Lärarnas avtalsrörelse pågår fortfarande. Den individuella lönesättningen, karriärstegsreformen och lärarlönelyftet är tre beslut som format dagens situation.
Lärare som gör ett bra arbete ska ha högre lön än lärare som gör ett dåligt arbete. Det synsättet har varit självklarheter i de löneavtal som tecknats sedan den individuella lönesättningen för lärare infördes 1996. Av avtalen framgår också att lönerna inte bara ska vara individuella, de bör också vara mer differentierade, alltså mer olika varandra än i dag. Följden blir att lönespridningen ökar. Detta antas bidra till att måluppfyllelsen i skola, förskola och fritidshem ökar.1
Ett antal år senare ansåg politikerna att karriärvägar och ökade möjligheter att utvecklas inom läraryrket skulle förbättra yrkets attraktivitet och leda till att höja lärarnas kompetens. Det var tanken bakom två stora statliga satsningar på lärarna: karriärstegsreformen som infördes 2013 under regeringen Reinfeldt och lärarlönelyftet som infördes höstterminen 2016 under Löfvens regering.
Med karriärstegsreformen infördes karriärtjänster bland lärarna. Vissa lärare som bedömdes vara särskilt yrkesskickliga kunde bli förstelärare, med ett pedagogiskt utvecklingsansvar genom kollegialt lärande – och ett medföljande lönelyft på 5 000 kronor i månaden.
Lärarlönelyftet sköt till mer pengar till lärare som bedömdes vara särskilt skickliga av sina arbetsgivare, inte begränsat till endast förstelärarna. Lärarlönelyftet ligger på mellan 2 500 kronor och 3 000 kronor i månaden.2
Lärarnas Tidning presenterade i januari 2017 en undersökning som visade att sex av tio lärare ansåg att lärarlönelyftet borde fördelas lika mellan alla lärare. Undersökningen visade också att 47 procent av lärarna tyckte att lärarlönelyftet och karriärstegsreformen har påverkat stämningen och relationerna inom lärarkollegiet till det sämre. Undersökningen gjordes bland 1 000 grundskollärare, av opinionsundersökningsföretaget Skop, på uppdrag av Lärarnas Tidning.3
I september samma år gav Riksrevisionen ut en rapport som visade att karriärstegsreformen och lärarlönelyftet lett till sämre sammanhållning inom läraryrket.
Karriärstegsreformen och lärarlönelyftet ger relativt stora löneökningar till en begränsad andel lärare och leder var för sig till ökad lönespridning. Enligt Riksrevisionen upplevde en majoritet av huvudmännen och rektorerna att lärarlönelyftet, liksom karriärstegsreformen, hade försämrat sammanhållningen mellan lärare. Närmare hälften uppgav även att lärarlönelyftet påverkat arbetet i arbetslag negativt.4
I avtalsrörelsen 2018 kräver lärarfacken bland annat löneökningar i ett livslöneperspektiv, ett avskaffande av ”omotiverade löneskillnader”, samt bra löneutveckling utan att byta jobb.5 Det finns inget som tyder på att det system som facken själva förespråkar, med individuell lönesättning och ökad lönespridning som mål, kommer att omvärderas.
1. Lagerlöf, Ingvar. ”Mer klöver med lönespridning?” Lärarnas Tidning, 01 februari 2013. https://lararnastidning.se/mer-klover-med-lonespridning/.
2. Markusson, Simon. ”Riksrevisionen: Lärarkåren blev mer splittrad”. Arbetsvärlden, 26 september 2017. https://www.arbetsvarlden.se/riksrevisionen-lararsatsningar-slog-mot-sammanhallningen/.
3. Helte, Stefan. ”Majoritet vill ha lika lyft för alla”. Lärarnas Tidning, 18 januari 2017. https://lararnastidning.se/majoritet-vill-ha-lika-lyft-for-alla/.
4. ”Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet – högre lön men sämre sammanhållning”. Riksrevisionen, 26 september 2017. https://www.riksrevisionen.se/download/18.78ae827d1605526e94b2daaf/1518435494047/RiR_2017_18_L%C3%84RARL%C3%96NER_ANPASSAD.pdf.
5. Jaara Åstrand, Johanna, och Åsa Fahlén. ”Skolans största problem är lärarbrist – inte arbetsbrist”. Dagens Samhälle, 14 maj 2018. https://www.dagenssamhalle.se/debatt/skolans-storsta-problem-ar-lararbrist-inte-arbetsbrist-22150.
Lämna ett svar