Som sommarläsning går jag igenom Jerzy Sarneckis ”Introduktion till kriminologi”, ISBN 978-91-44-01746-4.
Kapitel 2 Det kriminologiska tänkandets utgångspunkter (sida 25 till 38)
Den lagstiftande maktens uppfattning om vad som ska vara straffbart varierar mellan olika kulturer och historiska perioder och präglas av de förhållanden och idéer som råder.
Samhällsförändringar har lett till en förändrad syn på lag och rätt. Utvecklingen har gått från hämnd och straff till en syn på lagen som ett instrument för att styra människors beteende.
Vissa av dagens kriminologer arbetar med utgångspunkt i den inom ekonomisk forskning mycket populära rational choice-teorin. Den kriminologiska varianten av rational choice går i korthet ut på att behandla den potentiella brottslingen som en rationell person, vilken fattar sina beslut om att begå brott utifrån en bedömning av relationen mellan de fördelar som brottet innebär och de svårigheter och risker som detta brott medför. Om man genom olika åtgärder ökar svårigheter och risker för olika tänkbara brott kan man, enligt detta sätt att tänka, åstadkomma en avsevärd minskning av brottsligheten.
Motsatsen till rational choice är determinismen. Med determinism menar man idén att händelseförlopp, liksom människors beslut, helt och hållet orsakas av sedan tidigare existerande förhållanden. Att ha en extremt deterministisk ståndpunkt är ovanligt i dag. Bland dagens samhällsvetare är det dock en vanlig uppfattning att många människors fria vilja är starkt begränsad av exempelvis levnadsförhållanden eller etnisk bakgrund.
Motsättningen mellan att se människan som herre över sitt liv och sina beslut, och att se henne som en omständigheternas fånge går genom hela det kriminologiska tänkandet. Denna motsättning har inte bara betydelse för hur man ser på brottslighetens orsaker, utan är också viktig för hur man ser på samhällets reaktion på den brottsliga handlingen.
Anser man att människan kan fatta fria och rationella beslut blir det ganska rimligt att också anse att man får ta konsekvenserna av dessa beslut, genom att bli bestraffad om man begår ett brott. Straffet kan också förväntas ha brottsförebyggande effekter genom att dels avskräcka förövaren, dels avskräcka andra individer från begå brott.
Är det däremot så att vi utgår från att människor saknar kontroll över sina livsomständigheter och alltså inte kan fatta rationella beslut blir straffet meningslöst ur brottsförebyggande synpunkt. Varför plåga någon om denne inte rår för sina handlingar? Meningsfulla brottsförebyggande åtgärder blir i detta sammanhang att undanröja de förhållanden hos individen eller samhället som gör att individen begår brott.
I det moderna samhället handlar debatten om att hitta rätt balans av rational choice och determinism. Hårdare straff eller fler fritidsgårdar? Eller både och?
Lämna ett svar