Bakgrund: Morden på PKK-avhoppare

I utredningen av brevbombsmordet ställde polisen frågor om PKK. Partiet har misstänkts ligga bakom två andra mord på kurder i Sverige. Några bevis för att PKK stod bakom dessa mord har däremot inte offentliggjorts.

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta 1990 är ett av de fall som nu granskas på nytt. Den mördade kvinnans make Amir Ghazi har berättat att han fick frågor av polisen om PKK. Av den anledningen kan det vara intressant att berätta om två andra mord på kurder i Sverige, utan att för den skull spekulera om något eventuellt samband.

PKK, Kurdistans arbetarparti, grundades 1978 i Turkiet som ett marxist-leninistiskt parti av bland andra Abdullah Öcalan.1 Partiet är fortfarande aktivt men har på 2000-talet ändrat politisk inriktning till ”demokratisk konfederalism” vilket bland annat innebär att man vill ha kurdiskt självstyre men inte någon kurdisk stat.2

Den 13 september 1980 genomförde den turkiske generalen Kenan Evren en kupp i sitt land och tog makten. Kuppen ledde bland annat till att vänsterrörelsen i Turkiet och i turkiska Kurdistan trängdes hårt.3 Ett stort antal turkar och kurder tvingades fly och några av dem begav sig till Sverige. Bland dessa politiska flyktingar fanns medlemmar och sympatisörer till PKK.4

Den 20 juni 1984 mördades PKK-avhopparen Enver Ata på Stora Torget i Uppsala. Han blev skjuten av en 25-årig kurdisk man som dömdes till livstids fängelse för dådet. Mannen menade att han hade agerat på egen hand utan hjälp.5 Han sade sig tillhöra en grupp på 6–7 personer som verkade för Kurdistans befrielse och den hade fått i uppdrag av ”det kurdiska folket” att avrätta ”förrädaren Ata”.6

Säpo hävdade att mordet hade utförts på order av PKK:s centralkommitté, med säte i Syrien.7 Några bevis för att Enver Atas mördare tillhörde PKK eller handlade på uppdrag av detta parti har inte offentliggjorts.8

Säpo ansåg också att mördaren haft praktiskt stöd vid mordet av en grupp kurder som bodde i Sverige. De påstods vara PKK-medlemmar som slussats in i Sverige i syfte att upprätta en organisation i landet.

Säpo la fram en utredning där åtta personer misstänktes för medhjälp till mord. Utredningen lämnades till länsåklagare Bertil Carrick i Uppsala. Men Säpo vägrade att tala om för honom vilka källor uppgifterna hämtats ur.

I det läget hade Bertil Carrick inget val. Innehållet i den utredning han läst räckte inte för ett åtal och han fick inte tillgång till de vittnen som skulle kunna utveckla misstankarna. Den 5 september 1984 la han ned förundersökningen om misstanke för medhjälp till mord på Enver Ata.

I stället gick Säpo med sin utredning till regeringen och bad den terroriststämpla de åtta kurderna och sedan utvisa dem enligt utlänningslagens 47 paragraf. Den 21 november 1984 beslutade regeringen att kurderna skulle utvisas. Beslutet fick ett särskilt tillägg genom ett regeringsbeslut den 14 december 1984: Då dessa åtta kurder riskerade allvarlig förföljelse i Turkiet, skulle de tills vidare få stanna i Sverige. Men eftersom de påstods tillhöra en terroristorganisation, PKK, skulle de inte få röra sig fritt i landet, utan beläggas med kommunarrest.

Den 2 november 1985 mördades ännu en avhoppare från PKK. Hans namn var Cetin Güngör och han hade tidigare varit medlem i PKK:s centralkommitté. Efter sitt avhopp hade han tagits om hand av svenska Säpo. Han hade inte bara fått svensk asyl trots att han redan tidigare hade asyl i Frankrike, något som var få kurder förunnade. Han skyddades också av Säpo och hade givits ny identitet samt tillgång till flera lägenheter. Men när han sköts vid en fest på Medborgarhuset i Stockholm, saknade han anmärkningsvärt nog beskydd.

Mördaren sköt Cetin Güngör i huvudet. Efter mordet överfölls han av rasande vänner till offret och räddade sig från en hotande lynchning genom att först kasta sig ut genom ett fönster och sedan genom att gripas av en anländande polispatrull. Den gripne erkände mordet. Han uppgav att han tillhört en organisation, med det förkortade namnet KUKNKB, som beslutat om ”avrättning av förrädaren Güngör”. Han dömdes till livstids fängelse för mordet.

Också i detta fall misstänktes det att mördaren haft medhjälpare som var bosatta i Sverige. Bakom denna misstanke fanns två konkreta uppgifter. Den ena var att mördaren i sin ficka haft en nyckel till en lägenhet. Den lägenheten tillhörde en 27-årig kriminellt belastad kurd som av Säpo utpekats som länk mellan PKK och en för heroinlangning dömd 42-årig släkting. Den andra konkreta uppgiften var att mordvapnet ursprungligen kom från ett inbrott 1978 i Handen utanför Stockholm.

Så småningom lades förundersökningen mot 27-åringen ned. Även om 27-åringen personligen hade givit mördaren nyckeln, vilket han förnekade, kunde det inte styrkas att han kände till planerna på att mörda Cetin Güngör.9

Inte heller för mordet på Cetin Güngör har det offentliggjorts några bevis för att PKK låg bakom dådet.10

För PKK:s sympatisörer i Sverige och för de med kommunarrest belagda kurderna blev det senare mordet ett dråpslag mot försöken att bli av med terroriststämplingen. Säpo hävdade återigen, utan att styrka sitt påstående, att mordet planlagts av PKK med hjälp av PKK:s ”svenska ledare”.

Det var denna misstanke som Hans Holmér återuppväckte med det så kallade PKK-spåret i jakten på Olof Palmes mördare, vilket är en annan lång och komplicerad historia.11

1 ”PKK – Uppslagsverk – NE.se”. Åtkomstdatum 12 mars 2020. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/pkk.

2 Medin, Joakim. Kobane: den kurdiska revolutionen och kampen mot IS. Stockholm: Leopard förlag, 2016. Sidan 29.

3 Kinzer, Stephen. ”Kenan Evren, 97, Dies; After Coup, Led Turkey With Iron Hand”. The New York Times, 09 maj 2015, avs. World. https://www.nytimes.com/2015/05/10/world/europe/kenan-evren-dies-at-97-led-turkeys-1980-coup.html.

4 Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.

5 Jonsson, Thomas. ”Kurder fängslade av Säpo”. Dagens Nyheter, 21 september 1984. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-09-21/257/6.

6 Linde, Per. Det kurdiska spåret : dokument om kommunarrest och terroriststämpel. Kurdernas vänner, 1994.

Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.

7 Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.

8 Linde, Per. Det kurdiska spåret : dokument om kommunarrest och terroriststämpel. Kurdernas vänner, 1994.

Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.

9 Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.

10 Linde, Per. Det kurdiska spåret : dokument om kommunarrest och terroriststämpel. Kurdernas vänner, 1994

11 Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.

Västerås flygplats läggs ner

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna i Västerås har meddelat att man vill lägga ner den kommunala flygplatsen. Det sker efter decennier av ekonomiska förluster.

De politiska partiernas ändrade inställning i frågan meddelades vid en presskonferens på tisdagen, rapporterade VLT. Den styrande koalitionen i Västerås består av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. Enligt uppgifter till VLT vill Centerpartiet ha flygplatsen kvar.

De tre övriga partierna har nu enats om att lägga fram förslaget om nedläggning, i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Vidare ska det skrivas in i flygplatsbolagets ägardirektiv att en avveckling ska ske.

Av partierna i kommunfullmäktige är även Vänsterpartiet för en nedläggning av flygplatsen.

Den som vill veta mer om Västerås flygplats kan här läsa en sammanställning av de påståenden och fakta som finns i frågan.

Jan Guillou om brevbombsmordet: ”politisk mord”

Brevbombsmordet i Västerås 1990 var politiskt. Det sa ”kurdexperten” Jan Guillou i en intervju dagen efter mordet.

Faksimil från tidningen Idag 1990-09-07

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta 1990 är ett av de fall som nu granskas på nytt.

Efter brevbombsmordet intervjuade tidningen Idag Jan Guillou som titulerades ”kurdexperten (med mera)”.

Jan Guillou hyste inga tvivel om att det fanns politiska motiv bakom dådet.

– Men det kan i princip handla om allt ifrån svenska svartskallehatare till iranska agenter, sa han till tidningen.

Vad som, enligt Jan Guillou, kunde tala emot att mordet verkställts av professionella agenter var det precisionslösa handlingssättet att använda en brevbomb. Agenter brukade i stället skjuta sina offer på nära håll.

Politiska mord på kurder hade förekommit tidigare i Europa, konstaterade Jan Guillou.

– Motiven i liknande fall hittills har varit hämnd för angiveri. Fast om det är så här vill jag inte spekulera i, sa han till tidningen.

Tidningen Idags egna reportrar var däremot inga kurdexperter. På samma sida som intervjun med Jan Guillou finns en artikel om brevbombsmordet där man har förväxlat det iranska kurdiska partiet KDPI med det irakiska kurdiska partiet KDP, då som nu lett av Masoud Barzani. Den mördade kvinnan Efat Ghazi kom ju från iranska Kurdistan och var dotter till en KDPI-ledare.

Brevbombsmordet: ”Polisen frågade aldrig om Iran”

Det är i år 30 år sedan brevbombsmordet på Efat Ghazi i Västerås. Den iranska regimen har misstänkts ligga bakom mordet, men polisen utredde aldrig det spåret, säger den mördade kvinnans make.

– Polisen var inte intresserad av att diskutera Iran, säger Amir Ghazi.

Amir Ghazi. Foto: Erik Hjärtberg

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta 1990 är ett av de fall som nu granskas på nytt.

Amir Ghazi är inne på sitt 83:e levnadsår. Han bor fortfarande i bostadsområdet Önsta-Gryta där hans fru mördades, men numera i ett annat radhus i ett annat kvarter.

På väggen i vardagsrummet hänger en målning föreställande Ghazi Mohammad, KDPI:s ledare och far till Amir Ghazis mördade hustru.

På soffbordet finns kaffe, fikabröd, nötter, dadlar och choklad.

– Det är ganska länge sedan det som har hänt. Drygt 30 år sedan. Men man lever med det ändå hela tiden. Det kommer fram och tillbaka varje dag. Det är bara så, säger Amir Ghazi.

Han kom till Sverige redan på 1970-talet men återvände till Iran under revolutionen för att kämpa mot Khomeinis revolutionsgardister. Men kurderna förlorade och Amir Ghazi återvände till Sverige.1

Han och frun arbetade båda två som lärare. Amir Ghazi var på jobbet när han fick veta att något hade hänt.

– Klockan, omkring halvtvå, kom rektorn till min klass på Rudbeckianska och sa att jag behövdes. Så då gick jag ut med henne och jag var orolig för vad som hade hänt. Två stycken poliser var där hos rektorn. De sa att det hade exploderat en bomb hemma hos mig och att min fru var skadad, säger han.

Amir Ghazis äldre dotter2 var elev på skolan och hade också kallats in till rektorsexpeditionen.

Senare på sjukhuset fick Amir Ghazi veta att hans fru gått bort.

Amir Ghazi säger att det bara var en slump att inte något av barnen tagit in posten den dagen. Han säger att barnen ofta kom hem från skolan tidigare än föräldrarna och då tog in posten.

Amir Ghazi säger att han hela tiden varit övertygad om att den iranska regimen låg bakom dådet.

– Jag hade inga bevis, men vi känner regimen. Vi är kurder och politiskt aktiva. Vi är säkra på att det bara är Iran som kommer med sådana här aktioner, säger han.

Att Iran utfört mord på oppositionella i Europa är bland annat fastslaget i tysk domstol.3 Enligt dokumentärfilmen ”Terrorkommandot” som visades i SVT 2002 var den iranska regimen också väldigt aktiv med spionage i Sverige 1990. Det framkom i filmen att en diplomat från den iranska ambassaden observerades utanför familjen Ghazis bostad i Västerås, en månad innan mordet på Efat Ghazi. Uppgifterna hade läckts från den tyska kriminalpolisen som i sin tur fått informationen från Säpo.4

Amir Ghazi berättar också att han innan mordet fick besök av en tidigare partikamrat från KDPI som fick övernatta i radhuset. Det kom senare fram att mannen i hemlighet spionerade på kurder i Sverige och lämnade informationen till den iranska regimen. Amir Ghazi tror att besöket hos honom var ett sätt att förbereda mordet.

– Sedan tänkte man att han hade kommit för att undersöka möjligheten för ett attentat hos mig, säger Amir Ghazi.

Vid tidpunkten för mordet i Västerås hade Amir Ghazi lämnat KDPI och startat ett nytt politiskt parti, Kurdistans parti för självständighet. Amir Ghazi säger att Kurdistans parti för självständighet fortfarande är aktivt, men det är inte så lätt att hitta någon information om detta parti. Det finns ingen hemsida och allt tryckt material från partiet är på kurdiska.

Amir Ghazi nämner två väsentliga skillnader mellan KDPI och Kurdistans parti för självständighet. Det nya partiet förkastar tanken på att kurderna kan få självstyre inom ramen för den iranska staten. Det nya partiet vill inte heller att kurderna ska ägna sig åt väpnad kamp.

– Vi lämnade helt och hållet den väpnade kampen. Frågan kan inte lösas med väpnad kamp. Enda sättet är att enas och kräva en folkomröstning. Då kanske världen stöder oss, säger Amir Ghazi.

Amir Ghazi fick veta väldigt lite om hur det gick med polisutredningen av mordet. Han frågade polisen vad man visste om hur bomben hade tillverkats.

– De vet att det här materialet inte fanns i Sverige så att någon annan kunde köpa eller ordna det på något sätt. Det kom från utlandet. Så mycket fick jag veta, men inte mer, säger han.

Polisen genomförde flera förhör med Amir Ghazi men frågorna rörde aldrig Iran utan handlade om olika konflikter mellan kurder.

– Kanske PKK eller någon annan konflikt mellan personer eller mellan politiska organisationer, eller genom familjekonflikt eller sådana saker. De frågade bara sådana frågor under tiden som den här undersökningen pågick i flera år, säger han.

I januari 1993 verkar det som att polisen arbetade utifrån att det handlade just om en ”familjekonflikt”. Då anhölls en man misstänkt för mordet. Mannen, som tillhörde Efat Ghazis bekantskapskrets, hade enligt misstankarna inte något politiskt motiv för dådet. Misstankarna stärktes om att det kunde röra sig om ett ”vanligt” mord med klassiska förtecken. Vid sådana fall söks gärningsmannen i första hand i offrets familje- och bekantskapskrets.5 Men den misstänkte mannen släpptes efter att ha suttit anhållen i nästan fyra dygn.6 Amir Ghazi säger att han inte vet någonting om detta anhållande.

– Nej, jag hörde inget om det, säger han.

Efter några år lades polisutredningen ner. Amir Ghazi tror att det hände 1997. Han minns att han blev väldigt ledsen när han fick beskedet.

– Jag fick en liten lapp att man inte skulle fortsätta med undersökningen. Som protest lämnade jag tillbaka papperet. Man skickade en liten lapp för att avsluta en sådan stor händelse, säger han.

1 ”Dokument inifrån: Terrorkommandot”. Sveriges Television, 22 september 2002. https://smdb.kb.se/catalog/id/001581996.

2 Enligt Skattemyndighetens uppgifter är döttrarna födda 1974 och 1978. De var alltså 16 respektive 12 år 1990. Amir Ghazi uppgav andra åldrar i intervjun, och andra åldrar har också uppgetts i artiklar om mordet, se till exempel:

Jansson, Torsten. ”Politiskt mord mitt i villaidyllen”. Vestmanlands Läns Tidning, 07 september 1990.

De motstridiga uppgifterna kan möjligen bero på att folkbokföringen inte var så noggrann i 1970-talets iranska Kurdistan. Riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh kommer också från iranska Kurdistan. Amineh Kakabaveh, vars officiella födelseår är 1970, har själv uppgett att hon inte vet vilket år hon är född, se:

Sveriges Television. ”Min sanning – Amineh Kakabaveh”, 03 september 2019. https://www.svtplay.se/video/23514030/min-sanning/min-sanning-sasong-12-avsnitt-1.

3 Svensson, Niklas. ”Här kunde Sahlin och Carlsson ha mördats”. Expressen, 26 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100528004013/http://www.expressen.se/Nyheter/1.2001473/har-kunde-sahlin-och-carlsson-ha-mordats.

4 ”Dokument inifrån: Terrorkommandot”. Sveriges Television, 22 september 2002. https://smdb.kb.se/catalog/id/001581996.

5 Fälth, Gun. ”Brevmord på väg att klaras upp”. Dagens Nyheter, 21 januari 1993.

6 ”MISSTÄNKT FÖR BREVBOMBSMORDET PÅ TVÅBARNSMAMMAN I VÄSTERÅS FRISLÄPPT”. Tidningarnas Telegrambyrå, 21 januari 1993.

Fallet Sinthu: vad bör göras?

Polisens agerande vid ingripandet mot Sinthu Selvarajah var en kränkning av mänskliga rättigheter anser Civil Rights Defenders. Människorättsorganisationen fortsätter med fallet, men det är oklart hur.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom.

Flera utredningar gjordes om händelsen. Det gick inte att bevisa att poliserna gjorde fel vid polisingripandet ansåg riksåklagaren, som i mars 2019 lade ner förundersökningen om vållande till annans död och tjänstefel.

Annika Åkerberg, jurist vid Civil Rights Defenders, hade en helt annan åsikt.

– Polisen borde ha kommunicerat med Sinthu istället för att rusa in och övermanna honom. Han var kontaktbar vid incidenten, sa hon till VLT efter riksåklagarens beslut.

Ungefär ett år senare meddelar nu Civil Rights Defenders att organisationen fortfarande arbetar med Sinthus fall, men att man inte aktivt driver någon juridisk process för tillfället.

– Vi håller fortfarande på och undersöker hur vi kommer att gå vidare, meddelar Isabel Verner, presskommunikatör på Civil Rights Defenders, på e-post.

Civil Rights Defenders grundades år 1982 och hette fram till 2009 Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter. Syftet var att, tillsammans med Helsingforskommittéer från andra länder, bevaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter i enlighet med slutakten från Helsingforskonferensen 1975.

Organisationen skriver i sin årsredovisning för 2018 att man det året fokuserade vi på rättigheter för personer med psykisk ohälsa.

Vi har genomfört insatser för att polis och ordningsmakt ska ha adekvat utbildning för att hantera och bemöta människor med psykiska ohälsa, utan att använda onödigt våld. Bland annat lanserades en handbok om patienters rättigheter inom den psykiatriska tvångsvården. Syftet är att handboken ska användas av verksamheterna, såväl som av individer som är i kontakt med den psykiska vården, samt av patienter och deras anhöriga.

Brevbombsmordet i vänster- och högermedier

Brevbombsmordet i Västerås uppmärksammas nu både av vänstertidningen Flamman och av högertankesmedjan Gatestone Institute.

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta är ett av de fall som nu granskas på nytt.

Vänstertidningen Flamman har bland annat intervjuat terrorexperten Magnus Norell som anser att det är mycket sannolikt att den iranska regimen ligger bakom mordet på Efat Ghazi.

– Att Iran var aktivt på det här viset och att man utförde mord, det vet man. Det är ganska uppenbart att Iran har ägnat sig åt, och ägnar sig åt, flyktingspionage och värre saker än så, säger Magnus Norell till Flamman.

Högertankesmedjan Gatestone Institute har också uppmärksammat brevbombsmordet i en artikel om Irans och Hizbollahs terrordåd i Europa, i vilken man länkar undertecknads blogginlägg om Brevbombsmordet på Gryta. Artikeln har publicerats på ett flertal webbsidor för att sökmotoroptimeras och har även översatts till danska. Uppmärksamheten vore positiv om det inte vore för att Gatestone Institute flera gånger har kritiserats för att sprida vilseledande och falska nyheter om muslimer.

Gatestone Institute är enligt Expo den mest väletablerade aktören som sprider islamofobiska myter. Men Gatestone Institute är inte vilken alternativmediasajt som helst. USA:s nationella säkerhetsrådgivare under Trump-administrationen, John Bolton, var Gatestones styrelseordförande från 2013 till 2018.

Här finns också en koppling till Sverige: den högerextrema författaren Ingrid Carlqvist skrev för Gatestone Institute åren 2015 till 2016. Innan Ingrid Carlqvist fick muslimer som specialintresse var hon en vanlig journalist som bland annat berättade för Aftonbladets läsare att ”sperma är rena mirakelkuren för huden”.

Undertecknad kommer förhoppningsvis att få fram mer information om brevbombsmordet och få möjlighet att följa upp det med fler texter. Att ta reda på vad som faktisk har hänt är ingen politisk åsikt.

Rättsläkaren ansåg att Sinthu dog av polisingripandet

Rättsläkaren Wolfgang Giebe, som obducerade Sinthu Selvarajah, bedömde att döden hade orsakats av polisingripandet.

Som undertecknad tidigare berättat har rättsläkaren och Rättsliga rådet gjort olika bedömningar om varför Sinthu Selvarajah dog efter ett polisingripande 2014.

Rättsläkaren Wolfgang Giebe, som obducerade Sinthu Selvarajah, fick till en början inte reda på att det fanns vittnesuppgifter om att en polis hade tryckt ett knä i Sinthu Selvarajahs rygg. Rättsläkarens slutsats blev då att Sinthu Selvarajah dött av att dra ner kräkningar i lungorna och kvävts. Men varför han kvävdes av kräkningarna kunde han inte svara på då. Han skrev att dödsfallet var en olyckshändelse.

Åklagare Lena Littner, som först la ner förundersökningen mot poliserna öppnade den igen efter att Sveriges Radio börjat granska fallet. Hon lät efter det förhöra de vittnen som radion hittat och som hon missat att förhöra första gången. Den här gången fick också rättsläkaren ta del av vittnesuppgifterna. Och efter att ha gjort det ändrade han uppfattning. Wolfgang Giebe skrev i sitt nya rättsmedicinska utlåtande att han bedömde att döden hade orsakats av polisingripandet.
– Om polisen inte hade ingripit. Då hade man inte avlidit på den här dagen, sa Wolfgang Giebe till Sveriges Radio.

Wolfgang Giebe ansåg fortfarande att Sinthu Selvarajah kvävts av kräkningar. Men han menade nu att kräkningarna och kvävningen hade orsakats av polisingripandet och han nämnde framförallt tre saker poliserna gjorde som orsakat döden: trycket mot ryggen, pepparsprayen och att en polis hållit en plastpåse framför Sinthu Selvarajahs mun.

Fallet Sinthu: knäet i ryggen

Vittnen har berättat att en av poliserna satt på Sinthu Selvarajah med knät i hans rygg. Bedömningarna går isär om hur detta kan ha påverkat Sinthu Selvarajahs död.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom.

Sveriges Radio gjorde en omfattande granskning av Sinthu Selvarajahs död. Tre personer bland sjukvårdspersonalen som fanns på plats vid ingripandet sa sig ha sett att en polis suttit på Sinthu Selvarajah med sitt knä i ryggen. Det är välkänt sedan länge att det kan sluta med döden om den som ligger på mage får tryck mot ryggen vid ett ingripande.

Av obduktionsprotokollet framgick det att det fanns en stor blödning på Sinthu Selvarajahs rygg. Blödningen var 15 gånger 20 centimeter, och fanns mellan skulderbladen, precis där vittnena beskrivit att polismannen tryckte ner sitt knä.

Ingen svensk rättsmedicinsk expert ville uttala sig öppet. Ämnet ansågs fortfarande känsligt sedan det uppmärksammade fallet med Osmo Vallo på 1990-talet. Osmo Vallo dog efter att ha blivit trampad i ryggen när han greps av polis.

Radion besökte därför USA och lät rättsläkaren Michael Baden gå igenom obduktionsrapporten, förhören och intervjuerna.

– Min slutsats är att dödsorsaken är fel. Han dog inte för att han andades in magsäcksinnehåll. Han dog för att han inte kunde andas för att han var fasthållen med tryck på ryggen, sa Michael Baden till Sveriges Radio.1

Riksåklagaren skriver följande om detta påstående i sitt beslut:

Det har lämnats vissa vittnesuppgifter om att någon av poliserna haft ett knä eller en fot mot eller kan ha suttit över nedre delen av SS:s rygg. Att en polis trycker en person mot marken, t.ex. med sin kroppstyngd eller sitt underben, är inte i sig förbjudet utan kan tvärtom ibland vara nödvändigt för att hindra personens försök att komma upp igen. I detta fall har SS försökt ta sig loss från poliserna. Det har inte gått att klarlägga några detaljer kring de nämnda iakttagelserna, såsom exakt var knäet etc. varit placerat eller hur länge ett eventuellt tryck mot SS varat. Den medicinska utredningen har inte heller gett stöd för att SS utsatts för ett tryck över bröstkorgen eller buken till följd av sådana åtgärder. Vissa blåmärken som konstaterats på honom vid obduktionen kan ha uppkommit till följd av de andra åtgärderna under ingripandet eller i samband med hjärt- och lungräddningen. Utredningen har alltså inte visat att det förekommit några åtgärder av detta slag som varit otillåtna.2

1 ”Fallet Sinthu: Död i slutet rum – Ekot granskar”. Sveriges Radio, 26 november 2015. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/647391?programid=3437.

2 ”Riksåklagarens beslut”. Åklagarmyndigheten, 12 mars 2019. https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/ovriga-dokument/2016-9209-beslut-190312.pdf.

Bakgrund: Sinthu hade bipolär sjukdom

Det finns fortfarande tvivel om att allt gick rätt till när Sinthu Selvarajah dog inne på sjukhuset i Västerås. Trots sin sjukdom levde Sinthu Selvarajah ett välordnat liv och var på väg att få ett chefsjobb.

Som undertecknad tidigare berättat var det den 10 december 2014 som patienten Sinthu Selvarajah dog på sjukhuset i Västerås, i samband med ett polisingripande mot honom.

Sinthu Selvarajah kom till Sverige som sjuåring med sina föräldrar och två systrar. De flydde från inbördeskriget i Sri Lanka.

Sinthu Selvarajah var intresserad av teknik och matematik redan som liten. Han tog så småningom studenten på industrigymnasiet i Västerås. Sedan började han studera på KTH, Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.

Studierna gick bra, men andra terminen, 2007, hände något. En dag när Sinthu Selvarajah gick till gymmet blev en av hans vänner orolig. Sinthu Selvarajah hade börjat bete sig märkligt och pratade osammanhängande.

Sinthu Selvarajah hade fått en psykos. Han blev inlagd på en psykiatrisk avdelning och fick diagnosen bipolär sjukdom. Familjen fick höra av läkarna att han kanske aldrig skulle bli sig lik igen.

Sinthu Selvarajah fick stanna kvar på den psykiatriska avdelningen. Men efter en månad var han frisk nog att återgå till studierna.1

Bipolär sjukdom innebär att man är manisk och deprimerad i olika perioder. Däremellan kan man må bra och leva som vanligt. Att vara manisk betyder att vara överdrivet upprymd och energisk, medan depression innebär motsatsen, att all lust och energi har tagit slut.

En kraftig mani eller svår depression kan leda till att man uppfattar och tolkar verkligheten annorlunda. Det kallas också för vanföreställningar eller psykos. Psykoser kan förekomma både vid mani och depression.2

Sinthu Selvarajah valde att berätta för så många som möjligt om den bipolära sjukdomen för att vänner och kollegor skulle kunna känna igen symptomen och ta honom till sjukhus så fort som möjligt.

Han hade förlorat ett halvårs studier på grund av sjukdomen men han läste ikapp och 23 år gammal blev han klar med den femåriga civilingenjörutbildningen.

Sinthu Selvarajah började jobba på ABB och några tecken på sjukdomen syntes inte alls.

Det gick sju år. Han avancerade på jobbet. Han började träffa en tjej. Han idrottade fyra gånger i veckan.

Han fick chansen att få en chefsposition på ABB. En tjänst han länge velat ha. Men plötsligt hände det igen.

Vid en arbetsintervju för den nya tjänsten började Sinthu Selvarajah prata osammanhängande. Flera arbetskollegor förstod nu att han inte var sig själv.

Precis som Sinthu Selvarajah tidigare bett om ställde vännerna upp. De var sex personer som bestämde sig för att hjälpa honom till sjukhuset. Han ville inte åka med. De ringde polisen men fick ingen hjälp. Till slut fick de själva hålla fast honom och tvinga in honom i bilen. De körde honom till psykakuten på sjukhuset i Västerås.

När Sinthu Selvarajah sedan fick träffa sin mor inne på sjukhuset blev han helt lugn.

Dagen efter besökte Sinthu Selvarajahs far och några av hans vänner sjukhuset. Sinthu Selvarajah var då medveten om vad som hänt kvällen innan och skämdes för det.

Far och vänner lämnade sjukhuset när besökstiden var över. Fadern var längst kvar på sjukhuset. Strax efter klockan 19 den 10 december lämnade fadern sjukhuset i Västerås och åkte hem till Enköping. En resa på ungefär en halvtimme.

Fadern hade bara varit hemma i några minuter när telefonen ringde. Det var från sjukhuset och man meddelade att det hänt något med Sinthu Selvarajah och att familjen måste komma till sjukhuset.

Fadern trodde först att man hade ringt fel. Sonen mådde ju bra för en halvtimme sedan. Läkaren sa att sonens hjärta hade stannat. En dryg halvtimme efter att fadern lämnat sjukhuset var Sinthu Selvarajah livlös. Personalen gjorde hjärt- och lungräddning medan familjen tog sig så fort de kunde till sjukhuset.

Familjen fick titta på när personalen försökte få liv i Sinthu Selvarajah. Fler och fler vänner kom till sjukhuset.

Föräldrarna kysste sin son i ansiktet och kände hur det sved. Det brändes som chilipeppar på läpparna.

På morgonen 08.45 den 11 december dödförklarades Sinthu Selvarajah.

Varför han dog fick vänner och familj inte veta. Av vårdpersonalen fick de höra att Sinthu Selvarajah blivit aggressiv. Att han stängts in i ett rum. Att fem poliser och en ordningsvakt stormat rummet.

Och att när dom kommit ut med Sinthu Selvarajah så hade hans hjärta stannat.3

Han blev 28 år gammal.4

1 ”Fallet Sinthu: Död i slutet rum – Ekot granskar”. Sveriges Radio, 26 november 2015. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/647391?programid=3437.

2 ”Bipolär sjukdom – 1177 Vårdguiden”. Åtkomstdatum 05 februari 2020. https://www.1177.se/Vastmanland/sjukdomar–besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/depression/bipolar-sjukdom/.

3 ”Fallet Sinthu: Död i slutet rum – Ekot granskar”. Sveriges Radio, 26 november 2015. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/647391?programid=3437.

4 Civil Rights Defenders. ”Förundersökningen läggs återigen ned i fallet Sinthu Selvarajah”, 12 mars 2019. https://crd.org/sv/2019/03/12/forundersokningen-laggs-aterigen-ner-i-fallet-sinthu-selvarajah/.

Kalla fall-grupp kan bli permanent

Med hjälp av ny teknik och förhörsmetoder hoppas polisen skaka fram bevisen som saknats i ett antal gamla mordfall i bland annat Västerås. Just nu handlar kalla fall-gruppen om ett årslångt projekt men förhoppningen är att gruppen ska bli permanent.

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. VLT har nu intervjuat poliserna Kenneth Ågren och Ove Dahlberg som arbetar med gruppen.

Just nu handlar kalla fall-gruppen om ett årslångt projekt som löper ut den 31 maj i år. Men utredarna hoppas att gruppen blir permanent och att man får fortsätta arbeta med ärendena, som förutom mord handlar om alla ärenden med dödligt våld.