Bomben var avsedd för maken”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.

8 Michanek, Bengt. ”Fem mord – inga spår”. Aftonbladet, 21 september 1990.

Kalla fall-grupp granskar gamla mordfall på nytt

Med hjälp av ny teknik och förhörsmetoder hoppas polisen skaka fram bevisen som saknats i ett antal gamla mordfall i bland annat Västerås.

Polisen i region Mitt har bildat en särskild grupp för kalla fall, rapporterar Sveriges Television. Gruppen bildades i början av sommaren och har till en början fått arbeta med att samla in material från de olika utredningarna.

Polisregion Mitt består av Gävleborgs län, Uppsala län och Västmanlands län och det rör sig om ett 50-tal olösta mord som ska utredas i dessa län.

Totalt är det fyra poliser som ska jobba med gamla olösta mord. Det som utredarna framför allt är på jakt efter är teknisk bevisning.

Ett av fallen som ska granskas på nytt handlar om en 51-årig man som mystiskt hittades död på stadshotellet i Västerås 2013. Fallet har kallats för Power Meet-mordet eftersom mannen och hans hustru var i Västerås på den stora bilträffen Power Meet. Rättsväsendet har dock inte ens fastslagit att det var ett mord.

Ett annat fall som ska granskas är Brevbombsmordet den 6 september 1990. När en 54-årig kurdisk hemspråkslärare stack ner handen i sin postlåda utanför radhuset i Västerås sprängdes en bomb. Kvinnan skadades allvarligt och dog senare på sjukhus.

Misstankarna riktades mot den iranska regeringen, som förföljt kvinnans släkt, där många kämpade för den kurdiska befrielserörelsen. Men teorier om andra motiv har också styrt utredningen.