Det moderna är också ett kulturarv

”Det moderna – också ett kulturarv: Bebyggelse i Enköpings kommun 1954–1980” är skriven av Johan Linder. Det är oklart när boken är tryckt men den bygger på ett inventeringsarbete vintern 2006–2007.

Prisvärd. Foto: Erik Hjärtberg

Precis som i övriga Sverige handlar det under den här tiden om funktionalism, Domus och miljonprogrammet.

Enköpings Domus är den byggnad som i dag bland annat hyser Aqua Dental, före detta My Dentist.

Domushusen i Sverige har ofta varit omdiskuterade då deras tillkomst ofta medförde rivningen av äldre byggnader.

Domushuset i Enköping byggdes 1956 och tillhör den tidigare generationens Domus som ofta ses med mindre kritiska ögon. Det uppvisar, enligt boken, en större arkitektonisk eftertanke. Brutalism kallas byggnadsstilen.

Det privatägda varuhuset Paus byggdes alldeles intill 1974. Den byggnaden betraktas med mer kritiska ögon.

”Huset har, kanske på grund av sin monotona repetitiva fasad i prefabricerade betongelement liknats vid ett fängelse, ett intryck som förstärks av det sparsamma insläppet av dagsljus.”

På grund av kritiken mot byggnadens utseende monterades senare en blå metallkonstruktion kring husets takkant för att ”liva upp fasaden”.

Min egen fundering är om inte konstruktionen, som liknar ett galler, bara gör byggnaden mer fängelselik.

En strippas bekännelse

”En strippas bekännelse” av Isabella Johansson är utgiven 1998. Boken är intressant eftersom författaren är en av personerna bakom det kontroversiella företaget NMT Think Pink.

Visar inte mycket. Foto: Erik Hjärtberg

Författaren Isabella Johansson är enligt TV4 samma person som senare hette Bella Nilsson och var en av personerna bakom det kontroversiella företaget NMT Think Pink. Företaget har dumpat felaktigt hanterade sopor i bland annat Bålsta och Skultuna och företrädarna är därför misstänkta för bland annat grovt miljöbrott.

Isabella Johansson berättar om hur hon växte upp i Iran med hedersrelaterat våld både i familjen och i samhället i stort.

Som tonåring lyckas hon fly till Sverige dit hennes äldsta syster bor. Isabella gifter sig med en svensk man. Mannen är otrogen mot henne och hon skiljer sig.

Isabella inleder förhållanden med fler män, men de flesta behandlar henne illa. En rik affärsman behandlar henne väl, men hon tycker inte att de har något gemensamt och lämnar honom.

Efter förhållandet med affärsmannen har Isabella fått dyra vanor. Fram tills nu har hon bland annat arbetat som sjukvårdsbiträde men hon söker nu efter mer välbetalda jobb.

Isabella börjar arbeta som strippa och arbetar sig upp till att bli chef på porrklubbar i Stockholm. Som porrklubbschef döms hon, mot sitt nekande, för oredlighet mot borgenärer, bokföringsbrott, grovt skattebedrägeri, grovt skattebrott och försvårande av skattekontroll. Påföljden blir fängelse i tre år och sex månader.

Boken ger väldigt lite information om omständigheterna kring den ekonomiska brottsligheten.

Samlade fragment ur ett spretigt liv

”Samlade fragment ur ett spretigt liv” (ISBN 978-91-7126-596-8) är en självbiografisk bok av Lasse Åberg utgiven i år 2023.

Museal. Foto: Erik Hjärtberg

Lasse Åberg bor i Bålsta. På tidigt 1960-tal erbjöd ”en släktings släkting” Lasse Åberg och hans fru Inger att köpa en sommarstuga i Bålsta. Det var 60 kvadratmeter i en uppstyckad handelsträdgård med fem minuter till Mälaren. Hus och tomt kostade 57 000 kronor. Ett ockerpris tyckte de men slog till.

Lasse Åberg är känd och omtyckt av de flesta, dock inte alla. För några år sedan fick han uppdraget att dekorera en vägg på vårdcentralen i Bålsta. Omdömet han fick av en vaktmästare var: ”Vad är det där för skit, förstör du väggen.”

Lasse Åberg är kanske allra mest känd och omtyckt för sin film ”Sällskapsresan”. Men även där finns det avvikande åsikter. Kulturpersonligheten Jörn Donner menade att filmen var ”gjord av en person med en sexårings intelligens för en publik med en fyraårings intelligens.”

Lasse Åberg har sedan barndomen haft ett stort intresse av tecknade serier och senare samlat på serieinfluerad konst. På 1980-talet lärde han känna journalisten och tecknaren Sture Hegerfors som samlat på sig kända serieoriginal. Tillsammans anordnade de utställningen ”Seriekopplingar” som nu är basen i samlingen på Åbergs museum i Bålsta.

En annan viktig del i Åbergs museum är samlingen av Disney-figurer. Den utgjorde utställningen på det första Åbergs museum som invigdes på Liseberg i Göteborg 1992. Men i början av 2000-talet hittade Lasse Åberg och hans fru en gammal ladugård i Bålsta som blev det nuvarande Åbergs museum vilket öppnade 2002.

Lasse Åberg tillhör de män som är besatta av yta i alla andra sammanhang men samtidigt säger sig strunta i hur de själva klär sig.

När han arbetar med kläder i sina filmer lägger han dock mycket möda på att rollfigurerna har rätt kläder. Han är också stolt över att ”hipsters” börjat klä sig som Sällskapsresans Stig-Helmer: gubbkeps, trenchcoat samt stickad kofta över skjorta och slips. Själv klär sig Lasse Åberg ofta i en sådan där modern täckväst med valkar.

Enligt boken bryr sig inte heller Stig-Helmer så mycket om kläder. Varför kan då inte Lasse Åberg klä sig lite mer som Stig-Helmer?

Noveller

Boken ”Noveller” är utgiven på Bonniers förlag 1963 och innehåller noveller av Jan Fridegård. De korta berättelserna utspelar sig, som så ofta, bland vanligt folk på landsbygden. Jan Fridegård är fyndig, ofta rolig, och står på den lilla människans sida.

Ur bruksortens bibliotek. Foto: Erik Hjärtberg

Ett exempel är berättelsen ”Yxskaftet” som handlar om en snickare som nyligen har dött. Den döde ska ha haft alla sina besparingar i kontanter. Men var finns pengarna? Bohaget auktioneras ut. Kanske finns en storvinst att hitta där? Det visar sig att pengarna har gömts på ett ställe där bara en enkel man kan hitta dem.

Jan Fridegård skildrar det enkla livet med ett enkelt men storslaget språk. Som här ur ”Kattresan”.

”Det luktade kattpiss från de solvarma timmerväggarna vid trappan och kalla, gula ögonspringor följde honom misstänksamt från snår och vrår. Täppan var igenväxt och bland vildvuxna potatisblast stod gula ringblommor, svartnade solrosor och höga tistlar. På brunnsstigen låg det fullt av nedfallna, röda äpplen. En stilla höstdag med starka färger och en bottenlös, blå himmel.”

Utöver novellerna innehåller boken även en stilöversikt, analyser av Jan Fridegårds språk skrivna av Arne Häggqvist.

”Kontrast och överraskningseffekterna i Fridegårds prosa är också sällan underordnade någon komposition enligt stegringens princip. Skildringssättet kan därför i stort betecknas som episkt lyriskt med anekdotiska inslag, ej dramatiskt.”

Arne Häggqvist har även skrivit arbetsuppgifter för den som vill ha hjälp med struktur i sin textanalys.

I ständig rörelse

Boken ”I ständig rörelse: Den socialdemokratiska rörelsen inom Enköpings kommun 1901–2016” (ISBN 978-91-639-1766-0) är utgiven 2016 och sammanställd av bland andra Mats O Karlsson.

Recensionsexemplar? Foto: Erik Hjärtberg
Hittad på redaktionen. Foto: Erik Hjärtberg

Enköpings kommun innehåller mycket landsbygd. På landet var många bönder och bönderna har traditionellt röstat på Centern. Men det som inte alla tänker på är att det också funnits pigor och drängar, lantarbetare, vilka engagerade sig i arbetarrörelsen. Dessa kunde ibland åstadkomma mycket med små medel. Folkets hus i Altuna byggdes sommaren 1923 av Altuna arbetarekommun som då hade nio medlemmar.

Med mekaniseringen av jordbruket minskade antalet lantarbetare medan antalet industriarbetare ökade i företag som Bahco.

Tidningen Enköpings Nyheter startades 1925 som en partipolitiskt oberoende tidning. Samma år fick Jan Fridegård sin första dikt ”Röster” publicerad i tidningen. På grund av tidningens dåliga ekonomi fick Jan Fridegård inget betalt. Han ska trots det ha varit så glad att han gick i veckor med tidningen i fickan.

Enköpings Nyheter köptes av de lokala Socialdemokraterna 1928. Emellertid räckte inte prenumeranterna och annonsörerna till för att få ekonomin att gå ihop. Det sista numret kom 1931.

Efter andra världskriget och ända in på 1980-talet genomsyrade Socialdemokraterna hela det svenska samhället. Det fanns socialdemokratiska föreningar på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden. Så var det också i Enköping. Den allmänna radikaliseringen av ungdomar kring 1968 tog sig uttryck i SSU-klubben SSU Facket. SSU Facket var en klubb för arbetande ungdomar och intog en tydlig vänsterprofil.

Socialdemokraterna dominerade däremot inte kommunpolitiken i Enköping. Mellan 1970 och 1995 hade Enköpings kommun borgerlig majoritet.

Flera socialdemokrater i Enköping har ändå blivit rikskändisar. Boken tar upp att Pastor Spak lämnade socialdemokratin 1917 för att gå in i Socialdemokratiska Vänsterpartiet och senare Sveriges Kommunistiska Parti. Pastor Spak är dock fortfarande populär bland Enköpings socialdemokrater, så att säga på gamla meriter.

Den största kändisen i sammanhanget är förstås Anna Lindh, Grillbyflickan som blev Sveriges utrikesminister och sedan mördades. Hennes politiska engagemang har spårats ända tillbaka till barndomen. Anna Lindh recenserade som tolvåring Sven Wernströms ”De hemligas ö” i skoltidningen. Där drog hon paralleller till världsproblem med vapenhandel och osämja och uppmanar läsarna till att tänka efter; vem gjorde fel?

Alla kanske inte känner till ”De hemligas ö” som är en sorts marxistisk version av ”Flugornas herre”. Boken blev senare både en tecknad serie och en tv-serie.

Magasinerad. Foto: Erik Hjärtberg

Varför jag skriver

I boken ”Jan Fridegård” från 1949 skriver tre personer, inklusive Jan Fridegård själv, om Jan Fridegårds skrivande.

Utan filter. Foto: Erik Hjärtberg

Artur Lundkvist tar upp de ämnen som Jan Fridegård skriver om och ur vilka aspekter. Exempelvis hur den kristna uppväxten påverkar synen på sexualitet, trots att Jan Fridegård vill stå fri från kyrkan och den officiella kristendomen. Hans romanfigurer är sexuellt utlevande, men skäms också ofta för det.

Lars Forsell inriktar sig på det rent språkliga och retoriska i Jan Fridegårds texter.
”Enkelheten är den fridegårdska formens främsta kännemärke – den finns såväl i dispositionen, helheten som i det enskilda stilgreppet.”

Jan Fridegård själv berättar om drivkrafterna i skrivandet. Dessa består bland annat av ”ett inre tvång” till att dela med sig av sina erfarenheter för att stödja människor i liknande situationer.

Jan Fridegård skriver delvis, men inte helt, självbiografiskt. Han ger här exempel på vad som var verkligheten  och vad som ändrats. Han har inte ”slagit ihjäl så många människor” men har varit både strejkande lantarbetare och soldat.

Jan Fridegård har samma förklaring som Stephen King senare skulle ha till varför det förekommer fula ord och svordomar i böckerna.

”Jag har inte velat förfalska mina människor. Om nu en snickare eller vem som helst slår sig på tummen med hammarn så måste jag skriva vad han säger om jag vill ge en sann bild av honom.”

Offerrök

”Offerrök” är den sista delen i Jan Fridegårds vikingatrilogi. Efter att i den föregående boken, ”Gryningsfolket”, ha lett ett träluppror har huvudpersonen Holme nu ett pris på sitt huvud. Holme lever gömd i skogen men söker upp kungen för ett möte. Kungen blir imponerad av att en träl kan vara så klok som Holme. Holme och hans familj får leva på kungens mark och Holme får jobba som kungens smed.

Välläst. Offerrök. Foto: Erik Hjärtberg
Välläst. Offerrök. Foto: Erik Hjärtberg

I den första boken ”Trägudars land” rymmer trälarna Holme och Ausi från en gård tillsammans med sitt gemensamma spädbarn. Barnet har nu vuxit upp till en ung kvinna, Tora. Svein, som är sonen i familjen som ägde gården, inleder nu en kärleksrelation med Tora. Men med tiden skärps klassmotsättningarna och det blir till slut en kamp på liv och död.

”Vi är världsbäst på skiftnycklar”

Hett ämne. Foto: Erik Hjärtberg

”Vi är världsbäst på skiftnycklar” (ISBN: 9789186145002) är en bok av Cecilia Bygdell och Lennart Engström utgiven av Upplandsmuseet.

Mannen som uppfann skiftnyckeln var Johan Petter Johansson, 1853–1943. Han arbetade bland annat på företaget Munktells i Eskilstuna innan han 1886 startade en egen verkstad i Enköping.

JP Johansson gjorde flera uppfinningar. De två mest kända är rörtången och skiftnyckeln. Han lät även tillverka produkter som han inte själv uppfunnit. En betydande produkt var fläktar.

JP Johansson sålde 1916 sina verkstäder till affärsmannen Berndt August Hjorth vars initialer bildade företagsnamnet Bahco. Under årtionden var en stor del av Enköpings befolkning anställda i företaget.

Företaget hette 1999 Bahco Sandvik när det köptes av det amerikanska bolaget Snap-On Incorporated. De amerikanska ägarna meddelade 2006 att produktionen i Enköping skulle flytta till Spanien och verksamheten i Enköping avvecklades bit för bit.

Efter beskedet om nedläggning tillverkade några av de anställda en begravningskrans. De hängde den på den stora staty av skiftnyckeln som står i en av Enköpings korsningar.

Lars Hård

Döm inte boken efter omslaget. Foto: Erik Hjärtberg

”Lars Hård” är en av Jan Fridegårds mer eller mindre självbiografiska romaner. Boken utgavs för första gången 1935 men är på sätt och vis inte helt olik Ulf Lundells ”Jack” som utkom ungefär 40 år senare.

Lars Hård är, precis som Jack, en ung man som vill gå sin egen väg och är kritisk mot etablissemanget. Han har också, i likhet med Ulf Lundells romanfigur, lätt för att attrahera kvinnor och har många tillfälliga förhållanden. Den stora skillnaden är att Lars Hård lever i ett betydligt fattigare och mer auktoritärt Sverige. Lars Hårds problem med auktoriteter gör att han först tvingas till en sorts arbetsläger och senare till ett fängelsestraff på Långholmen.

Lars Hård växer upp i en fattig statarfamilj men det finns böcker i föräldrahemmet. Politik eller religion kan skapa mening i tillvaron och göra att en människa ser sig som en del av en större gemenskap. För Lars Hårds far är det naturvetenskapen som har den rollen.

Du borde läsa ”Världsrymdens under”, sade far smått förargad. Om du är rädd om den. Där kan du se hur det mesta ligger till. Så kan du få en riktigare uppfattning om dina dimensioner jämförda med världsalltets. Det fandes en gång ett slags landkrokedyl som var femhundra gånger större än du. Den åt trädtoppar. Vad betyder du och jäntan, ladan, gubbarna och jag med förresten? Inte mer än en flugskit.

Gryningsfolket

Gyllene. Foto: Erik Hjärtberg

”Gryningsfolket” är andra delen i Jan Fridegårds vikingatrilogi. Författaren tar det inte för givet att läsaren, år 1944, självklart har tillgång till föregångaren ”Trägudars land” och inleder därför med en kort resumé. Jan Fridegård fastslår där att den stad där de förrymda trälarna Holme och Ausi bosätter sig är Birka.

I staden finns vid den här tidpunkten både en kristen kyrka och ett asatempel som konkurrerar om befolkningens tro. Trälen Holme tror varken på asagudarna, som är den härskande klassens religion, eller på Kristus som framstår som svag och otydlig.

Den kristna kyrkan har anknytning till de utländska köpmännen. Det blir missväxt och svält i landet samtidigt som de kristnas sädesmagasin ständigt fylls på av leveranser från utlandet. Holme går därför i främsta ledet när de utsvultna människorna en dag stormar kyrkan.