Brevbombsmordet i Västerås 1990 har oftast betraktats som politiskt motiverat. Under en period arbetade dock polisen utifrån att mordet handlade om personliga relationer.
Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta är ett av de fall som nu granskas på nytt. Maken till den mördade kvinnan var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Därför har både polisen och familjen varit övertygade om att mordet var politiskt motiverat. Men under en period arbetade polisen utifrån en annan teori.
Måndagen den 18 januari 1993 anhölls en man
misstänkt för att i brevlådan utanför Efat Ghazis hem placerat
den brevbomb som dödade henne.
Mannen, som tillhörde Efat Ghazis bekantskapskrets, hade enligt misstankarna inte något politiskt motiv för dådet.
Utredningen sköttes länge
uteslutande av Säpo och rikskriminalen, bland annat därför att
dådet syntes vara politiskt. Men så småningom blev utredningen mer
förutsättningslös. Misstankarna stärktes om att det kunde
röra sig om ett ”vanligt” mord med
klassiska förtecken och att avsikten faktiskt varit att döda Efat
Ghazi. Vid sådana fall söks gärningsmannen i första hand i
offrets familje- och bekantskapskrets.
Den man som nu hade anhållits har varit aktuell i utredningen under mycket lång tid. Han nekade till anklagelserna.1
Torsdagen den 21 januari
försattes den misstänkte mannen på fri fot av åklagaren.
Misstankarna mot mannen kvarstod men var inte tillräckligt starka
för att åklagaren skulle kunna begära honom häktad.
Under nästan fyra dygn satt
mannen anhållen innan överåklagare Hans Lindberg på torsdagen
hävde anhållningsbeslutet.
– Bevisningen är inte
tillfredsställande för att begära mannen häktad, sa Hans Lindberg
till nyhetsbyrån TT.
Enligt åklagaren var mannen
fortfarande misstänkt för mordet och utredningen fortsatte på bred
front.
– Vi arbetar efter flera
teorier, till exempel den klassiska svartsjukan, sa Hans Lindberg
till TT.2
1 Fälth, Gun. ”Brevmord på väg att klaras upp”. Dagens Nyheter, 21 januari 1993.
2 ”MISSTÄNKT FÖR BREVBOMBSMORDET PÅ TVÅBARNSMAMMAN I VÄSTERÅS FRISLÄPPT”. Tidningarnas Telegrambyrå, 21 januari 1993.
Den närvarande och trovärdiga journalistiken är en viktig beståndsdel i demokratin. Som läsare av UNT ska man både bli uppdaterad på vad som händer, och få vidare perspektiv på det som sker i samhället. Därför söker vi dig som är riktigt vass på lokal journalistik.
Mer än 1 000 kurder från olika länder deltog i begravningen efter brevbombsmordet i Västerås 1990. Begravningståget blev en politisk manifestation.
Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta är ett av de fall som nu granskas på nytt. Maken till den mördade kvinnan var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Kvinnans begravning blev därför en politisk manifestation.
Lördagen den 22 september 1990 begravdes Efat Ghazi i hällande regn.
”Vi ger inte vika för
terrorismen” stod det på en banderoll i sorgetåget som utgick
från Västerås domkyrka. Jordfästningen blev dock inte den stora
politiska manifestationen som den arrangerande kurdiska föreningen i
Västerås tänkt sig. Det dåliga vädret med kall blåst och
ihållande regn hade skrämt bort många deltagare. Cirka 1 000
kurder, boende i Sverige och tillresta från andra länder, deltog i
sorgemarschen till Hovdestalund kyrkogård. Utmed den fyra kilometer
långa vägen stod minst lika många svenskar för att visa sitt
deltagande.1
Innan tåget satte sig i rörelse genomsökte civilklädd polis blomsterkransarna för att se så att det inte fanns några bomber. En hel del uniformerade poliser fanns också utplacerade efter vägen där processionen drog fram.2
Fyra trumslagare, vars
trummor var draperade med svarta dok, gick i täten för det flera
hundra meter långa sorgetåget. Den vita träkistan, som var svept i
den kurdiska flaggan, drogs på en vagn av några av familjen Ghazis
närmaste vänner.
Jordfästningen blev efter
familjens önskemål mer en politisk manifestation än en religiös
ceremoni. De många blomsterkransarna kom från kurdiska
organisationer, skolmyndigheter, kollegor och grannar.
– Detta bestialiska mord är
inte bara en skymf mot det kurdiska folket utan även en lika stor
skymf mot Sverige, sa den tidigare VPK-ledaren C-H Hermansson när
han talade vid jordfästningen.
– En av de grundläggande
mänskliga rättigheterna är att få leva i ett fritt och
demokratiskt land, sade C-H Hermansson vidare i sitt tal.
Den rätten förvägrades
Efat Ghazi genom mordet och myndigheterna måste ingripa, menade
vänsterpolitikern.
C-H Hermansson var inbjuden
som representant för den svenska kurdkommittén för mänskliga
rättigheter i Kurdistan, och hans närvaro var hemlig in i det
sista. Han eskorterades till Hovdestalund under bevakning av civil
polis.
Hela begravningen övervakades av ett stort antal poliser från Västerås och från mordutredarna på Säpo.3
Efter begravningen berättade den döda kvinnans make Amir Ghazi för Expressen att han och döttrarna skulle flytta tillbaka till radhuset på Syrénvägen i Önsta Gryta. Han var trött på att leva gömd och längtade tillbaka till sitt arbete som hemspråkslärare.
– Jag måste arbeta, annars
står jag inte ut, sa han till tidningen.4
1 Engman, Thorsten. ”Sorgetåg mot terror och våld”. Dagens Nyheter, 23 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-23/258/5.
2 ”Ny version TUSENTALS FÖLJDE DÖDADE KURDISKA KVINNAN TILL GRAVEN”. Tidningarnas Telegrambyrå, 22 september 1990.
3 Engman, Thorsten. ”Sorgetåg mot terror och våld”. Dagens Nyheter, 23 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-23/258/5.
4 Byqvist, Lotta. ”Poliserna vaktade graven. ’De kan inte tysta oss’”. Expressen, 23 september 1990.
Undertecknad har begärt ut polisens förundersökning om Brevbombsmordet. Polisen vill som vanligt inte lämna ut handlingarna.
Syrénvägen, området Önsta-Gryta i Västerås, november 2019. Foto: Erik Hjärtberg
Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta är ett av de fall som nu granskas på nytt. Undertecknad har begärt ut polisens utredning om mordet. Polisen vill som vanligt inte lämna ut handlingarna och skriver så här i sin bedömning:
Ett utlämnande av handlingar i ärendet skulle allvarligt motverka de åtgärder som redan nu är vidtagna i ärendet och de åtgärder som planeras att vidtas för att komma vidare med utredningen. Polismyndigheten bedömer därför att handlingarna omfattas av sekretess enligt 18 kap. 1 § OSL.
Vidare omfattas handlingarna också av sekretess enligt 35 kap. 1 § första stycket 1 OSL eftersom det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att enskilda eller någon närstående till de enskilda lider skada eller men.
Undertecknad ser ingen anledning till att överklaga polisens beslut eftersom möjligheten att få ut handlingarna är mycket liten.
Materialet i utredningen är sannolikt mycket omfattande.
– Det var poliser och säpo här och sprang i veckor efteråt, säger en boende i området som minns händelsen mycket väl.
Jag har nu på prov skapat ett nyhetsbrev, alltså möjligheten att få ett meddelande på e-post varje gång sidan uppdateras.
Nyhetsbrev känns 1990-tal och jag föredrar själv att följa bloggar och nyheter via rss. De flesta människor använder dock inte rss och nackdelarna med Facebook är väl uppenbara vid det här laget. Då återstår den gamla e-posten.
Maken till den mördade kvinnan var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Han lämnade partiet 1982, men behöll kontakten med partiets ledare Ghassemlou.
KDPI1,
det kurdiska demokratiska partiet i Iran, har av utomstående
beskrivits som ett traditionellt nationalistiskt parti.2
Själv beskriver sig partiet som socialdemokratiskt.3
Efter andra världskriget utropade partiet en fri kurdisk republik i nordvästra Iran.4 President i republiken var Mohammed Ghazi5, far till den kvinna som dödades i Västerås. Republiken stöddes till en början av Sovjetunionen, men den blev kortlivad.
I slutet av 1940-talet
hängdes presidenten på stora torget i republikens huvudstad
Mahabad. Den iranska shahen låg bakom.
Många av de yngre i partiet
sökte sig utomlands. Partiets nye ledare Abdul Rahman Ghassemlou
bodde en period i Tjeckoslovakien och senare Frankrike.
När shahen föll 1979 hoppades KDPI:s ledare att det var möjligt att bilda en ny kurdisk republik. Ghassemlou och KDPI byggde ut den kurdiska gerillan i gränsområdet mellan Iran och Irak och skaffade sig kontakter inom oppositionsgrupperna i Iran.
Men mycket snart inledde den
nya regimen en offensiv mot kurderna. Kurdiska städer intogs och
gerillasoldater avrättades.
Kriget mellan Iran och Irak
började 1980. KDPI ställde sig på Iraks sida mot den iranska
regimen.
KDPI:s ledare Ghassemlou mördades 1989 i Wien, tillsammans med två andra kända kurder. Enligt vissa uppgifter låg den iranska regimen bakom morden.
Enligt andra uppgifter hade KDPI just nått en preliminär uppgörelse om fred med Iran och det spekulerades i att man med morden velat förhindra överenskommelsen mellan KDPI och Iran. Det kunde i så fall antingen vara irakier som låg bakom, i syfte att förhindra KDPI:s återförening med Iraks fiende Iran. Eller radikala kurder som ville förhindra uppgörelsen.6
1 Detta parti har i andra sammanhang endast kallats för KDP. Partiets namn är på engelska Democratic Party of Iranian Kurdistan och förkortas PDKI. Fälth, Gun. ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5. Democratic Party of Iranian Kurdistan. ”Dr. Abdul Rahman Ghassemlou”, 01 september 2017. http://pdki.org/english/dr-abdul-rahman-ghassemlou/.
2 ”Utropade fri kurdisk stat”. Dagens Nyheter, 07 september 1990.
3 Democratic Party of Iranian Kurdistan. ”About”, 19 augusti 2017. http://pdki.org/english/about/.
4 ”Utropade fri kurdisk stat”. Dagens Nyheter, 07 september 1990.
5 Namnet kan även stavas Qazi Muhammad när det skrivs med latinska bokstäver. Persson, Annika. ”Han är 65 år och säger att han lever på övertid”. Vestmanlands Läns Tidning, 27 februari 2016. https://www.vlt.se/artikel/han-ar-65-ar-och-sager-att-han-lever-pa-overtid.
6 ”Utropade fri kurdisk stat”. Dagens Nyheter, 07 september 1990.
Vi söker dig som kan och vill jobba i ett bra gäng i hjärtat av vår nyhetsredaktion. Du bör tycka om och ha koll på både nöjeslivet i Örebro-området och vara en driven webbreporter.
En 54-årig kurdisk hemspråkslärare dödades av en brevbomb i Västerås 1990. Iranska agenter tros ligga bakom dådet.
Faksimil från VLT dagen efter mordet.
Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Detta är ett av de fall som nu granskas på nytt.
Torsdagen den 6 september 1990 sprängdes Efat Ghazi1, maka till en ledare i den kurdiska befrielserörelsen, till döds vid ett attentat i Västerås.2
Efat Ghazi var 54 år och arbetade som hemspråkslärare i flera skolor i Västerås. Hon kunde både persiska och kurdiska, sorani. På förmiddagen hade hon dagens sista lektion med elever i klass 2A på Stenkumlaskolan i området Råby. Sannolikt tog sedan hon bussen till Västerås centrum.
Även Efat Ghazis make var
lärare. Han arbetade på förmiddagen på Carlforsska skolan men
skulle undervisa igen på Skiljeboskolan klockan 12.40 och hade ingen
anledning att åka hem.
Efat Ghazi skulle strax innan klockan 13 tömma brevlådan hemma vid sitt radhus på Syrénvägen i området Önsta-Gryta.
Det var då grannarna hörde en våldsam explosion och när de rusade ut för att se vad som hänt fann de Efat Ghazi liggande svårt skadad framför den förrådsvägg där brevlådan satt.
Kvinnan var vid liv då hon
kom fram till centrallasarettet, men avled efter ett par timmar på
grund av svåra buk- och bröstskador.
Förödelsen var stor. Delar
av den vägg som brevlådorna satt på trycktes ut och vräkte omkull
flera cyklar. Den asfalterade planen framför familjen Ghazis
radhuslägenhet var täckt av demolerade brevlådor och söndersprängd
post.
– Det var en rejäl smäll.
Så jag sprang ut och tittade och då låg kvinnan nedanför
brevlådorna, sa Gerhard Askblom i grannhuset till VLT.
Det var dyster stämning
bland grannarna i kvarteret Kaprifolen. Chocken över att detta kunde
inträffa i ett idylliskt svenskt bostadsområde stod att läsa i
allas ansikten.
Scenen upplevdes som
overklig. Sådant här förväntades hända i Nordirland och i
Baskien, inte på Önsta-Gryta bland röda radhus med vita knutar
där svenska flaggor prydde verandorna.
Avspärrningen vidgades och bil efter bil med civilklädda poliser anlände. Några började knacka dörr för att få tips om misstänkta personer som uppehållit sig vid brevlådorna.
Kriminalteknikerna sopade
ihop resterna av brevlådorna och dagens post i vita plastpåsar
medan grannarna tysta kurade i duggregnet. De tänkte på familjen
Ghazis två döttrar, 10 och 17 år och undrade om någon tog hand om
dem. Socialjouren kopplades omedelbart in för att ta hand om
döttrarna.3
Efat Ghazi, som hade iranskt
kurdiskt ursprung, var inte själv politiskt aktiv. Men hon var
dotter till presidenten i den kortlivade kurdiska Mahabad-republiken
som utropades i Iran 1946.
Polisen befarade att politiska motiv låg bakom mordet.
– Maken har varit politiskt
aktiv. Och varken han eller hustrun förekommer i kriminella
sammanhang. Därför är det inte sannolikt att attentatet är en
uppgörelse eller hämndaktion i den undre världen, sa
kriminalkommissarie Sven-Åke Karlsson till Dagens Nyheter.
Efat Ghazis make, Emir Ghazi, och de två barnen, fördes efter mordet till en hemlig adress och bevakades av polisen.4
Den mördade Efat Ghazi kom
till Västerås i mitten av 1980-talet som politisk flykting. Hon
hade då döttrarna med sig och kunde förenas med maken som sedan
många år hade levt som flykting i Sverige. Makarna kom från samma
släkt och var kusiner.5
Efat Ghazi hade kvar sitt iranska medborgarskap men hade uppehållstillstånd i Sverige sedan 1985. Både hennes och makens liv hade präglats av tragedier som följt i spåren av befrielsekampen. Hennes far, presidenten i Mahabad-republiken, avrättades tillsammans med två släktingar av shahen den 31 mars 1937.
Efat Gahzi studerade juridik i Iran och arbetade som lärare, ett arbete hon fortsatte med i Sverige.
Maken var en mycket känd
personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i
partiet KDP. Han lämnade partiet 1982, men behöll kontakten med
partiets ledare Ghassemlou som mördades i Wien den 13 juli 1989.
Maken var vid tidpunkten för mordet svensk medborgare och arbetade som hemspråkslärare och var vid sidan av sitt arbete fortfarande politiskt aktiv.
Som ledare för ett nytt
politiskt parti, Kurdistans parti för självständighet, fortsatte
han den kurdiska befrielsekampen i Sverige. Partiet hade medlemmar i
Iran, Irak och Turkiet och bedrev ingen militär verksamhet.
– Vi är övertygade om att
bomben var avsedd för Emir Ghazi. Hans hustru var inte politiskt
aktiv. Vi tror att dådet utförts av iranska agenter, sa Hussein
Kurneiad, vän till den drabbade familjen, till Dagens Nyheter.6
Bomben låg i ett brunt
vadderat kuvert av den typ som postverket sålde på den här tiden.
Det framgick av de pappersrester som polisen tillvaratog på platsen
för explosionen.
Brevbäraren som passerade
klockan 10.15 på torsdagsmorgonen har vid polisförhör sagt sig ha
ett svagt minne av att han sett en försändelse av den typen i en av
brevlådorna. Ingen av grannarna hade sett något misstänkt.
– Det som gör mig mest
upprörd är att bomben lika gärna kunde ha dödat någon av
familjens två döttrar, sa kriminalkommissarie Sven-Åke Karlsson
till Dagens Nyheter.
Maken uppgav för polisen att
han känt sig hotad av sitt gamla hemland Iran. Han hade också
varnat sina barn för att öppna post som varit adresserad till
honom.
Rikslarm gick ut vid
18-tiden. Detta innebar bland annat att gränsbevakningen skärptes.7
Ungefär två veckor senare uppgav polisen att man inte hade kommit särskilt långt i utredningen.
– Vi har väldigt litet att gå på. Det är tunt och vi hoppas på allmänhetens hjälp. Kriminalteknikerna fortsätter att jobba och dörrknackningen fortsätter. Men vi har hittills inte fått ett enda hett tips, sa rikspolisstyrelsens informationschef Leif Hallberg till Aftonbladet.8
Undertecknad kommer att återkomma till det här fallet vid senare tillfälle.
1 DN stavar förnamnet ”Efat” medan VLT skriver ”Erfat”. Det är inte ovanligt att namn från ett land med ett annat skriftspråk än det latinska stavas på olika sätt när de ska skrivas med latinska bokstäver, jämför till exempel med Libyens tidigare diktator.
2 Fälth, Gun. ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.
3 Jansson, Torsten. ”Politiskt mord mitt i villaidyllen”. Vestmanlands Läns Tidning, 07 september 1990.
4 Fälth, Gun. ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.
5 Jansson, Torsten. ”Politiskt mord mitt i villaidyllen”. Vestmanlands Läns Tidning, 07 september 1990.
6 Fälth, Gun. ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.
7 Westmar, Bo. ”Bomben var avsedd för maken”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.
8 Michanek, Bengt. ”Fem mord – inga spår”. Aftonbladet, 21 september 1990.
Med hjälp av ny teknik och förhörsmetoder hoppas polisen skaka fram bevisen som saknats i ett antal gamla mordfall i bland annat Västerås.
Polisen i region Mitt har bildat en särskild grupp för kalla fall, rapporterar Sveriges Television. Gruppen bildades i början av sommaren och har till en början fått arbeta med att samla in material från de olika utredningarna.
Polisregion Mitt består av Gävleborgs län, Uppsala
län och Västmanlands län och det rör sig om ett 50-tal olösta mord som
ska utredas i dessa län.
Totalt är det fyra poliser som ska jobba med gamla olösta mord. Det som utredarna framför allt är på jakt efter är teknisk bevisning.
Ett av fallen som ska granskas på nytt handlar om en 51-årig man som mystiskt hittades död på stadshotellet i Västerås 2013. Fallet har kallats för Power Meet-mordet eftersom mannen och hans hustru var i Västerås på den stora bilträffen Power Meet. Rättsväsendet har dock inte ens fastslagit att det var ett mord.
Ett annat fall som ska granskas är Brevbombsmordet den 6 september 1990. När en 54-årig kurdisk hemspråkslärare stack ner handen i sin postlåda utanför radhuset i Västerås sprängdes en bomb. Kvinnan skadades allvarligt och dog senare på sjukhus.
Misstankarna riktades mot den iranska regeringen, som förföljt kvinnans släkt, där många kämpade för den kurdiska befrielserörelsen. Men teorier om andra motiv har också styrt utredningen.
