Mordet vid åbrinken: den åtalade

Mordet vid Åbrinken, i Västerås år 2000, är fortfarande olöst. En man åtalades misstänkt för dådet men friades sedan i tingsrätten. Så här sa han i förhör.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med. Den man som åtalades misstänkt för knivdådet kallar jag för herr E. Följande sa herr E när han förhördes om händelsen.

Den då 50-årige herr E var alkoholmissbrukare sedan lång tid tillbaka. Tidigare använde han också amfetamin men hade slutat med det. Sedan några år tillbaka bodde han på Furan, som drevs av Frälsningsarmén. Han brukade ha dåligt minne när han drack. Mestadels drack han öl. Han brukade oftast besöka Systembolaget när det öppnade klockan 10. Han drack därefter i parkerna tillsammans med bekanta fram till eftermiddagen. På eftermiddagen brukade han ta bussen eller cykeln hem och sova till nästa morgon.


Hans minne av dagen för knivdådet var diffust. Vid den här tidpunkten fanns två Systembolagsbutiker i Västerås centrum. Herr E cyklade först till bolaget vid Stora gatan. Han träffade emellertid inga bekanta där, varför han fortsatte till bolaget vid Vasagatan. Där köpte han 4–5 flaskor starköl 7,2. Han gjorde sällskap med några kamrater, däribland herr S, till Vasaparken, där han drack upp ölen. Efter förslag av herr S fortsatte de sedan till den kristna stödverksamheten Ria på andra sidan järnvägen. Eftersom de inte träffade några bekanta där återvände de mot centrum och Stadsparken, där herr S bjöd på någon utblandad sprit. De fortsatte sedan till bolaget på Vasagatan där herr E handlade ytterligare 3–4 flaskor starköl. Han begav sig sedan till ”cykelstatyn” vid Stora Torget, där han började dricka. Han har därefter ingen minnesbild av att han uppehållit sig vid åbrinken. Han uppskattar att han under dagen kan ha druckit omkring 10 flaskor starköl och en kvarting brännvin.


Efter många förhör har herr E svagt erinrat sig att han låg intryckt vid ett staket, där han blev sparkad av 48-åringen. Han ska ha skrikit ”sluta” upprepade gånger och krupit ihop i fosterställning och försökt skydda sig med armarna framför huvudet.


Herr E ska ha känt att han hade en kniv i bakfickan och att han rört i kniven. Därefter var minnet borta till dess att han var på väg mot en gräsmatta strax norr om Vattugränd, en bit bort från åbrinken. Då kände han sig ”alldeles groggy”. Nästa gång han vaknade var han på gräsmattan och såg flera polisbilar vid ån. Därefter var minnet åter borta fram till dess att han följande dag vaknade upp på polisstationen.


I samband med tumultet vid åbrinken hade han fått en fläskläpp och en del blåmärken. Den dag då gärningen inträffade var han klädd i svart keps märkt Carlsberg, vit eller grå skjorta, svart eller grå jacka, grå byxor och svarta läderskor av märket Ecco. Vidare bar han, som han brukade göra, en armbandsklocka på höger arm trots att han var högerhänt. Det är samma klocka som sedermera togs i beslag och undersöktes. Efter händelsen hade kläderna av någon anledning försvunnit. Han hade ibland håret uppsatt i hästsvans. Det är mycket möjligt att så var fallet även vid dagen för knivdådet. Han mindes emellertid inte hur det förhöll sig.


Herr E sa att den beslagtagna kniven inte tillhörde honom. Om han använt kniv måste han alltså ha fått den av någon annan person. Han hade bara kniv med sig när han skulle ut och fiska, vilket inte var fallet den här dagen.


Herr E kände 48-åringen sedan tidigare och de brukade träffas några gånger i veckan. Ungefär ett år tidigare hade herr E blivit slagen av 48-åringen utanför pantbanken. De samtalade om sina döttrar, varvid herr E berättade att han inte hade någon kontakt med en av sina två döttrar. Helt plötsligt slog 48-åringen då till honom. Något annat groll mellan dem, exempelvis i samband med någon rättegång, hade det inte varit. Herr E beskrev 48-åringen som ”rätt just”, även Om det ibland hände att han efter alkoholförtäring kunde bli ”lite stöddig”. Den nu döde 48-åringen ska ha varit ganska kraftig och tyckte emellanåt om att visa detta. Ibland uppstod bråk när han druckit.

Källa: DOM 2000-07-28 meddelad i Västerås (Västerås tingsrätt)

Mordet vid åbrinken: fruns vittnesmål

Mordet vid åbrinken, i Västerås år 2000, är fortfarande olöst. Så här sa den döde mannens fru i förhör.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Den döde 48-åringens fru berättade i förhör att de gifte sig i februari 2000 efter att hon känt honom sedan september 1996. Han hade alkoholproblem och drack nästan varje dag. Han brukade emellertid inte dricka starksprit utan höll sig mest till öl. Hon hade själv alkoholproblem. Hon och mannen brukade ofta dricka tillsammans, så också dagen för knivdådet. Hon hade aldrig sett mannen aggressiv. Han brukade prata och skoja med kamraterna. Ibland kunde han ”jävlas” lite genom att dra ut tofsar från andras hår.

Frun hade sett herr E i missbrukarkretsar i cirka tio år. Hon hade inte sett herr E inblandad i bråk och hade fått intrycket att han var en lugn och snäll person. Av sin man fick hon veta att det fanns något gammalt groll, kanske sedan 20 år tillbaka, mellan honom och herr E.

Orsaken skulle vara en händelse då herr E pratat för mycket i en rättegång. Hon visste dock inget närmare om detta.

Den aktuella dagen hade hon och mannen delat på en knapp kvarting i bostaden. Därefter begav de sig till bolaget, där de köpte fem starköl. De fortsatte mot Svartån, varvid de sammanträffade med herr M, en kompis till 48-åringen. Med herr M i sällskap gick de vidare. Hon uppskattar att de kan ha kommit till den aktuella åbrinken, där bänkarna fanns, cirka 11.15. De var först på plats. Sällskapet kom att uppehålla sig vid två av bänkarna.

Herr L bjöd 48-åringen på någon sup. Det kan ha varit hembränt. Frun sa till 48-åringen att ta det lugnt med drickandet. Under samvaron kom herr M att visa en hemmagjord kniv med ett cirka 4–5 cm långt knivblad. Det var inte någon morakniv.

Vid något tillfälle, kanske 30–40 minuter efter det att de kommit till platsen, såg hon herr M slå till 48-åringen i ansiktet med påföljd att 48-åringen blev blodig i näsborrarna. Hon vet inte anledningen. Hursomhelst reagerade 48-åringen inte på annat sätt än att han ”ryckte på axlarna”. Händelsen inträffade vid en av bänkarna.

Omkring en kvart därefter kom herr E och herr S till platsen. De satte sig genast på en annan bänk. Herr E bar en orange jacka.

Därefter minns hon inte vad som hänt. Troligen inträdde minnesluckan vid 13-tiden. Hon vaknade på polisstationen.

Frun har i efterhand av två oberoende personer, en kvinna och en man, fått höra att herr S sagt till dem att han kastat en kniv till herr E strax före gärningen. Vidare har hon hört att 48-åringen skulle ha kallat herr L för bög och blottat sig för honom under samvaron vid åbrinken.

Försvaret har påtalat att det i förundersökningen fanns en uppgift om att frun, samma dag som knivskärningen ägde rum, pekade ut herr M som gärningsman. Tillfrågad om detta förklarade frun att hon inte kunde minnas uppgiften men att hon inte betvivlade att hon kan ha sagt så. Hon sa att hon i berusat tillstånd brukar tala sanning. En förklaring till hennes uppgift kan vara att det låg nära till hands att utpeka herr M, eftersom han tidigare under dagen visat upp sin kniv.

Åklagaren upplyste om att frun samma dag som knivdådet, efter det att hon mottagit dödsbudet på lasarettet och förhörts av polisen, omhändertogs med stöd av LOB.

Källa: DOM 2000-07-28 meddelad i Västerås (Västerås tingsrätt)

Mordet vid Åbrinken: rättsmedicinsk undersökning

Mordet vid Åbrinken, i Västerås år 2000, är fortfarande olöst. Så sa den rättsmedicinska undersökningen.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Rättsmedicinsk undersökning gjordes på herr E, den då 50-årige man som senare åtalades misstänkt för knivdådet. Undersökning gjordes även på tre andra män som tillhörde sällskapet vid åbrinken. Vidare gjordes en utvidgad rättsmedicinsk obduktion av den döde 48-åringen.

Av utlåtandet beträffande herr E framgår bland annat att han haft tecken på färskt trubbigt våld mot huvud, bål, armar och ben, att skadan på det vänstra benet uppkommit av kraftigt våld, till exempel av en spark samt att övriga färska skador var av ospecifik natur och gav inte några säkra slutsatser om hur de uppkommit.

Av utlåtandet beträffande den döde 48-åringen framgår bland annat att han haft tecken på färskt trubbigt våld mot huvud, bål, armar, vänster höft, höger ben och höger fot. Han hade vidare tecken på färskt skärande våld mot bålen med skador på diafragman och hjärtat. Mannen hade 3,8 promille etanol i urinen. Alltså en mycket hög koncentration av alkohol. Stickskadans utseende talade för att knivens skarpa kant, eggen, varit riktad nedåt, att skärskadorna på högra handen hade utseende av så kallade avvärjningsskador, att skadorna mot bålen var av den typ som brukar ses vid kraftigt drag i kläderna samt att stickskadan på bålen till fullo förklarade dödsfallet.

Statens kriminaltekniska laboratorium, som undersökt den beslagtagna morakniven och herr E:s armbandsur, har som sin slutsats uttalat att det på kniven och klockan påvisats blod samt att blodet kom från 48-åringen, om man bortsåg från möjligheten att det kom från en nära släkting till honom.

Källa: DOM 2000-07-28 meddelad i Västerås (Västerås tingsrätt)

Mordet vid Åbrinken: rättegången

Mordet vid Åbrinken, i Västerås år 2000, är fortfarande olöst. En man åtalades misstänkt för dådet men friades sedan i tingsrätten.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Torsdagen den 13 juli år 2000 inleddes rättegången mot den 50-årige man som stod åtalad dråp efter knivdådet vid Åbrinken. Rättegångens tredje dag, måndag den 17 juli, inleddes med två vittnesförhör vilka hölls som planerat. När det blev dags för vittne tre och fyra fick dock rättegången avbrytas eftersom ingen av personerna dök upp. Rättegången förlängdes och Polisen i Västerås letade efter de båda männen för att hämta dem till tingsrätten. Det gick ut ett allmänt utrop till de poliser som patrullerade i centrum och det gjordes tillslag på vissa adresser.

Den ene av de eftersökta männen hade tidigare varit utpekad som skyldig till knivdådet av den nu döde 48-åringens änka. Detta tog hon dock tillbaka när hon hördes på rättegångens första dag, med hänvisning till att hon inte kunde minnas vad som hänt. Vittnet skulle ha förhörts redan på rättegångens andra dag, men inte heller då infann han sig i rättssalen. Lokaltidningen VLT:s reporter träffade mannen utanför tingsrätten men när han fick veta att han skulle vittna försvann han snabbt därifrån. Tidningen noterade dock att han var synlig i Västerås den efterföljande helgen.

Den andre mannen var en av dem som hade hört kvinnan peka ut mannen. Båda männen var kallade på begäran av försvaret.1

En av de saknade vittnena infann sig i rätten på tisdagen den 18 juli. Han vittnade då mot den 50-årige man som stod åtalad för att ha huggit en man till döds. Mannen påstod att han inte medvetet hade hållit sig undan. Han berättade själv att han hade bytt postadress och att det var orsaken till frånvaron.

I vittnesförhöret intygade mannen att den knivdödade 48-åringens änka i ambulansen på väg till sjukhuset pekat ut en annan gärningsman än den åtalade. Den som utpekades var samma man som fortfarande saknades på rättegången.

– Att han inte dyker upp skulle förstås kunna tyda på att det är han som är skyldig, sa försvarsadvokat Thomas Carlstedt till VLT.

Det var försvarsadvokat Thomas Carlstedt som hade kallat vittnet som nu saknades.

Polisen hade besökt mannens bostad och där var han inte. Rätten hade beslutat att mannen skulle tas i förvar om han återfanns. Polisen hade rätt att hålla honom i 18 timmar. Om mannen skulle återfinnas var det tänkt att rättegången skulle fortsätta onsdag den 19 juli.2

Onsdagen den 19 juli var det eftersökta vittnet fortfarande försvunnet. Detta trots att polisen kopplats in i spaningarna efter mannen. Den 19 juli ställdes huvudförhandlingen in eftersom polisen inte hade några spår efter mannen. Tanken var att rättegången skulle avslutas på torsdagen den 20 juli, även om vittnet inte återfanns.

Försvarsadvokat Thomas Carlstedt hade dittills yrkat på förnyade hämtningsförsök men sa nu att det var tänkbart att i stället åberopa de förhör som hållits med mannen i samband med polisutredningen. Rådmannen Jan Allgårdh menade dock att mannens uppgifter inte fick samma bevisvärde om endast förundersökningen åberopades.

Försvarsadvokaten Thomas Carlstedt menade att det försvunna vittnet var en tänkbar gärningsman. Flera andra vittnen hade bekräftat att den försvunna mannen befunnit sig på brottsplatsen dagen för mordet.

Dyker ett kallat vittne inte upp på utsatt tid till en rättegång kan åklagare och försvarsadvokat yrka på hämtning av personen. Tingsrätten fattar beslutet. Rätten kan också besluta att vittnet ska hållas kvar i upp till 18 timmar i väntan på förhör. Vittnen får dock inte gripas. Alla som kallas till vittnesförhör är i princip skyldiga att vittna. Infinner man sig inte i rätten kan man åläggas att betala vite. Undantagna från vittnesplikten är parter i målet, vissa yrkeskategorier med tystnadsplikt, samt anhöriga till den misstänkte.3

Det var efter sju sorger och åtta bedrövelser som rättegången till sist avslutades. På andra extradagen, en vecka efter rättegångens början, gav tingsrätten upp försöken att förmå det sista vittnet att infinna sig i rätten. Tingsrätten godkände i stället att försvarsadvokat Thomas Carlstedt åberopade de förhör som gjorts med den försvunne mannen under polisutredningen.

Rättegången avslutades vid lunch, torsdagen den 20 juli, och redan under eftermiddagen beslutade tingsrätten att den åtalade 50-åringen skulle släppas på fri fot. Beslutet innebar att mannen inte skulle dömas för dråp.

Åklagaren Jan Axelsson la i sin slutplädering vikt vid att den åtalade 50-åringen hade den dödes blod på sitt armbandsur. En annan sak som stärkte misstankarna mot 50-åringen var att hans kläder från den aktuella dagen var spårlöst försvunna.4

Fredagen den 28 juli frikändes den 50-åring som åtalats för dråp efter knivdådet. Den frikände 50-åringen hade rättegången igenom förnekat att han skulle ha utdelat det dödande knivhugget. Han hade berättat att han blivit misshandlad av den nu döde 48-åringen och att han hittat en kniv som han hade tagit. Han kunde inte minnas mer eftersom han varit så berusad.

Nu konstaterade alltså tingsrätten att mannen var oskyldig. Man skrev i domen att 50-åringen blivit jagad av 48-åringen, som var berusad och bråkig vid det tillfället. En grupp på omkring fem personer hade sprungit efter de båda. De fem personerna hade hunnit ikapp de framförvarande och tumult hade uppstått. Vid detta tillfälle hade knivhugget utdelats men ingen av de närvarande hade kunnat peka ut 50-åringen som den som utdelat hugget.

Tingsrätten hade här tagit fasta på den troliga riktning hugget kommit ifrån och de positioner personerna haft i tumultet. Utifrån detta konstaterade man att det knappast var sannolikt att den åtalade 50-åringen utdelat hugget.

I övrigt skrev rätten att 50-åringen inte varit dömd för något våldsbrott tidigare och att han beskrevs som en ”fridens man”.

Däremot sågs det faktum att 50-åringen haft blod på sin klocka, och att de kläder han bar den aktuella dagen var försvunna, som besvärande för mannen. Tingsrätten menade dock att det kunde vara fullt möjligt att 50-åringen fått blod på sig i samband med tumultet och gjort sig av med dem för att inte bindas till brottet.5

1 Sandhammar, Kalle. ”Polisen letar försvunna vittnen”. Vestmanlands Läns Tidning, 18 juli 2000.

2 Sandhammar, Kalle. Eftersökt vittne dök upp. 19 juli 2000.

3 Sandhammar, Kalle. ”Vittnet fortfarande försvunnet”. Vestmanlands Läns Tidning, 20 juli 2000.

4 Sandhammar, Kalle. ”Åtalade 50-åringen frisläppt”. Vestmanlands Läns Tiding, 21 juli 2000.

5 Sandhammar, Kalle. ”50-åring frikändes från dråp”. Vestmanlands Läns Tidning, 29 juli 2000.

Alla kalla fall i Västmanland

De här fallen i Västmanland har polisens kalla fall-grupp på sin lista.

Kalla fall kan definieras som ”ouppklarade och icke preskriberade våldsbrott med dödlig utgång”.1 Den 1 oktober 2021 tog Mikael Eriksson över ansvaret för kalla fall-gruppen i polisregion Mitt.

Kalla fall-gruppen har nu lämnat ut en lista över vilka fall i Västmanland som gruppen handlägger. Dessa är följande.

  • Brevbombsmordet” på Efat Ghazi i Västerås den 6 september 1990.
  • Håkan Holmström i Skultuna den 2 november 1997.
  • Mordet vid Åbrinken” i Västerås den 6 juni 2000.
  • ”Fallet Zeke” på okänd plats den 4 juli 2001.
  • Esko Rantanen i Köping den 13 oktober 2002.
  • ”HA-medlem i Runhällen” i Heby kommun den 6 augusti 2003.2
  • Martin Adler i Mogadishu, Somalia, den 23 juni 2006.
  • Ramoné Latonummi i Hallstahammar den 26 augusti 2008.
  • Mordet på Blomstergatan” i Västerås den 23 december 2009.
  • Örtagårdsmordet” i Västerås den 27 juli 2013.
  • ”Skottlossning mot polismans villa” i Västerås den 28 oktober 2017.3

Undertecknad har sedan tidigare tittat närmare på samtliga kalla fall i Västerås som polisen hade på sin lista 2020. Tanken är att jag senare ska gå vidare med resten av Västmanland samtidigt som det också visar sig att fler fall har tillkommit i Västerås.

Fallet Zeke räknades tidigare inte som ett kallt fall eftersom personen anmäldes försvunnen och aldrig hittades. Nu rubriceras det som mord.4

Mordet på journalisten Martin Adler räknas också till Västmanland på grund av en formalitet. Han dog i Mogadishu, Somalia, men var vid sin död folkbokförd i Västerås.5

Skottlossningen mot en polismans villa i Västerås 2017 innebar inget dödligt våld och rubriceras som försök till mord. Det utreds dock av kalla fall-gruppen i polisregion Mitt.6

Undertecknad kommer givetvis att återkomma med mer information om dessa fall.

1. ”Kalla fall – om polisens uppklaring av dödligt våld”. Rikspolisstyrelsen, 2012.

2. Eriksson, M. (2021, oktober 27). Lista över Kalla fall i Västmanland [Personlig kommunikation].

Uppgiften om datum gällande ”HA-medlem i Runhällen” är tagen från Sannemalm, Ann-Sofie. (2003, augusti 8). Hells Angels-medlem hittad död. Vestmanlands Läns Tidning.

3. Eriksson, M. (2021, oktober 27). Lista över Kalla fall i Västmanland [Personlig kommunikation].

4. Ahnlund, Susanna. ”Polisens kalla fall: Därför fattas två av Västmanlands mest uppmärksa…”. Sveriges Television, 23 oktober 2019. http://archive.vn/stTfj.

Eriksson, Mikael. (2021, november 4). Telefonintervju [Personlig kommunikation].

5. Uppgift från databasen Sveriges Dödbok 1960–2017.

6. Eriksson, Mikael. (2021, november 4). Telefonintervju [Personlig kommunikation].

Mordet vid Åbrinken: brottsplatsen

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås år 2000. Mannen hittades blödande på en parkbänk.

Brottplats. Parkbänkar vid Svartån, mittemot Bryggarhusets parkering, september 2021. Foto: Erik Hjärtberg

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås år 2000. Polisen har inte något bra vittnesmål och ingen teknisk bevisning som kan säga vilken person det är som har hållit i kniven. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Enligt uppgifter i lokaltidningen VLT inträffade händelsen ”vid Svartån i höjd med Djäknebron, mittemot Bryggarhusets parkering”. Mannen hittades ”upplagd på en parkbänk”. Om uppgifterna i tidningen är korrekta, och parkbänkarna står på samma plats 2021, var det någon av parkbänkarna på bilden ovan. Dessa står mellan Djäknebron och Biskopsbron.

Över ån går ett flertal äldre gångbroar. Nere i vattnet syns näckrosor och sjöfåglar.

Broar. Karta på informationstavla vid Djäknebron. Foto: Erik Hjärtberg

Bakgrund: stick- och skärskador

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås år 2000. Så här utreder polisen dödsfall orsakade av knivhugg.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Polisen har inte något bra vittnesmål och ingen teknisk bevisning som kan säga vilken person det är som har hållit i kniven. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Stick- och skärsår orsakas av knivar och andra vassa redskap. Sårens kanter brukar vara släta och relativt jämna. Man brukar säga att skadan har glatta kanter.

Vid utredning av dödsfall orsakade av stick- eller skärskador är det viktigt att kunna jämföra skadorna på den dödes kropp med skadorna på dennes kläder. Genom dessa jämförelser kan man dra slutsatser om kroppens läge då skadorna uppstod. Detta kan få stor betydelse vid en rättegång till exempel för att avgöra vad som kan stämma när en misstänkt mördare påstår att han råkade döda sitt offer i nödvärn.1

Det är svårt av med hjälp av utseendet på en skada kunna dra säkra slutsatser om redskapet som förorsakat den. Men man kan i vissa fall få en uppfattning om det vassa föremålets utseende. Stickskador med en spetsig och en trubbig ände kan tala för en köks- eller hantverkskniv medan en skada med två spetsiga ändar talar för en bajonett eller stilett.

Storleken på skadan kan ge en anvisning om knivbladets storlek. Men eftersom huden är elastisk kan sårets längd vara något mindre än knivbladet.2

Ibland hävdar gärningsmannen att han hållit fram kniven för att försvara sig och att offret sprungit eller fallit mot kniven. Om offret har flera stick- eller skärskador brukar utredningen avfärda sådana påståenden. Om offret har en enda skada får skadans placering och stickkanalens riktning större betydelse. Men förutsättningen för att ett offer ska få en svår stick- eller skärskada genom att springa eller falla mot en kniv är att kniven varit fast fixerad och bjudit motstånd.

De flesta stick- eller skärskador leder inte till omedelbar död. En svårt skadad person kan förflytta sig långa sträckor från platsen för händelsen till den plats där han sedan påträffats.

Den vanligaste dödsorsaken efter stick- eller skärskador är att personen förblött. Andra dödsorsaker där stick- eller skärskadan har haft den avgörande betydelsen kan vara att luft sugits in i ett större blodkärl vid stick i halsens, armhålans eller någon annan av kroppens vener. En luftblåsa kan då ha följt med blodet för att sedan i lungorna eller hjärnan täppa igen ett mindre blodkärl. Ett stick i halsen, i struphuvudet eller luftstrupen, kan ha öppnat ett större blodkärl och förorsakat att offret andats in blod som försvårat eller omöjliggjort andning.

Inte heller vid en stickskada i hjärtat behöver offret ha avlidit omedelbart. Om kniven sitter kvar i skadan kan den ha förhindrat att blödningen i hjärtsäcken blivit så stor att hjärtat inte kan pumpa runt blodet i kroppen. Dras kniven ut kan det utströmmande blodet hindra hjärtat att pumpa.3

1 Olsson, Jan, och Thomas Kupper. Grundläggande Kriminalteknik 4.0., 2021.

2 www.forensicmed.co.uk. ”stab wounds”. Åtkomstdatum 18 maj 2021. http://www.forensicmed.co.uk/wounds/sharp-force-trauma/stab-wounds/.

Olsson, Jan, och Thomas Kupper. Grundläggande Kriminalteknik 4.0., 2021.

3 Olsson, Jan, och Thomas Kupper. Grundläggande Kriminalteknik 4.0., 2021.

Mordet vid Åbrinken: brottet kan vara preskriberat

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås år 2000. För att någon ska kunna straffas för dådet krävs det att det är ett mord i lagens mening.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Polisen har inte något bra vittnesmål och ingen teknisk bevisning som kan säga vilken person det är som har hållit i kniven. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

När kalla fall-gruppen börjar granska ett fall görs först en översiktlig granskning av fallet. Till en början ska det avgöras om det är ett mord. Det kan i vissa fall visa sig att rubriceringen är vållande till annans död. Då är brottet preskriberat. Ingen kan längre straffas för det.1

När det gäller mordet vid Åbrinken häktades en 50-årig man misstänkt för grov misshandel och vållande till annans död.2 Om den brottsrubriceringen visar sig vara korrekt kan brottet vara preskriberat i dag.

Preskriptionstiden för grov misshandel är tio år.3 Preskriptionstiden för vållande till annans död är fem år.4

1 Sundling, Henrik. Telefonsamtal med Henrik Sundling, kalla fall-gruppen i polisregion Mitt., 18 november 2020.

2 Ohlén, Thomas. ”50-åring häktad för dråpet vid Svartån”. Vestmanlands Läns Tidning, 13 juni 2000.

3 AB, Lawline. ”Påföljd och preskriptionstid för misshandel – Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB – Lawline”. Åtkomstdatum 09 februari 2021. https://lawline.se/answers/pafoljd-och-preskriptionstid-for-misshandel.

4 Lindgren Strömbäck, Karin. ”Brotten där få ställs till ansvar”. Sekotidningen, 07 april 2015. https://sekotidningen.se/arbetsmiljo/arbetsmiljobrott/brotten-dar-fa-stalls-till-ansvar/.

Bakgrund: kniv och kröken är vanligt vid våld

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås år 2000. Kombinationen kniv och alkohol är faktorer som är mycket vanliga vid mord.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Polisen har inte något bra vittnesmål och ingen teknisk bevisning som kan säga vilken person det är som har hållit i kniven. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Mordet vid Åbrinken är i många avseenden ett ganska typiskt fall av dödligt våld i Sverige, statistiskt sett. Det som är något mindre vanligt i sammanhanget är att brottsplatsen är utomhus. Men antalet män som dödas utomhus är fler än antalet kvinnor.

Våld med kniv är den vanligaste våldsmetoden vid dödligt våld, mot såväl kvinnliga som manliga brottsoffer. Det finns också starka samband mellan alkoholrelaterat dödligt våld och knivvåld som våldsmetod.1

Alkohol har överhuvudtaget ett tydligt samband med våld i den svenska historien. Dödsorsaksstatistik från 1851 till 2009 visar att förekomsten av mord och dråp följer utvecklingen av alkoholkonsumtionen per person. Motsvarande mönster syns i statistik över antalet lagförda för misshandel. Man kan i denna statistik också utläsa att antalet mord och misshandel mer än halverades efter 1917 då motbok och ransonering av alkohol infördes.

Den typ av dödligt våld som länge dominerade i Sverige skedde mellan bekanta, företrädesvis män, som under alkoholpåverkan blev osams i hemmiljö vilket ledde till att den ene hade ihjäl den andre, ofta med en kökskniv.2

Det är framför allt minskningen av denna typ av spontana, alkoholrelaterade fall av dödligt våld som ligger bakom den totala nedgången i dödligt våld under de senaste decennierna.

Andelen gärningsmän och brottsoffer som var påverkade av alkohol har minskat på senare år. Men trots minskningen av alkoholrelaterat dödligt våld i Sverige kvarstår kopplingen mellan drickande och våld.3

1 Dödligt våld i Sverige 1990-2017. Brå rapport 2019: omfattning, utveckling och karaktär., 2019.

2 Systembolaget. ”Alkohol riskfaktor för våld”. Åtkomstdatum 04 maj 2021. http://archive.ph/Ldcoi.

”Efterlyst”. TV3, 29 mars 2001. https://smdb.kb.se/catalog/id/000015279/29.

3 Systembolaget. ”Alkohol riskfaktor för våld”. Åtkomstdatum 04 maj 2021. http://archive.ph/Ldcoi.

Mordet vid Åbrinken: Offret jagade den misstänkte gärningsmannen

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås år 2000. Offret hade jagat den man som sedan misstänktes för mordet.

En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Polisen har inte något bra vittnesmål och ingen teknisk bevisning som kan säga vilken person det är som har hållit i kniven. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Den 50-årige man som satt häktad på sannolika skäl misstänkt för grov misshandel och vållande till annans död efter att ha knivhuggit en 48-årig man till döds överklagade häktningsbeslutet till Svea hovrätt den 13 juni år 2000.

– Min klient anser sig vara oskyldig och vill inte sitta inlåst, säger 48-åringens försvarsadvokat Thomas Carlstedt till VLT.

Det var på tisdagen den 6 juni år 2000 som den nu döde 48-årige mannen kom i bråk med ett flertal personer vid åbrinken i centrala Västerås. Den häktade 50-åringen blev jagad av 48-åringen och i tumultet som uppstod stacks 48-åringen ihjäl med en morakniv.

Hovrätten skulle troligen behandla ärendet den 14 juni.1

Här verkar det som att VLT:s rapportering om fallet upphör. Andra brottsutredningar kanske prioriterades och det blev snart semestertider.

1 ”Misstänkt för knivdråp överklagar”. Vestmanlands Läns Tidning, 14 juni 2000.