Jag dansar inte

De som stolt säger ”jag dansar inte” är samma folk som förr tyckte det var charmigt att inte kunna mejla eller sms:a. Jag menar givetvis inte att alla måste skaffa rytm, bara att de som stoltserar med okunskapen ska veta hur självförtroendet byggts och att de surfar i patriarkala fettlager. Samt att tiden är räknad. För medan auktoritära framtidsfobiker gråter över att deras barn ser på Småstjärnorna i stället för Vi i femman håller ipodkulturen på att musikalisera kalla samhällen på ett sätt som gör att den som om några år inte dansar kommer framstå som lika upplyst som den som inte talar engelska. Det är ingen problemfri utveckling, men leder på en punkt till en progressiv transformering av makt; den förstör vår mest premierade sociala norm – att ha kontroll – lika raskt som den uppvärderar vår mest bestraffade: att tappa kontroll.

Så uttrycker sig Magnus Linton i ledaren till nästa nummer Arena som utkommer 9/2.

Lördagen den 4/2 bjuder Ramirez och Johansson upp till dans på Kafelino i Luleå, meddelar de via sms. Antagonister kan istället bege sig till biblioteket och låna boken Det infantila samhället av Carl Hamilton.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.