Inom den moderna kriminologin finns en ansenlig mängd klander mot den vedertagna civilisationens metod att handskas med brottslingar. Exempelvis finns det som kallas kritisk kriminologi (s. 75).
Med ett sådant utgångsläge blir det logiskt att inta en kritik mot statliga insatser riktade mot ”socialt underprivilegierade människor” (s. 75).
En rörelse som liknar kritisk kriminologi kallas abolitionism. Begreppet används om avskaffande av straff och i synnerhet fängelse. Majoriteten av abolitionisterna vill dock inte avskaffa rättssystemet utan argumenterar för en liberalisering. Fängelser betraktas som omänskliga och ineffektiva (s. 76).
En kritik mot abolitionisterna är att dessa mest hänvisar till brott som begås av underprivilegierade människor. Men även privilegierade människor begår brott. Sarnecki skriver att det är ”föga sannolikt att grova brott mot miljön, grova skattebrott eller brott mot mänskliga fri- och rättigheter, till exempel i samband med ett krig, skulle kunna regleras utan att staten eller till och med överstatliga organ ingriper” (s. 78).
Samhällskritiska teorier har alltså påverkat kriminologin, men kriminologiska undersökningar kan också leda till slutsatser i form av en bredare samhällskritik, exempelvis mot klassamhället (s. 86).
Källa: Sarnecki, J. (2015). Introduktion till kriminologi 2 Straff och prevention. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Lämna ett svar