I boken ”Schyssta hackers: Från Ada Lovelace till Linus Torvalds” visar Linus Nyman att informationsteknologin har utvecklats av fler personer än Steve Jobs och Bill Gates .
Linus Nyman är någon sorts finlandssvensk akademiker som bland annat har skrivit en doktorsavhandling om fri programvara. Han ägnar de första sidorna åt att förklara att hackare inte är cyberkriminella utan betyder tekniska personer som dessutom är kreativa.
Charles Babbage var en ingenjör som i 1800-talets England försökte konstruera en räknemaskin. Han utgick givetvis från den teknik som då fanns: mekanik och ångkraft. Programmering med hjälp av hålkort var en teknik han lånade från industriella vävstolar.
Charles Babbages räknemaskin blev aldrig färdigbyggd på grund av brist på finansiering. Matematikern och författaren Ada Lovelace kom däremot att intressera sig för den ofärdiga räknemaskinen och utvecklade egna idéer om hur maskinen skulle kunna programmeras och få fler användningsområden. Ada Lovelace dog 1852, endast 36 år gammal.
Datorpionjären Alan Turing, som levde 1912 till 1954, hittade sedan Charles Babbages ritningar och Ada Lovelas anteckningar när han själv arbetade med att uppfinna en dator.
Boken nämner fler personer som varit viktiga för den fortsatta utvecklingen och en stor del är från Finland.
När datorer började säljas var det från början standard att program var gratis. Mjukvaran följde med hårdvaran. Köpte man en dator fick man på köpet de program tillverkaren hade låtit ta fram för just den datorn.
Mjukvaran delades fritt bland alla intresserade, som sedan kunde studera programmen och förbättra dem. Detta var till nytta även för datortillverkare. Mängden program som fanns för en viss datormodell var ett bra försäljningsargument. Att människor skrev nya program gratis, och förbättrade existerande program, hjälpte datortillverkare att sälja fler datorer.
År 1969 beslöt IBM, då världens största datortillverkare, att separera mjukvaran från hårdvaran. Det blev startskottet för den kommersiella mjukvarumarknaden. Därefter köpta man datorer och datorprogram var för sig.
Problemet var ur hackarnas synvinkel inte att företag ville ta betalt för sina program. Problemet var att fast man betalade för ett program hade man inte rätt att ändra på det. Hittade man ett fel och ville fixa det, eller om man hade en idé om hur programmet kunde bli bättre, gick det inte att göra.
På 1980-talet började Richard Stallman, på universitetet MIT i USA, skriva en licens som kunde användas för att fri programvara skulle förbli fri. Han ansåg att licenser som begränsar tillgången till källkod leder till att människor förbjuds hjälpa varandra.
Programmeraren Richard Stallman började släppa de program han själv skrev under en ny sorts licens. Mjukvarulicensen skulle, i stället för att begränsa användares rättigheter, försäkra användare vissa rättigheter. Han kallade program som använde den här nya sortens licens för fri programvara, på engelska free software.
Fri programvara är inte nödvändigtvis gratis. Skillnaden brukar på engelska uttryckas: Free as in freedom, not free as in free beer. Användare av fri programvara garanteras rätten att titta på källkoden och se hur den fungerar. Användare garanteras också möjligheten att modifiera programmet, att göra ändringar i källkoden.
Fri programvara kallas även öppen programvara, open source software på engelska. Anledningen till det senare begreppet är att på engelska minska förvirringen kring vad som är fritt och vad som är gratis.
En annan finlandssvensk Linus, Linus Torvalds, ägnade dagar och nätter åt att skapa ett eget operativsystem, Linux. Den första versionen av Linux lades ut på nätet den 17 september 1991. Andra personer laddade ner Linux och kontaktade Linus Torvalds med förslag på förbättringar. Snart växte antalet användare från en handfull till dussintals till hundratals.
Linus Torvalds fick från början inte betalt för Linux men var orolig för att projektet skulle kapas av företag eller människor som inte delade hans syn på samarbetet. Han använde sig därför av en licens som Richard Stallman hade skrivit. En licens som garanterade frihet att använda och förbättra Linux så att alla intresserade kunde delta.
Linux används nu på rymdstationen ISS. Det används på Mars. Det används vidare i miljarder maskiner. Enligt boken har det ”aldrig funnits ett större kollaborativt projekt”.
Öppenhet för granskning
Min egen tanke är att fri programvara kan jämföras med offentlighetsprincipen för myndigheters handlingar. Gemene man går inte och lusläser hela kommunens diarium. Däremot är det viktigt för demokratin att möjligheten finns att granska myndigheters verksamhet. På samma sätt är de flesta människor ointresserade av att granska datakod men det är bra att möjligheten finns för att till exempel hitta dolda spionprogram.
Det är också ett sätt att främja kreativitet. Molntjänsten Owncloud är ett alternativ till Googles och Microsofts webbaserade kontorsprogram. Av någon anledning kom programmerarna som byggde Owncloud inte överens. Några av programmerarna lämnade då Owncloud och skapade det egna projektet Nextcloud. Nextcloud-gänget kunde bara fortsätta att arbeta där de slutade eftersom all koden är fri för vem som helst att använda.
Även Wikipedia brukar nämnas i samband med världsrekordstora samarbeten. Det finns också en likhet på så sätt att det mesta av materialet på Wikipedia är fritt att kopiera och bygga vidare på i nya verk.
Lämna ett svar