Läs min nya bok!

”Chefens härskarteknik” är min nya bok om individuell lönesättning. En lättläst pocketbok om det lönesystem som arbetsgivarna använder för att söndra och härska.

Omslag och omslagsfoto: Erik Hjärtberg

Efter ungefär två års bloggande i ämnet har jag nu gett ut en bok om individuell lönesättning. Boken finns i skrivande stund endast att beställa via förlagets hemsida. Min förhoppning är dock att den snart ska finnas att beställa via de vanliga nätbokhandlarna samt som e-bok där e-böcker finns.

Individuell lönesättning kostar polisresurser

Styrelsen för Polisförbundet, förbundsområde Birger Jarl, har räknat vad avstämningssamtalen, med syfte att uppnå individuell lön, kostar i kronor och ören liksom personella resurser.

Styrelsen för Polisförbundet, förbundsområde Birger Jarl, riktar i en debattartikel i nättidningen Blåljus kritik mot den individuella lönesättningen.

I höst genomförs en lönerevision och innan dess ska landets cirka 20 000 poliser ha haft avstämningssamtal med sin närmsta chef. Styrelsen skriver att myndigheten vid varje revisionstillfälle investerar 136 022 i resurstimmar i dessa avstämningssamtal med målsättning om att införa individuell lön för alla polisanställda.

Omsatt i pengar kostar dessa avstämningssamtal 26,7 miljoner kronor, en kostnad som motsvarar 90 utredare eller 136 ingripandepoliser.

Vi konstaterar att avstämningssamtalen slukar mycket tid för såväl chefer som medarbetare i ”verksamhetsröret” – tid som annars skulle kunna ägnas till uppdraget att lösa brott eller till exempel insatser för en bättre arbetsmiljö. En effektivisering av löneprocessen skulle kunna frigöra ett stort antal resurstimmar.
 
Utifrån vår beräkning ställer vi oss frågande till myndighetens syn på vad avstämningssamtalen tillför verksamhetsnyttan respektive kostar densamma.  Inte minst hur Polismyndigheten – inför riksdagen – motiverar en ansvarsfull hantering av statliga resurser.

Leif GW Persson är luddig om polislöner

Leif GW Persson har på nytt uttalat sig om polisernas löner. Nu vill han att ordningspoliser ska få högre lön än de som ”vänder på papper”.

Som undertecknad tidigare berättat har Leif GW Persson föreslagit att poliser ska få individuell lönesättning, något som de flesta poliser då redan hade.

I en intervju med ETC uttalar sig GW på nytt om polislönerna. Den här gången uttrycker han sig annorlunda.

– Man skulle kunna höja ersättningen för en ordningspolis så att hen tjänar betydligt mer än en polis som bara sitter och vänder på papper. Men det strider kraftigt mot svensk facklig tradition så att det funkar inte. Facket skulle aldrig godkänna det, säger Leif GW Persson till ETC.

Snarare än individuell lön är GW:s förslag något som skulle kunna rymmas i ett tarifflönesystem, där vissa arbetsuppgifter avlönas högre än andra.

Det är oklart vad som menas med att detta skulle strida mot svensk facklig tradition. Det skulle snarare strida mot utvecklingen med individuell lönesättning, som har brett ut sig inom svenska fack sedan 1990-talet.

Gärna medalj, men ingen rejäl garantilön

Polisfacket vill att erfarenhet ska löna sig. Däremot säger facket nej till en lönetrappa med garanterad lägstalön.

Polistidningen har gjort en sammanställning av både bifallna och avslagna motioner vid Polisförbundets kongress, som hölls i september.

Som undertecknad tidigare berättat har poliser individuell lönesättning. En av motionerna föreslog att man i stället skulle införa en lönetrappa med garanterad lägstalön. Detta avslogs av kongressen.

Kongressen beslutade däremot att göra en översyn av lönesättningarna, där Polisförbundet verkar för ”en uppvärdering av yrket genom att hänsyn tas till polisiär erfarenhet vid lönesättning”. Det är oklart vad detta innebär i praktiken. En liknande formulering har tagits i det nya läraravtalet.

Som kuriosa kan det även nämnas att Polisförbundets kongress beslutade att införa medaljer som ska ”förlänas de som tjänstgjort som poliser i tio, tjugo respektive trettio år”.

Leif GW Persson har fel om polisernas löner

Leif GW Persson vill att poliser ska ha individuell lönesättning. Poliser har dock redan individuell lönesättning, vilket har väckt skarp kritik inom poliskåren.

I förra veckans avsnitt av tv-programmet ”Veckans brott” var statsminister Stefan Löfven (S) gäst. Statsministern fick bland annat frågor om polisernas löner. Leif GW Persson sa i samband med det att han vill att poliser ska ha individuell lönesättning.
– Jag vill också ha en individuell lönesättning, för du ska veta att alla poliser är inte Guds gåva till brottsbekämpningen. Jag tycker att man måste öppna upp för det, att beroende på hur mycket folk jobbar ska de också ha mer betalt. Om de jobbar mer ska de ha mer betalt. Och där finns det ett starkt fackligt motstånd och det är lite knepigt, men det tror jag att man får ändra på, sa Leif GW Persson.

Protokollet från avtalsförhandlingarna i januari visar dock att polisen redan har individuell lönesättning, undantaget nyblivna polisassistenter. Som undertecknad tidigare berättat finns det också en kritik mot att den individuella lönesättningen leder till en ”tystnads- och repressaliekultur” där poliser på olika sätt straffas vid synpunkter, kritik eller frågor om verksamheten.

Individuell lön medverkar till tystnadskultur hos poliser

En undersökning inom polisen i Östergötland visade att de anställda upplevde en ”tystnads- och repressaliekultur”. En del av problemet var den individuella lönesättningen.

Rädsla och tystnad är, enligt kritikerna, konsekvensen av den individuella lönesättningen. Enligt kritiken straffas de som visar missnöje med lägre löner medan de som alltid tillfredsställer chefen blir rikt belönade.1

Den kritiken förekommer till exempel inom poliskåren. En undersökning gjord inom polisen i Östergötland 2016 visade att de anställda upplevde en ”tystnads- och repressaliekultur” där de på olika sätt straffades vid synpunkter, kritik eller frågor om verksamheten.

Några poliser beskrev en konkurrenssituation bland kollegor och en konflikträdsla på grund av den individuella lönesättningen. Detta påverkade även samtalsklimatet, då organisationens värdesättande av följsamma medarbetare gjorde att poliser inte öppet vågade kritisera verksamheten, utan att sådant i stället togs upp i radiobilen med enskilda kollegor. Den individuella lönesättningen fungerade som ett medel för att fostra ”konforma medarbetare”.
– Enda chansen att få de här 2–300 kronorna extra är ju att visa sig lite extra bra och det är inte några obekväma som är det. Utan det blir ju den här som gör sitt och håller tyst, sa en polis som deltog i undersökningen.2

Den tidigare nämnda rädslan och tystnaden har anknytning till en minskad känsla av gemenskap, solidaritet, och strejkvilja. Sammanfattningsvis handlar det om att hemliga och individuella löner skapar en grogrund för misstänksamhet och avundsjuka mellan arbetskamrater, vilket leder till en mer individualistisk attityd på arbetsplatsen.1

Detta bekräftas i den tidigare nämnda undersökningen bland poliser i Östergötland. Förutom upplevelsen av att bli orättvist bedömd, ger några anställda uttryck för hur den individuella lönesättningen försvårar samarbete i verksamheten och snarare bidrar till individuell prestige och konkurrens.
– Det är ett väldigt stort revirtänkande. Det är min karriär och mina resultat, före gruppens resultat. Det är min bestämda uppfattning. Generellt sett, får du ett tips då delar du inte med dig av tipset. För att det är din karriär som gruppchef som går före kollektivet och resultatet. Och det ser jag som ett oerhört stort problem, sa en polis.2

1. Lapidus, John. ”An odd couple: Individual wage setting and the largest Swedish trade union”. I Social Democracy and the Swedish welfare model. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, 2015.
2. Wieslander, Malin. ”DEN TALANDE TYSTNADEN: Utvärdering om anställdas uttrycksmöjligheter i polisområde Östergötland”. Polisen, 2016. https://polisen.se/PageFiles/640967/Rapport%20Interna%20samtalskulturer%2020160831.pdf.