En dag fick jag reda på att jag skulle bli utlasad för tredje gången, jag hade räknat med att kunna jobba åtminstone några år, inte 9 månader. Jag utförde den vanliga ritualen: Gömma mig på toaletten och gråta i några omgångar. Jobbade på. Satte mig på bussen för att åka hem. På samma rad satt en mellanchef som jag jobbat en del med. Jag tycker om henne, ville inte tynga henne med mina problem, men på något vis slank det ändå ur mig.
– Jaha, är du en sån person som tycker det är jobbigt att bli arbetslös eller blir du taggad?
Jag hade några ironiska svar på tungan men sa:
– Jag kommer att söka jobb, för jag är en av de bästa i stan på det. Jag är lika bra på att överleva som en kackerlacka, det är därför jag fortfarande jobbar. Resten lägger av.
Ella har också fått höra mycket. I hennes fall utbrast chefen:
– Det var väl jättebra att du blev utlasad! Då kan du bli inspirerad att komma med några fräscha frilansidéer i stället!
Sonja Schwarzenberger, i Victor Bernhardtz (red), Skitliv: Ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad
Lämna ett svar