Han fick en impuls att visa hur mycket han älskade Kardo och Ninos. Han lutade sig fram mellan sätena och greppade tag i deras nackar.
”Ni är mina bröder.” Han kramade om dem.
”Fan brorsan, jag kör av vägen om du gör så där”, utbrast Kardo glatt och rufsade Zanko snabbt på huvudet innan han tog tag i ratten igen.
”Kokset slog till bra va”, sa Nino lite mer reserverad. Zanko hörde inte utan levde i ett rus av lycka. Kardo satte på en cd. Zanko började trumma takten på sina lår. Han hade aldrig hört låten. Kardo sjöng med varannat ord.
”Förvägra mig mjöd, förvägra mig livets glöd, förvägra mig rätten att hylla mitt land, förvägra mig brödet i min hand.”
Kardo och Ninos gungade med sina huvuden till musiken. Zanko uppslukades helt och mådde bara bättre och bättre.
”Ni tär på vår jord, ni tär på skalders ord, ni tär på vår kropp Svea Rikes härd, Ni tär känn bettet i vårt svärd.”
Zanko tittade på skivfordralet och såg ett motiv med ett vikingaskepp.
Renzo Aneröd (2007:198), Vildsvinet. ISBN: 9789185625772
Lämna ett svar