Brevbombsmordet: teknisk undersökning

Brevbomben som dödade Efat Ghazi 1990 kom inte med posten. Polisen hade till en början svårt att slå fast vilken typ av bomb det var.

Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta 1990 är ett av de fall som nu granskas på nytt. Den mördade kvinnans make Amir Ghazi har berättat att bomben var av en typ som inte kunde tillverkas i Sverige. Här följer mer om själva brevbomben.

Brevbomben som dödade Efat Ghazi kom inte med posten. Timmarna före attentatet stoppade brevbäraren Mats Kankainen ner några brev i familjen Ghazis brevlåda.

– Inga konstiga brev, såg ut som vanliga vita brev, sa Mats Kankainen till lokaltidningen VLT.

Mats Kankainen, som för övrigt även var fotbollsspelare i VSK, hade inte sett om det redan låg något i brevlådan när han la ner breven.1

Två kriminalinspektörer hjälptes åt att sopa ihop resterna efter brevbomben.2 En hög söndertrasade pappersbitar fanns kvar av kuvertet. Dessa pappersbitar hamnade på skrivbordet hos Nils Ångström3 på Statens kriminaltekniska laboratorium, som i dag heter Nationellt forensiskt centrum.

Nils Ångström, en skäggig och skallig man, hade bevismaterialet i en liten låda och lyfte på bitarna med pincett när han granskade dem.

– Det är en nästan hopplös uppgift, sa han till Expressen.

Det vadderade kuvertet var adresserat till maken Amir Ghazi. Namnet och adressen hade skrivits för hand. Bland resterna fanns ett stycke av kuvertets baksida som bedömdes vara av extra stort intresse. Det var ett stycke med pilar som visade hur man skulle öppna kuvertet.

Den intressanta detaljen med pilarna var själva vinklarna, som var större än på de vadderade kuvert av typen ”Jiffy” som var vanliga i Sverige.

En annan sektion av Sveriges kriminaltekniska laboratorium försökte utröna vilken sorts sprängmedel som användes i bomben.4 Tändanordningen var av elektrisk typ, vilket innebär att bomben exploderade när en strömkrets slöts.5 På brottsplatsen fann polisteknikerna rester av några små batterier och elkablar. Sprängmedlet var till en början okänt, men det spekulerades om det kunde vara Semtex.6

Semtex är en tjeckisktillverkad sprängdeg som tidigare hade använts vid terrordåd. Innan olika tillsatser gjordes på senare tid var det nämligen mycket svårt att spåra detta sprängämne.7

1 Hilding, Gunnar m.fl. ”Brevbäraren såg paket”. Vestmanlands Läns Tidning, 07 september 1990.

2 Hilding, Gunnar m.fl. ”Polisen: Det var en brevbomb”. Vestmanlands Läns Tidning, 07 september 1990.

3 Nils Ångström, född 1942, dog 2008 och kan därför inte själv berätta mer om fallet.

4 Brännström, Leif. ”Här söker polisen spår efter mördaren”. Expressen, 27 september 1990.

5 ”Ny version SÄPO TAR ÖVER UTREDNINGEN OM BREVBOMBSMORDET I VÄSTERÅS”. Tidningarnas Telegrambyrå, 07 september 1990. https://app.retriever-info.com/go-article/050806199009073404dd4f0c95e5a2b63782dc27ffcaf9/null/archive/search?md5=044513c5a3e850b9ddb734890e08a159&timeStamp=1585048034000&account=16188.

6 Ekholm, Kerstin m.fl. ”Terroristens misstag: Handstilen på brevet”. Vestmanlands Läns Tidning, 08 september 1990.

7 Dahlin, Niklas. ”Ämnena som det smäller om”. Ny Teknik, 02 april 2016. https://www.nyteknik.se/teknikhistoria/amnena-som-det-smaller-om-6536994.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *