För socialisten Shaw var klassperspektivet helt grundläggande. En motsvarighet i lilla London till de språkskillnader som Shaw beskriver vore väl om Eliza talade någon sorts arbetargöteborgska från Hisingen eller Bergsjön och skulle lära sig låta som en välbeställd redarfru. Men Bergqvist utvecklar inte alls hur klasstillhörighet yttrar sig i språket.
Här är det Göteborg mot världen. De språkliga distinktionerna går mellan den goa, glada urgöteborgskan och någon sorts obestämd rikssvenska.
Ordlekarna blommar. Om utstänkningspersonalen inte passar sig får den att göra med nykterhetshämnden. Att en stockholmare inte tycker det här är särskilt roligt i längden beror säkert på någon missuppskattning från vår sida. Resten av publiken vrålskrattar åt repliker som ”Nu ska du inte vara tyken”.
Svenska Dagbladets recensent om Göteborgsoperans uppsättning av My fair lady.
Lämna ett svar