Hittills har människorna i viss mån varit maskinernas slavar, och det ligger något tragiskt i det faktum att så snart de hade uppfunnit maskiner som kunde utföra deras arbete så började människorna svälta. Det är naturligtvis en konsekvens av vårt egendoms- och konkurrenssystem. En person äger en maskin som gör femhundra personers arbete. Femhundra personer blir följaktligen arbetslösa och när de inte har något arbete övergår de till att stjäla när de blir hungriga. En enda person lägger beslag på vad maskinen producerar, behåller det och får femhundra gånger mer än vad han borde ha och troligen, vilket är mycket viktigare, en hel del mer än han egentligen behöver. Om maskinen var allas egendom skulle den gagna alla. Den skulle bli en enorm resurs i samhället. Allt ointellektuellt arbete, allt monotont, trist arbete, allt arbete med obehagliga saker under otrevliga villkor måste utföras av maskiner. Maskinerna måste arbeta för oss i kolgruvorna och utföra allt renhållningsarbete och bli eldare på ångfartygen och sopa gatorna och springa med bud när det regnar och göra allt som är trist och obehagligt. Nu tävlar maskinerna med människan. Under mer rimliga förhållanden kommer maskinerna att tjäna människan.
Oscar Wilde (2000:42–43), Människans själ under socialismen. ISBN: 9172470348
Lämna ett svar