När efterfrågan sjunker och fabriker läggs ned lider människor brist på pengar och kan inte köpa det de behöver i sitt vardagliga liv. Detta är en ond cirkel som ekonomerna känner väl till, men som de är helt oförmögna att bryta eftersom det är den dubbelbindning som ekonomin är dömd att upprätthålla. Överproduktionens dubbelbindning kan inte lösas med ekonomiska medel, utan endast genom ett antropologiskt skifte, genom att man överger det ekonomiska system som bygger på att pengar byts mot arbete. Vi har ett överflöd av värde och samtidigt en sjunkande efterfrågan. Det är oerhört viktigt att välståndet omfördelas. Tanken om att en inkomst ska vara en belöning för en prestation är en dogm som vi till varje pris måste göra oss av med. Varje person har rätt att få den mängd pengar som man behöver för att överleva. Och arbete har inget med detta att göra.
Löner är inte något naturgivet, utan har uppstått genom en viss kulturell utformning av den sociala sfären: Det var nödvändigt för den kapitalistiska tillväxten att överlevnad och underkastelse kopplades till exploateringsprocessen. Nu måste vi låta människor frigöra sin kunskap, sin intelligens, sina affekter. Detta är dagens välstånd, inte tvångsmässigt värdelöst arbete. Normen för de sociala relationerna kommer att vara misär och krig så länge majoriteten av mänskligheten inte har frigjort sig från kopplingen mellan inkomst och arbete.
Franco ”Bifo” Berardi (2012:279–280), Den arbetande själen. ISBN: 9789186273354
Lämna ett svar