Kategori: Journalistik

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås den 23 december 2009. Det dröjde ända till den 28 januari innan kvinnans sambo häktades misstänkt för att ha misshandlat henne till döds.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Det dröjde mer än en månad innan händelsen blev känd för allmänheten. Den misstänkte mannen häktades på eftermiddagen, torsdagen den 28 januari 2010. Statsåklagare Bengt Kulin hade begärt mannen häktad för mord alternativt grov misshandel. Men tingsrätten beslutade att rubriceringen skulle vara grov misshandel och vållande till annans död.

Enligt Anders Pommer på roteln för grova brott var det ett digert utredningsarbete som lett fram till misstankarna mot sambon. Paret var inte kända av polisen sedan tidigare.

– Mannen har något förflutet, men inget allvarligt och för länge sedan. Så nej, det var inga vi kände till, sa Anders Pommer till VLT.¹

1 Sannemalm, Ann-Sofie. ”Man misstänkt för dödsmisshandel av sin sambo”. Vestmanlands Läns Tidning, 29 januari 2010.

När mordet på Blomstergatan gick till rättegång räknades det inte som ett mord. Det innebär att brottet kan vara preskriberat.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

När kalla fall-gruppen börjar granska ett fall görs först en översiktlig granskning av fallet. Till en början ska det avgöras om det är ett mord. Det kan i vissa fall visa sig att rubriceringen är vållande till annans död. Då är brottet preskriberat. Ingen kan längre straffas för det.¹

När det gäller mordet på Blomstergatan var den misstänkte mannen inledningsvis misstänkt för mord, och senare misstänkt för grov misshandel och grovt vållande till annans död.² Om den senare brottsrubriceringen visar sig vara korrekt kan brottet vara preskriberat i dag.

Preskriptionstiden för grov misshandel är tio år.³ Preskriptionstiden för grovt vållande till annans död är tio år.⁴

1 Sundling, Henrik. Telefonsamtal med Henrik Sundling, kalla fall-gruppen i polisregion Mitt., 18 november 2020.

2 ”ANSPRÅK ENLIGT LAGEN (1998:714) OM ERSÄTTNING VID FRIHETSBERÖVANDEN OCH ANDRA TVÅNGSÅTGÄRDER”. Justitiekanslern, 03 november 2010.

3 AB, Lawline. ”Påföljd och preskriptionstid för misshandel – Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB – Lawline”. Åtkomstdatum 09 februari 2021. https://lawline.se/answers/pafoljd-och-preskriptionstid-for-misshandel.

4 ”Anmälde sig själv efter tio år – åtalas”. SVT Nyheter, 03 mars 2010. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/anmalde-sig-sjalv-efter-tio-ar-atalas.

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås 2009. Mannen som friades för mordet dömdes senare för grov misshandel i ett annat sammanhang.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Den 26 april 2015 kallades polis till Välljärnsgatan i området Bäckby i Västra Västerås. De två poliserna mötte en skadad man utanför det plåtklädda betonghuset. Mannen var skadad och fördes med ambulans till sjukhus.

Vid en läkarundersökning samma dag visade det sig att mannen hade frakturer på revben, underhudsblödning i vänstra ögonhåleregionen, luftinträde i högre lungsäcken, tecken på skelettskada i högra innerörat med åtföljande luftinträde till skallhålan, hudskador och smärta.

Den skadade mannen har berättat att han var hemma hos en kvinna som hade en lägenhet på adressen. Det var en träningslägenhet eftersom hon hade haft missbruksproblem. De hade varit ett par sedan fyra till fyra och ett halvt år tillbaka och var sammanboende till och från. Den aktuella dagen hade han träffat lägenhetsinnehavaren i Västerås centrum. Han kom hem till henne vid 18-tiden och de åt middag och tittade på TV. Han var själv inte berusad, han hade tagit två öl efter det att han hade kommit hem. Lägenhetsinnehavaren hade kanske tagit två öl hon också. Han vet inte om hon hade druckit något tidigare under dagen. Hon gick sedan och lade sig och han somnade på soffan.

Mitt i natten vaknade brottsoffret av att mannen från Blomstergatan sparkade och slog honom i ansiktet och huvudet. Lamporna var släckta men TV:n var på. Soffan stod ganska nära TV:n så det var ganska ljust. Det var slag med knutna nävar och mannen från Blomstergatan hade skor på sig.

Brottsoffret vet inte hur förövaren kom in i lägenheten. Han tror att lägenhetsinnehavaren måste ha släppt in honom, han vet inte. Hon var utjagad ur lägenheten när han blev angripen.

Han var lite halvgroggy efter slagen i soffan men försökte resa sig och ta sig därifrån. Mannen från Blomstergatan jagade efter honom och fortsatte att slå och sparka honom. När han kom fram till dörren knuffade förövaren in honom i hissen. Han föll omkull i hissen och förövaren fortsatte att sparka och slå honom. Han minns att hissen åkte upp.

Slagen och sparkarna träffade överallt, bland annat över revbenen och sparkarna träffade både huvudet och kroppen.

Han vaknade sedan högst upp i hyreshuset, utanför hissen, han måste ha tuppat av. Han hade bara joggingbyxor och t-shirt på sig och gick ner för att få sina kläder i lägenheten. Han hörde dem inne i lägenheten men ingen öppnade. Han fick gå iväg till ett omsorgsboende där han fick komma in i värmen. Han berättade för en kvinna som släppte in honom vad som hade hänt.

När han fick de första sparkarna såg han att det var mannen från Blomstergatan. Det berättade han för polisen, han är säker på det. Han sa att han kände igen honom och vem det var. Han minns inte något om att han inte skulle ha velat medverka i utredningen, han ville att polisen skulle prata med mannen från Blomstergatan. Han vet inte om han berättade det för personalen på akuten.

Nästa gång han såg lägenhetsinnehavaren var på lasarettet. Det var två till tre dagar efteråt och hon kom dit med kläder och skor till honom. Han hade träffat mannen från Blomstergatan tidigare men kände honom inte. Vid fotokonfrontationen hade mannen från Blomstergatan ändrat frisyr, han hade ”hockeyfrilla” förut. När brottsoffret pekade ut mannen från Blomstergatan var det ingen som sa åt honom att det var ”rätt person”.

Brottsoffret hade ingen aning om varför mannen från Blomstergatan angrep honom. Han visste inte om förövaren var berusad. Förövaren sa bara att brottsoffret skulle försvinna därifrån. Han mindes inte om mannen från Blomstergatan sa något till lägenhetsinnehavaren.

Hon hade sagt samma sak. Att förövaren ville att brottsoffret skulle försvinna och att mannen från Blomstergatan ville ha ett förhållande med henne. Brottsoffrets och lägenhetsinnehavarens relation tog slut i samband med den här händelsen.

När han blev angripen var han mest chockad. Våldet orsakade att han förlorade en massa tänder, både riktiga och proteser. Det var grannar som hittade tänderna när de torkade upp blod i trappuppgången. Efteråt hade han ont i hela kroppen. Smärtan satt i under cirka två veckor. På sjukhuset blev han röntgad två gånger per dag för att de skulle kontrollera att han inte hade några inre blödningar. Han kunde knappt röra sig när de skulle flytta honom från sängen till röntgenapparaten.

Lägenhetsinnehavaren berättade att hon släppt in mannen från Blomstergatan i lägenheten. Hon bevittnade inte misshandeln. Hon befann sig i entrén och hörde ljud från lägenheten och förstod att det var fråga om en misshandel.

Mannen från Blomstergatan har i förhör sagt att han inte varit svartsjuk och inte haft något intresse av någon relation med lägenhetsinnehavaren. Han nekade till brottet men dömdes 2019 till ett års fängelse för grov misshandel.

Domen överklagades till hovrätten. Hovrätten fastställde tingsrättens dom, vilket innebär att fängelsedomen fortsatte att gälla.¹

1 DOM 2020-01-15 Stockholm (Svea hovrätt 15 januari 2020).

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås 2009. Därför friades mannen i tingsrätten.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Det dokumenterade händelseförloppet timmarna kring kvinnans död visar att mannen den 23 december 2009 först var på sitt arbete, sedan inne i Västerås centrum, sedan hemma hos en kamrat och att han, efter ett besök på Ica Ettan, kom hem vid 21-tiden på kvällen.

Det fanns endast två nycklar till lägenheten. Mannen hade en och kvinnan en.

Enligt tingsrätten var det möjligt att kvinnan låst upp för en besökare. Att hon påträffades endast iklädd en t-tröja utesluter inte den möjligheten.

I slutsatserna för den kriminaltekniska undersökningen fanns det inget som talade för att en okänd person tagit sig in i lägenheten och skadat kvinnan, men att detta inte heller kunde uteslutas.

Åtalet byggde på att mannen tillbringat dagen med vetskap om att kvinnan var död.

Att mannen flera gånger under dagen försökt ringa kvinnan hade, enligt åklagaren, mannen gjort för att ge intryck av att han trodde att kvinnan levde. Mannen ska under dagen ha umgåtts med sonen och med bekanta för att få något slags alibi.

Enligt tingsrätten fanns det dock förklaringar till att mannen sysselsatt sig på egen hand under eftermiddagen den 23 december. Det har framkommit att det var kamraten som tog initiativet till att mannen följde honom hem och drack. Mannens påstående om att kvinnan skulle träffa en väninna som inte ville träffa honom har inte gått att motbevisa.

Att mannen inte svarat i telefonen när kvinnans anhöriga ringt honom var enligt tingsrätten en ”besvärande omständighet” men inte något som räckte till en fällande dom.

Ett bevis som anses tala mot att mannen dödade kvinnan är ett vittnesmål från grannen i våningen under. Grannens lägenhet ligger i våningen under kvinnans och är rumsligt inrättad på samma vis. Det innebär att grannens sovrum låg direkt under det sovrum som mannen och kvinnan använde. Enligt grannen var det lyhört i huset och att han även tidigare hört ljud från lägenheten ovanför.

Grannen har uppgett att han gick och la sig vid 02-tiden på natten mot den 23 december och att han vaknade av att det kom ljud från lägenheten ovanför som dunsar samt att han hörde en kvinna skratta.

Grannen har spontant uppgett att det var ljust ute när han vaknade av att han hörde ljuden och han har berättat att han steg upp någon gång mellan klockan 11 och 12 på förmiddagen. Grannen har i ett senare skede sagt att han har kunnat missta sig på att det var ljust ute då det finns en lampa utanför fönstret till hans sovrum och att det kan ha varit ljus från denna som han sett.

Om grannens första påstående stämmer. Om det var ljust ute när han hörde dunsar och en kvinnas skratt så är det uteslutet att mannen då befann sig i lägenheten. Detta eftersom det var mörkt ute vid den tid då han bevisligen lämnade bostaden. Grannens uppgifter tyder då på att det var kvinnan som skrattade och att en annan person än mannen också befann sig i lägenheten när kvinnan skrattade.

Grannens senare uppgift om att det kan ha varit lampsken han såg när han vaknade av ljuden framstår som märklig. En person borde i sin invanda sovmiljö kunna skilja på dagsljus och lampsken utomhus.

Grannens uppgift lämnade, enligt tingsrätten, ett inte obetydligt utrymme för en annan gärningsman.

Vid en samlad bedömning ansåg tingsrätten att det fanns ”ett beaktansvärt utrymme” för att någon annan än mannen misshandlat kvinnan och orsakat hennes död.¹

1 DOM 2010-04-08 meddelad i Västerås (Västmanlands tingsrätt 08 april 2010).

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås 2009. Så här vet man att hon utsatts för våld.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Att dödsfallet på Blomstergatan fortfarande betraktas som ett olöst mord innebär att kvinnan hade utsatts för dödligt våld. Västmanlands tingsrätt slog i sin dom den 8 april 2010 fast att kvinnan hade utsatts för våld av annan person den 23 december 2009.

När det gäller tidpunkten för kvinnans död har rättsläkaren, utifrån frågor han ställde till den läkare som formellt fastställde att kvinnan var avliden, dragit slutsatsen att kvinnan avled senast tolv timmar innan de iakttagelserna gjordes och tidigast tjugofyra timmar innan dess. Det finns inte någon utredning som motsäger denna slutsats och den ligger till grund för den fortsatta bedömningen. Eftersom dödsfallet fastställdes klockan 03.15 på natten till den 24 december utgick rätten från att kvinnan avled någon gång mellan tre på natten till den 23 december och tre på eftermiddagen samma dag.

Rätten frågade om rättsläkaren kunde ange när i tiden före dödens inträdande som kvinnan fått sina skador. Rättsläkaren svarade att i fråga om blånader på olika delar av kroppen som inte penetrerat huden, till exempel greppmärkena, kan tiden inte ges närmare än att de uppstått tidigast ett dygn innan döden.

När det gäller flera skador på huvudet, som orsakat kraftiga blödningar, måste dessa ha uppstått kort tid innan blodcirkulationen upphörde. Detta har rättsläkaren kommit fram till på grund av det inte fanns så mycket blod på platsen, som ”odiskutabelt” är den plats där kvinnan dog.

På grund av dessa uppgifter krävdes det att utredningen kunde utesluta att kvinnan utsatts för visst våld, till exempel greppmärkena och andra blånader vid annan tidpunkt och att skadorna på huvudet uppkommit genom att kvinnan ramlat och slagit huvudet och därigenom avlidit.

När det gäller frågan om blånaderna skulle ha uppkommit vad annan tidpunkt än huvudskadorna så finns massiv bevisning om hennes liv dygnet innan hon dog som utesluter att skadorna uppkommit vid ett tidigare tillfälle.

Dygnet innan hon dog tillbringade kvinnan med lasarettsvistelse, besök hos hårfrisörskan och gav ett gladlynt intryck vid telefonsamtal. Det fanns inga vittnesuppgifter som tydde på några skador.

Enligt tingsrätten kan blånaderna inte ha uppstått innan kvinnan och mannen kom hem till bostaden och det finns ingen anledning att utgå från annat än att de uppkommit i samband med att skadorna på huvudet uppkom.

Rättsläkaren har uteslutit att vissa skador på kvinnans huvud kunnat orsakats på annat sätt än genom våld av annan person som ju då inträffat tidigast runt tre på natten till den 23 december.

Tingsrätten ansåg därför att det inte fanns annat utrymme för annan slutsats än att kvinnan under den angivna tiden utsatts för en misshandel med våld mot hennes kropp och mer massivt våld mot hennes huvud.¹

1 DOM 2010-04-08 meddelad i Västerås (Västmanlands tingsrätt 08 april 2010).

En kvinna mördades på Blomstergatan i Västerås 2009. Det här är händelseförloppet timmarna runt kvinnans död.

Som undertecknad tidigare berättat mördades en 49-årig kvinna på Blomstergatan i Västerås, den 23 december 2009. Kvinnans sambo åtalades för mordet men frikändes sedan. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.

Mannen som var sambo med den mördade kvinnan arbetade som motorbyggare på ABB Motors. Kvinnan hade sjukersättning och efterlevandepension.

Sjukersättningen hade sin grund i att kvinnan led av en tarmsjukdom med återkommande utbrott av kramper och stark smärta. För smärtlindring hade hon förskrivningar på morfinbaserade läkemedel.

Sjukdomen medförde sjukhusvistelser vid olika tillfällen och det hade förekommit att kvinnan fått åka akut med ambulans. Enligt mannen kände dock kvinnan oftast på sig när ett krampanfall var på gång och att de därför kunde ta bilen till sjukhuset.

Den 20 december 2009 åkte kvinnan in på sjukhuset. Hon vistades där till den 22 december 2009 då hon runt klockan 13.30 lämnade sjukhuset på permission.

Mannen stämplade den dagen ut från arbetet strax efter klockan 14. Kvinnan hade beställt tid hos frisören och var där vid den tidpunkten. Enligt mannen var han och kvinnan sedan tillsammans i centrum under några timmar på eftermiddagen och gick i affärer.

Klockan 16.20 ringde kvinnan ett telefonsamtal till en väninna. Väninnan har uppgett att kvinnan då var glad och att hon pratade om att julhandla och att hon skulle hämta mannen med bil klockan 12 nästa dag när denne slutade jobbet.

Mannen har uppgett att det inte var tal om så mycket julförberedelser mellan honom och kvinnan. Han själv skulle fixa en present, ett bälte, till sin son och även köpa en flaska Famouse Grouse, en whiskysort, till den äldre av kvinnans söner. Det var enligt mannen inte så att kvinnan skulle hämta honom efter jobbet eftersom kvinnans äldre son skulle disponera bilen för att hämta en person på Arlanda.¹ Kvinnan hade två vuxna söner från ett tidigare förhållande.²

Under kvällen ringdes några telefonsamtal till kvinnans telefon som hon inte besvarade. Hon hade dock telefonkontakt med tidigare nämnda son klockan 21.06.

Om kvällen hemma den 22 december, har mannen berättat att de båda gjorde normala saker, han minns inte så noga. Datorn sattes på. Han tittade på tv där han halvsomnade. Mannen har uppgett att han hörde kvinnan öppna medicinskåpet i badrummet flera gånger och att hon såg ganska påverkad ut under kvällen. Han minns att det ringde en del på kvinnans telefon och att hon stängde av ringsignalen.

Mannen har också berättat att kvinnan pratade om att dagen efter träffa en väninna som var tillfälligt i Västerås och frågan om vad paret skulle göra dagen efter skulle styras lite av om detta blev av. Mannen har uppgett att kvinnan sagt att väninnan helst inte träffade honom när hon och väninnan skulle ses, då denna inte gillade honom. Väninnan har uppgett att hon sent på kvällen den 22 december upptäckte att hon hade missat ett telefonsamtal från kvinnan.

Klockan 22.05 stängdes kvinnans dator av. Enligt mannen gick han och lade sig först. Enligt honom förekom det inga högljudda diskussioner eller gräl mellan dem under kvällen och natten eller på morgonen den 23 december.

Mannen har berättat att han vaknade på morgonen den 23 december och upptäckte att han hade försovit sig. Han hade inte hört telefonen som han använt som väckarklocka. Enligt egen uppgift gav han kvinnan en puss på huvudet och hon mumlade något. Mannen gjorde sig sedan i ordning och begav sig till jobbet. ABB Motors har sina lokaler i området Sjöhagen väster om Västerås centrum.

Mannen stämplade in på jobbet klockan 07.19. Under förmiddagen ringde han upp kvinnans telefon vid tre tillfällen: klockan 09.53, 10.07, och 11.37. Han fick inget svar vid något av tillfällena. Vid de två senare tillfällena lämnade han röstmeddelanden.

Väninnan, som kvinnan ska ha pratat om att träffa, skickade klockan 09.45 ett sms till kvinnan där hon meddelade att hon ville hälsa på under dagen. Sms:et öppnades inte. Väninnan har uppgett att hon då trodde att kvinnan var kvar på sjukhuset.

En annan väninna ringde under förmiddagen först två gånger till kvinnan och sedan två gånger till mannen. Ingen uppringning besvarades.

Mannen stämplade ut från arbetet klockan 12.19. Polisens utredning om mobiltrafik visar att mannens mobil vid ungefär halvettiden lämnade området Sjöhagen för att sedan befinna sig i centrum.

Mellan klockan 12.56 och 13.18 tog mannen via sex uttag i två av Nordeas bankomater ut sammanlagt 15 000 kronor. Han använde kvinnans Visa Gold-kort. Uttagen innebar en övertrassering av kvinnans kredit. Klockan 13.29 betalade han med samma kort varor för 805 kronor på Pressbyrån, Vasagatan. Kvart i två på eftermiddagen satte han in 10 000 kronor på sitt eget konto. Strax efter klockan 14 handlade han för 549 kronor på Systembolaget i centrum.

Den väninna som hade ringt och försökt nå mannen och kvinnan under dagen ringde under eftermiddagen ytterligare en gång till mannen utan att få svar. Kvinnans fostermor ringde klockan 17.09 och kvinnans yngre son ringde klockan 17.22 upp mannen. Ingen av dem fick svar.

Mannen har uppgett att han ringde till kvinnan dels för att väcka henne, och dels prata om vad de skulle göra under dagen. De hade kommit överens om detta dagen innan. När det gäller uttagen hade de kommit överens om dem dagen innan. De var överens om att 10 000 kronor skulle sättas in på hans konto för betalning av räkningar och att 5 000 kronor skulle gå till betalning för en vigselring kvinnan hade varit och tittat på några dagar innan i december.

Han blev inte orolig när han inte kom i kontakt med kvinnan och hade själv en del att göra i centrum. Han träffade sin son och överlämnade julklappen. En stund senare träffade mannen en kamrat vid restaurang Mälaren. De båda gick till krogen Bankiren och drack en del öl, kanske tre till fyra stycken.

Därefter gick de hem till kamraten. Kamraten har sagt att det var på hans initiativ. Utredningen om mobiltrafiken visar att mannens mobil var kvar i centrum till runt halvsex och då gick över till ”hemmamasten” Gideonsberg. Hos kamraten drack mannen av en whisky han köpt. Klockan 19.46 ringde mannen till en bekant, ett samtal som varade ungefär 20 minuter. Klockan 20.18 ringde mannen upp kvinnan utan att få svar. Han pratade in ett meddelande. Klockan 20.25 ringde kvinnans fostermor upp mannen utan att få svar.

Därefter har mannen lämnat kamratens bostad och klockan 20.59 registreras det att han har lämnat in en hyrfilm på Ica Ettan. Mannen har uppgett att han dragit över hyrtiden och att det tog lite extra tid för att ordna betalningen av detta jämfört med att bara lämna in en film.

Efter detta begav sig mannen hemåt. En polis har provgått sträckan och då uppmätt tidsåtgången till 8 minuter och 20 sekunder. Under hemgången ringde mannen ett 90 sekunder långt samtal till en vän. Mannen har uppgett att han kan ha stått stilla under det samtalet. Mannen, som var alkoholpåverkad, kom därför inte hem tidigare än fram mot kvart över nio på kvällen.

Samtalet till SOS ringdes klockan 21.26 och mannen har uppgett att han ringde genast efter det att han upptäckt kvinnans kropp. Mannen har uppgett att han vid hemgången kunde se fönstren på båda sidorna av huset och att det var mörkt i lägenheten. Han tror att han hade i huvudet att kvinnan fortfarande var med väninnan hon skulle träffa.

Mannen har uppgett att han inte i alla delar kan komma ihåg vad han gjorde mellan hemkomsten och att han upptäckte kvinnan i sovrummet. Lägenheten har innanför entrén en hall. Rakt fram från hallen och i vinkel åt vänster ligger vardagsrummet. Till höger om hallen med ingång ganska nära entrén ligger köket. För att komma till sovrummet får man gå genom hela köket till den enda dörren in till sovrummet.

Mannen har uppgett att han lade tillbaka kvinnans Visa-kort på sin plats innanför en garderobsdörr i hallen, att han öppnade och tittade lite på den julklapp han hade fått av sonen, att han rökt en cigarett och kanske tog en liten whisky.

När han sedan gick in i sovrummet låg kvinnan längre in mot övre sängänden. Mannen har uppgett att han fick ta sig upp på sängen för att tända sänglampan. Han drog fram kvinnan en bit och kom i chocktillstånd när han blev blodig om händerna. Han ringde SOS.³

1 DOM 2010-04-08 meddelad i Västerås (Västmanlands tingsrätt 08 april 2010).

2 Uppgifter från Skatteverket.

3 DOM 2010-04-08 meddelad i Västerås (Västmanlands tingsrätt 08 april 2010).