Traditionella fackföreningar bygger på tanken att det finns en konflikt mellan arbetstagare och arbetsgivare. Systemet med individuell lönesättning bygger i stället på att de båda parterna har gemensamma mål. Går dessa perspektiv att kombinera?
Är individuell lönesättning förenligt med det fackliga löftet? Det frågar sig bloggaren Nidskrivare. LO:s traditionella syn på lönesättning kan sammanfattas i det fackliga löftet:
Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!
En grundläggande princip för lönesättningen i Kommunals huvudöverenskommelse lyder i stället så här:
Lönebildning och lönesättning ska bidra till att arbetsgivaren når målen för verksamheten.
En kombination av dessa synsätt skulle därför kunna se ut så här:
Vi lovar och försäkrar att bidra till att arbetsgivaren når målen för verksamheten.
Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!
Det klingar inte lika vasst som det gamla löftet, anser Nidskrivare.