Individuella löner skulle ge både bättre skolresultat och högre lärarlöner. Det har snarare lett till motsatsen, menar Jan-Åke Fält, gymnasielärare.
Som undertecknad tidigare har berättat finns det bland lärare ett stort missnöje med Lärarlönelyftet, som är en statlig satsning för att höja lönerna för vissa utvalda lärare.
Detta är en konsekvens av och i linje med det individuella lönesystem som fack och arbetsgivare varit överens om sedan 1996, skriver gymnasieläraren Jan-Åke Fält i nättidningen Skola och Samhälle.
En grundtanke bakom det individuella lönesystemet är att vi lärare kommer att bedriva en bättre undervisning genom att tävla mot varandra. Resultatet är tänkt att bli både bättre undervisning och högre produktivitet. Läraren ska drivas av ett egenintresse att få xxx kronor mer i plånboken och genom detta uppmuntras att bedriva en bättre undervisning än kollegan på andra sidan skrivbordet. Har då tjugo år av individuellt lönesystem lett till bättre och effektivare undervisning? Nej, snarare visar det mesta på att det motsatta har skett med tanke på utvecklingen med allt sämre resultat i internationella kunskapsmätningar.
I stället för individuell lönesättning föreslår Jan-Åke Fält tarifflön, det vill säga en lönestege där de anställdas löner ska öka exempelvis utifrån anställningstid, ålder och utbildning.
Lämna ett svar