Som sommarläsning går jag igenom Jerzy Sarneckis ”Introduktion till kriminologi”, ISBN 978-91-44-01746-4.
Kapitel 6 Kausalitet (sidan 119 till 126)
En förutsättning för en diskussion om orsaker till brott är att det överhuvudtaget finns ett samband mellan orsak och verkan, vad som kallas ett kausalt förhållande mellan brott och andra faktorer hos individer eller samhället.
Kan kriminologerna svara på frågan om brottslighetens orsaker? Kriminologer brukar ge sådana svar även om begreppen orsak och verkan här används i något annorlunda betydelse.
När man inom kriminologin säger att A ”orsakar” B menar man i själva verket att A ökar sannolikheten för B.
Olämplig uppfostran, låg klasstillhörighet och vissa typer av biologisk sårbarhet orsakar alltså brottslighet på så vis att individer som kommer från dysfunktionella familjer, fattiga familjer och eller som har ADHD-syndrom löper större risk att utveckla allvarlig kriminalitet än de som inte har den sortens problem.
I den samhällsvetenskapliga tolkningen av relationen mellan orsak och verkan kan det alltså vara så att en faktor anses orsaka brottslighet trots att alla som har den inte blir kriminella och trots att inte alla som är kriminella har den.
Men resonemang av det slaget förekommer även i annan vetenskap. Få skulle ifrågasätta påståendet att rökning orsakar lungcancer. Samtidigt får majoriteten av rökarna inte cancer.
Lämna ett svar