Man kan betala för hushållsarbete, förvandla alla sexuella relationer till lönearbete och mammor med sina småbarn på lekplatsen skulle kunna debitera varandra en slant varje gång de sätter fart på den andras barn i gungan. Men det vore en ekonomi i strid med det teknologiska framåtskridandet.
När den tidiga kapitalismen tvingade människor till fabrikerna var den tvungen att kriminalisera många livsstilar utanför marknaden. Om man förlorade sitt arbete blev man gripen för lösdriveri; om man ägnade sig åt tjuvskytte, som ens förfäder alltid hade gjort, kunde man skickas till galgen. Motsvarigheten idag skulle alltså kriminalisera motstånd mot kommersialiseringens intrång i varenda por av vardagslivet. Man skulle bli tvungen att behandla människor som kysser varandra gratis som man behandlade tjuvskyttar på 1800-talet. Det är omöjligt.
Den verkliga faran med robotisering är därför något mycket större än massarbetslöshet. Den består i att kapitalismens 250-åriga förmåga att skapa nya marknader när gamla blivit mättade kan bli uttömd.
Paul Mason (2017:219), Postkapitalism: Vår gemensamma framtid. ISBN: 9789170379390
Lämna ett svar