Om du någon gång varit i Enköping har du säkert passerat Pastor Spaks park vid Drottninggatan. Men vem var egentligen pastor Spak? Om detta går det att läsa i boken ”Den tidiga arbetarrörelsen i Enköping och pastor Spak”, utgiven 1979 av Enköpings broderskapsgrupp under redaktion av Bo Malmberg (ISBN 91-7260-322-4).
Pastor Spak var en präst verksam inom Svenska Kyrkan i Enköpingstrakten under det tidiga 1900-talet. Han var stockholmare och uppväxt i ett högborgerligt ämbetsmannahem. Som präst fick han se barn som i november kunde gå barfota till skolan.
På grund av den svåra fattigdom som pastor Spak såg hos lantarbetarna i Enköpingsbygden solidariserade han sig med och aktiverade sig i den gryende arbetarrörelsen. ”Emedan jag försökte vara kristen, nödgades jag mot min vilja bli demokrat”, skrev han.
På grund av sitt socialistiska engagemang tvingades pastor Spak lämna sitt prästämbete 1911. Spak hade innan dess till exempel uttalat sitt stöd för de strejkande under det som kallades storstrejken 1909. Avskedet från prästämbetet var inte frivilligt.
Pastor Henrik Fredrik Spak dog 1926, 50 år gammal. Enligt boken var pastorns minne, 1979, inte glömt i de bygder där han verkat. Ännu kunde man höra äldre personer ”med aktning och kärlek” tala om honom.
Boken nämner också mycket annat om Enköpings tidiga arbetarrörelse. En av de första strejkerna i Enköping utbröt 1890 på Enköpings Tändsticksfabrik. På fabriken arbetade ett 70-tal personer, huvudparten barn och mest flickor. Arbetsledaren lät genast sända bud efter några av de strejkande. ”En ung kavat 12-åring inställde sig och förklarade: ’Här är det strejk, vi får för dåligt betalt’”. De strejkande fick genast en 20-procentig löneförhöjning, retroaktivt tre månader, och återgick i arbete påföljande dag.
För något år sedan var jag på Skiljebo bibliotek där travar av gallrade böcker då bortskänktes gratis. Bland dessa fann jag ”Den tidiga arbetarrörelsen i Enköping och pastor Spak”. Men i efterhand ser jag att boken saknar stämplar eller annan biblioteksmärkning. Skiljebo bibliotek finns i samma byggnad som ett äldreboende och min teori är att någon äldre människa skänkt sin boksamling till biblioteket. Någon bibliotekarie har då kanske konstaterat att det här kan rimligen ingen människa vilja läsa och genast lagt den bland travarna för gallrade böcker.
Det enda spår som finns av tidigare ägare är ett kvitto på 6 kronor och 60 öre, från Konsum Västmanland, ”Kassa 19”, den 6 september 1979. Var annars handlade en socialdemokrat vid den tidpunkten?
Lämna ett svar