Människors agerande kontrolleras i hög grad av olika sorters normativa förhållningssätt. Dessa normer kommer från olika håll och ser olika ut. Normerna rör skilda avsnitt av människors tillvaro. Några bestämmelser sticker ut på så sätt att de ”erkänns som rättsregler” (Hydén & Hydén, 2019, s. 9).
Rättsregler sticker ut på så sätt att de är erkända och bestämda av en viss auktoritet. Det innebär att människor gått ihop i en sorts gemensamhet, alltså ett samhälle. Det måste i detta samhälle existera en beslutande myndighet vilken människorna anser vara behörig att bestämma samhällsgemensamma lagar (Hydén & Hydén, 2019, s. 9).
Vad som är gemensamt för rättsreglerna är att ett brott mot dessa medför en repressalie som har bestämts i förväg. Denna repressalie är bestämd av och genomförs av företrädare för det gemensamma samhället. Det gemensamma samhället för oss är svenska staten med dess landområde. Också samarbeten mellan länder kan enas att införa rättsregler (Hydén & Hydén, 2019, s. 9).
Landets rättsregler formar i formell mening en enad helhet baserad på någon sorts grundläggande bestämmelser. Alla sammanslutningar behöver en sorts bärande stadgar som urskiljer myndigheten vilken företräder sammanslutningen (Hydén & Hydén, 2019, s. 10).
Till rättsregler hör dock mer än skriftlig rätt. Lagparagrafer samt liknande bestämmelser görs ofta som teoretiska beskrivningar för hur myndigheter ska agera. Domstolen eller myndigheten ger genom sina domar en praktisk innebörd för skriftliga rättsregler. Ett viktigt verktyg som tagits fram i det sammanhanget är metodik för att tolka lagarna (Hydén & Hydén, 2019, s. 10).
Repressalier för brott mot rättsregler sköts av olika statliga företrädare (Hydén & Hydén, 2019, s. 10).
Människors agerande kontrolleras till stor del av normerna. Några av normerna sticker ut i egenskap av kopplingen till och beroendet av staten. Dessa kallas rättsregler. Rättsregler ingår i en helhet som kallas rättssystemet. Juridiken berör detta. Jurister har som syssla att ”identifiera rättssystemet bland övriga företeelser i samhället, att beskriva detta samt att tolka och förstå innehållet av rättsreglerna i det särskilda fallet” (Hydén & Hydén, 2019, s. 11).
Rättsreglerna är också en del av ”rättsordningen, vilken är en del av samhällsordningen i stort” (Hydén & Hydén, 2019, s. 11).
Juridik innebär ”läran om rättsreglernas tolkning och tillämpning” (Hydén & Hydén, 2019, s. 11). Till skillnad från andra sorters samhällskunskap vill juridik inte förklara verkligheten. Juridik saknar teorier om hur vår verklighet verkar. Juridiken har sin utgångspunkt i ett bestämt system av regler och förstår samhället utifrån detta. Juridik är en tillämpbar lära om hur människor ska göra i sammanhang som styrs av lagar. Inom juridik ersätter rättsregler samhällsvetenskapliga teorier (Hydén & Hydén, 2019, s. 11).
Juridik och samhällsvetenskap har olika synsätt på rätten. Det går att göra skillnad på ”kunskap i rätten och kunskap om rätten”. Detta betyder att juridik synar innehållet i rättsreglerna samt tolkningen och tillämpningen av dessa. Ett perspektiv från insidan. Rättssociologi synar det rättsliga systemet från utsidan och gör frågeställningar angående orsakerna till rättsreglerna samt rättsreglernas följder (Hydén & Hydén, 2019, s. 11–12).
Juridik har tillvägagångssätt för att tolka innehållet i rättsliga system. Detta betyder att tolka vad en rättsregel betyder i ett enskilt fall. Det gäller att kunna förstå vad en rättsregel betyder generellt och sedan överföra det till vad regeln har för betydelse i ett enskilt fall. En rättsregel avgör på vilket sätt ett särskilt spörsmål ska ordnas och vilket agerande som är lämpligt i en viss situation. Juridik är mycket av en teknik för att lösa problem eller konflikter. Detta innebär dock inte att konfliktlösning är det viktigaste för rätten. Hur rättsreglerna påverkar samhället eller människor ingår inte i juridiken. Hur rättsregler har uppstått, eller varför, ingår inte heller i juridiken (Hydén & Hydén, 2019, s. 12).
Rättsvetenskap liknar mycket det arbete som yrkesarbetande jurister gör. Det handlar om att lösa konflikter i det verkliga livet. Alla konflikter kan dock inte lösas rättsligt och hör därför inte till det juridiska arbetsområdet. Människors beteende kontrolleras av olika sorters normer. Men bara några av dem är rättsregler och därmed juridiskt intressanta (Hydén & Hydén, 2019, s. 12–13).
Politiken görs om till juridik via lagstiftning och förarbete. Detta är nuförtiden de mest betydelsefulla rättskällorna. Olika sorters rättskällor används för att tolka innehållet i rätten. Innehållet i lagen görs tydligare med hjälp av lagens förarbete samt blir ännu tydligare med hjälp av prejudicerande domar (Hydén & Hydén, 2019, s. 13).
Doktriner är rättskällor i form av yttranden från juridiska experter, inte sällan professorer, angående hur enskilda rättsregler ska tydas samt begripas (Hydén & Hydén, 2019, s. 13).
Även sedvänjor kan räknas till rättskällor, i synnerhet om andra rättskällor fattas. Nuförtiden är detta särskilt gällande inom företagsvärlden. Sedvänjor får också ökad betydelse i IT-sammanhang där det juridiska behöver anpassas (Hydén & Hydén, 2019, s. 13–14).
Till sist finns en rättskälla som kallas ”’sakens natur’ eller reella hänsyn” (Hydén & Hydén, 2019, s. 14). Detta handlar om att det tas hänsyn till särskilda omständigheter i ett särskilt fall (Hydén & Hydén, 2019, s. 14).
Hur rättsregler påverkar samhället och människan hör till rättssociologisk rättsvetenskap. Till denna hör även frågan om rättsreglers tillkomst och syfte. Då gäller annan teori och metod (Hydén & Hydén, 2019, s. 14).
Valet av teori och metod avgörs av vad det är som forskaren ska granska. Vill forskaren veta bakgrunden till någon ekonomisk lagstiftning är den ekonomiska orsaken sannolikt tillräcklig att granska. Vill forskaren däremot veta bakgrunden till en djurskyddslag kan flera orsaker ha betydelse exempelvis sociologiska som djurrättsaktivister eller politiska så som partiers behov av att sticka ut. Även makt och religion kan ha betydelse. Rättsregler kan i vissa fall bero på att en regering behöver demonstrera sin makt. Vid händelser som engagerar många, exempelvis ett stort bråk inom miljöområdet eller ett allvarligt brott, kan en lagändring bli ett medel för de styrande att visa sig handlingskraftiga. Ofta är lagändringen ingen lösning på problemet som är bakgrunden till lagändringen. Lagtexten kan i vissa fall bli en medelväg av olika politiska viljor (Hydén & Hydén, 2019, s. 15).
Ett annat kunskapsintresse hos forskaren kan handla om hur en lag eller förordning påverkar samhället på olika sätt (Hydén & Hydén, 2019, s. 15).
Vitsen med det högt stående rättssamhället är att dispyter inte ska hanteras av samma instans där de inträffar. Enskilda personers hämndbegär, den starkes rätt och liknande är ociviliserat. Dispyten ska i stället flyttas till en annan instans, som är den rättsliga, där staten försöker lösa dispyten. Det är tänkt att förutbestämda regler ska finnas för att lösa dispyten (Hydén & Hydén, 2019, s. 15–16)
Juridisk vetenskap jobbar därmed samtidigt ur två olika aspekter. Det kan beskrivas som en faktabaserad aspekt och en rättslig aspekt (Hydén & Hydén, 2019, s. 16).
Rättsliga aspekten innefattar hela rättssystemet. Rättssystemet ska spegla det verkliga livet. En dispyt ska få en möjlig lösning genom rättssystemet. Rättssystemet ska också visa hur en människa ska bete sig i olika lägen. Det görs genom att rättssystemet sätter upp ramar för hur en människa ska bete sig. Rättssystemet styr nästan bara i dispyter och inte i normala fall. Därför handlar juridik oftast om ovanliga situationer och avvikelser (Hydén & Hydén, 2019, s. 16–17).
Jurister arbetar alltså ofta med problemlösning och utgår från dispyter och letar efter den kvalificerade lösning som finns inom rättssystemet. Juridiken som vetenskap är normativ till skillnad från rättssociologi. Rättssociologi är i stället byggd på empiri, det vill säga erfarenhetsgrundad kunskap (Hydén & Hydén, 2019, s. 17).
Jurister har via rättssystemet ett kollektivt system av referenser och på så sätt en vedertagen problemlösningsmetod. Jurister har stränga riktlinjer för hur de kan gå till väga. Den lag som tillämpas avgör vad som är betydelsefullt. Det är en bidragande orsak till att juridik uppfattas som stelt. Vidare ska rättsregelns innehåll tolkas. Det hör till juristers profession att tyda lagar på ett liknande sätt (Hydén & Hydén, 2019, s. 17).
Källa: Hydén, Håkan, och Therese Hydén. Rättsregler: en introduktion till juridiken. Lund: Studentlitteratur, 2019.
Lämna ett svar