Hamnarbetare är mer jämlika än ledarskribenter

Hamnarbetarna skiter i kvinnor, anser Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell. Anna Hedström, hamnarbetare, svarar att hon till skillnad från Eva Franchell har samma lön som sina manliga kollegor.

Den mest omtalade fackliga konflikten på senare tid har stått mellan facket Hamnarbetarförbundet och arbetsgivarorganisationen Sveriges hamnar. Konflikten har slutat med att Hamnarbetarförbundet för första gången lyckats förhandla sig till ett kollektivavtal.

Den socialdemokratiska ledarskribenten Eva Franchell kommenterar saken i Aftonbladet med att hamnarbetare borde känna större solidaritet med sina lägre avlönade systrar. Eva Franchell skriver i samma text att kvinnliga journalister tjänar nio procent mindre än sina manliga kollegor.

Inte ens på delvis LO-ägda Aftonbladet har kvinnorna kommit i kapp, där skiljer det fortfarande en tusenlapp mellan könen, men vi är knappast ensamma. Den generella löneskillnaden mellan kvinnor och män är i dag 11,3 procent. Omräknat i tid innebär det att män får betalt för hela sin arbetsdag, från åtta till fem, medan kvinnorna jobbar gratis efter 16:06. Vi ger alltså bort nästan en gratistimme varenda arbetsdag.

Anna Hedström, hamnarbetare, svarar på Eva Franchells text i ett öppet brev i tidningen Arbetaren. Enligt Anna Hedström har alla på hennes arbetsplats samma lön vilket omöjliggör lönediskriminering.

ALLA tjänar lika mycket på kajen. Kvinna som man. Ung som gammal. Erfaren som hungrig ny spoling. Det är liksom lika självklart som att solen går upp i öst och ner i väst.

Anna Hedström skriver vidare:

Och du är journalist. Med lägre lön än dina manliga kollegor. Och LO gör inte ett skit? LO accepterar lönegapet mellan män och kvinnor. Det är riktigt tråkigt att dina manliga kollegor är så osolidariska. Tydligt är att här finns förbättringar att göra. Det är en ojämlikhet som inte är acceptabel.
Frågan är – blir den bättre av att vi i hamn inte har skyddsombud och ett eftersatt skyddsarbete?

Uppdatering: I en debattartikel i tidningen Arbetet skriver 34 kvinnliga hamnarbetare nu en kommentar till Eva Franchells utspel.

Det första man får lära sig när man går med i Hamnarbetarförbundet är att alla har samma grundlön. ALLA.
Kvinna som man, ung som gammal, erfaren som nyanställd.
Lika lön för lika arbete är ett av Hamnarbetarförbundets mest grundläggande krav.
Vi beklagar att journalistfacken och LO inte har anammat det på samma sätt, men i stället för att avundsjukt försöka smutskasta Hamnarbetarförbundet borde Franchell följa vårt exempel: gå samman med sina manliga och kvinnliga kollegor och driva frågan i sin egen fackförening.
Det är så vi brukar göra.
Antagandet att vissa yrkesgrupper skulle få högre löner på bekostnad av andra är också helt verklighetsfrånvänt.
Det är arbetsgivarna som sätter lönenivån, inte kollegorna i en annan bransch.

Som undertecknad tidigare berättat innebär journalisternas avtal individuell lönesättning. Som undertecknad också tidigare berättat är löneskillnaderna mellan könen större bland högavlönade som har större inslag av individuell lönesättning.

En studie av tarifflöner i transportsektorn från 2011 visade att skillnaden mellan kvinnors och mäns löner var mindre inom de avtalsområdena jämfört med genomsnittet på arbetsmarknaden. Löneskillnaden mellan kvinnliga och manliga transportarbetare med tarifflön var 5,4 procent jämfört med lönegapet på hela arbetsmarknaden, som var 15 procent.

Jag tillhör inte någon gul fackförening

Tidningen Arbetsvärlden har i dag en artikel med rubriken ”Frilans Finans startar gul fackklubb”. Stephen Schad, vd för Frilans Finans, meddelade detta i Journalistförbundets podd Journalistpodden.

Som undertecknad tidigare berättat arbetade jag under hösten som frilansjournalist via Frilans Finans. Eftersom jag tycker att problemet med a-kassa och egenanställning är viktigt svarade jag på en inbjudan om att ingå i ett råd för egenanställda inom Frilans Finans.

Något beslut om att rådet ska bli en fackklubb har inte tagits av medlemmarna. Rådets medlemmar har definitivt inte fått veta något om att rådet ska vara en gul fackförening, vilket enligt Nationalencyklopedin har följande betydelse:

facklig sammanslutning som styrs eller kontrolleras av arbetsgivare i syfte att förhindra strejker eller motverka arbetarnas inflytande på lönebildning eller andra produktionsförhållanden.

Jonas Nordling, ordförande Journalistförbundet, kommenterar saken i Arbetsvärlden.
– Han kallar det för en ”guling” men när man hör honom beskriva det låter det mer som en personalförening. Med det sagt så skulle sådana här initiativ kunna utvecklas till det som vi normalt kallar gula fackförbund, säger Jonas Nordling till tidningen.

Jag hoppas att Stephen Schad bara har uttryckt sig klumpigt. Jag har dock i kväll e-postat till Frilans Finans och meddelat att jag vill lämna rådet tills saken är utredd ordentligt.

Journaliststyrelse ger standardsvar på kritik mot individuell lönesättning

Flera motioner till Journalistförbundets kongress innehåller kritik mot individuell lönesättning. Förbundets styrelse håller med om att lönesättningen fungerar dåligt men ser ingen anledning till ändra på systemet.

Som undertecknad tidigare berättat innehåller flera av motionerna inför Journalistförbundets kongress kritik mot den individuella lönesättning som facket har gått med på. Nu finns motionerna tillgängliga på nätet med kommentarer från förbundsstyrelsen.

Västra distriktet skriver i sin motion:

Ett system kring lön som inte är ett helt objektivt och transparent gör att medlemmar kan uppleva det svårare att ta konflikter med arbetsledare. Man är helt enkelt rädd att det ska synas i lönekuvertet om man vågar protestera.

Västra distriktet föreslår därför bland annat att Journalistförbundet i avtal stärker fackets roll i löneprocessen.

I de senaste löneavtalen som Journalistförbundet har tecknat saknas individgaranti. Det innebär att medlemmar vid en löneförhandling kan bli ”nollade”, alltså bli helt utan löneökning. Ekendistriktet och Förlagsdistriktet, samt LO Mediehus journalistklubb föreslår att Journalistförbundet ska strida för en individgaranti i löneförhandlingarna. Nordvästra Skånes journalistklubb föreslår att förbundet utvärderar de senaste årens löneavtal med syftet att för framtiden arbeta för avtal som ger varje medlem reallönelyft.

Nordvästra Skånes journalistklubb påpekar också att fredsplikt råder när facket ska övertyga arbetsgivaren ”om en juste fördelning av löneutrymmet”.

Madeleine Bengtsson, reporter hos Mittmedia, föreslår att förbundet avskaffar systemet med individuell lönesättning i löneavtalet. Hon menar att individuell lönesättning splittrar arbetarna:

Det enklaste sättet att få en stor löneförhöjning är inte att jobba hårt, utan att ha ”dåliga” kollegor. Så istället för att få en stark personalgrupp uppmuntrar pottsystemet till en ojämn grupp där ingen vill hjälpa varandra.

Det är osolidariskt, dåligt för arbetsmiljön och i många fall rent av kränkande mot medlemmarna.

Journalistförbundets förbundsstyrelse kommenterar dessa motioner med argument och formuleringar som känns igen från andra tjänstemannafack. Systemet med individuell lönesättning ifrågasätts inte. Alla problem som medlemmarna vittnar om anses bero på brister i tillämpningen.

Individgarantin har Journalistförbundet avtalat bort i utbyte mot att det ska göras årliga utvecklings- och lönesamtal. Detta anser förbundsstyrelsen på sikt kommer att leda till en mer rättvis lönesättning. Att många arbetsgivare ”både brister i tydlighet och saklighet i lönesättningen” ska lösas med partsgemensamma utbildningar.

Förbundsstyrelsen föreslår att de ovan nämnda motionerna med dessa kommentarer ska anses ”besvarade”. En intressant upplysning i sammanhanget är dock att lönetrappan (ett annat ord för tarifflön) avskaffades efter en medlemsomröstning i början av 1990-talet. Frågan är hur dagens medlemmar skulle rösta, med facit i hand.

Som undertecknad också tidigare berättat har förbundets ordförande Jonas Nordling riktat luddig kritik mot hur den individuella lönesättningen tillämpas.

Kritik mot individuell lönesättning inför journalistkongress

Facket Journalistförbundet håller kongress i april. Bland motionerna finns kritik mot den individuella lönesättningen.

En irritation över löneutvecklingen märks i motionerna till Journalistförbundets kongress, skriver tidningen Journalisten. Kritiken rör bland annat effekterna av individuell lönesättning och så kallad ”nollning”, det vill säga att det saknas garantibelopp i löneavtalet.

Som undertecknad tidigare berättat har förbundets ordförande Jonas Nordling tidigare riktat luddig kritik mot den individuella lönesättning som facket har gått med på.

Som undertecknad också berättat svor ombuden på Journalistförbundets kongress 2011 det fackliga löftet som lyder:

Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!

Detta löfte kan tydligen numera gälla noll kronor.

Journalistförbundets kongress 2018 hålls den 10 till 12 april i Bålsta. Motionerna kommer att offentliggöras den 20 mars, meddelar Jacob Lapidus, kommunikationschef.

Ryanair på svenska – även som e-bok

Min bok Ryanair på svenska finns som vanlig pappersbok att köpa hos flera nätbokhandlar. Därutöver finns den även som e-bok hos bland annat Dito. Det verkar även som att e-boken finns att ”låna” på flera bibliotek.

Angående presentationstexten vet jag så klart att VLT är en förkortning av Vestmanlands Läns Tidning. Tyvärr har den nusvenska stavningen av Västmanland råkat publiceras.

Läs min bok!

Min bok Ryanair på svenska finns nu att köpa hos Bokus och andra bokhandlar. Kortfattat handlar det om hur socialdemokratiskt styrda kommuner i Sverige stödjer ett fackföreningsfientligt flygbolag.

Boken är egenutgiven på förlaget Books on Demand. Recensionsexemplar kan beställas på press@bod.se

Ryanair är ett sjukt varumärke

Vissa varumärken har blivit så kända att de används som vanliga ord. Varumärken så som Jeep har blivit så allmänna att de förlorat sin status. Det kallas för sjuka eller degenererade varumärken.

Dagens Nyheter publicerade för några år sedan en lista på så kallade sjuka varumärken. När ett varumärke börjar användas som beteckning på en varukategori kallas det för ett degenererat eller sjukt varumärke. Jeep betyder till exempel terrängbil, samtidigt som Jeep även är varumärket för terrängbilar från ett särskilt företag.

Ryanair är ett flygbolag som kritiserats för dåliga arbetsförhållanden. Tidningen Journalisten rapporterade i förra veckan att fackliga representanter riktar hård kritik mot arbetsförhållandena på Dagens Nyheter.

Det här är Ryanair på svenska, budskapet är mycket tydligt: ”Vi förhandlar inte. Vi lyssnar inte. Vi bestämmer – och vem som helst som vågar säga emot kan drabbas av utfrysning och förvisning.”

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski beklagar situationen. Han menar att det framförts ganska många synpunkter om tidningens nedskärningar.
– Någon tystnad råder knappast vad gäller utvecklingen på DN, även om en del överord använts i stridens hetta. Sedan kommer man inte ifrån grundproblemet, som ju är det ekonomiska läget i branschen och hela den dramatiska strukturomvandling som slår stenhårt mot medieindustrin, säger han till Journalisten.

Kassa får höjd avgift

Avgiften i Journalisternas arbetslöshetskassa höjs från 130 kronor till 145 kronor i månaden från och med den 1 juli, skriver Journalisten. Orsaken är ökad arbetslöshet bland journalister.
Frågan är varför det behövs en särskild a-kassa för journalister. För den som inte känner till det är fack och a-kassa två skilda organisationer. Som journalist med högskole- eller universitetsutbildning går det utmärkt att vara medlem i Akademikernas a-kassa, AEA. Det finns alltså ingenting som hindrar att en medlem i facket Journalistförbundet är medlem i Akademikernas a-kassa.

Fritt fall med facket

Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!

Så lyder det fackliga löftet. Detta svor Journalistförbundets kongress i maj i år.
Journalistförbundet, SJF, har kollektivavtal som gäller för anställda journalister. När det gäller frilansjournalister är situationen däremot diffus. För frilansar har SJF i stället tagit fram något som kallas frilansrekommendationen.

Frilansrekommendationen är inget avtal och därför är det långtifrån alla arbetsgivare som betalar de arvoden SJF anger i rekommendationen. Finns det då någon gräns för hur låga arvoden en arbetsgivare får betala frilansjournalister? Hur ska anställda journalister förhålla sig till lågt arvoderade arbetskamrater? SJF svarar så här, via e-post:

Försök att peppa frilansarna att förhandla upp sina arvoden. Förklara också för arbetsgivaren att ni vill att företaget framstår som en god uppdragsgivare genom att inte betala oskäliga arvoden till dugliga frilansmedarbetare.

Just nu pågår ett arbete inom Journalistförbundet att omarbeta rekommendationen om minimiarvoden för frilansuppdrag. Vi hoppas att den ska bli mer attraktiv för uppdragsgivare att följa.

Tydligen gäller det fackliga löftet endast för anställda journalister. För frilansar är SJF alltså inte ett fack i traditionell mening utan någon sorts jobbcoach.

Visserligen finns det inget uppseendeväckande med ett fackförbund som har den synen på sin uppgift. Bloggaren Fredrik Edin har berättat om sina erfarenheter av SKTF, som i höst bytte namn till Vision.

På mitt nya jobb bestod den enda kontakt med SKTF i mailutskick från sektionen. Jag minns särskilt två kategorier mail. Det ena var erbjudanden om att följa med på kryssningar. Det andra var erbjudanden om hjälp och ”coachning” vid individuella lönesamtal.

Vid ett tillfälle blev en kollega så irriterad att hon svarade på ett mail ur den sistnämnda kategorin. Svaret gick ut till hundratals medlemmar och ombud. Min kollega förklarade sakligt men bestämt att själva poängen med en fackförening –och den huvudsakliga anledningen till att hon var medlem – var att vi anställda skulle ha en möjlighet att agera kollektivt gentemot vår arbetsgivare. Att detta skulle innebära en styrka och en möjlighet att tillsammans höja allas löner. Inte bara några stycken.

Ingen svarade.

Själv ringde jag upp ringde SKTFs ”center” och frågade vad det var för poäng att vara medlem om mina och mina arbetskamraters rättigheter inte försvarades. Om vi inte agerade kollektivt utan tvärtom uppmanades att försöka göra en bra deal på egen hand.

Personen jag talade ville inte diskutera SKTFs agerande . Jag har full förståelse för att han varken kunde eller ville diskutera mina personliga erfarenheter. Men han ville heller inte diskutera SKTFs policy generellt. Det gjordes inget som helst försök att argumentera eller övertyga mig om att fortsätta vara medlem. Istället sa han något i stil med: jaha, tycker du så. Då kanske du inte ska vara medlem.