Integration via lönearbetet är per definition en omöjlighet. Lönearbetet är och har alltid varit exkluderande, konkurrensinriktat och hierarkiskt. Vi kan inte alla bli statsministrar. Vi kan möjligen få en färgad president, en kvinnlig företagsledare eller en mediemagnat med arbetarklassbakgrund – men sedan då? Leder detta till någon annan skillnad än att konkurrensen framstår som mer meritokratisk än vad den är? Och om man föreställer sig att vi på något magiskt sätt lyckades nollställa allt som har med socialt arv att göra och därigenom skapa en perfekt meritokrati, skulle makten då bli mindre repressiv?
Roland Paulsen, Arbetssamhället (2010:64–65). ISBN: 9789140671370
Lämna ett svar