Alla kalla fall i Västmanland

De här fallen i Västmanland har polisens kalla fall-grupp på sin lista.

Kalla fall kan definieras som ”ouppklarade och icke preskriberade våldsbrott med dödlig utgång”.1 Den 1 oktober 2021 tog Mikael Eriksson över ansvaret för kalla fall-gruppen i polisregion Mitt.

Kalla fall-gruppen har nu lämnat ut en lista över vilka fall i Västmanland som gruppen handlägger. Dessa är följande.

  • Brevbombsmordet” på Efat Ghazi i Västerås den 6 september 1990.
  • Håkan Holmström i Skultuna den 2 november 1997.
  • Mordet vid Åbrinken” i Västerås den 6 juni 2000.
  • ”Fallet Zeke” på okänd plats den 4 juli 2001.
  • Esko Rantanen i Köping den 13 oktober 2002.
  • ”HA-medlem i Runhällen” i Heby kommun den 6 augusti 2003.2
  • Martin Adler i Mogadishu, Somalia, den 23 juni 2006.
  • Ramoné Latonummi i Hallstahammar den 26 augusti 2008.
  • Mordet på Blomstergatan” i Västerås den 23 december 2009.
  • Örtagårdsmordet” i Västerås den 27 juli 2013.
  • ”Skottlossning mot polismans villa” i Västerås den 28 oktober 2017.3

Undertecknad har sedan tidigare tittat närmare på samtliga kalla fall i Västerås som polisen hade på sin lista 2020. Tanken är att jag senare ska gå vidare med resten av Västmanland samtidigt som det också visar sig att fler fall har tillkommit i Västerås.

Fallet Zeke räknades tidigare inte som ett kallt fall eftersom personen anmäldes försvunnen och aldrig hittades. Nu rubriceras det som mord.4

Mordet på journalisten Martin Adler räknas också till Västmanland på grund av en formalitet. Han dog i Mogadishu, Somalia, men var vid sin död folkbokförd i Västerås.5

Skottlossningen mot en polismans villa i Västerås 2017 innebar inget dödligt våld och rubriceras som försök till mord. Det utreds dock av kalla fall-gruppen i polisregion Mitt.6

Undertecknad kommer givetvis att återkomma med mer information om dessa fall.

1. ”Kalla fall – om polisens uppklaring av dödligt våld”. Rikspolisstyrelsen, 2012.

2. Eriksson, M. (2021, oktober 27). Lista över Kalla fall i Västmanland [Personlig kommunikation].

Uppgiften om datum gällande ”HA-medlem i Runhällen” är tagen från Sannemalm, Ann-Sofie. (2003, augusti 8). Hells Angels-medlem hittad död. Vestmanlands Läns Tidning.

3. Eriksson, M. (2021, oktober 27). Lista över Kalla fall i Västmanland [Personlig kommunikation].

4. Ahnlund, Susanna. ”Polisens kalla fall: Därför fattas två av Västmanlands mest uppmärksa…”. Sveriges Television, 23 oktober 2019. http://archive.vn/stTfj.

Eriksson, Mikael. (2021, november 4). Telefonintervju [Personlig kommunikation].

5. Uppgift från databasen Sveriges Dödbok 1960–2017.

6. Eriksson, Mikael. (2021, november 4). Telefonintervju [Personlig kommunikation].

Poddradio om mordet på Blomstergatan

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås den 23 december 2009. Nu skildras fallet i podden ”Olösta mord”.

Senaste avsnittet av podden ”Olösta mord” med Dan Hörning skildrar mordet på Blomstergatan i Västerås 2009.

Olösta mord har tidigare även haft avsnitt om Brevbombsmordet i Västerås 1990, mordet på Håkan Holmström i Skultuna 1997, det som kallades Politikermordet i Västerås 2002 och det som kallades Power Meet-mordet i Västerås 2013.

Mordet på Blomstergatan: rättegången

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås den 23 december 2009. Rättegången, i mars 2010, var stundtals mycket känslosam.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Fredagen den 19 mars 2010 hölls slutpläderingen i rättegången mot den man som misstänktes för att ha slagit ihjäl kvinnan på Blomstergatan. Rätten skulle meddela sin dom i april men mannen sattes på fri for direkt efter huvudförhandlingen.

Statsåklagare Bengt Kulin framhöll de många indicier som fanns mot mannen, exempelvis det faktum att han inte svarade i telefon dagen då kvinnan dog och att han kom hem först efter att ha tömt kvinnans bankkort och gått en krogrunda.

Den misstänkte mannen hade hela tiden hävdat sin oskuld. Hans försvarsadvokat Håkan Andersson ifrågasatte på punkt efter punkt den bevisning som fanns.

Ett misstag vid läkarundersökningen ledde till att den exakta tidpunkten för dödsfallet inte kunnat fastställas, och eftersom mannen stämplade in på jobbet tidigt på morgonen dagen då kvinnan dog kunde det räknas som en sorts alibi.

Försvarsadvokaten framhöll också att den exakta dödsorsaken kunde ifrågasättas.

Den döda kvinnans anhöriga dominerade på åhörarplatserna i rättssalen och stämningen var stundtals mycket känslosam.1

1 Ernheimer, Jan. ”Slog han ihjäl sin sambo?” Vestmanlands Läns Tidning, 20 mars 2010.

Mordet på Blomstergatan: åtalet

Det fanns flera omständigheter som tillsammans gjorde att mannen misstänktes för mordet på Blomstergatan 2009. Till exempel hade paret hörts gräla dagen då kvinnan dog.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Den då 46-årige mannen åtalades för grov misshandel och vållande till annans död. Det rörde sig om ett indiciemål.1 Indicium innebär omständighet eller tecken som utan att direkt ge information om det som ska bevisas ändå pekar på eller gör det möjligt att sluta sig till detta.2 Den misstänkte hade lämnat flera versioner om sitt agerande.

Flera grannar hade också hört paret gräla dagen innan julafton, något de tänkte vittna om i rätten. Rättegången skulle inledas den 3 mars och fortsätta den 17 och 18 mars. Mannen var inte känd av polisen för någon tidigare grövre brottslighet.3

1 Sannemalm, Ann-Sofie. ”Åklagaren: Han dödade henne”. Vestmanlands Läns Tidning, 26 februari 2010.

2 Nationalencyklopedin. ”indicium”. Åtkomstdatum 09 mars 2021. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/indicium.

3 Sannemalm, Ann-Sofie. ”Åklagaren: Han dödade henne”. Vestmanlands Läns Tidning, 26 februari 2010.

Mordet på Blomstergatan: häktningen

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås den 23 december 2009. Det dröjde ända till den 28 januari innan kvinnans sambo häktades misstänkt för att ha misshandlat henne till döds.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Det dröjde mer än en månad innan händelsen blev känd för allmänheten. Den misstänkte mannen häktades på eftermiddagen, torsdagen den 28 januari 2010. Statsåklagare Bengt Kulin hade begärt mannen häktad för mord alternativt grov misshandel. Men tingsrätten beslutade att rubriceringen skulle vara grov misshandel och vållande till annans död.

Enligt Anders Pommer på roteln för grova brott var det ett digert utredningsarbete som lett fram till misstankarna mot sambon. Paret var inte kända av polisen sedan tidigare.

– Mannen har något förflutet, men inget allvarligt och för länge sedan. Så nej, det var inga vi kände till, sa Anders Pommer till VLT.1

1 Sannemalm, Ann-Sofie. ”Man misstänkt för dödsmisshandel av sin sambo”. Vestmanlands Läns Tidning, 29 januari 2010.

Mordet på Blomstergatan: brottet kan vara preskriberat

När mordet på Blomstergatan gick till rättegång räknades det inte som ett mord. Det innebär att brottet kan vara preskriberat.

Brottsplats. Blomstergatan, februari 2022. Foto: Erik Hjärtberg
Brottsplats. Blomstergatan, februari 2021. Foto: Erik Hjärtberg

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

När kalla fall-gruppen börjar granska ett fall görs först en översiktlig granskning av fallet. Till en början ska det avgöras om det är ett mord. Det kan i vissa fall visa sig att rubriceringen är vållande till annans död. Då är brottet preskriberat. Ingen kan längre straffas för det.1

När det gäller mordet på Blomstergatan var den misstänkte mannen inledningsvis misstänkt för mord, och senare misstänkt för grov misshandel och grovt vållande till annans död.2 Om den senare brottsrubriceringen visar sig vara korrekt kan brottet vara preskriberat i dag.

Preskriptionstiden för grov misshandel är tio år.3 Preskriptionstiden för grovt vållande till annans död är tio år.4

1 Sundling, Henrik. Telefonsamtal med Henrik Sundling, kalla fall-gruppen i polisregion Mitt., 18 november 2020.

2 ”ANSPRÅK ENLIGT LAGEN (1998:714) OM ERSÄTTNING VID FRIHETSBERÖVANDEN OCH ANDRA TVÅNGSÅTGÄRDER”. Justitiekanslern, 03 november 2010.

3 AB, Lawline. ”Påföljd och preskriptionstid för misshandel – Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB – Lawline”. Åtkomstdatum 09 februari 2021. https://lawline.se/answers/pafoljd-och-preskriptionstid-for-misshandel.

4 ”Anmälde sig själv efter tio år – åtalas”. SVT Nyheter, 03 mars 2010. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/anmalde-sig-sjalv-efter-tio-ar-atalas.

Mordet på Blomstergatan: mannen dömdes för annan misshandel

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås 2009. Mannen som friades för mordet dömdes senare för grov misshandel i ett annat sammanhang.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Den 26 april 2015 kallades polis till Välljärnsgatan i området Bäckby i Västra Västerås. De två poliserna mötte en skadad man utanför det plåtklädda betonghuset. Mannen var skadad och fördes med ambulans till sjukhus.

Vid en läkarundersökning samma dag visade det sig att mannen hade frakturer på revben, underhudsblödning i vänstra ögonhåleregionen, luftinträde i högre lungsäcken, tecken på skelettskada i högra innerörat med åtföljande luftinträde till skallhålan, hudskador och smärta.

Den skadade mannen har berättat att han var hemma hos en kvinna som hade en lägenhet på adressen. Det var en träningslägenhet eftersom hon hade haft missbruksproblem. De hade varit ett par sedan fyra till fyra och ett halvt år tillbaka och var sammanboende till och från. Den aktuella dagen hade han träffat lägenhetsinnehavaren i Västerås centrum. Han kom hem till henne vid 18-tiden och de åt middag och tittade på TV. Han var själv inte berusad, han hade tagit två öl efter det att han hade kommit hem. Lägenhetsinnehavaren hade kanske tagit två öl hon också. Han vet inte om hon hade druckit något tidigare under dagen. Hon gick sedan och lade sig och han somnade på soffan.

Mitt i natten vaknade brottsoffret av att mannen från Blomstergatan sparkade och slog honom i ansiktet och huvudet. Lamporna var släckta men TV:n var på. Soffan stod ganska nära TV:n så det var ganska ljust. Det var slag med knutna nävar och mannen från Blomstergatan hade skor på sig.

Brottsoffret vet inte hur förövaren kom in i lägenheten. Han tror att lägenhetsinnehavaren måste ha släppt in honom, han vet inte. Hon var utjagad ur lägenheten när han blev angripen.

Han var lite halvgroggy efter slagen i soffan men försökte resa sig och ta sig därifrån. Mannen från Blomstergatan jagade efter honom och fortsatte att slå och sparka honom. När han kom fram till dörren knuffade förövaren in honom i hissen. Han föll omkull i hissen och förövaren fortsatte att sparka och slå honom. Han minns att hissen åkte upp.

Slagen och sparkarna träffade överallt, bland annat över revbenen och sparkarna träffade både huvudet och kroppen.

Han vaknade sedan högst upp i hyreshuset, utanför hissen, han måste ha tuppat av. Han hade bara joggingbyxor och t-shirt på sig och gick ner för att få sina kläder i lägenheten. Han hörde dem inne i lägenheten men ingen öppnade. Han fick gå iväg till ett omsorgsboende där han fick komma in i värmen. Han berättade för en kvinna som släppte in honom vad som hade hänt.

När han fick de första sparkarna såg han att det var mannen från Blomstergatan. Det berättade han för polisen, han är säker på det. Han sa att han kände igen honom och vem det var. Han minns inte något om att han inte skulle ha velat medverka i utredningen, han ville att polisen skulle prata med mannen från Blomstergatan. Han vet inte om han berättade det för personalen på akuten.

Nästa gång han såg lägenhetsinnehavaren var på lasarettet. Det var två till tre dagar efteråt och hon kom dit med kläder och skor till honom. Han hade träffat mannen från Blomstergatan tidigare men kände honom inte. Vid fotokonfrontationen hade mannen från Blomstergatan ändrat frisyr, han hade ”hockeyfrilla” förut. När brottsoffret pekade ut mannen från Blomstergatan var det ingen som sa åt honom att det var ”rätt person”.

Brottsoffret hade ingen aning om varför mannen från Blomstergatan angrep honom. Han visste inte om förövaren var berusad. Förövaren sa bara att brottsoffret skulle försvinna därifrån. Han mindes inte om mannen från Blomstergatan sa något till lägenhetsinnehavaren.

Hon hade sagt samma sak. Att förövaren ville att brottsoffret skulle försvinna och att mannen från Blomstergatan ville ha ett förhållande med henne. Brottsoffrets och lägenhetsinnehavarens relation tog slut i samband med den här händelsen.

När han blev angripen var han mest chockad. Våldet orsakade att han förlorade en massa tänder, både riktiga och proteser. Det var grannar som hittade tänderna när de torkade upp blod i trappuppgången. Efteråt hade han ont i hela kroppen. Smärtan satt i under cirka två veckor. På sjukhuset blev han röntgad två gånger per dag för att de skulle kontrollera att han inte hade några inre blödningar. Han kunde knappt röra sig när de skulle flytta honom från sängen till röntgenapparaten.

Lägenhetsinnehavaren berättade att hon släppt in mannen från Blomstergatan i lägenheten. Hon bevittnade inte misshandeln. Hon befann sig i entrén och hörde ljud från lägenheten och förstod att det var fråga om en misshandel.

Mannen från Blomstergatan har i förhör sagt att han inte varit svartsjuk och inte haft något intresse av någon relation med lägenhetsinnehavaren. Han nekade till brottet men dömdes 2019 till ett års fängelse för grov misshandel.

Domen överklagades till hovrätten. Hovrätten fastställde tingsrättens dom, vilket innebär att fängelsedomen fortsatte att gälla.1

1 DOM 2020-01-15 Stockholm (Svea hovrätt 15 januari 2020).

Mordet på Blomstergatan: narkotikabrottet

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås 2009. Mannen friades för mordet men dömdes för att ha tagit med sig kvinnans morfin till sin arbetsplats.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Mannen dömdes endast till 6 000 kronor i böter för narkotikabrott. Han hade haft den aktuella narkotikan på sin arbetsplats, ABB Motors.

Kvinnan tog morfin som hon hade fått utskriven som smärtlindring på grund av sin sjukdom. Mannen tyckte att kvinnan överanvände sin förskrivna medicin och tog därför med sig den till jobbet. Det påståendet gick inte att bekräfta. Mannen kunde inte heller bevisa att han hade haft kvinnans tillåtelse att ha hand om narkotikan. Han dömdes därför för narkotikabrott.

Mannen har i förhör även sagt att kvinnan ”överlåtit”, alltså sålt eller gett bort, delar av sin medicin till andra personer.

Det finns i tingsrättens dom ett påstående från ett vittne om en nära bekant, eventuellt tidigare partner till kvinnan. Denna person ska 2007 ha varit i slagsmål med kvinnan och därefter blivit utelåst. Detta vittnesmål ”tyder”, enligt tingsrätten, på att kvinnan överlåtit delar av sin medicin till andra. Mer information än så går inte att utläsa om detta vittnesmål i domen.1

1 DOM 2010-04-08 meddelad i Västerås (Västmanlands tingsrätt 08 april 2010).

Mordet på Blomstergatan: därför friades mannen

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås 2009. Därför friades mannen i tingsrätten.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Det dokumenterade händelseförloppet timmarna kring kvinnans död visar att mannen den 23 december 2009 först var på sitt arbete, sedan inne i Västerås centrum, sedan hemma hos en kamrat och att han, efter ett besök på Ica Ettan, kom hem vid 21-tiden på kvällen.

Det fanns endast två nycklar till lägenheten. Mannen hade en och kvinnan en.

Enligt tingsrätten var det möjligt att kvinnan låst upp för en besökare. Att hon påträffades endast iklädd en t-tröja utesluter inte den möjligheten.

I slutsatserna för den kriminaltekniska undersökningen fanns det inget som talade för att en okänd person tagit sig in i lägenheten och skadat kvinnan, men att detta inte heller kunde uteslutas.

Åtalet byggde på att mannen tillbringat dagen med vetskap om att kvinnan var död.

Att mannen flera gånger under dagen försökt ringa kvinnan hade, enligt åklagaren, mannen gjort för att ge intryck av att han trodde att kvinnan levde. Mannen ska under dagen ha umgåtts med sonen och med bekanta för att få något slags alibi.

Enligt tingsrätten fanns det dock förklaringar till att mannen sysselsatt sig på egen hand under eftermiddagen den 23 december. Det har framkommit att det var kamraten som tog initiativet till att mannen följde honom hem och drack. Mannens påstående om att kvinnan skulle träffa en väninna som inte ville träffa honom har inte gått att motbevisa.

Att mannen inte svarat i telefonen när kvinnans anhöriga ringt honom var enligt tingsrätten en ”besvärande omständighet” men inte något som räckte till en fällande dom.

Ett bevis som anses tala mot att mannen dödade kvinnan är ett vittnesmål från grannen i våningen under. Grannens lägenhet ligger i våningen under kvinnans och är rumsligt inrättad på samma vis. Det innebär att grannens sovrum låg direkt under det sovrum som mannen och kvinnan använde. Enligt grannen var det lyhört i huset och att han även tidigare hört ljud från lägenheten ovanför.

Grannen har uppgett att han gick och la sig vid 02-tiden på natten mot den 23 december och att han vaknade av att det kom ljud från lägenheten ovanför som dunsar samt att han hörde en kvinna skratta.

Grannen har spontant uppgett att det var ljust ute när han vaknade av att han hörde ljuden och han har berättat att han steg upp någon gång mellan klockan 11 och 12 på förmiddagen. Grannen har i ett senare skede sagt att han har kunnat missta sig på att det var ljust ute då det finns en lampa utanför fönstret till hans sovrum och att det kan ha varit ljus från denna som han sett.

Om grannens första påstående stämmer. Om det var ljust ute när han hörde dunsar och en kvinnas skratt så är det uteslutet att mannen då befann sig i lägenheten. Detta eftersom det var mörkt ute vid den tid då han bevisligen lämnade bostaden. Grannens uppgifter tyder då på att det var kvinnan som skrattade och att en annan person än mannen också befann sig i lägenheten när kvinnan skrattade.

Grannens senare uppgift om att det kan ha varit lampsken han såg när han vaknade av ljuden framstår som märklig. En person borde i sin invanda sovmiljö kunna skilja på dagsljus och lampsken utomhus.

Grannens uppgift lämnade, enligt tingsrätten, ett inte obetydligt utrymme för en annan gärningsman.

Vid en samlad bedömning ansåg tingsrätten att det fanns ”ett beaktansvärt utrymme” för att någon annan än mannen misshandlat kvinnan och orsakat hennes död.1

1 DOM 2010-04-08 meddelad i Västerås (Västmanlands tingsrätt 08 april 2010).

Mordet på Blomstergatan: det dödliga våldet

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås 2009. Så här vet man att hon utsatts för våld.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Att dödsfallet på Blomstergatan fortfarande betraktas som ett olöst mord innebär att kvinnan hade utsatts för dödligt våld. Västmanlands tingsrätt slog i sin dom den 8 april 2010 fast att kvinnan hade utsatts för våld av annan person den 23 december 2009.

När det gäller tidpunkten för kvinnans död har rättsläkaren, utifrån frågor han ställde till den läkare som formellt fastställde att kvinnan var avliden, dragit slutsatsen att kvinnan avled senast tolv timmar innan de iakttagelserna gjordes och tidigast tjugofyra timmar innan dess. Det finns inte någon utredning som motsäger denna slutsats och den ligger till grund för den fortsatta bedömningen. Eftersom dödsfallet fastställdes klockan 03.15 på natten till den 24 december utgick rätten från att kvinnan avled någon gång mellan tre på natten till den 23 december och tre på eftermiddagen samma dag.

Rätten frågade om rättsläkaren kunde ange när i tiden före dödens inträdande som kvinnan fått sina skador. Rättsläkaren svarade att i fråga om blånader på olika delar av kroppen som inte penetrerat huden, till exempel greppmärkena, kan tiden inte ges närmare än att de uppstått tidigast ett dygn innan döden.

När det gäller flera skador på huvudet, som orsakat kraftiga blödningar, måste dessa ha uppstått kort tid innan blodcirkulationen upphörde. Detta har rättsläkaren kommit fram till på grund av det inte fanns så mycket blod på platsen, som ”odiskutabelt” är den plats där kvinnan dog.

På grund av dessa uppgifter krävdes det att utredningen kunde utesluta att kvinnan utsatts för visst våld, till exempel greppmärkena och andra blånader vid annan tidpunkt och att skadorna på huvudet uppkommit genom att kvinnan ramlat och slagit huvudet och därigenom avlidit.

När det gäller frågan om blånaderna skulle ha uppkommit vad annan tidpunkt än huvudskadorna så finns massiv bevisning om hennes liv dygnet innan hon dog som utesluter att skadorna uppkommit vid ett tidigare tillfälle.

Dygnet innan hon dog tillbringade kvinnan med lasarettsvistelse, besök hos hårfrisörskan och gav ett gladlynt intryck vid telefonsamtal. Det fanns inga vittnesuppgifter som tydde på några skador.

Enligt tingsrätten kan blånaderna inte ha uppstått innan kvinnan och mannen kom hem till bostaden och det finns ingen anledning att utgå från annat än att de uppkommit i samband med att skadorna på huvudet uppkom.

Rättsläkaren har uteslutit att vissa skador på kvinnans huvud kunnat orsakats på annat sätt än genom våld av annan person som ju då inträffat tidigast runt tre på natten till den 23 december.

Tingsrätten ansåg därför att det inte fanns annat utrymme för annan slutsats än att kvinnan under den angivna tiden utsatts för en misshandel med våld mot hennes kropp och mer massivt våld mot hennes huvud.1

1 DOM 2010-04-08 meddelad i Västerås (Västmanlands tingsrätt 08 april 2010).