Men jag blev så småningom fullt frisk. Eller så pass frisk som nån kunde förvänta sig. Mitt korttidsminne verkade försämrat, men det kanske bara var åldern, eller sömntabletterna. Och bröstkorgen var fortfarande full med skruvar och spikar och metallstänger. När jag går igenom metalldetektorn på flygplatsen nu för tiden så går det larm i Pentagon.
Men jag ska inte klaga. Jag minns när jag åkte tillbaka till USA efter olyckan och gick till doktorn för en kontroll. Han tog en massa röntgenbilder på bröstet, satte upp dom på väggen och visslade mellan tänderna. ”Snyggt arbete”, sa han. ”Måste ha kostat skjortan dock. Hur mycket gick det loss på? Sjusiffrigt? Åtta?”
”Ingenting faktiskt”, sa jag.
Han trodde mig inte. ”Vad menar du?”
”Gratis sjukvård”, sa jag och ryckte på axlarna.
”Satan i gatan”, sa han. ”Inte undra på att ni står ut med vädret.”
Osbourne, Ozzy (2010:352). Jag är Ozzy. ISBN: 9789113027845.
Lämna ett svar