Under några år trodde jag att söka jobb var ett avslutat kapitel i mitt liv. Jag var tillsvidareanställd och såg ingen anledning av byta jobb.
Så visade det sig att min arbetsgivare inte skulle få mediestöd, ett statligt bidrag för medier. Jag blev därför uppsagd. Under uppsägningstiden sökte jag mer än 80 jobb, inräknat så kallade spontanansökningar som inte är svar på en annons. Än så länge har ingen erbjudit mig anställning.
Till en början skrev jag också ärligt. Min arbetsgivare hade inte fått mediestöd och jag var därför uppsagd. Det visade ju situationen som den var. Jag tänkte också att det var positivt att uppsägningen inte berodde på mig utan på presstödet.
På omvägar fick jag höra att man absolut inte får skriva så. Som arbetssökande är det bara tillåtet att rapa upp klyschor som ”söker nya utmaningar”. Jobbsökandets skådespel får aldrig innehålla något som ger negativa associationer. Ärlighet hör inte hemma i rekryteringssammanhang.
Selektiv transparens
Under ett antal år, fram till 2023, bloggade jag om mitt jobbsökande och skrev vilka jobb jag sökt, vilka som svarat nej, och hur dessa nej formulerades. Det var väldigt få som kommenterade det. Antagligen är också det helt fel. Medierna vill gärna kräva transparens av andra, inklusive i rekryteringsprocesser. Mediernas egna eventuella godtycklighet och svågerpolitik i rekryteringar vill man däremot hålla för sig själva.
Jag funderar på att i fortsättningen i stället publicera hur jag formulerat mina egna ansökningar. Eventuella läsare kan då komma med positiv kritik. Har jag kanske inte tillräckligt många bollar i luften? Är jag inte tillräckligt glad och positiv? Alla coacher och proffs får visa vad de går för och komma med kloka karriärråd.
Lämna ett svar