En radikal student är i dag inte någon som kräver samhällsförändring utan någon som kräver att samhället ska ställa sig bakom just hennes individuella upplevelse av att bli kränkt.
–––
Orsaken bör snarast sökas i vänsterns idéutveckling under nittiotalet. Socialismen var dödförklarad och politikens möjligheter att förändra hårt ifrågasatt. Radikala rörelser började söka sig till identitetspolitiska analyser. Politiken handlade inte om att presentera en trovärdig vision om ett alternativ till den nuvarande samhällsordningen (de sa ju till oss att det inte fanns något alternativ). Politiken handlade om att ingen skulle bli kränkt inom densamma. Att vara radikal blev att som individ agera ickerasistiskt, ickesexistiskt och ickehomofobt. En uppförandekod och inte en kamp för ett anständigare samhällssystem.
Katrine Kielos i Dagens Arena.
Lämna ett svar