Det osvenska knarket

Sveriges narkotikapolitik har tidigare handlat om att inrikta sig på produktionen och den storskaliga försäljningen. Med tiden har den ändrats så att inriktningen handlar om ringa brottslighet och konsumtionen. Polismyndigheten har lagt mer kraft på att bekämpa narkotikan. De lagförda brotten har blivit många fler. Narkotikadomar har varit en bidragande orsak till ökad beläggning i fängelserna (Tham, 2018, s. 106).

I Sverige har det ideologiska motståndet varit stort till skademinimering. Ändå har det startats program för sprututbyte, substitutionsbehandlingar och liknande. Politikerna är ändå överens om att samhället ska sträva efter att bli narkotikafritt. Narkotikaproblemen beskrivs som stora i samhället på samma gång som den svenska narkotikapolitiken beskrivs som lyckad. Från senare delen av 1960-talet till millennieskiftet dominerade narkotikabrott den offentliga diskussionen (Tham, 2018, s. 107).

Därefter har narkotika inte varit lika stort i samhällsdiskussionen. Frågan saknades i valrörelsen 2006 och valrörelsen 2010. Endast undantagsvis togs frågan upp i valrörelsen 2014. En hård syn på narkotikarelaterade brott har emellertid kvarstått. Andra västländer har sedan 2010 liberaliserat sin narkotikapolitik. Framtiden för Sveriges narkotikapolitik är därför oklar (Tham, 2018, s. 107–108).

År 1965 fanns det knappt en narkotikafråga. Därefter har frågan växt och straffen har höjts. Samhällets kostnader för att kontrollera narkotikan har ökat. Enligt Henrik Tham vore utvecklingen logisk och förståelig om vinsterna varit högre än kostnaderna. Om så är fallet granskas med en kontroll av huruvida narkotikarelaterade skador har blivit färre, alternativt huruvida läget är fördelaktigare jämfört med andra stater (Tham, 2018, s. 108).

Motiveringen till den svenska linjen i narkotikapolitiken bygger på två saker. Först handlar det om att det gjorts försök att driva narkotikaliberal politik och att det misslyckades. Under 1960-talet gjordes ett försök ”att skriva ut narkotika till brukarna efter vad de ville ha” (Tham, 2018, s. 108). Följden av detta försök ansågs vara mycket dåligt och användes senare för att argumentera mot alla försök till liberaliseringar. När försöket sedan utvärderades visade det sig att effekterna inte alls var dåliga. Antalet dödsfall, bruket av narkotika samt kriminaliteten hos de berörda patienterna var praktiskt taget oförändrat. Det fanns heller inga bevis för att detta försök lett ett ökat missbruk av narkotika hos andra människor (Tham, 2018, s. 108).

Argument nummer två för Sveriges linje i narkotikapolitiken finns i att linjen har fått till följd att inte så många unga personer testat knark, alternativt knarkar med jämna mellanrum, jämfört med andra stater i Europa. Påståendet har gått att bekräfta (Tham, 2018, s. 108).

Henrik Tham tvivlar dock på vilken vikt som ska läggas på ganska temporärt cannabisbruk i en bedömning av politisk effekt. Skadorna är i det fallet väldigt små. När det gäller det tunga eller problematiska narkotikabruket finns Sverige på genomsnittet i Europa. Men när det gäller dödsfall i samband med narkotika befinner sig Sverige på en hög nivå och har nästan 600 dödsfall om året. Dödligheten har ökat från tidigt 1970-tal och ökar mycket i en europeisk jämförelse (Tham, 2018, s. 108–109).

Henrik Tham menar därmed att kostnaderna för Sveriges narkotikapolitik är högre än vinsterna (Tham, 2018, s. 109).

Ett skäl till att Sverige, trots detta, har denna linje i narkotikapolitiken anknyter till landets välfärdsstat. Välfärdsstaten lovar att hjälpa personer som inte kan hjälpa sig själva. Det finns en hög ambition att ta hand om exempelvis människor med missbruksproblem. Den höga ambitionen gällande narkotika har, bortsett från bra effekter, lett till att skadereducering inte har accepterats inom samhällets arbete med narkotika. Måttligt narkotikabruk eller ett godtagande av att vissa förblir droganvändare beskrivs som resignation. Endast fullständig behandling anses acceptabelt (Tham, 2018, s. 110).

Välfärdsstaten kan också ha påverkat samhällets agerande mot narkotika ur en annan aspekt. Eftersom staten ansvarar för alla människors uppehälle finns det, enligt Henrik Tham, ett logiskt samband med att staten tidigt ingriper mot missbruk och, i fall det krävs, genom bestraffning och tvångsmedel (Tham, 2018, s. 110).

Även nykterhetsrörelsen har påverkat narkotikapolitiken. Nykterhetsrörelsen har varit motståndare även till måttligt drickande. Detta synsätt har överförts till synen på narkotika där det inte görs skillnad på ”lätta och tunga droger” (Tham, 2018, s. 110).

En ytterligare anledning till den svenska linjen i narkotikapolitiken handlar om en sorts nationalism. Narkotika har betraktats som något som kommer från utlandet och inte hör hemma i Sverige (Tham, 2018, s. 111).

Källa: Tham, H. (2018). Kriminalpolitik: brott och straff i Sverige sedan 1965 (Första Upplagan). Norstedts Juridik.

Bakgrund: kniv och kröken är vanligt vid våld

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås år 2000. Kombinationen kniv och alkohol är faktorer som är mycket vanliga vid mord.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Polisen har inte något bra vittnesmål och ingen teknisk bevisning som kan säga vilken person det är som har hållit i kniven. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Mordet vid Åbrinken är i många avseenden ett ganska typiskt fall av dödligt våld i Sverige, statistiskt sett. Det som är något mindre vanligt i sammanhanget är att brottsplatsen är utomhus. Men antalet män som dödas utomhus är fler än antalet kvinnor.

Våld med kniv är den vanligaste våldsmetoden vid dödligt våld, mot såväl kvinnliga som manliga brottsoffer. Det finns också starka samband mellan alkoholrelaterat dödligt våld och knivvåld som våldsmetod.1

Alkohol har överhuvudtaget ett tydligt samband med våld i den svenska historien. Dödsorsaksstatistik från 1851 till 2009 visar att förekomsten av mord och dråp följer utvecklingen av alkoholkonsumtionen per person. Motsvarande mönster syns i statistik över antalet lagförda för misshandel. Man kan i denna statistik också utläsa att antalet mord och misshandel mer än halverades efter 1917 då motbok och ransonering av alkohol infördes.

Den typ av dödligt våld som länge dominerade i Sverige skedde mellan bekanta, företrädesvis män, som under alkoholpåverkan blev osams i hemmiljö vilket ledde till att den ene hade ihjäl den andre, ofta med en kökskniv.2

Det är framför allt minskningen av denna typ av spontana, alkoholrelaterade fall av dödligt våld som ligger bakom den totala nedgången i dödligt våld under de senaste decennierna.

Andelen gärningsmän och brottsoffer som var påverkade av alkohol har minskat på senare år. Men trots minskningen av alkoholrelaterat dödligt våld i Sverige kvarstår kopplingen mellan drickande och våld.3

1 Dödligt våld i Sverige 1990-2017. Brå rapport 2019: omfattning, utveckling och karaktär., 2019.

2 Systembolaget. ”Alkohol riskfaktor för våld”. Åtkomstdatum 04 maj 2021. http://archive.ph/Ldcoi.

”Efterlyst”. TV3, 29 mars 2001. https://smdb.kb.se/catalog/id/000015279/29.

3 Systembolaget. ”Alkohol riskfaktor för våld”. Åtkomstdatum 04 maj 2021. http://archive.ph/Ldcoi.

Mordet på Blomstergatan: narkotikabrottet

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås 2009. Mannen friades för mordet men dömdes för att ha tagit med sig kvinnans morfin till sin arbetsplats.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Mannen dömdes endast till 6 000 kronor i böter för narkotikabrott. Han hade haft den aktuella narkotikan på sin arbetsplats, ABB Motors.

Kvinnan tog morfin som hon hade fått utskriven som smärtlindring på grund av sin sjukdom. Mannen tyckte att kvinnan överanvände sin förskrivna medicin och tog därför med sig den till jobbet. Det påståendet gick inte att bekräfta. Mannen kunde inte heller bevisa att han hade haft kvinnans tillåtelse att ha hand om narkotikan. Han dömdes därför för narkotikabrott.

Mannen har i förhör även sagt att kvinnan ”överlåtit”, alltså sålt eller gett bort, delar av sin medicin till andra personer.

Det finns i tingsrättens dom ett påstående från ett vittne om en nära bekant, eventuellt tidigare partner till kvinnan. Denna person ska 2007 ha varit i slagsmål med kvinnan och därefter blivit utelåst. Detta vittnesmål ”tyder”, enligt tingsrätten, på att kvinnan överlåtit delar av sin medicin till andra. Mer information än så går inte att utläsa om detta vittnesmål i domen.1

1 DOM 2010-04-08 meddelad i Västerås (Västmanlands tingsrätt 08 april 2010).

Fallet Sinthu: vad bör göras?

Polisens agerande vid ingripandet mot Sinthu Selvarajah var en kränkning av mänskliga rättigheter anser Civil Rights Defenders. Människorättsorganisationen fortsätter med fallet, men det är oklart hur.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom.

Flera utredningar gjordes om händelsen. Det gick inte att bevisa att poliserna gjorde fel vid polisingripandet ansåg riksåklagaren, som i mars 2019 lade ner förundersökningen om vållande till annans död och tjänstefel.

Annika Åkerberg, jurist vid Civil Rights Defenders, hade en helt annan åsikt.

– Polisen borde ha kommunicerat med Sinthu istället för att rusa in och övermanna honom. Han var kontaktbar vid incidenten, sa hon till VLT efter riksåklagarens beslut.

Ungefär ett år senare meddelar nu Civil Rights Defenders att organisationen fortfarande arbetar med Sinthus fall, men att man inte aktivt driver någon juridisk process för tillfället.

– Vi håller fortfarande på och undersöker hur vi kommer att gå vidare, meddelar Isabel Verner, presskommunikatör på Civil Rights Defenders, på e-post.

Civil Rights Defenders grundades år 1982 och hette fram till 2009 Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter. Syftet var att, tillsammans med Helsingforskommittéer från andra länder, bevaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter i enlighet med slutakten från Helsingforskonferensen 1975.

Organisationen skriver i sin årsredovisning för 2018 att man det året fokuserade vi på rättigheter för personer med psykisk ohälsa.

Vi har genomfört insatser för att polis och ordningsmakt ska ha adekvat utbildning för att hantera och bemöta människor med psykiska ohälsa, utan att använda onödigt våld. Bland annat lanserades en handbok om patienters rättigheter inom den psykiatriska tvångsvården. Syftet är att handboken ska användas av verksamheterna, såväl som av individer som är i kontakt med den psykiska vården, samt av patienter och deras anhöriga.

Rättsläkaren ansåg att Sinthu dog av polisingripandet

Rättsläkaren Wolfgang Giebe, som obducerade Sinthu Selvarajah, bedömde att döden hade orsakats av polisingripandet.

Som undertecknad tidigare berättat har rättsläkaren och Rättsliga rådet gjort olika bedömningar om varför Sinthu Selvarajah dog efter ett polisingripande 2014.

Rättsläkaren Wolfgang Giebe, som obducerade Sinthu Selvarajah, fick till en början inte reda på att det fanns vittnesuppgifter om att en polis hade tryckt ett knä i Sinthu Selvarajahs rygg. Rättsläkarens slutsats blev då att Sinthu Selvarajah dött av att dra ner kräkningar i lungorna och kvävts. Men varför han kvävdes av kräkningarna kunde han inte svara på då. Han skrev att dödsfallet var en olyckshändelse.

Åklagare Lena Littner, som först la ner förundersökningen mot poliserna öppnade den igen efter att Sveriges Radio börjat granska fallet. Hon lät efter det förhöra de vittnen som radion hittat och som hon missat att förhöra första gången. Den här gången fick också rättsläkaren ta del av vittnesuppgifterna. Och efter att ha gjort det ändrade han uppfattning. Wolfgang Giebe skrev i sitt nya rättsmedicinska utlåtande att han bedömde att döden hade orsakats av polisingripandet.
– Om polisen inte hade ingripit. Då hade man inte avlidit på den här dagen, sa Wolfgang Giebe till Sveriges Radio.

Wolfgang Giebe ansåg fortfarande att Sinthu Selvarajah kvävts av kräkningar. Men han menade nu att kräkningarna och kvävningen hade orsakats av polisingripandet och han nämnde framförallt tre saker poliserna gjorde som orsakat döden: trycket mot ryggen, pepparsprayen och att en polis hållit en plastpåse framför Sinthu Selvarajahs mun.

Fallet Sinthu: knäet i ryggen

Vittnen har berättat att en av poliserna satt på Sinthu Selvarajah med knät i hans rygg. Bedömningarna går isär om hur detta kan ha påverkat Sinthu Selvarajahs död.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom.

Sveriges Radio gjorde en omfattande granskning av Sinthu Selvarajahs död. Tre personer bland sjukvårdspersonalen som fanns på plats vid ingripandet sa sig ha sett att en polis suttit på Sinthu Selvarajah med sitt knä i ryggen. Det är välkänt sedan länge att det kan sluta med döden om den som ligger på mage får tryck mot ryggen vid ett ingripande.

Av obduktionsprotokollet framgick det att det fanns en stor blödning på Sinthu Selvarajahs rygg. Blödningen var 15 gånger 20 centimeter, och fanns mellan skulderbladen, precis där vittnena beskrivit att polismannen tryckte ner sitt knä.

Ingen svensk rättsmedicinsk expert ville uttala sig öppet. Ämnet ansågs fortfarande känsligt sedan det uppmärksammade fallet med Osmo Vallo på 1990-talet. Osmo Vallo dog efter att ha blivit trampad i ryggen när han greps av polis.

Radion besökte därför USA och lät rättsläkaren Michael Baden gå igenom obduktionsrapporten, förhören och intervjuerna.

– Min slutsats är att dödsorsaken är fel. Han dog inte för att han andades in magsäcksinnehåll. Han dog för att han inte kunde andas för att han var fasthållen med tryck på ryggen, sa Michael Baden till Sveriges Radio.1

Riksåklagaren skriver följande om detta påstående i sitt beslut:

Det har lämnats vissa vittnesuppgifter om att någon av poliserna haft ett knä eller en fot mot eller kan ha suttit över nedre delen av SS:s rygg. Att en polis trycker en person mot marken, t.ex. med sin kroppstyngd eller sitt underben, är inte i sig förbjudet utan kan tvärtom ibland vara nödvändigt för att hindra personens försök att komma upp igen. I detta fall har SS försökt ta sig loss från poliserna. Det har inte gått att klarlägga några detaljer kring de nämnda iakttagelserna, såsom exakt var knäet etc. varit placerat eller hur länge ett eventuellt tryck mot SS varat. Den medicinska utredningen har inte heller gett stöd för att SS utsatts för ett tryck över bröstkorgen eller buken till följd av sådana åtgärder. Vissa blåmärken som konstaterats på honom vid obduktionen kan ha uppkommit till följd av de andra åtgärderna under ingripandet eller i samband med hjärt- och lungräddningen. Utredningen har alltså inte visat att det förekommit några åtgärder av detta slag som varit otillåtna.2

1 ”Fallet Sinthu: Död i slutet rum – Ekot granskar”. Sveriges Radio, 26 november 2015. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/647391?programid=3437.

2 ”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

Bakgrund: Sinthu hade bipolär sjukdom

Det finns fortfarande tvivel om att allt gick rätt till när Sinthu Selvarajah dog inne på sjukhuset i Västerås. Trots sin sjukdom levde Sinthu Selvarajah ett välordnat liv och var på väg att få ett chefsjobb.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom.

Sinthu Selvarajah kom till Sverige som sjuåring med sina föräldrar och två systrar. De flydde från inbördeskriget i Sri Lanka.

Sinthu Selvarajah var intresserad av teknik och matematik redan som liten. Han tog så småningom studenten på industrigymnasiet i Västerås. Sedan började han studera på KTH, Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.

Studierna gick bra, men andra terminen, 2007, hände något. En dag när Sinthu Selvarajah gick till gymmet blev en av hans vänner orolig. Sinthu Selvarajah hade börjat bete sig märkligt och pratade osammanhängande.

Sinthu Selvarajah hade fått en psykos. Han blev inlagd på en psykiatrisk avdelning och fick diagnosen bipolär sjukdom. Familjen fick höra av läkarna att han kanske aldrig skulle bli sig lik igen.

Sinthu Selvarajah fick stanna kvar på den psykiatriska avdelningen. Men efter en månad var han frisk nog att återgå till studierna.1

Bipolär sjukdom innebär att man är manisk och deprimerad i olika perioder. Däremellan kan man må bra och leva som vanligt. Att vara manisk betyder att vara överdrivet upprymd och energisk, medan depression innebär motsatsen, att all lust och energi har tagit slut.

En kraftig mani eller svår depression kan leda till att man uppfattar och tolkar verkligheten annorlunda. Det kallas också för vanföreställningar eller psykos. Psykoser kan förekomma både vid mani och depression.2

Sinthu Selvarajah valde att berätta för så många som möjligt om den bipolära sjukdomen för att vänner och kollegor skulle kunna känna igen symptomen och ta honom till sjukhus så fort som möjligt.

Han hade förlorat ett halvårs studier på grund av sjukdomen men han läste ikapp och 23 år gammal blev han klar med den femåriga civilingenjörutbildningen.

Sinthu Selvarajah började jobba på ABB och några tecken på sjukdomen syntes inte alls.

Det gick sju år. Han avancerade på jobbet. Han började träffa en tjej. Han idrottade fyra gånger i veckan.

Han fick chansen att få en chefsposition på ABB. En tjänst han länge velat ha. Men plötsligt hände det igen.

Vid en arbetsintervju för den nya tjänsten började Sinthu Selvarajah prata osammanhängande. Flera arbetskollegor förstod nu att han inte var sig själv.

Precis som Sinthu Selvarajah tidigare bett om ställde vännerna upp. De var sex personer som bestämde sig för att hjälpa honom till sjukhuset. Han ville inte åka med. De ringde polisen men fick ingen hjälp. Till slut fick de själva hålla fast honom och tvinga in honom i bilen. De körde honom till psykakuten på sjukhuset i Västerås.

När Sinthu Selvarajah sedan fick träffa sin mor inne på sjukhuset blev han helt lugn.

Dagen efter besökte Sinthu Selvarajahs far och några av hans vänner sjukhuset. Sinthu Selvarajah var då medveten om vad som hänt kvällen innan och skämdes för det.

Far och vänner lämnade sjukhuset när besökstiden var över. Fadern var längst kvar på sjukhuset. Strax efter klockan 19 den 10 december lämnade fadern sjukhuset i Västerås och åkte hem till Enköping. En resa på ungefär en halvtimme.

Fadern hade bara varit hemma i några minuter när telefonen ringde. Det var från sjukhuset och man meddelade att det hänt något med Sinthu Selvarajah och att familjen måste komma till sjukhuset.

Fadern trodde först att man hade ringt fel. Sonen mådde ju bra för en halvtimme sedan. Läkaren sa att sonens hjärta hade stannat. En dryg halvtimme efter att fadern lämnat sjukhuset var Sinthu Selvarajah livlös. Personalen gjorde hjärt- och lungräddning medan familjen tog sig så fort de kunde till sjukhuset.

Familjen fick titta på när personalen försökte få liv i Sinthu Selvarajah. Fler och fler vänner kom till sjukhuset.

Föräldrarna kysste sin son i ansiktet och kände hur det sved. Det brändes som chilipeppar på läpparna.

På morgonen 08.45 den 11 december dödförklarades Sinthu Selvarajah.

Varför han dog fick vänner och familj inte veta. Av vårdpersonalen fick de höra att Sinthu Selvarajah blivit aggressiv. Att han stängts in i ett rum. Att fem poliser och en ordningsvakt stormat rummet.

Och att när dom kommit ut med Sinthu Selvarajah så hade hans hjärta stannat.3

Han blev 28 år gammal.4

1 ”Fallet Sinthu: Död i slutet rum – Ekot granskar”. Sveriges Radio, 26 november 2015. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/647391?programid=3437.

2 ”Bipolär sjukdom – 1177 Vårdguiden”. Åtkomstdatum 05 februari 2020. https://www.1177.se/Vastmanland/sjukdomar–besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/depression/bipolar-sjukdom/.

3 ”Fallet Sinthu: Död i slutet rum – Ekot granskar”. Sveriges Radio, 26 november 2015. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/647391?programid=3437.

4 Civil Rights Defenders. ”Förundersökningen läggs återigen ned i fallet Sinthu Selvarajah”, 12 mars 2019. https://crd.org/sv/2019/03/12/forundersokningen-laggs-aterigen-ner-i-fallet-sinthu-selvarajah/.

Varför dog Sinthu?

Psykiatricentrum, sjukhuset i Västerås, januari 2020. Foto: Erik Hjärtberg

När man bedömer om något fel begåtts i samband med Sinthu Selvarajahs död måste man först ta reda på varför Sinthu Selvarajah dog.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom. Organisationen Civil Rights Defenders ansåg att både polisingripandet av Sinthu Selvarajah och utredningen efter hans död innebar en människorättskränkning. Riksåklagarens utredning konstaterar att det inte går att slå fast anledningen till att Sinthu Selvarajah drabbats av andnings- och hjärtstillestånd.

Rättsläkaren har gjort följande bedömning. Sinthu Selvarajah har avlidit på grund av akut syrebrist, kvävning, efter inandning av magsäcksinnehåll under polisingripandet. Inandningen av magsäcksinnehåll med tilltäppning av luftvägarna kan förklara såväl Sinthu Selvarajahs medvetslöshet under händelsen som uttalade syrebristskador i hans hjärna och hjärtmuskulatur. Kräkningen med inandning av magsäcksinnehåll kan även vara en följd av uppkommen medvetslöshet av okänd orsak, möjligtvis höggradig upprördhet. Händelseförloppet innebär dock att kräkning skett före och inte efter medvetslösheten.

Rättsliga rådet har gjort följande bedömning. Sinthu Selvarajah har drabbats av ett tillstånd som kallas exciterat delirium och detta har varit av väsentlig betydelse för den dödliga utgången. Tillståndet karakteriseras av sinnesförvirring och hyperaktivitet samt utåtagerande med våldsamhet. Det finns inte några studier av hur naturalförloppet ser ut vid detta tillstånd utan alla med riktigt våldsamt beteende orsakat av exciterat delirium blir föremål för någon form av åtgärder och ju våldsammare personen är desto kraftfullare åtgärder vidtas för att kontrollera personen. Tillståndet har hög dödlighet även i fall där mot­åtgärderna inte varit särskilt omfattande. Det är möjligt att detta tillstånd har orsakat Sinthu Selvarajahs andnings- och hjärtstillestånd. Det är också alternativt tänkbart att Sinthu Selvarajah fått andnings- och hjärtstillestånd på grund av inandning av uppkräkt maginnehåll. Det första alternativet bedöms som mer troligt. Den slutliga dödsorsaken är syrebristbetingad hjärnskada. Denna förklaras av andnings- och hjärtstilleståndet följt av en sannolik otillräcklig lufttillförsel i samband med den tidiga fasen av återupplivningen då inandat maginnehåll delvis blockerat de nedre luftvägarna.

Riksåklagaren konstaterar att rättsläkaren och Rättsliga rådet har gjort olika medicinska bedömningar av vad som orsakat Sinthu Selvarajahs andnings- och hjärtstillestånd, som sedermera lett till att han avlidit på grund av utbredda syrebristbetingade hjärnskador. Det står visserligen klart att Sinthu Selvarajah har kräkts under polisingripandet innan han blivit medvetslös eller livlös. Emellertid har rättsläkaren och Rättsliga rådet uttryckt olika uppfattningar av om detta haft betydelse för andnings- och hjärtstilleståndet; om stilleståndet orsakats av inandning av uppkastat magsäcksinnehåll eller av tillståndet exciterat delirium som sådant. Det går därmed inte att juridiskt med säkerhet slå fast anledningen till att Sinthu Selvarajah drabbats av andnings- och hjärtstillestånd.1

1 ”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

Fallet Sinthu: händelseförloppet

Sinthu Selvarajah dog inne på psykakuten i Västerås efter ett polisingripande. Det finns fortfarande tvivel om att allt gått rätt till. Så här gick det till, enligt riksåklagaren.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på psykakuten, på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom. Organisationen Civil Rights Defenders ansåg att både polisingripandet av Sinthu Selvarajah och utredningen efter hans död innebar en människorättskränkning. Så här ska händelsen ha gått till, enligt riksåklagarens utredning.

Sinthu Selvarajah var patient på Västmanlands sjukhus i Västerås och vårdades där enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. När personal på den avdelning där han vårdades delade ut medicin till patienterna på kvällen ifrågasatte Sinthu Selvarajah detta på ett sätt som personalen upplevde som hotfullt. En i personalen tryckte därför på ett internt överfallslarm för att tillkalla hjälp. Sinthu Selvarajah slog då denna person i ansiktet. Han högg sedan personen med ett föremål i armen, när personen höll upp armen för att skydda sitt ansikte.

En annan anställd och några patienter försökte övermanna Sinthu Selvarajah men han kom loss och sprang in på en annan avdelning där han rusade runt och hoppade på bord. Någon skrek att han hade ett rakblad i handen. Ytterligare några personer blev skadade i detta sammanhang. Sinthu Selvarajah uppfattades som förvirrad, rädd och aggressiv.

Sinthu Selvarajah sprang sedan in i ett tomt patient­rum. Sjukvårdpersonalen stängde då dörren och den låstes också. Bredvid dörren fanns en mindre sidodörr, som kunde öppnas för att sängar skulle kunna rullas in och ut ur rummet, och den saknade lås. Sinthu Selvarajah sparkade och tryckte upprepat mot dörren, som bågnade. Flera personer stod och höll emot så att dörren inte skulle gå upp. Ett par underläkare kom till platsen. Det bestämdes att en ordningsvakt på sjukhuset skulle tillkallas och att man skulle ringa polisen. Enligt en instruktion inom Vuxenpsykiatrin Västmanland ska personalen vid livsfara kontakta vakt och polis.

Ordningsvakten anlände kort därefter men ville avvakta tills polisen kom till platsen, eftersom det fanns en uppgift om att Sinthu Selvarajah hade ett vasst föremål. Efter en stund kom en patrull med de uniformerade poliserna A och B dit liksom de civilklädda poliserna C, D och E, som utgjorde en grupp med utbildning för att utföra särskilda uppdrag. Polis A var utsedd till polisinsatschef.

Fortfarande befann sig då Sinthu Selvarajah ensam i patientrummet och ett flertal personer stod utanför och höll för dörren, som han gav sig på. Poliserna fick uppgifter om att han var beväpnad med ett rakblad och att han hade angripit sjukvårdspersonal. Någon pratade också om att det var möjligt för Sinthu Selvarajah att på annat sätt ta sig ut ur rummet. Det rådde en skärrad och kaosartad stämning.

Polis A bedömde att läget var akut då Sinthu Selvarajah kunde skada sig själv och enligt uppgift kunde ta sig ut och bestämde att poliserna skulle ingripa mot Sinthu Selvarajah. Polis A gav polis C ansvar för upplägget och genomförandet av ingripandet. Den taktik som bestämdes var att glänta på dörren och försöka få kontakt med Sinthu Selvarajah och få honom att ge upp och annars få kontroll över honom med användning av en ballistisk sköld och vid behov även OC-spray.

Efter att dörren låsts upp öppnades den något av en av poliserna och polis C ropade till Sinthu Selvarajah. Han svarade inte utan vände sig bort från dörren och drog upp en huva över huvudet. Polis C beordrade då poliserna att ingripa. Polis D, som var utrustad med skölden, rusade in i rummet tätt följd av poliserna C och E och tryckte Sinthu Selvarajah mot en vägg med skölden. Poliserna A och B samt ordningsvakten följde efter in i rummet. Sinthu Selvarajah hamnade på golvet och flera av poliserna försökte hålla honom nere men han tog sig upp och ett tumult följde. Poliserna försökte få ned Sinthu Selvarajah på golvet men han kämpade emot och gjorde huggande rörelser med ett tillhygge mot poliserna. Främst högg han mot och i ansiktet och på kroppen på polis E. Poliserna C och E använde OC-spray mot Sinthu Selvarajah men han föreföll inte reagera på den. Poliserna A och B utdelade batongslag mot Sinthu Selvarajah, bland annat mot hans ben. Sinthu Selvarajah hamnade på golvet, först på knä och sedan på mage, och gjorde fortsatt motstånd där. Polis C slog med handen mot hans bakhuvud. Polis E försökte att spraya Sinthu Selvarajah ytterligare en gång med sin OC-spray men den fungerade inte korrekt och hon sprayade därför i sin handske och gnuggade denna i hans ansikte. Poliserna A och B försökte få grepp om Sinthu Selvarajahs ben och polis B kunde sedan korsa hans ben och böja upp dem mot hans rumpa i ett så kallat benlås. Samtidigt hade poliserna C och D tagit varsitt grepp vid Sinthu Selvarajahs högerarm respektive vänsterarm. Sinthu Selvarajah hade då dragit in sina armar under kroppen.

Polis A gick och satte sig på huk vid Sinthu Selvarajahs huvud. Sinthu Selvarajah började spotta och spottade intensivt. Polis A tog då en plastpåse, som fanns i rummet, och höll den för Sinthu Selvarajahs mun och sprayade sedan, efter att ha tagit bort påsen, Sinthu Selvarajah med ytterligare OC-spray. Polis E fick då OC-spray i munnen och höll på att kräkas och gick därför tillfälligt ut ur rummet.

Efter en stund fick polis C fram Sinthu Selvarajahs högerarm och höll den mot hans rygg. Armen var intrasslad i en väska, som polis E skar loss med kniv. Polis B gav polis C ett handfängsel, som denne fäste runt Sinthu Selvarajahs högerarm. Polis D försökte dra fram vänsterarmen men den hade trasslat in sig i en jacka under Sinthu Selvarajah och satt fast. Polis E, som bedömde att det var riskabelt att använda kniven för att skära loss jackan, bad sjukvårdspersonalen om en sax och klippte sedan bort jackan, vilket tog en stund. Polis C och polis E fick sedan fram Sinthu Selvarajahs vänsterarm och handfängslet fästes även runt den. Tillhygget som Sinthu Selvarajah haft visade sig vara en penna och inte ett rakblad.

I något skede tog polis A över benlåset från polis B, som hade blivit kontaminerad av OC-spray och gick ut ur rummet för att bli sanerad. Det bedömdes att även fotfängsel skulle användas. Eftersom Sinthu Selvarajah enligt poliserna spjärnade emot med benen, tog det en stund för poliserna A, C och E att få ner dessa raka mot golvet och få på fängslet. I samband med det kom polis B in i rummet igen. Efter detta lyfte poliserna upp Sinthu Selvarajah och bar ut honom ur rummet. En pöl med uppkastning fanns då på golvet där Sinthu Selvarajah legat med sitt huvud. Han var också blöt av uppkastning på ena sidan av ansiktet och i håret. Sinthu Selvarajah var då medvetslös eller livlös.

Utanför rummet placerade poliserna Sinthu Selvarajah snett över en bältessäng med bröstkorgen nedåt. Någon eller några av poliserna försökte ta pulsen på Sinthu Selvarajah och frågade efter läkare. En läkare gick fram och försökte smärtsimulera Sinthu Selvarajah, ruskade på honom och bad därefter om att Sinthu Selvarajah skulle läggas upp på sängen. Läkaren undersökte sedan Sinthu Selvarajah, bland annat genom att lyssna på hjärtat och efter andningsljud, och bad därefter poliserna att lossa handfängslet så att Sinthu Selvarajah kunde läggas på rygg för att undersökas ytterligare och få hjärt- och lungräddning. Efter att det hade skett påbörjades hjärtkompressioner och försök att få Sinthu Selvarajahs luftvägar fria och få ner luft i hans lungor, vilket misslyckades. Ett hjärtlarm utlöstes och efter några minuter kom ytterligare sjukvårdspersonal till platsen och tog över hjärt- och lungräddningen. Sinthu Selvarajahs mun sögs ren och han intuberades. Under hjärtkompressionerna rann det uppkastningar ur munnen på Sinthu Selvarajah. Efter en längre stund återfick Sinthu Selvarajah egen hjärtverksamhet. Han avled dock morgonen därpå.

Larmet från sjukhuset inkom till larmcentralen cirka klockan 19.34 och poliserna var på plats utanför det rum i vilket Sinthu Selvarajah befann sig cirka klockan 19.43. Klockan 19.54 angav polisen att Sinthu Selvarajah var ”säkrad”. Hela polisingripandet tog alltså cirka 10 minuter.1

1”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

Kompetens: tränings-, kost- och hälsointresserad

Dagens ansökan: Sporthälsa

Vi söker bloggare/skibenter till tidningen och sajten Sporthälsa.

Mediaförlaget Global Times Group söker spetskompetens inom hälsojournalistik. Vi är ett växande och spännande förlag som jobbar med olika tidnings och webbproduktioner inom fotboll, skidåkning, mat & vin, hälsa samt underhållning.

Sporthälsa är idag Sveriges största renodlade hälsotidning med syfte att inspirera 325 000 potentiella läsare till att komma igång med en hälsosammare livstil. Vidare lanserade vi under förra året sajten www.sporthalsa.se för att också erbjuda en spännnde mötesplats på nätet för alla de som är intresserde och vill läsa mer kost, träning och hälsa.

Just nu söker vi till www.sporthalsa.se två ovanligt passionerad bloggare som brinner för att rapportera om träning, kost och hälsofrågor samt som vill bygga sig ett namn inom branschen. Vi förväntar oss att våra bloggare vill skapa ett aktivit innehåll och med en egen touch skapa nyfikna läsare till bloggen.