Bjurhovda

För den som inte känner till det är Bjurhovda ett miljonprogramsområde i Västerås. Rolf Grahn, 1949–2019, var från 1980-talet och fram till sin död väldigt aktiv i arbetet med att dokumentera Bjurhovdas historia. Arbetet har sammanställts i boken ”Bjurhovda: De första fyra tusen åren – från stenåldersboplats till miljonprogramsområde” (ISBN 9789198276336) utgiven 2021.

Området byggdes i slutet av 1960-talet som en följd av den socialdemokratiska regeringens tidigare förslag att bygga en miljon nya bostäder i Sverige. Enligt boken bor det 4 600 personer på Bjurhovda. De flesta arbetar på andra platser. Det har tidigare funnits både bank, post, sybehörsaffär med kemtvätt, Ica-butik och konditori. Nu finns i princip Coop, skola och omsorg. Det är nära till både stadskärnan och landsbygden.

Bjurhovda har en historia som börjar långt innan 1960-talet. För åtminstone 4 000 år sedan fanns en grupp människor boende på Bjurhovda. Det visar den hällkista som upptäcktes i juli 1968, en sorts begravningsplats. Ytterligare gravar har hittats i närheten. Begravningsformen betonar kollektivet i stället för individen eftersom flera personer ligger i samma grav och gravgåvorna är relativt enkla.

En annan viktig fornlämning i området är skålgropar, runda gropar som har knackats in på stenar och hällar under bronsåldern. En beskrivning som Rolf Grahn inte använder är att skålgropar är en enkel form av hällristningar. Varför dessa gropar har knackats fram finns det olika teorier om. Den vanligaste förklaringen är att det har att göra med någon sorts fruktbarhetsrit och att groparna symboliserar ”solen eller en vagina” och att någon sorts offer placerats i groparna. Långt in i vår tid har skålgroparna använts i ritualer genomförda av kvinnor.

Ett ovanligt fynd gjordes i en grav från 1000-talet där en sexårig flicka begravts. Med sig i graven fick hon bland annat ett hängsmycke i brons i form av ett dubbelkors. Det är från början en nål som använts för att fästa en mantel eller en schal. När nålen har gått av har någon borrat ett hål i den och omvandlat den till ett hängsmycke. Det kallas för Bjurhovdasmycket.

Under 1700- och 1800-talet var Bjurhovda ett så kallat militieboställe, där människor med militära titlar fick bo. En av dessa Bjurhovdamilitärer var cornett Carl Gustaf von Greiff. Enligt JJ Anckarström, som dömdes för mordet på Gustav III, deltog von Greiff i konspirationerna som föregick mordet. Ja, konspirationer förekommer på riktigt.

Senare fick civila jordbrukare arrendera den statliga marken. En av dessa var Gösta Caroli som var arrendator en kort period under 1926. Ett sidospår som tas upp är att denna Gösta Caroli senare blev agent åt Nazityskland och senare dubbelagent åt Storbritannien under andra världskriget.

På Bjurhovda har det också funnits torp. Förskolan Soltorpet har fått sitt namn efter det torp som tidigare låg på platsen. Den siste torparen var Frans Magnus Kindahl som flyttade in 1921. Kindahl startade ett vagnmakeri på gården och tog uppdrag av bönderna i trakten. Kindahl ska ha varit kommunist men trots det uppskattad för sin yrkesskicklighet av de mer konservativa bönderna.

Namnet Bjurhovda ska betyda Bäverhuvud eller Björnhuvud. De flesta ortnamn som börjar på ”bjur” brukar syfta på bäver. Rolf Grahn menar dock att det inte funnits lämpliga vattendrag för bäver i området och att det därför ska syfta på björn. Efterleden ”hovda” ska med säkerhet betyda huvud.

Planeringen av det nya bostadsområdet startade 1964 med att kommunen köpte marken av Domänstyrelsen. Det allra högsta huset, Bjurhovdatoppen, var från början ett servicehotell för Aseas personal. Statsminister Tage Erlander (S) invigde Bjurhovda den 4 december 1969 under högtidliga former med helstekt gris.

Med tiden växte grönska och lekplatser fram. Under en period fanns även stall och hagar med levande djur så som getter.

Namnen på gatorna för Bjurhovdas flerfamiljshus var däremot inte så fantasifulla och präglades kanske av den funktionalistiska tidsandan. De hette från början Första till Sjätte Bjurhovdagången.

I villaområdena har gatorna från början namngetts med tanke på områdets rika förekomst av fornminnen. Exempel på det är Pilspetsgatan. Sommaren 1994 fick gatorna för flerfamiljshusen nya namn. De tre nya gatunamnen är inspirerade av barnböckerna om Barna Hedenhös: Knotavägen, Benvägen och Flisavägen.

Boken tar också upp att området de senaste åren har fortsatt utvecklas med nya byggnationer. Det är något som har fortsatt också efter att boken kommit ut.