Glatt besked

Dagens nej: Sveriges Utbildningsradio AB

Hej Lars Erik Hjärtberg

Vi vill tacka dig för ditt intresse för tjänsten: UR söker en radioreporter i Stockholm

Vi har fått in väldigt många ansökningar vilket vi är glada för.
Denna gång har vi valt att gå vidare med annan sökande.
Vi önskar dig varmt välkommen att höra av dig i andra rekryteringssammanhang.

Har du frågor är du välkommen att kontakta oss.

Med vänlig hälsning

Mordet vid Åbrinken: rättegången

Mordet vid Åbrinken, i Västerås år 2000, är fortfarande olöst. En man åtalades misstänkt för dådet men friades sedan i tingsrätten.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Torsdagen den 13 juli år 2000 inleddes rättegången mot den 50-årige man som stod åtalad dråp efter knivdådet vid Åbrinken. Rättegångens tredje dag, måndag den 17 juli, inleddes med två vittnesförhör vilka hölls som planerat. När det blev dags för vittne tre och fyra fick dock rättegången avbrytas eftersom ingen av personerna dök upp. Rättegången förlängdes och Polisen i Västerås letade efter de båda männen för att hämta dem till tingsrätten. Det gick ut ett allmänt utrop till de poliser som patrullerade i centrum och det gjordes tillslag på vissa adresser.

Den ene av de eftersökta männen hade tidigare varit utpekad som skyldig till knivdådet av den nu döde 48-åringens änka. Detta tog hon dock tillbaka när hon hördes på rättegångens första dag, med hänvisning till att hon inte kunde minnas vad som hänt. Vittnet skulle ha förhörts redan på rättegångens andra dag, men inte heller då infann han sig i rättssalen. Lokaltidningen VLT:s reporter träffade mannen utanför tingsrätten men när han fick veta att han skulle vittna försvann han snabbt därifrån. Tidningen noterade dock att han var synlig i Västerås den efterföljande helgen.

Den andre mannen var en av dem som hade hört kvinnan peka ut mannen. Båda männen var kallade på begäran av försvaret.1

En av de saknade vittnena infann sig i rätten på tisdagen den 18 juli. Han vittnade då mot den 50-årige man som stod åtalad för att ha huggit en man till döds. Mannen påstod att han inte medvetet hade hållit sig undan. Han berättade själv att han hade bytt postadress och att det var orsaken till frånvaron.

I vittnesförhöret intygade mannen att den knivdödade 48-åringens änka i ambulansen på väg till sjukhuset pekat ut en annan gärningsman än den åtalade. Den som utpekades var samma man som fortfarande saknades på rättegången.

– Att han inte dyker upp skulle förstås kunna tyda på att det är han som är skyldig, sa försvarsadvokat Thomas Carlstedt till VLT.

Det var försvarsadvokat Thomas Carlstedt som hade kallat vittnet som nu saknades.

Polisen hade besökt mannens bostad och där var han inte. Rätten hade beslutat att mannen skulle tas i förvar om han återfanns. Polisen hade rätt att hålla honom i 18 timmar. Om mannen skulle återfinnas var det tänkt att rättegången skulle fortsätta onsdag den 19 juli.2

Onsdagen den 19 juli var det eftersökta vittnet fortfarande försvunnet. Detta trots att polisen kopplats in i spaningarna efter mannen. Den 19 juli ställdes huvudförhandlingen in eftersom polisen inte hade några spår efter mannen. Tanken var att rättegången skulle avslutas på torsdagen den 20 juli, även om vittnet inte återfanns.

Försvarsadvokat Thomas Carlstedt hade dittills yrkat på förnyade hämtningsförsök men sa nu att det var tänkbart att i stället åberopa de förhör som hållits med mannen i samband med polisutredningen. Rådmannen Jan Allgårdh menade dock att mannens uppgifter inte fick samma bevisvärde om endast förundersökningen åberopades.

Försvarsadvokaten Thomas Carlstedt menade att det försvunna vittnet var en tänkbar gärningsman. Flera andra vittnen hade bekräftat att den försvunna mannen befunnit sig på brottsplatsen dagen för mordet.

Dyker ett kallat vittne inte upp på utsatt tid till en rättegång kan åklagare och försvarsadvokat yrka på hämtning av personen. Tingsrätten fattar beslutet. Rätten kan också besluta att vittnet ska hållas kvar i upp till 18 timmar i väntan på förhör. Vittnen får dock inte gripas. Alla som kallas till vittnesförhör är i princip skyldiga att vittna. Infinner man sig inte i rätten kan man åläggas att betala vite. Undantagna från vittnesplikten är parter i målet, vissa yrkeskategorier med tystnadsplikt, samt anhöriga till den misstänkte.3

Det var efter sju sorger och åtta bedrövelser som rättegången till sist avslutades. På andra extradagen, en vecka efter rättegångens början, gav tingsrätten upp försöken att förmå det sista vittnet att infinna sig i rätten. Tingsrätten godkände i stället att försvarsadvokat Thomas Carlstedt åberopade de förhör som gjorts med den försvunne mannen under polisutredningen.

Rättegången avslutades vid lunch, torsdagen den 20 juli, och redan under eftermiddagen beslutade tingsrätten att den åtalade 50-åringen skulle släppas på fri fot. Beslutet innebar att mannen inte skulle dömas för dråp.

Åklagaren Jan Axelsson la i sin slutplädering vikt vid att den åtalade 50-åringen hade den dödes blod på sitt armbandsur. En annan sak som stärkte misstankarna mot 50-åringen var att hans kläder från den aktuella dagen var spårlöst försvunna.4

Fredagen den 28 juli frikändes den 50-åring som åtalats för dråp efter knivdådet. Den frikände 50-åringen hade rättegången igenom förnekat att han skulle ha utdelat det dödande knivhugget. Han hade berättat att han blivit misshandlad av den nu döde 48-åringen och att han hittat en kniv som han hade tagit. Han kunde inte minnas mer eftersom han varit så berusad.

Nu konstaterade alltså tingsrätten att mannen var oskyldig. Man skrev i domen att 50-åringen blivit jagad av 48-åringen, som var berusad och bråkig vid det tillfället. En grupp på omkring fem personer hade sprungit efter de båda. De fem personerna hade hunnit ikapp de framförvarande och tumult hade uppstått. Vid detta tillfälle hade knivhugget utdelats men ingen av de närvarande hade kunnat peka ut 50-åringen som den som utdelat hugget.

Tingsrätten hade här tagit fasta på den troliga riktning hugget kommit ifrån och de positioner personerna haft i tumultet. Utifrån detta konstaterade man att det knappast var sannolikt att den åtalade 50-åringen utdelat hugget.

I övrigt skrev rätten att 50-åringen inte varit dömd för något våldsbrott tidigare och att han beskrevs som en ”fridens man”.

Däremot sågs det faktum att 50-åringen haft blod på sin klocka, och att de kläder han bar den aktuella dagen var försvunna, som besvärande för mannen. Tingsrätten menade dock att det kunde vara fullt möjligt att 50-åringen fått blod på sig i samband med tumultet och gjort sig av med dem för att inte bindas till brottet.5

1 Sandhammar, Kalle. ”Polisen letar försvunna vittnen”. Vestmanlands Läns Tidning, 18 juli 2000.

2 Sandhammar, Kalle. Eftersökt vittne dök upp. 19 juli 2000.

3 Sandhammar, Kalle. ”Vittnet fortfarande försvunnet”. Vestmanlands Läns Tidning, 20 juli 2000.

4 Sandhammar, Kalle. ”Åtalade 50-åringen frisläppt”. Vestmanlands Läns Tiding, 21 juli 2000.

5 Sandhammar, Kalle. ”50-åring frikändes från dråp”. Vestmanlands Läns Tidning, 29 juli 2000.

Mordet på Ramoné Latonummi: den misstänkte

Ramoné Latonummi hittades död i Hallstahammar den 26 augusti 2008. En man har häktats misstänkt för mordet. Han har en bakgrund av narkotikamissbruk och är dömd för brott mot knivlagen.

Den 6 oktober 2022 häktades en nu 42-årig man, boende i Västerås, misstänkt för mord.1

Genom domar och åtal går det att se att mannen har en bakgrund av narkotikamissbruk och är dömd för brott mot knivlagen.

Mannen dömdes 2011 till skyddstillsyn för olovlig körning, grovt rattfylleri och brott mot knivlagen. Detta efter att året innan kört bil på E4 mellan Nordmaling och Örnsköldsvik, påverkad av narkotiska preparat, utan körkort och med en kniv i bilen.2

Han dömdes 2015 till böter för ringa narkotikabrott efter att han 2013 påträffats i Surahammar med cannabis och heroin i kroppen.3

Mannen åtalades 2019 för misshandel och ringa narkotikabrott. Han arbetade i november 2018 på en plåtslagarfirma. Den 23 november 2018 hade firman julmiddag på Wallmans salonger i Stockholm. Det var ett större sällskap och flera blev avvisade från Wallmans salonger på grund av för hög berusningsgrad, bland annat den nu mordmisstänkte mannen och en arbetskamrat till honom. Enligt åtalet hade mannen i samband med detta misshandlat sin arbetskamrat. När mannen greps hade han det narkotikaklassade preparatet buprenorfin i blodet. Mannen friades dock från båda åtalspunkterna.

Arbetskamraten menade i det första förhöret att mannen frågat om han ville ha kokain och att han fick tre kraftiga slag med knuten näve på vänster sida av ansiktet när han svarade nej. Arbetskamraten sa dock senare att han inte kunde komma ihåg något av händelsen.

När det gällde narkotikabrottet invände mannen att han genomgick läkemedelsassisterande behandling för opioidberoende och att narkotikan i kroppen berodde på detta. Åklagaren kunde inte motbevisa påståendet.4

Mannen dömdes 2020 till böter för ringa dopningsbrott och ringa narkotikabrott. Den 14 mars 2020 påträffades mannen i området Öster Mälarstrand i Västerås. Han hade då på sig ett tjugotal testosteron-tabletter. Han hade också amfetamin och det narkotikaklassade preparatet alprazolam i kroppen.5

Året därpå fick mannen ett strafföreläggande för att ha innehaft sex tabletter alprazolam på polisstationen i Västerås.6

1 Häktningsframställan till Västmanlands tingsrätt. 06 oktober 2022.

2 DOM 2011-12-05 meddelad i Härnösand. 05 december 2011.

3 DOM 2015-04-08 meddelad i Västerås. 08 april 2015.

4 DOM 2019-09-24 meddelad i Stockholm. 24 september 2019.

5 DOM 2020-07-03 meddelad i Västerås. 03 juli 2020.

6 Ringa narkotikabrott. 15 november 2021.

Mordet på Ramoné Latonummi: så säger GW

Ramoné Latonummi hittades död i Hallstahammar den 26 augusti 2008. En man har häktats misstänkt för mordet och GW har kommenterat polisarbetet.

Ramoné Latonummi hittades död i sin lägenhet på Trädgårdsgatan i Hallstahammar vid 19.30-tiden tisdagen den 26 augusti 2008. Redan vid första anblicken stod det klart att hon hade knivmördats. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp har på sitt bord.

Tidigt på tisdagsmorgonen, den 4 oktober 2022, greps en man efter att polisens mordutredning gått framåt. Kriminologen och tv-kändisen Leif GW Persson kommenterade några dagar senare polisarbetet i TV4:s Nyhetsmorgon.
– Man säkrade spår vid första vändan och med förbättrad forensisk kriminalteknisk teknik så har man då kunnat gå vidare med de där spåren. Och fått ytterligare analyser. Med dem som bas har man nu lyckats frihetsberöva en annan person. Han tillhör den här kretsen vid tidpunkten för brottet. Och han var då 28 år, i dag är han 42. Och han häktades på sannolika skäl i fredags. Så ser läget ut.

Leif GW Persson menade att det var svårt, men inte omöjligt att lösa fallet.
– Ja vars, men gamla fall är inte tacksamma. Det är inte som viner att det blir bättre genom lagring utan det är precis tvärtom. Man har hört ungefär 200 personer nu i den sista vändan. Totalt har man hört 600 personer i det här ärendet. Men det är en ganska hög omsättning på folk i de där kretsarna och 14 år är en lång tid om du har ett missbruk, sa han.

Ett prosocialt liv

Sarnecki har skapat en teoretisk modell för att kunna debattera brottsförebyggande och brottsskadeförebyggande åtgärder. Tre typer av åtgärder ingår i modellen:


1 minska tillfällena till antisociala och öka möjligheterna till prosociala beteenden
2 öka den prosociala och minska den antisociala kontrollen
3 förebygga och/eller lindra skador när brott har begåtts.

(s. 113)


Att minska tillfällena till antisociala och öka möjligheterna till prosociala beteenden gäller generellt att den motiverade förövaren inte ska kunna nå de sårbara objekten, vilka exempelvis kan vara saker som kan stjälas eller personer som kan utsättas för brott. Därtill kan det gälla utbudet av redskap för att begå brottsliga gärningar med, exempelvis vapen. Flertalet av de åtgärderna är tekniska och utgör därmed teknisk brottsprevention (s. 113).

Jämsides gäller det att för en person kreera förutsättningar till ett ”prosocialt liv” (s. 114). Det kan gälla förutsättningar att utbilda sig, arbeta eller ägna sig åt positiva mellanmänskliga sysslor på fritiden. Det kan emellertid även gälla sammankomster samt förbindelser med individer samt organisationer vilka medför ”en ökad social kontroll” (s. 114).

I klassisk kriminologisk teori nämns avsaknanden av alternativ som en viktig grund för kriminalitet. Avsaknaden av alternativ rör mestadels fattiga, minoritetsgrupper samt andra i prekära situationer. Brottspreventiva åtgärder kan i sådana fall inrikta sig på systematiska omständigheter i civilisationen, däribland orättfärdiga tilldelningar av resurser (s. 114).

Vissa forskare debatterar vändningar, alltså stunder när en person ändrar riktning i livet och slutar begår brott. Det är ovanligt att det handlar om oväntade ändringar. Snarare rör det sig om sakteliga förlopp. Dessa förlopp är vanligtvis i sin tur sammanlänkade med något annat som händer i personens liv. Det kan handla om att personen får förutsättningar att utbilda sig eller arbeta, träffar en partner eller deltar i en mellanmänsklig, religiös eller politisk gemenskap. Sådana händelser kan emellertid även leda till en antisocial förändring. Exempelvis kan politiska eller religiösa förbindelser leda till fanatism vilken i framtiden leder till fara för våldshandlingar (s. 114).

Att öka den prosociala och minska den antisociala kontrollen har anknytning till vad som kallas självkontrollteori. Enligt teorin framkallas kriminaliteten av en persons bristande förmåga att kontrollera det egna agerandet. Den bristande förmågan danas mest under uppväxten och anknyter därför till uppfostran. Avsaknad av självkontroll kan dock även orsakas av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Den allmänna synen är att personens karaktär är en produkt av både arv och miljö. Miljöns inflytande är som störst när barn är små, även om hjärnan utvecklas till och med 20-årsåldern (s. 115).

Åtgärder som ska minska predispositionen för kriminalitet anknyter till flera olika kriminologiska teorier. Samtidigt anses sådana åtgärder vara svåra att genomföra och kontroversiella ur ett etiskt perspektiv (s. 115).

När brott inte kan hindras återstår det att förebygga och/eller lindra skadorna. Även skräcken inför kriminalitet är en skada som orsakas av brottslighet. Det är dock viktigt att skilja på ”rädsla och vad man skulle kunna kalla för adekvat riskbedömning” (s. 117).

Källa: Sarnecki, J. (2015). Introduktion till kriminologi 2 Straff och prevention. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Mordet på Ramoné Latonummi: man anhållen

Ramoné Latonummi hittades död i Hallstahammar den 26 augusti 2008. Nu har en man anhållits misstänkt för mordet.

Ramoné Latonummi hittades död i sin lägenhet på Trädgårdsgatan i Hallstahammar vid 19.30-tiden tisdagen den 26 augusti 2008. Redan vid första anblicken stod det klart att hon hade knivmördats. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp har på sitt bord.

Tidigt på tisdagsmorgonen, den 4 oktober 2022, greps en man efter att polisens mordutredning gått framåt. Mannen, som är i 40-årsåldern, anhölls. Mer än så ville chefsåklagare Stefan Uttersköld inte berätta under tisdagseftermiddagen, rapporterar P4 Västmanland.

Oro för brott och faktiska brott

Brottsprevention handlar om att åtgärda företeelser som vållar brottslighet. Det kan handla om åtgärder riktade mot individen eller åtgärder som minskar möjliga brottstillfällen. Nyare begreppsbestämningar av brottsprevention kan även räkna in åtgärder som ska minska skräcken för brottslighet (s. 99–100).

Det är obestridligt att skräcken inför brottslighet är ett svårt besvär i den mellanmänskliga gemenskapen. Emellertid är det inte säkert att åtgärder som ska minska skräcken ska räknas som brottsprevention. Om åtgärder mot skräcken ska räknas med ligger det även nära till hands att räkna med åtgärder som ska minska skador orsakade av brott (s. 100).

Sarnecki definierar brottsprevention som ”åtgärder och förhållanden som minskar sannolikheten för att brott begås och/eller reducerar skadeverkningar av brott” (s. 101).

Rutinaktivitetsteorin har som utgångspunkt att antalet brott inom civilisationen skiftar då medborgarnas rutinaktiviteter ändras. Tre premisser måste uppfyllas för att ett brott ska begås:

* motiverad förövare

* lämpligt objekt

* avsaknad av kapabla väktare.

(s. 103–104).


Enligt teorin är det förändringar av dessa premisser, vilka i sin tur påverkas av rutinaktiviteter, som påverkar antalet brott. Detta kan användas som en grund för brottspreventiva tankar. Brott kan undvikas genom att göra så att dessa premisser inte föreligger (s. 104).

Brottsprevention kan delas in i sociala och situationella åtgärder. De sociala åtgärderna utgår från sociala orsaker till brottsligheten. Det kan handla om åtgärder i utsatta områden och individuella åtgärder så som utbildning eller behandling (s. 104).

Situationella åtgärder utgår från de situationer där brott begås. Det kan handla om lås eller bevakning av platser där brott begås (s. 104).

När det gäller den allmänna oron för brott ökade den under 1980-talet och har sedan legat på ungefär samma nivå (s. 106).

Den upplevda rädslan eller oron för brott behöver inte alltid hänga ihop med den upplevda risken för brott. Det betyder att brottsförebyggande åtgärder som minskar risken för brott inte nödvändigtvis leder till att oron minskar (s. 107).

Källa: Sarnecki, J. (2015). Introduktion till kriminologi 2 Straff och prevention. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Känslor av rädsla och otrygghet

Brott är gärningar vilka betraktas som farliga av lagstiftarna i vår civilisation. Om gärningarna inte betraktades som farliga skulle de inte göras olagliga. Det kan påstås att den mest centrala anledningen till brottsförebyggande verksamhet är att förebygga brottens negativa följder. Förebyggs brottet förebyggs den negativa följden. Emellertid kan skadorna kringgås eller åtminstone reduceras även i fall där brott har begåtts. Av den anledningen anser Sarnecki att det är logiskt att även insatser vilka reducerar de negativa följderna av begångna brott borde vara en del av det brotts- eller skadeförebyggande arbetet (s. 97).

Det kan alltså beskrivas som att det brottsförebyggande arbetet har två fronter. Den högsta prioriteringen är att brott aldrig ska begås. Om samhället inte lyckas förhindra att brott begås ska man se till att de negativa följderna reduceras så mycket det går. Resonemanget jämkar samman den vanligen förekommande splittringen om att antingen inrikta sig på förövare eller brottsoffer. Alla insatser har samma syfte, att reducera negativa följder av brott (s. 97).

Följderna av brott kan vara negativa på två olika sätt.

* direkta – via fysiska, psykiska och ekonomiska skador
* indirekta – via de känslor av rädsla och otrygghet som de orsakar.

Sarnecki anser att det brottsförebyggande arbetet ska inkludera båda varianterna (s. 97).

Källa: Sarnecki, J. (2015). Introduktion till kriminologi 2 Straff och prevention. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Samhällskritisk kriminologi och kriminologisk samhällkritik

Inom den moderna kriminologin finns en ansenlig mängd klander mot den vedertagna civilisationens metod att handskas med brottslingar. Exempelvis finns det som kallas kritisk kriminologi (s. 75).

Med ett sådant utgångsläge blir det logiskt att inta en kritik mot statliga insatser riktade mot ”socialt underprivilegierade människor” (s. 75).

En rörelse som liknar kritisk kriminologi kallas abolitionism. Begreppet används om avskaffande av straff och i synnerhet fängelse. Majoriteten av abolitionisterna vill dock inte avskaffa rättssystemet utan argumenterar för en liberalisering. Fängelser betraktas som omänskliga och ineffektiva (s. 76).

En kritik mot abolitionisterna är att dessa mest hänvisar till brott som begås av underprivilegierade människor. Men även privilegierade människor begår brott. Sarnecki skriver att det är ”föga sannolikt att grova brott mot miljön, grova skattebrott eller brott mot mänskliga fri- och rättigheter, till exempel i samband med ett krig, skulle kunna regleras utan att staten eller till och med överstatliga organ ingriper” (s. 78).

Samhällskritiska teorier har alltså påverkat kriminologin, men kriminologiska undersökningar kan också leda till slutsatser i form av en bredare samhällskritik, exempelvis mot klassamhället (s. 86).

Källa: Sarnecki, J. (2015). Introduktion till kriminologi 2 Straff och prevention. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.