Vad jag då inte kunde föreställa mig (vi talar tidigt sjuttiotal) var hur lågt betald en aldrig så bra journalistisk text skulle kunna bli i förhållande till en aldrig så medioker reklam- eller PR-text. Och än mindre, hur liten skillnaden skulle kunna bli i värderingen av en bra journalistisk text jämfört med en dålig.
–––
Tanken att journalister skulle gå i strejk till försvar för journalistiskt värde har följaktligen blivit absurd. Vem skulle ens märka en sådan strejk?
I stort sett vemsomhelst skulle ju genast kunna fylla det eventuella tomrummet av journalistiskt värde med något förproducerat eller industriproducerat som fyllde samma mängd och lockade lika många ögonpar (eller fler) och därför sålde lika mycket annonser (eller mer) men som bara kostade en bråkdel per ord. Och en bråkdel i publicistisk ambition och ansträngning.
– Jaså, ni vill strejka för journalistiskt värde? Varsågoda. Och släck gärna ljuset efter er när ni går.
Göran Rosenberg i Journalisten.
Lämna ett svar