Åtskilliga av de utmärkande egenskaper som med tiden har börjat sätta sin prägel på normbegreppet inom den rättssociologiska forskningen kan beskrivas med hjälp av ett tillvägagångssätt som brukas i den rättssociologiska miljöforskningen. Inom miljöforskning fick normbegreppet tidigt en viktig betydelse för rättssociologin (Baier & Svensson 2009, s. 14).
Håkan Hydén gav 1998 ut en artikel om hållbar utveckling ur ett normvetenskapligt och rättssociologiskt perspektiv. Denna artikel startade i några prövningar vilka nutida ekologiska spörsmål ställer vetande och i synnerhet vetenskapligt arbete inför. Denna artikel var ett försigkommet göromål för att finna ett normvetenskapligt perspektiv. Artikeln grundade sig på tre premisser av vikt. Den första premissen gick ut på att hållbar utveckling är ett normativt begrepp. Forskning som rör detta begrepp blir därför normativ och forskare måste vara kapabla att sköta forskning av den typen. Den andra premissen gick ut på att ekologiska spörsmål bitvis kan begripas genom dess effekter, främst via naturvetenskap. Detta innebär att normvetenskap och naturvetenskap måste samverka. Den tredje premissen gick ut på att ekologiska spörsmål är relaterade till system. Detta innebär att ekologiska spörsmål ingalunda endast kan begripas såsom ”summan av enskilda handlingar” (Baier & Svensson 2009, s. 15)
Varje premiss innefattar en synvinkel av vikt för att begripa det rättssociologiska perspektivet på normer. Sedan en konferens i Rio 1992 har hållbar utveckling som begrepp införts både i politiken rörande miljö och i en mängd övriga sammanhang samt aktiviteter. Hållbar utveckling är en ståndpunkt av etisk typ och har normativa konsekvenser. Dagens människor ska agera på så sätt att framtida människor kan garanteras en bra ekologi. Med detta har det tagits in en normativ del i aktiviteter berörda av begreppet hållbar utveckling. Detta betyder att aktiviteter som har hand om hållbar utveckling också behöver ha hand om det normativa. Det betyder emellertid inte att alla sådana aktiviteter är normativa. Ett exempel på detta finns inom rättsvetenskap. En professor i miljörätt, Staffan Westerlund anser att implicerandet av hållbar utveckling i svensk lag betyder att miljörätten ”principiellt måste vara normativ i en bestämd riktning, inte bara normativ i betydelsen att den hanterar normativa frågor” (Baier & Svensson 2009, s. 15–16). Forskning inom miljörätt behöver också hitta rättsliga utvägar som främjar hållbar utveckling. Forskningen kan i den meningen inte vara politiskt obunden. Ska forskning i den meningen vara normativ behöver normativiteten hanteras inom aktiviteterna samt mellan aktiviteter (Baier & Svensson 2009, s. 16).
Den andra premissen rör åtskillnaden mellan naturvetenskapen och samhällsvetenskapen. Medan naturvetenskap är deskriptiv kan samhällsvetenskap även vara uttydande, deltagande, samt normativ. Därmed föreligger stora olikheter mellan dessa vetenskaper. Emellertid rör ekologiska spörsmål alltid både naturvetenskap och samhällsvetenskap. Ett ekologiskt spörsmål blir ett ekologiskt spörsmål först efter att två bedömningsgrunder har uppfyllts. Den första bedömningsgrunden är att det behövs kännedom om hur miljön är och kanske också hur den förändrats såsom höjda värden av någon substans. Den andra bedömningsgraden är att läget i miljön ska bedömas såsom ett spörsmål i meningen hälsofara, fara för liv, fara för ekonomi eller liknande. Ett ekologiskt spörsmål innehåller därmed både naturvetenskaplig fakta och samhällsvetenskaplig så kallad fakta. Det kan också uttryckas som att ”miljöproblemen går från varat till börat och till varat igen” (Baier & Svensson 2009, s. 16). Saker är på ett visst sätt, detta bedöms vara negativt eller positivt, detta innebär att något ska göras för att förändra hur saker är. Det är av den anledningen eftersträvansvärt att det finns metoder för att ta itu med denna utvecklingsgång (Baier & Svensson 2009, s. 16).
Den tredje premissen gäller att ekologiska spörsmål behöver begripas relaterade till system. Riktlinjen ”tänk globalt, handla lokalt” (Baier & Svensson 2009, s. 16) beskriver det. Omständigheter i miljön begrips och skildras såsom system. Emellertid är det inte jämt så inom samhällsvetenskap. Åtskilliga perspektiv av det mellanmänskliga samspelet utgår från den enskilda människan och när samhällsvetare drar allmänna slutsatser och klumpar ihop människor görs det inte alltid såsom system. Åtskilliga samhällsvetenskapliga arbetssätt har inte skapats för att fungera utifrån system. Normbegreppet kommer exempelvis från ett individuellt synsätt. Detta är gällande både för psykologi, socialpsykologi och sociologi. Normer kan visserligen betraktas allmängiltigt, som system. Fast det talas inte ofta om att system i sig kan producera normer eller förutsättningar som skapar normer. Ska normen brukas för att begripa ekologiska spörsmål behöver normen som verktyg utformas systemhanterande (Baier & Svensson 2009, s. 16–17).
I och med detta är kunskapsintresset att finna en kunskap som lyckas hantera ovan nämnda tre premisser. Enligt Matthias Baier och hans medförfattare är utvägen att ”använda normen som kategori för förståelsen av dessa förutsättningar” (Baier & Svensson 2009, s. 17). För att begripa hur hållbar utveckling ska uppnås behövs kunskap om hur beteenden kan förändras. Matthias Baier och hans medförfattare hänvisar till Håkan Hydén som ”menar att kunskap om hur vi uppfattar naturens lagar som normerande har en avgörande betydelse” (Baier & Svensson 2009, s. 17).
Källa:
Baier, M., & Svensson, M. (2009). Om normer (1:a uppl.). Malmö: Liber.
Lämna ett svar