Industriell journalistik

Journalisten Mikael Nyberg kom nyligen ut med en ny bok ”Kapitalets automatik: Mänskliga robotar och systematisk dumhet”. Mikael Nyberg menar att det är felaktigt att påstå att samhället har avindustrialiserats och att industrijobben har försvunnit. Det som har hänt är snarare att det löpande bandet har sträckts ut till en global produktionskedja.

Även i verksamheter utanför tillverkningsindustrin har det införts arbetssätt som liknar det löpande bandet. Journalistiken är inget undantag.

För att förbättra annonsintäkterna bestämde sig flera tidningskoncerner i USA för att satsa på lokala nyheter. Samtidigt avskedade de journalister i stor skala. Bevakningen lejdes ut till ett företag som till låg kostnad producerar 100 000 notiser och korta artiklar per vecka. Några lokalreportrar har företaget inte. Skribenterna bor i Filippinerna, Brasilien, Afrika eller Östeuropa. Den vanligaste uppgiften är att sammanfatta pressmeddelanden. Tre kronor texten. Minst 250 texter i veckan. Amerikaner i staben av frilansare redigerar manusen och tillfogar ibland ett citat från någon som företaget beordrat dem att ringa. För att ge materialet en lokal prägel var de utländska medarbetarnas digitala gränssnitt till en början försett med en knapp för val av fejkade amerikanska författarnamn.

Kommersen kräver kriminalisering av kyssar

Man kan betala för hushållsarbete, förvandla alla sexuella relationer till lönearbete och mammor med sina småbarn på lekplatsen skulle kunna debitera varandra en slant varje gång de sätter fart på den andras barn i gungan. Men det vore en ekonomi i strid med det teknologiska framåtskridandet.

När den tidiga kapitalismen tvingade människor till fabrikerna var den tvungen att kriminalisera många livsstilar utanför marknaden. Om man förlorade sitt arbete blev man gripen för lösdriveri; om man ägnade sig åt tjuvskytte, som ens förfäder alltid hade gjort, kunde man skickas till galgen. Motsvarigheten idag skulle alltså kriminalisera motstånd mot kommersialiseringens intrång i varenda por av vardagslivet. Man skulle bli tvungen att behandla människor som kysser varandra gratis som man behandlade tjuvskyttar på 1800-talet. Det är omöjligt.

Den verkliga faran med robotisering är därför något mycket större än massarbetslöshet. Den består i att kapitalismens 250-åriga förmåga att skapa nya marknader när gamla blivit mättade kan bli uttömd.

Paul Mason (2017:219), Postkapitalism: Vår gemensamma framtid. ISBN: 9789170379390

Postkapitalism