Rättsläkaren ansåg att Sinthu dog av polisingripandet

Rättsläkaren Wolfgang Giebe, som obducerade Sinthu Selvarajah, bedömde att döden hade orsakats av polisingripandet.

Som undertecknad tidigare berättat har rättsläkaren och Rättsliga rådet gjort olika bedömningar om varför Sinthu Selvarajah dog efter ett polisingripande 2014.

Rättsläkaren Wolfgang Giebe, som obducerade Sinthu Selvarajah, fick till en början inte reda på att det fanns vittnesuppgifter om att en polis hade tryckt ett knä i Sinthu Selvarajahs rygg. Rättsläkarens slutsats blev då att Sinthu Selvarajah dött av att dra ner kräkningar i lungorna och kvävts. Men varför han kvävdes av kräkningarna kunde han inte svara på då. Han skrev att dödsfallet var en olyckshändelse.

Åklagare Lena Littner, som först la ner förundersökningen mot poliserna öppnade den igen efter att Sveriges Radio börjat granska fallet. Hon lät efter det förhöra de vittnen som radion hittat och som hon missat att förhöra första gången. Den här gången fick också rättsläkaren ta del av vittnesuppgifterna. Och efter att ha gjort det ändrade han uppfattning. Wolfgang Giebe skrev i sitt nya rättsmedicinska utlåtande att han bedömde att döden hade orsakats av polisingripandet.
– Om polisen inte hade ingripit. Då hade man inte avlidit på den här dagen, sa Wolfgang Giebe till Sveriges Radio.

Wolfgang Giebe ansåg fortfarande att Sinthu Selvarajah kvävts av kräkningar. Men han menade nu att kräkningarna och kvävningen hade orsakats av polisingripandet och han nämnde framförallt tre saker poliserna gjorde som orsakat döden: trycket mot ryggen, pepparsprayen och att en polis hållit en plastpåse framför Sinthu Selvarajahs mun.

Fallet Sinthu: knäet i ryggen

Vittnen har berättat att en av poliserna satt på Sinthu Selvarajah med knät i hans rygg. Bedömningarna går isär om hur detta kan ha påverkat Sinthu Selvarajahs död.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom.

Sveriges Radio gjorde en omfattande granskning av Sinthu Selvarajahs död. Tre personer bland sjukvårdspersonalen som fanns på plats vid ingripandet sa sig ha sett att en polis suttit på Sinthu Selvarajah med sitt knä i ryggen. Det är välkänt sedan länge att det kan sluta med döden om den som ligger på mage får tryck mot ryggen vid ett ingripande.

Av obduktionsprotokollet framgick det att det fanns en stor blödning på Sinthu Selvarajahs rygg. Blödningen var 15 gånger 20 centimeter, och fanns mellan skulderbladen, precis där vittnena beskrivit att polismannen tryckte ner sitt knä.

Ingen svensk rättsmedicinsk expert ville uttala sig öppet. Ämnet ansågs fortfarande känsligt sedan det uppmärksammade fallet med Osmo Vallo på 1990-talet. Osmo Vallo dog efter att ha blivit trampad i ryggen när han greps av polis.

Radion besökte därför USA och lät rättsläkaren Michael Baden gå igenom obduktionsrapporten, förhören och intervjuerna.

– Min slutsats är att dödsorsaken är fel. Han dog inte för att han andades in magsäcksinnehåll. Han dog för att han inte kunde andas för att han var fasthållen med tryck på ryggen, sa Michael Baden till Sveriges Radio.1

Riksåklagaren skriver följande om detta påstående i sitt beslut:

Det har lämnats vissa vittnesuppgifter om att någon av poliserna haft ett knä eller en fot mot eller kan ha suttit över nedre delen av SS:s rygg. Att en polis trycker en person mot marken, t.ex. med sin kroppstyngd eller sitt underben, är inte i sig förbjudet utan kan tvärtom ibland vara nödvändigt för att hindra personens försök att komma upp igen. I detta fall har SS försökt ta sig loss från poliserna. Det har inte gått att klarlägga några detaljer kring de nämnda iakttagelserna, såsom exakt var knäet etc. varit placerat eller hur länge ett eventuellt tryck mot SS varat. Den medicinska utredningen har inte heller gett stöd för att SS utsatts för ett tryck över bröstkorgen eller buken till följd av sådana åtgärder. Vissa blåmärken som konstaterats på honom vid obduktionen kan ha uppkommit till följd av de andra åtgärderna under ingripandet eller i samband med hjärt- och lungräddningen. Utredningen har alltså inte visat att det förekommit några åtgärder av detta slag som varit otillåtna.2

1 ”Fallet Sinthu: Död i slutet rum – Ekot granskar”. Sveriges Radio, 26 november 2015. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/647391?programid=3437.

2 ”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

Bakgrund: Sinthu hade bipolär sjukdom

Det finns fortfarande tvivel om att allt gick rätt till när Sinthu Selvarajah dog inne på sjukhuset i Västerås. Trots sin sjukdom levde Sinthu Selvarajah ett välordnat liv och var på väg att få ett chefsjobb.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom.

Sinthu Selvarajah kom till Sverige som sjuåring med sina föräldrar och två systrar. De flydde från inbördeskriget i Sri Lanka.

Sinthu Selvarajah var intresserad av teknik och matematik redan som liten. Han tog så småningom studenten på industrigymnasiet i Västerås. Sedan började han studera på KTH, Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.

Studierna gick bra, men andra terminen, 2007, hände något. En dag när Sinthu Selvarajah gick till gymmet blev en av hans vänner orolig. Sinthu Selvarajah hade börjat bete sig märkligt och pratade osammanhängande.

Sinthu Selvarajah hade fått en psykos. Han blev inlagd på en psykiatrisk avdelning och fick diagnosen bipolär sjukdom. Familjen fick höra av läkarna att han kanske aldrig skulle bli sig lik igen.

Sinthu Selvarajah fick stanna kvar på den psykiatriska avdelningen. Men efter en månad var han frisk nog att återgå till studierna.1

Bipolär sjukdom innebär att man är manisk och deprimerad i olika perioder. Däremellan kan man må bra och leva som vanligt. Att vara manisk betyder att vara överdrivet upprymd och energisk, medan depression innebär motsatsen, att all lust och energi har tagit slut.

En kraftig mani eller svår depression kan leda till att man uppfattar och tolkar verkligheten annorlunda. Det kallas också för vanföreställningar eller psykos. Psykoser kan förekomma både vid mani och depression.2

Sinthu Selvarajah valde att berätta för så många som möjligt om den bipolära sjukdomen för att vänner och kollegor skulle kunna känna igen symptomen och ta honom till sjukhus så fort som möjligt.

Han hade förlorat ett halvårs studier på grund av sjukdomen men han läste ikapp och 23 år gammal blev han klar med den femåriga civilingenjörutbildningen.

Sinthu Selvarajah började jobba på ABB och några tecken på sjukdomen syntes inte alls.

Det gick sju år. Han avancerade på jobbet. Han började träffa en tjej. Han idrottade fyra gånger i veckan.

Han fick chansen att få en chefsposition på ABB. En tjänst han länge velat ha. Men plötsligt hände det igen.

Vid en arbetsintervju för den nya tjänsten började Sinthu Selvarajah prata osammanhängande. Flera arbetskollegor förstod nu att han inte var sig själv.

Precis som Sinthu Selvarajah tidigare bett om ställde vännerna upp. De var sex personer som bestämde sig för att hjälpa honom till sjukhuset. Han ville inte åka med. De ringde polisen men fick ingen hjälp. Till slut fick de själva hålla fast honom och tvinga in honom i bilen. De körde honom till psykakuten på sjukhuset i Västerås.

När Sinthu Selvarajah sedan fick träffa sin mor inne på sjukhuset blev han helt lugn.

Dagen efter besökte Sinthu Selvarajahs far och några av hans vänner sjukhuset. Sinthu Selvarajah var då medveten om vad som hänt kvällen innan och skämdes för det.

Far och vänner lämnade sjukhuset när besökstiden var över. Fadern var längst kvar på sjukhuset. Strax efter klockan 19 den 10 december lämnade fadern sjukhuset i Västerås och åkte hem till Enköping. En resa på ungefär en halvtimme.

Fadern hade bara varit hemma i några minuter när telefonen ringde. Det var från sjukhuset och man meddelade att det hänt något med Sinthu Selvarajah och att familjen måste komma till sjukhuset.

Fadern trodde först att man hade ringt fel. Sonen mådde ju bra för en halvtimme sedan. Läkaren sa att sonens hjärta hade stannat. En dryg halvtimme efter att fadern lämnat sjukhuset var Sinthu Selvarajah livlös. Personalen gjorde hjärt- och lungräddning medan familjen tog sig så fort de kunde till sjukhuset.

Familjen fick titta på när personalen försökte få liv i Sinthu Selvarajah. Fler och fler vänner kom till sjukhuset.

Föräldrarna kysste sin son i ansiktet och kände hur det sved. Det brändes som chilipeppar på läpparna.

På morgonen 08.45 den 11 december dödförklarades Sinthu Selvarajah.

Varför han dog fick vänner och familj inte veta. Av vårdpersonalen fick de höra att Sinthu Selvarajah blivit aggressiv. Att han stängts in i ett rum. Att fem poliser och en ordningsvakt stormat rummet.

Och att när dom kommit ut med Sinthu Selvarajah så hade hans hjärta stannat.3

Han blev 28 år gammal.4

1 ”Fallet Sinthu: Död i slutet rum – Ekot granskar”. Sveriges Radio, 26 november 2015. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/647391?programid=3437.

2 ”Bipolär sjukdom – 1177 Vårdguiden”. Åtkomstdatum 05 februari 2020. https://www.1177.se/Vastmanland/sjukdomar–besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/depression/bipolar-sjukdom/.

3 ”Fallet Sinthu: Död i slutet rum – Ekot granskar”. Sveriges Radio, 26 november 2015. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/647391?programid=3437.

4 Civil Rights Defenders. ”Förundersökningen läggs återigen ned i fallet Sinthu Selvarajah”, 12 mars 2019. https://crd.org/sv/2019/03/12/forundersokningen-laggs-aterigen-ner-i-fallet-sinthu-selvarajah/.

Kalla fall-grupp kan bli permanent

Med hjälp av ny teknik och förhörsmetoder hoppas polisen skaka fram bevisen som saknats i ett antal gamla mordfall i bland annat Västerås. Just nu handlar kalla fall-gruppen om ett årslångt projekt men förhoppningen är att gruppen ska bli permanent.

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. VLT har nu intervjuat poliserna Kenneth Ågren och Ove Dahlberg som arbetar med gruppen.

Just nu handlar kalla fall-gruppen om ett årslångt projekt som löper ut den 31 maj i år. Men utredarna hoppas att gruppen blir permanent och att man får fortsätta arbeta med ärendena, som förutom mord handlar om alla ärenden med dödligt våld.

Varför dog Sinthu?

Psykiatricentrum, sjukhuset i Västerås, januari 2020. Foto: Erik Hjärtberg

När man bedömer om något fel begåtts i samband med Sinthu Selvarajahs död måste man först ta reda på varför Sinthu Selvarajah dog.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom. Organisationen Civil Rights Defenders ansåg att både polisingripandet av Sinthu Selvarajah och utredningen efter hans död innebar en människorättskränkning. Riksåklagarens utredning konstaterar att det inte går att slå fast anledningen till att Sinthu Selvarajah drabbats av andnings- och hjärtstillestånd.

Rättsläkaren har gjort följande bedömning. Sinthu Selvarajah har avlidit på grund av akut syrebrist, kvävning, efter inandning av magsäcksinnehåll under polisingripandet. Inandningen av magsäcksinnehåll med tilltäppning av luftvägarna kan förklara såväl Sinthu Selvarajahs medvetslöshet under händelsen som uttalade syrebristskador i hans hjärna och hjärtmuskulatur. Kräkningen med inandning av magsäcksinnehåll kan även vara en följd av uppkommen medvetslöshet av okänd orsak, möjligtvis höggradig upprördhet. Händelseförloppet innebär dock att kräkning skett före och inte efter medvetslösheten.

Rättsliga rådet har gjort följande bedömning. Sinthu Selvarajah har drabbats av ett tillstånd som kallas exciterat delirium och detta har varit av väsentlig betydelse för den dödliga utgången. Tillståndet karakteriseras av sinnesförvirring och hyperaktivitet samt utåtagerande med våldsamhet. Det finns inte några studier av hur naturalförloppet ser ut vid detta tillstånd utan alla med riktigt våldsamt beteende orsakat av exciterat delirium blir föremål för någon form av åtgärder och ju våldsammare personen är desto kraftfullare åtgärder vidtas för att kontrollera personen. Tillståndet har hög dödlighet även i fall där mot­åtgärderna inte varit särskilt omfattande. Det är möjligt att detta tillstånd har orsakat Sinthu Selvarajahs andnings- och hjärtstillestånd. Det är också alternativt tänkbart att Sinthu Selvarajah fått andnings- och hjärtstillestånd på grund av inandning av uppkräkt maginnehåll. Det första alternativet bedöms som mer troligt. Den slutliga dödsorsaken är syrebristbetingad hjärnskada. Denna förklaras av andnings- och hjärtstilleståndet följt av en sannolik otillräcklig lufttillförsel i samband med den tidiga fasen av återupplivningen då inandat maginnehåll delvis blockerat de nedre luftvägarna.

Riksåklagaren konstaterar att rättsläkaren och Rättsliga rådet har gjort olika medicinska bedömningar av vad som orsakat Sinthu Selvarajahs andnings- och hjärtstillestånd, som sedermera lett till att han avlidit på grund av utbredda syrebristbetingade hjärnskador. Det står visserligen klart att Sinthu Selvarajah har kräkts under polisingripandet innan han blivit medvetslös eller livlös. Emellertid har rättsläkaren och Rättsliga rådet uttryckt olika uppfattningar av om detta haft betydelse för andnings- och hjärtstilleståndet; om stilleståndet orsakats av inandning av uppkastat magsäcksinnehåll eller av tillståndet exciterat delirium som sådant. Det går därmed inte att juridiskt med säkerhet slå fast anledningen till att Sinthu Selvarajah drabbats av andnings- och hjärtstillestånd.1

1 ”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

Fallet Sinthu: händelseförloppet

Sinthu Selvarajah dog inne på psykakuten i Västerås efter ett polisingripande. Det finns fortfarande tvivel om att allt gått rätt till. Så här gick det till, enligt riksåklagaren.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på psykakuten, på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom. Organisationen Civil Rights Defenders ansåg att både polisingripandet av Sinthu Selvarajah och utredningen efter hans död innebar en människorättskränkning. Så här ska händelsen ha gått till, enligt riksåklagarens utredning.

Sinthu Selvarajah var patient på Västmanlands sjukhus i Västerås och vårdades där enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. När personal på den avdelning där han vårdades delade ut medicin till patienterna på kvällen ifrågasatte Sinthu Selvarajah detta på ett sätt som personalen upplevde som hotfullt. En i personalen tryckte därför på ett internt överfallslarm för att tillkalla hjälp. Sinthu Selvarajah slog då denna person i ansiktet. Han högg sedan personen med ett föremål i armen, när personen höll upp armen för att skydda sitt ansikte.

En annan anställd och några patienter försökte övermanna Sinthu Selvarajah men han kom loss och sprang in på en annan avdelning där han rusade runt och hoppade på bord. Någon skrek att han hade ett rakblad i handen. Ytterligare några personer blev skadade i detta sammanhang. Sinthu Selvarajah uppfattades som förvirrad, rädd och aggressiv.

Sinthu Selvarajah sprang sedan in i ett tomt patient­rum. Sjukvårdpersonalen stängde då dörren och den låstes också. Bredvid dörren fanns en mindre sidodörr, som kunde öppnas för att sängar skulle kunna rullas in och ut ur rummet, och den saknade lås. Sinthu Selvarajah sparkade och tryckte upprepat mot dörren, som bågnade. Flera personer stod och höll emot så att dörren inte skulle gå upp. Ett par underläkare kom till platsen. Det bestämdes att en ordningsvakt på sjukhuset skulle tillkallas och att man skulle ringa polisen. Enligt en instruktion inom Vuxenpsykiatrin Västmanland ska personalen vid livsfara kontakta vakt och polis.

Ordningsvakten anlände kort därefter men ville avvakta tills polisen kom till platsen, eftersom det fanns en uppgift om att Sinthu Selvarajah hade ett vasst föremål. Efter en stund kom en patrull med de uniformerade poliserna A och B dit liksom de civilklädda poliserna C, D och E, som utgjorde en grupp med utbildning för att utföra särskilda uppdrag. Polis A var utsedd till polisinsatschef.

Fortfarande befann sig då Sinthu Selvarajah ensam i patientrummet och ett flertal personer stod utanför och höll för dörren, som han gav sig på. Poliserna fick uppgifter om att han var beväpnad med ett rakblad och att han hade angripit sjukvårdspersonal. Någon pratade också om att det var möjligt för Sinthu Selvarajah att på annat sätt ta sig ut ur rummet. Det rådde en skärrad och kaosartad stämning.

Polis A bedömde att läget var akut då Sinthu Selvarajah kunde skada sig själv och enligt uppgift kunde ta sig ut och bestämde att poliserna skulle ingripa mot Sinthu Selvarajah. Polis A gav polis C ansvar för upplägget och genomförandet av ingripandet. Den taktik som bestämdes var att glänta på dörren och försöka få kontakt med Sinthu Selvarajah och få honom att ge upp och annars få kontroll över honom med användning av en ballistisk sköld och vid behov även OC-spray.

Efter att dörren låsts upp öppnades den något av en av poliserna och polis C ropade till Sinthu Selvarajah. Han svarade inte utan vände sig bort från dörren och drog upp en huva över huvudet. Polis C beordrade då poliserna att ingripa. Polis D, som var utrustad med skölden, rusade in i rummet tätt följd av poliserna C och E och tryckte Sinthu Selvarajah mot en vägg med skölden. Poliserna A och B samt ordningsvakten följde efter in i rummet. Sinthu Selvarajah hamnade på golvet och flera av poliserna försökte hålla honom nere men han tog sig upp och ett tumult följde. Poliserna försökte få ned Sinthu Selvarajah på golvet men han kämpade emot och gjorde huggande rörelser med ett tillhygge mot poliserna. Främst högg han mot och i ansiktet och på kroppen på polis E. Poliserna C och E använde OC-spray mot Sinthu Selvarajah men han föreföll inte reagera på den. Poliserna A och B utdelade batongslag mot Sinthu Selvarajah, bland annat mot hans ben. Sinthu Selvarajah hamnade på golvet, först på knä och sedan på mage, och gjorde fortsatt motstånd där. Polis C slog med handen mot hans bakhuvud. Polis E försökte att spraya Sinthu Selvarajah ytterligare en gång med sin OC-spray men den fungerade inte korrekt och hon sprayade därför i sin handske och gnuggade denna i hans ansikte. Poliserna A och B försökte få grepp om Sinthu Selvarajahs ben och polis B kunde sedan korsa hans ben och böja upp dem mot hans rumpa i ett så kallat benlås. Samtidigt hade poliserna C och D tagit varsitt grepp vid Sinthu Selvarajahs högerarm respektive vänsterarm. Sinthu Selvarajah hade då dragit in sina armar under kroppen.

Polis A gick och satte sig på huk vid Sinthu Selvarajahs huvud. Sinthu Selvarajah började spotta och spottade intensivt. Polis A tog då en plastpåse, som fanns i rummet, och höll den för Sinthu Selvarajahs mun och sprayade sedan, efter att ha tagit bort påsen, Sinthu Selvarajah med ytterligare OC-spray. Polis E fick då OC-spray i munnen och höll på att kräkas och gick därför tillfälligt ut ur rummet.

Efter en stund fick polis C fram Sinthu Selvarajahs högerarm och höll den mot hans rygg. Armen var intrasslad i en väska, som polis E skar loss med kniv. Polis B gav polis C ett handfängsel, som denne fäste runt Sinthu Selvarajahs högerarm. Polis D försökte dra fram vänsterarmen men den hade trasslat in sig i en jacka under Sinthu Selvarajah och satt fast. Polis E, som bedömde att det var riskabelt att använda kniven för att skära loss jackan, bad sjukvårdspersonalen om en sax och klippte sedan bort jackan, vilket tog en stund. Polis C och polis E fick sedan fram Sinthu Selvarajahs vänsterarm och handfängslet fästes även runt den. Tillhygget som Sinthu Selvarajah haft visade sig vara en penna och inte ett rakblad.

I något skede tog polis A över benlåset från polis B, som hade blivit kontaminerad av OC-spray och gick ut ur rummet för att bli sanerad. Det bedömdes att även fotfängsel skulle användas. Eftersom Sinthu Selvarajah enligt poliserna spjärnade emot med benen, tog det en stund för poliserna A, C och E att få ner dessa raka mot golvet och få på fängslet. I samband med det kom polis B in i rummet igen. Efter detta lyfte poliserna upp Sinthu Selvarajah och bar ut honom ur rummet. En pöl med uppkastning fanns då på golvet där Sinthu Selvarajah legat med sitt huvud. Han var också blöt av uppkastning på ena sidan av ansiktet och i håret. Sinthu Selvarajah var då medvetslös eller livlös.

Utanför rummet placerade poliserna Sinthu Selvarajah snett över en bältessäng med bröstkorgen nedåt. Någon eller några av poliserna försökte ta pulsen på Sinthu Selvarajah och frågade efter läkare. En läkare gick fram och försökte smärtsimulera Sinthu Selvarajah, ruskade på honom och bad därefter om att Sinthu Selvarajah skulle läggas upp på sängen. Läkaren undersökte sedan Sinthu Selvarajah, bland annat genom att lyssna på hjärtat och efter andningsljud, och bad därefter poliserna att lossa handfängslet så att Sinthu Selvarajah kunde läggas på rygg för att undersökas ytterligare och få hjärt- och lungräddning. Efter att det hade skett påbörjades hjärtkompressioner och försök att få Sinthu Selvarajahs luftvägar fria och få ner luft i hans lungor, vilket misslyckades. Ett hjärtlarm utlöstes och efter några minuter kom ytterligare sjukvårdspersonal till platsen och tog över hjärt- och lungräddningen. Sinthu Selvarajahs mun sögs ren och han intuberades. Under hjärtkompressionerna rann det uppkastningar ur munnen på Sinthu Selvarajah. Efter en längre stund återfick Sinthu Selvarajah egen hjärtverksamhet. Han avled dock morgonen därpå.

Larmet från sjukhuset inkom till larmcentralen cirka klockan 19.34 och poliserna var på plats utanför det rum i vilket Sinthu Selvarajah befann sig cirka klockan 19.43. Klockan 19.54 angav polisen att Sinthu Selvarajah var ”säkrad”. Hela polisingripandet tog alltså cirka 10 minuter.1

1”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

Misshandel av författare kan klaras upp

Författaren Stefan Di-Omnia har skrivit en bok om det misstänkta Power Meet-mordet. Han blev i höstas misshandlad och kopplar händelsen till boken. Nu kan utredningen av överfallet vara på väg mot en lösning.

Som undertecknad tidigare berättat har författaren Stefan Di-Omnia skrivit en bok om det misstänkta Power Meet-mordet, som gavs ut i höstas. Innan boken kom ut blev Stefan Di-Omnia överfallen vid sin bostad i Norrköping. Han kopplade misshandeln till bokutgivningen eftersom han inte hade några andra fiender.

Utredningen av misshandeln går framåt, rapporterar VLT.
– Jag fick vetskap om att polisen fått tag i övervakningsfilmer från den matvarubutik i Stockholmsområdet där det kontantkort som användes för att lura ner mig i garaget inhandlats. Jag har nu fått ta del av filmerna och kände igen personen direkt, säger Stefan Di-Omia till VLT.

Polisen vill dock inte bekräfta för tidningen att det numera finns en misstänkt person i och med Stefan Di-Omnias identifiering.

Fallet Sinthu

Det är nu fem år sedan Sinthu Selvarajah dog inne på psykakuten i Västerås. Trots flera utredningar finns det fortfarande tvivel om att allt gått rätt till.

Det var den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på psykakuten, på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom.1 Detta efter att han gått till attack mot sjukvårdspersonal och patienter.

Fallet har utretts flera gånger och 2017 tog riksåklagaren över utredningen. En förundersökning om vållande till annans död och tjänstefel avseende polisingripandet inleddes. Den 12 mars 2019 beslutade riksåklagaren att lägga ner förundersökningen.

Utredningen handlade om huruvida mannens död berodde på polisingripandet eller inte. Riksåklagaren höll i sin utredning förhör med sjukvårdspersonal och en ordningsvakt samt de poliser som deltog i ingripandet mot Sinthu Selvarajah.2

Riksåklagaren hade i sin utredning vissa anmärkningar. Ett förhör med en av poliserna hade gått till på så sätt att förhörsledaren i samband med frågor om en plastpåse själv föreslagit vissa svar. Denna förhörsmetod ansågs inte ha varit sakligt motiverad.

Riksåklagaren nämnde också att de burkar med pepparspray som använts vid ingripandet inte hade tagits i beslag efter händelsen. Det har därmed inte kunnat göras en teknisk undersökning av hur mycket pepparspray som använts under ingripandet. Inte heller hade det dokumenterats någon uppkastning på golvet i det rum där ingripandet skett.3

En rättsläkare genomförde en rättsmedicinsk obduktion av mannen och avgav en rapport och senare även ett kompletterande utlåtande. Ett förhör hölls med rättsläkaren under sommaren 2018. Det hämtades därefter in ett yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd. Syftet med detta var att få ytterligare en rättsmedicinsk bedömning av om det fanns ett orsakssamband mellan polisingripandet och mannens död.

Utredningen visade att mannen avlidit efter ett andnings- och hjärtstillestånd men det gick inte att slå fast anledningen till att han drabbats av detta. Rättsläkaren ansåg att hjärtstilleståndet berodde på att mannen andats in sina egna kräkningar.

Socialstyrelsens rättsliga råd hade tvärtom bedömt att mannen drabbats av hjärtstillestånd på grund av att han varit i ett tillstånd kallat exciterat delirium. Ett tillstånd som karakteriseras av bland annat hyperaktivitet och utåtagerande med våldsamhet.

Det gick i riksåklagarens utredning inte att klarlägga varför mannen kräkts. Det kan ha berott på att han varit kraftigt fysiskt ansträngd.

Utredningen kunde inte slå fast att polisernas åtgärder och agerande hade framkallat mannens kräkning.

Vidare visade utredningen att hjärt- och lungräddning på mannen påbörjats med viss fördröjning, som inte berott på poliserna samt att poliserna följt lagen genom att tillkalla läkare när mannens hälsotillstånd akut blev sämre.

Riksåklagaren ansåg att ingripandet som sådant varit tillåtet och bedömde att polisernas våldsanvändning inte i någon del varit otillåten.

Eftersom riksåklagaren hade gjort bedömningen att det inte kunde påvisas något orsakssamband mellan polisingripandet och mannens död blev beslutet att förundersökningen i sin helhet lades ner.4

Organisationen Civil Rights Defenders ansåg däremot att både polisingripandet av Sinthu Selvarajah och utredningen efter hans död innebar en människorättskränkning.5

Undertecknad kommer att följa upp fallet i fler inlägg.

1 ”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

2 Arvidsson, Mårten, och Anders Edström. ”Riksåklagaren lägger ner utredningen om Sinthus död – anser att poliserna inte gjorde fel”. Vestmanlands Läns Tidning, 12 mars 2019. https://www.vlt.se/artikel/riksaklagaren-lagger-ner-utredningen-om-sinthus-dod-anser-att-poliserna-inte-gjorde-fel.

3 ”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

4 Arvidsson, Mårten, och Anders Edström. ”Riksåklagaren lägger ner utredningen om Sinthus död – anser att poliserna inte gjorde fel”. Vestmanlands Läns Tidning, 12 mars 2019. https://www.vlt.se/artikel/riksaklagaren-lagger-ner-utredningen-om-sinthus-dod-anser-att-poliserna-inte-gjorde-fel.

5 Adolfsson, Mats. ”Människorättsorganisation: Sinthus död var en kränkning – fallet är inte över”. Vestmanlands Läns Tidning, 12 mars 2019. https://www.vlt.se/artikel/manniskorattsorganisation-sinthus-dod-var-en-krankning-fallet-ar-inte-over.

Var brevbombsmordet ett vanligt svartsjukedrama?

Brevbombsmordet i Västerås 1990 har oftast betraktats som politiskt motiverat. Under en period arbetade dock polisen utifrån att mordet handlade om personliga relationer.

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta är ett av de fall som nu granskas på nytt. Maken till den mördade kvinnan var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Därför har både polisen och familjen varit övertygade om att mordet var politiskt motiverat. Men under en period arbetade polisen utifrån en annan teori.

Måndagen den 18 januari 1993 anhölls en man misstänkt för att i brevlådan utanför Efat Ghazis hem placerat den brevbomb som dödade henne.

Mannen, som tillhörde Efat Ghazis bekantskapskrets, hade enligt misstankarna inte något politiskt motiv för dådet.

Utredningen sköttes länge uteslutande av Säpo och rikskriminalen, bland annat därför att dådet syntes vara politiskt. Men så småningom blev utredningen mer förutsättningslös. Misstankarna stärktes om att det kunde röra sig om ett ”vanligt” mord med klassiska förtecken och att avsikten faktiskt varit att döda Efat Ghazi. Vid sådana fall söks gärningsmannen i första hand i offrets familje- och bekantskapskrets.

Den man som nu hade anhållits har varit aktuell i utredningen under mycket lång tid. Han nekade till anklagelserna.1

Torsdagen den 21 januari försattes den misstänkte mannen på fri fot av åklagaren. Misstankarna mot mannen kvarstod men var inte tillräckligt starka för att åklagaren skulle kunna begära honom häktad.

Under nästan fyra dygn satt mannen anhållen innan överåklagare Hans Lindberg på torsdagen hävde anhållningsbeslutet.

– Bevisningen är inte tillfredsställande för att begära mannen häktad, sa Hans Lindberg till nyhetsbyrån TT.

Enligt åklagaren var mannen fortfarande misstänkt för mordet och utredningen fortsatte på bred front.

– Vi arbetar efter flera teorier, till exempel den klassiska svartsjukan, sa Hans Lindberg till TT.2

1 Fälth, Gun. ”Brevmord på väg att klaras upp”. Dagens Nyheter, 21 januari 1993.

2 ”MISSTÄNKT FÖR BREVBOMBSMORDET PÅ TVÅBARNSMAMMAN I VÄSTERÅS FRISLÄPPT”. Tidningarnas Telegrambyrå, 21 januari 1993.

Begravningen efter brevbombsmordet blev en politisk manifestation

Mer än 1 000 kurder från olika länder deltog i begravningen efter brevbombsmordet i Västerås 1990. Begravningståget blev en politisk manifestation.

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta är ett av de fall som nu granskas på nytt. Maken till den mördade kvinnan var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Kvinnans begravning blev därför en politisk manifestation.

Lördagen den 22 september 1990 begravdes Efat Ghazi i hällande regn.

”Vi ger inte vika för terrorismen” stod det på en banderoll i sorgetåget som utgick från Västerås domkyrka. Jordfästningen blev dock inte den stora politiska manifestationen som den arrangerande kurdiska föreningen i Västerås tänkt sig. Det dåliga vädret med kall blåst och ihållande regn hade skrämt bort många deltagare. Cirka 1 000 kurder, boende i Sverige och tillresta från andra länder, deltog i sorgemarschen till Hovdestalund kyrkogård. Utmed den fyra kilometer långa vägen stod minst lika många svenskar för att visa sitt deltagande.1

Innan tåget satte sig i rörelse genomsökte civilklädd polis blomsterkransarna för att se så att det inte fanns några bomber. En hel del uniformerade poliser fanns också utplacerade efter vägen där processionen drog fram.2

Fyra trumslagare, vars trummor var draperade med svarta dok, gick i täten för det flera hundra meter långa sorgetåget. Den vita träkistan, som var svept i den kurdiska flaggan, drogs på en vagn av några av familjen Ghazis närmaste vänner.

Jordfästningen blev efter familjens önskemål mer en politisk manifestation än en religiös ceremoni. De många blomsterkransarna kom från kurdiska organisationer, skolmyndigheter, kollegor och grannar.

– Detta bestialiska mord är inte bara en skymf mot det kurdiska folket utan även en lika stor skymf mot Sverige, sa den tidigare VPK-ledaren C-H Hermansson när han talade vid jordfästningen.

– En av de grundläggande mänskliga rättigheterna är att få leva i ett fritt och demokratiskt land, sade C-H Hermansson vidare i sitt tal.

Den rätten förvägrades Efat Ghazi genom mordet och myndigheterna måste ingripa, menade vänsterpolitikern.

C-H Hermansson var inbjuden som representant för den svenska kurdkommittén för mänskliga rättigheter i Kurdistan, och hans närvaro var hemlig in i det sista. Han eskorterades till Hovdestalund under bevakning av civil polis.

Hela begravningen övervakades av ett stort antal poliser från Västerås och från mordutredarna på Säpo.3

Efter begravningen berättade den döda kvinnans make Amir Ghazi för Expressen att han och döttrarna skulle flytta tillbaka till radhuset på Syrénvägen i Önsta Gryta. Han var trött på att leva gömd och längtade tillbaka till sitt arbete som hemspråkslärare.

– Jag måste arbeta, annars står jag inte ut, sa han till tidningen.4

1 Engman, Thorsten. ”Sorgetåg mot terror och våld”. Dagens Nyheter, 23 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-23/258/5.

2 ”Ny version TUSENTALS FÖLJDE DÖDADE KURDISKA KVINNAN TILL GRAVEN”. Tidningarnas Telegrambyrå, 22 september 1990.

3 Engman, Thorsten. ”Sorgetåg mot terror och våld”. Dagens Nyheter, 23 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-23/258/5.

4 Byqvist, Lotta. ”Poliserna vaktade graven. ’De kan inte tysta oss’”. Expressen, 23 september 1990.