Faktum är att systemkritk och outsiderskap säljer bättre än någonsin i en postmodernistisk värld där ingen tror på lösningar, bara problem. Det blir ett utmärkt sätt att ta ställning utan att för en sekund förlora sig i saker man tror att man inte kan förstå eller påverka.
Självklart är det inte fel att köpa Fair trade-kaffe eller gå med Naomi Kleins senaste under armen. Problemet är om konsumtionen av systemkritik blir den enda systemkritiken. Om handlingen är fåfäng istället för rebellisk. Därför måste alla som skyltar med systemkritik kritiseras hårdast. Det riktiga engagemanget behöver aldrig påtalas. Det märks och skakar om hela skiten.
Michele Willbeck i webbtidningen Anti.
Lämna ett svar