Det vore rätt att strama åt konflikträtten, anser VLT:s liberale ledarskribent Richard Appelbom. Detta med anledning av att regeringen vill se över reglerna för att vidta stridsåtgärder i en situation där arbetsgivaren redan är bunden av kollektivavtal eller där skälet för att vidta stridsåtgärder är något annat än att uppnå ett kollektivavtal.
Richard Appelbom skriver:
På vanlig svenska handlar det om att göra det svårare för fackliga organisationer utan kollektivavtal att gå ut i konflikt.
Det är oklart vad som menas med vanlig svenska. Tvärtom är det i normalfallet just avsaknaden av ett kollektivavtal som gör att en facklig organisation kan gå i konflikt. Kollektivavtal innebär i regel fredsplikt och därför strejkar LO-facken normalt bara när avtalstiden har gått ut och det ska förhandlas fram ett nytt avtal.
Bakgrunden till förslaget om att inskränka strejkrätten är att en majoritet av hamnarbetarna i Göteborgs hamn har valt att vara med i Hamnarbetarförbundet, som inte har kollektivavtal med arbetsgivaren APM Terminals.
Richard Appelbom skriver vidare:
Den svenska modellen bygger på att starka parter träffar avtal inom sina respektive områden utan statlig inblandning.
Men det kräver i sin tur att ingångna avtal hålls och att fredsplikt råder. I andra länder med konkurrerande fackförbund inom samma avtalsområde har det kunnat bli huggsexa och ofta återkommande strejker.
Jenny Bengtsson, ledarskribent på ETC, påpekar att det finns fler arbetsplatser där det inte råder fackligt monopol. Både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund organiserar lärare i grundskola och gymnasium. Att begränsa strejkrätten i det fall ett företag har kollektivavtal skulle kunna leda till ”avtalsshopping”, menar Jenny Bengtsson:
Ett enkelt koncept, arbetsgivaren kan och kommer i alla lägen att välja det, för sig själv, mest fördelaktiga avtalserbjudandet. Och när det väl är gjort är det kört för alla andra.
Lämna ett svar