Mordet vid åbrinken, i Västerås år 2000, är fortfarande olöst. Så här sa den döde mannens fru i förhör.
En 48-årig man knivdödades intill Svartån i Västerås den 6 juni år 2000. Det är ett av de fall som polisens kalla fall-grupp nu arbetar med.
Den döde 48-åringens fru berättade i förhör att de gifte sig i februari 2000 efter att hon känt honom sedan september 1996. Han hade alkoholproblem och drack nästan varje dag. Han brukade emellertid inte dricka starksprit utan höll sig mest till öl. Hon hade själv alkoholproblem. Hon och mannen brukade ofta dricka tillsammans, så också dagen för knivdådet. Hon hade aldrig sett mannen aggressiv. Han brukade prata och skoja med kamraterna. Ibland kunde han ”jävlas” lite genom att dra ut tofsar från andras hår.
Frun hade sett herr E i missbrukarkretsar i cirka tio år. Hon hade inte sett herr E inblandad i bråk och hade fått intrycket att han var en lugn och snäll person. Av sin man fick hon veta att det fanns något gammalt groll, kanske sedan 20 år tillbaka, mellan honom och herr E.
Orsaken skulle vara en händelse då herr E pratat för mycket i en rättegång. Hon visste dock inget närmare om detta.
Den aktuella dagen hade hon och mannen delat på en knapp kvarting i bostaden. Därefter begav de sig till bolaget, där de köpte fem starköl. De fortsatte mot Svartån, varvid de sammanträffade med herr M, en kompis till 48-åringen. Med herr M i sällskap gick de vidare. Hon uppskattar att de kan ha kommit till den aktuella åbrinken, där bänkarna fanns, cirka 11.15. De var först på plats. Sällskapet kom att uppehålla sig vid två av bänkarna.
Herr L bjöd 48-åringen på någon sup. Det kan ha varit hembränt. Frun sa till 48-åringen att ta det lugnt med drickandet. Under samvaron kom herr M att visa en hemmagjord kniv med ett cirka 4–5 cm långt knivblad. Det var inte någon morakniv.
Vid något tillfälle, kanske 30–40 minuter efter det att de kommit till platsen, såg hon herr M slå till 48-åringen i ansiktet med påföljd att 48-åringen blev blodig i näsborrarna. Hon vet inte anledningen. Hursomhelst reagerade 48-åringen inte på annat sätt än att han ”ryckte på axlarna”. Händelsen inträffade vid en av bänkarna.
Omkring en kvart därefter kom herr E och herr S till platsen. De satte sig genast på en annan bänk. Herr E bar en orange jacka.
Därefter minns hon inte vad som hänt. Troligen inträdde minnesluckan vid 13-tiden. Hon vaknade på polisstationen.
Frun har i efterhand av två oberoende personer, en kvinna och en man, fått höra att herr S sagt till dem att han kastat en kniv till herr E strax före gärningen. Vidare har hon hört att 48-åringen skulle ha kallat herr L för bög och blottat sig för honom under samvaron vid åbrinken.
Försvaret har påtalat att det i förundersökningen fanns en uppgift om att frun, samma dag som knivskärningen ägde rum, pekade ut herr M som gärningsman. Tillfrågad om detta förklarade frun att hon inte kunde minnas uppgiften men att hon inte betvivlade att hon kan ha sagt så. Hon sa att hon i berusat tillstånd brukar tala sanning. En förklaring till hennes uppgift kan vara att det låg nära till hands att utpeka herr M, eftersom han tidigare under dagen visat upp sin kniv.
Åklagaren upplyste om att frun samma dag som knivdådet, efter det att hon mottagit dödsbudet på lasarettet och förhörts av polisen, omhändertogs med stöd av LOB.
Källa: DOM 2000-07-28 meddelad i Västerås (Västerås tingsrätt)
Lämna ett svar