Ryanair vill ha förlikning med flygvärdinna i Norge

Ryanair har sedan 2013 haft en rättssak i Norge om uppsägningen av flygvärdinnan Alessandra Cocca. Flygbolaget vill nu ha en förlikning i frågan. ”De måste fortfarande möta Cocca i tingsrätten”, säger Christen Horn Johannessen, advokat.

Som undertecknad tidigare berättat pågår i Norge en rättssak mellan Ryanair och flygvärdinnan Alessandra Cocca. Flygvärdinnan sades upp efter att ha arbetat åt flygbolaget i tio månader. Enligt kontraktet med Ryanair hade hon en prövotid på ett år. Enligt norsk lagstiftning däremot får en anställd ha en prövotid på högst ett halvt år. Alessandra Cocca menar att hon därmed var att betrakta som fast anställd. Ryanair menar i stället att hon fortfarande genomgick sin prövotid när hon sades upp.

Det norska facket Parat driver ärendet åt Alessandra Cocca. Ryanair menar att flygbolagets personal är anställd i Irland och att irländska lagar därför ska gälla. Norsk domstol har tidigare dömt att norsk lag gäller i Norge. Ryanair överklagade frågan till Norges högsta domstol (Høyesterett). Nu har Ryanair dragit tillbaka sitt överklagande, vilket innebär att tidigare dom står fast, rapporterar Dagens Arena.

I frågan om själva uppsägningen vill Ryanair nu ha en förlikning, rapporterar nyhetsbyrån NTB.
– Eftersom vi inte längre har någon personal stationerad i Norge, efter att basen på Rygge läggs ner i slutet av oktober, finns det inget skäl att fortsätta med överklagandet till högsta domstolen. Därför har vi bett att Coccas arbetsgivare Crewlink försöker att ingå en förlikning i rättssaken om felaktig uppsägning, skriver Ryanairs presstalesman Ronan O’Keeffe i ett e-brev till NTB.

Facket Parats advokat Christen Horn Johannessen menar att Ryanair inte kan gömma sig bakom bemanningsföretaget Crewlink. Facket kommer att fortsätta att driva frågan i domstol.
– Cocca var olagligt anställd, och hon kan därför betrakta Ryanair som sin arbetsgivare. Det är Ryanair som vi har stämt, säger han till NTB.

Pilotkonflikt på Ryanair 2004

Michael O’Leary har alltid haft en hård linje mot fackföreningar. Ryanairs långdragna konflikt med sina piloter har varit särskilt besvärlig.

Ryanair har ingen laglig rätt att förbjuda sina anställda från att gå med i facket, däremot kan flygbolaget vägra att förhandla med facket, vilket har varit positionen mot Irish Airline Pilots Association, IALPA, som är en del av den fackliga organisationen IMPACT. När Ryanair uppgraderade sin Dublinflotta från modellen Boeing 737-200 till 737-800 bestämde Michael O’Leary att använda kostnaden för att skola om piloterna som ett förhandlingsmedel. Piloterna kunde antingen betala utbildningen själva eller gå med på en överenskommelse där företaget betalade för utbildningen på villkoret att piloterna inte startade någon facklig verksamhet.1 Facket blev rasande och startade ett rättsligt ärende.2
– På en skala mellan ett och tio hatar O’Leary piloterna minst med en elva, sa en tidigare förtroendevald.
– Och han hatar IALPA ännu mer. Piloterna är välbetalda proffs och deras arbetstimmar är begränsade till 900 timmar om året. Han kan inte klämma ur mer av dem.

I augusti 2004 avgick de Dublinbaserade piloternas två representanter ur Ryanairs personalråd. IALPA menade att piloterna och Ryanair nu var i konflikt och bad om att arbetsdomstolen skulle beordra Ryanair att förhandla med facket. Eftersom piloterna hade lämnat personalrådet fanns det inget intern företagsmekanism som kunde lösa konflikten.

Omskolningskonflikten gav upphov till flera rättstvister mellan Ryanair och piloterna. Tvisten i arbetsdomstolen om facklig representation avslutades till fackets fördel. Ryanair togs till domstol av John Goss, en av dess Dublinbaserade piloter. Ryanair gick själv till domstol i ett försök att tvinga en facklig webbsida att avslöja namnet på piloter som hade lämnat anonyma kommentarer på sidan. Ryanair förlorade sitt försök att röja piloternas identiteter och nådde till slut en uppgörelse med John Goss utanför domstolen. Det sistnämnda efter en hård kamp där Michael O’Leary hotades med fängelse för lagtrots och Ryanair menade att John Goss skrämde andra piloter som var redo att acceptera Ryanairs omskolningserbjudande.

Den stora frågan var inte John Goss eller anonyma nätkommentarer utan fackligt erkännande. Arbetsdomstolen hade beslutat att Ryanair måste förhandla med facket. Michael O’Leary hade omedelbart försökt stoppa beslutet. Så småningom, i februari 2007, beslutade högsta domstolen att arbetsdomstolens beslut hade varit felaktigt. Den högsta domstolen fastslog att Ryanairs personalråd och dess vilja att förhandla med Dublinpiloterna innebar att interna mekanismer för att lösa konflikten inte hade försvunnit. Det var en viktig seger för Michael O’Leary i hans oändliga kamp för att hålla fackföreningar på avstånd.3

1. Creaton, Siobhán. Ryanair: The Full Story of the Controversial Low-Cost Airline. Sidan 251.
2. Ruddock, Alan. Michael O’Leary: A Life in Full Flight. Sidan 418–419.
3. Ruddock. Michael O’Leary: A Life in Full Flight. Sidan 419–420.

LO i Mellansverige fortsätter Ryanairbojkott

Våren 2013 beslutade LO-distriktet i Mellansverige att bojkotta Ryanair. Ryanair har inte förändrat sig sedan dess och därför fortsätter bojkotten. ”Vi åker inte med Ryanair”, säger Majlene Ahlgren, ordförande.

Som undertecknad tidigare berättat beslutade LO-distrikten i Värmland och Mellansverige, våren 2013, att bojkotta Ryanair. Eftersom Ryanairs inställning till fackföreningar fortfarande är densamma fortsätter LO-bojkotten i Mellansverige.
– Vi har inte fått några signaler om en förändring, säger Majlene Ahlgren, ordförande för LO i Mellansverige.

Majlene Ahlgren, som även är socialdemokrat, har dock ingen åsikt om att hennes egna partikamrater låter Ryanair, på väldigt gynnsamma villkor, använda sig av kommunala flygplatser.
– Det är en knepig fråga. Vi bekostar ju även vägarna där det åker lastbilar som inte har avtal. Vi har inte ens funderat på det, säger hon.

Majlene Ahlgren hänvisar till att civilminister Ardalan Shekarabi (S) föreslagit ett krav på kollektivavtalsvillkor vid offentliga upphandlingar.
– Mitt hopp är att det blir en riksfråga, säger Majlene Ahlgren.

Buzz

Det nederländska flygbolaget KLM hade under en period ett eget lågprisflygbolag som hette Buzz.1 Buzz hade stora ekonomiska problem och i slutet av januari 2003 offentliggjordes det att Ryanair köpt Buzz av KLM.

Mindre än en vecka efter att Ryanair gått ut med köpet av Buzz presenterade Michael O’Leary en överlevnadsplan för sitt nya flygbolag. Högst upp på listan var en omedelbar nedskärning av hundra jobb. Detta innebar en reducering av Buzz personalstyrka från 570 till 470. Fackföreningarna hos Buzz ilsknade till medan Michael O’Leary var mycket tydlig.
– Om BALPA (de brittiska piloternas fack) vill strejka den 1 april när Ryanair formellt tar över, blir det inte en fråga om att sparka dem, vi kommer att stänga Buzz. Vi ska inte hänga i långa förhandlingar. Det är allt eller inget, sa han.

Den ursprungliga planen för Buzz var att det nederländska flygbolaget skulle vara ett dotterbolag till Ryanair med ett eget brittiskt flygtillstånd. Medan ilskan hos Buzz personal på Londonflygplatsen Stansted växte, började Michael O’Learys planer ändras. I slutet av februari var det inte längre 100 personer som skulle bli av med jobbet. Nu hade Michael O’Leary bestämt att två tredjedelar flygbolagets personal skulle bort.

Nedskärningarna omfattade varje del av flygbolaget. Bland piloterna fick 25 procent gå tillsammans med ungefär 80 procent av kabinpersonalen, 50 procent av markpersonalen och all last- och försäljningspersonal. Den återstående personalen på 200 personer erbjöds nya kontrakt med betydligt lägre löner och ersättningar. Som väntat blev facket rasande. Paul Kenny, som representerade administrationen och markpersonalen hos Buzz, sa att det var en fullständig skandal och att Ryanair agerade föraktfullt mot personalen. BALPA:s generalsekreterare Jim McAulsan sa att övertagandet gick till som om det vore en utförsäljning.

Ryanair brydde sig inte.
– Personalen jobbade för ett hopplöst företag, sa Charlie Clifton, som då hade slutat som chef för Ryanairs markservice.

Ryanair ville skära ner 15 av Buzz 24 rutter och minska flottan från tolv till åtta flygplan. Biljettpriserna på de återstående linjerna skulle sänkas med 50 procent och antalet passagerarplatser skulle dubblas. Detta kunde bara bli möjligt om personalstyrkan på 200 personer gick med på Ryanairs erbjudande. I mars skrev Ryanair till de få utvalda.
– Om vi inte får tillräckligt många att acceptera så stänger vi och driver det själva genom att hyra in piloter och kabinpersonal, sa Michael O’Leary.

I mitten av mars kunde Michael O’Leary skryta med att 90 procent av Buzz piloter som erbjöds kontrakt hade skrivit under, tillsammans med 50 procent av den inbjudna kabinpersonalen. Michael O’Leary stängde sedan Buzz helt under april månad för en återlansering i maj. Detta för att visa facken att hotet om att stänga flygbolaget var på allvar.
Den 1 maj 2003 startades några av Buzz flyglinjer på nytt. Den personal som återstod bar nu Ryanairs uniformer.2

1. Ruddock, Alan. Michael O’Leary: A Life in Full Flight. Dublin: Penguin Ireland, 2008. Sidan 254.

2. Ruddock, Alan. Michael O’Leary: A Life in Full Flight. Dublin: Penguin Ireland, 2008. Sida 321–325.

Pilotkonflikten på Ryanair år 2000

I november år 2000 utsattes Ryanairs personalpolicy för hård mediebevakning när det kom fram att Ryanairs piloter funderade på att gå ut i strejk.

Fram tills dess hade Ryanairs piloter förhandlat direkt med vd:n Michael O’Leary genom ett personalråd. Piloterna fick dock inte själva bestämma vem som skulle ingå i personalrådet.

År 2000 var Ryanairpiloterna på väg att förhandla ett nytt löneavtal och Michael O’Leary var inte på generöst humör. Han ändrade antalet timmar piloterna kunde arbeta per vecka. Piloterna var inte imponerade och i mitten av september planerade de en maskningsaktion. Piloterna hade också ökat sin förhandlingsstyrka genom att ta med sig pilotfacket IALPA och dess allierade IMPACT, det största fackförbundet inom offentliga sektorn i Irland.

Piloterna hade hoppats att med erfarenheten och organisationen hos IALPA så skulle de vara bättre rustade. De blev snabbt besvikna.
– IALPA skötte det inte bra, sa en pilot.

En strejk diskuterades först i slutet av september. IMPACT gick sedan ut med att den sköts upp eftersom Ryanair hade nått en överenskommelse med piloterna om arbetstimmar.

För Ryanair var det enkla faktum att IMPACT, med SIPTU, det dominerande facket hos Aer Lingus, yttrade sig om flygbolagets arbetsförhållanden, en ovälkommen utveckling.
– Som alltid diskuterades och klargjordes de här sakerna direkt mellan Ryanair och våra piloter och så ska det fortsätta vara. Rykten om störningar inom Ryanair som kommer från Aer Lingus fackförening ska tas för vad det är, sa Ryanair i ett uttalande.

Trots flygbolagets nekande
fortsatte oron hos piloterna. I början av november röstade piloterna, med siffrorna 77 mot 1, för att avvisa företagets löneerbjudande och ta till stridsåtgärder.

Michael O’Leary uttryckte förvåning över utvecklingen. Det vore, sa han, otroligt att Ryanairs piloter inte skulle acceptera ett femårigt lönepaket där alla kaptener skulle få en löneförhöjning till 100 000 pund per år.

Erbjudandet avvisades dock, och strejkaktioner planerades till den 23 november. Ställd inför en potentiellt förödande dispyt bytte Michael O’Leary till diplomatläge och övertygade piloterna om att avblåsa strejken med löfte om en ny förhandling.

Som en gest av välvilja, förband sig piloterna att ge sina flygtillägg för den planerade strejkdagen till North Dublin Hospice. Michael O’Leary hade fått mycket offentligt stryk under bagagelastarstrejken två år tidigare. Han tvingades i RTE:s radiosändning 1999 erkänna att det hela var en pr-katastrof. För att undvika att upprepa det felet och med hopp om en publicitetskupp, sa Michael O’Leary att Ryanair skulle matcha beloppet som donerats. Han gick sedan till offensiv och gjorde vad han kunde för att påverka mediebevakningen av konflikten, och erbjöd ”gratis” flyg på alla lediga flygstolar mellan Irland och Storbritannien den 24 november. Passagerarna fick endast betala skatter och avgifter.1

Taktiken fungerade. Direkta förhandlingar med piloterna resulterade i minimala förbättringar i deras löner och villkor och konflikten hade lugnat ner sig. Överenskommelsen inkluderade ett vinstdelningspaket på 100 000 pund för alla piloter och 15 procent höjning av grundlönen under en femårsperiod, vilket skulle höja piloternas årslön till mer än 127 000 pund. Piloterna skrev på och facken tappade greppet om företaget. IMPACT:s Michael Launders sa att piloterna skulle bli någorlunda nöjda och medgav att det var betydande förbättringar när det gällde tjänstgöringslistor och arbetstider.

För piloterna hade det varit en smärtsam kamp och alla av dem var inte nöjda.
– Ett riktigt dåligt löneavtal och riktigt dåliga arbetsförhållanden skrevs under, minns en pilot.

För Ryanair hade det däremot varit en lyckad kupp. Flygbolaget hade fått god publicitet genom sin välgörenhetsdonation, piloternas ursprungliga avtal hade bara förändrats minimalt och viktigast av allt hade Ryanair återigen lyckats ta sig ur en arbetsmarknadskonflikt utan att ha behövt sätta sig ner med facken.2

1. Ruddock, Alan. Michael O’Leary: A Life in Full Flight. Sidan 257–258.
2. Ruddock, Alan. Michael O’Leary: A Life in Full Flight. Sidan 258–259.

Hur ser svenska LO på Ryanair i dag?

Våren 2013 beslutade två LO-distrikt att bojkotta Ryanair. Ryanair har inte förändrat sig sedan dess. Vad säger LO-distrikten?

I maj 2013 beslutade LO-distriktet i Värmland att bojkotta Ryanair. Länets 46 000 LO-medlemmar uppmanades att inte flyga med Ryanair. Riksdagsledamoten och facklige ledaren Lars Mejern Larsson (S) från Karlstad ansåg att Ryanairs personalpolitik var oacceptabel.
– Bolaget ger inte sina anställa rätt att organisera sig fackligt och de tummar på flygsäkerheten. Det kan vi inte acceptera, sa han till Värmlands Folkblad.

Lars Mejern Larsson upprördes även över att den kommunala flygplatsen i Karlstad inte ville avslöja vad som stod i deras avtal med Ryanair.
– Det är inte klokt att ett företag som behandlar sina anställda så och som tummar på flygsäkerheten har avtal med kommuner, sa han till tidningen.

Senare i maj tog även LO-distriktet i Mellansverige beslut om att uppmana sina 180 000 medlemmar till att bojkotta Ryanair. Förhoppningen var att bojkotten skulle få flygbolaget att ändra sin personalpolitik och sluta motarbeta anställda som vill organisera sig fackligt.
– Vi tycker inte att det här är okej. Det här att organisera sig fackligt har vi gjort i hundra år. Det här är som att gå tillbaka hundra år i tiden. Vi ställer oss verkligen bakom rätten att kunna organisera sig fackligt, sa Majlene Ahlgren, distriktsordförande i LO:s mellansvenska distrikt, till Sveriges Radio.

Ryanairs inställning till fackföreningar har inte ändrats sedan dess. Flygbolaget har fortfarande hemliga affärsavtal med, ibland socialdemokratiskt styrda, kommunala flygplatser. Vad tycker LO-distrikten i dag? Undertecknad har e-postat Lars Mejern Larsson och Majlene Ahlgren och väntar nu på svar.

Många svenskar på lista mot lönedumpning

Mer än 16 000 svenskar har skrivit på en protestlista mot social dumpning. Målet är att få EU att agera mot företag som Ryanair och Uber. ”Det har fungerat förut”, säger Laust Høgedahl, dansk forskare.

Det måste bli ett slut på Ryanair-jobb, Uber-metoder, svarttaxi, dåliga villkor för förarna och social dumpning genom missbruk av EU: s regler. Det har mer än 20 000 danskar skrivit under på, skriver den danska fackliga tidningen Fagbladet 3F.

Det är ett stort antal transportfack inom EU som står bakom namninsamlingen. Hittills har 16 712 svenskar skrivit på och kräver att EU agerar för att garantera lika behandling av arbetare oberoende av ursprungsland. Målet är att få en miljon namnunderskrifter inom EU. Då är EU-kommissionen skyldig att ta upp frågan.

Laust Høgedahl, arbetsmarknadsforskare
på Ålborgs universitet, säger till Fagbladet 3F att det fyra gånger tidigare har gått att få ihop en miljon namnunderskrifter till stöd för en fråga i EU. Det har bland annat handlat om regler för djurförsök och rätten till rent dricksvatten.

Skavsta flygplats gick 304 miljoner minus i fjol

Skavsta flygplats förluster fortsätter. I fjol blev resultatet minus 304 miljoner.

Som undertecknad tidigare berättat brukar Skavsta flygplats lyftas fram som ett föredöme i debatten om Västerås flygplats stora förluster.

Nu är Skavsta flygplats årsredovisning för 2015 klar. Fjolårets resultat är minus 304 miljoner, enligt allabolag.se.

Hur har då förlusterna kunnat öka från 16 till 304 miljoner? Årsredovisningen (finns inte gratis på nätet) visar att bolaget är finansierat med ett lån från Airports Worldwide Sweden Holding AB. Under 2015 reducerades lånet med 302 miljoner kronor.

Razzia mot Ryanairs falska företagande

Tyska myndigheter gjorde i veckan tillslag mot sex Ryanairkontor i Tyskland. Ryanair ska ha använt svartarbetande piloter som förmedlats av brittiska bemanningsföretag.

I tisdags slog den tyska tullen till mot Ryanairs kontor vid flygplatserna Berlin-Schönefeld, Weeze, Köln, Frankfurt-Hahn, Bremen och Baden-Baden, enligt Svenska Dagbladet.

Flygkaptener och andrepiloter arbetar formellt som egenföretagare och sluter avtal med två bemanningsföretag innan de tillåts flyga för Ryanair. Åklagarna och tullen misstänker att det rör sig om påtvingade kontrakt och att piloterna i själva verket är att betrakta som anställda för vilka arbetsgivaravgifter ska betalas in.

Undertecknad intervjuade hösten 2015 en före detta Ryanairpilot som arbetat via ett av de berörda bemanningsföretagen, Brookfield Aviation.
– Visst, flög man mycket blev det ju rätt mycket pengar och så kunde man ju göra en massa avdrag som företagare. Så du kunde ju vissa månader behålla 90 procent av ditt fakturerade belopp, vilket är fullständigt orealistiskt om det hade skötts rätt och riktigt, sa han.

Ryanair förklarade på onsdagen att utredningen inte riktar sig mot flygbolaget och att man förutsätter att anlitade piloter inte fuskar med skatt och försäkringsbidrag.

Ulvskog förtegen om sossarnas syn på Ryanair

Marita Ulvskog (S) kämpar inom EU mot det fackfientliga Ryanair. Samtidigt låter hennes partikamrater Ryanair att, på väldigt gynnsamma villkor, använda sig av svenska flygplatser. ”Det är inte min sak att kommentera hur svenska kommuner väljer att hantera detta”, skriver hon.

Marita Ulvskog är socialdemokratisk Europaparlamentariker. Hon menar att Ryanair utnyttjar etableringsfriheten inom EU för att undvika kollektivavtal och har ställt en skriftlig fråga till EU-kommissionen med anledning av Ryanairs antifackliga agerande.
– Min principiella hållning är, som du sett, att flygbolag inte ska kunna undvika kollektivavtal. Vi har sett hur de tidigare har undvikit detta genom flytta till annat medlemsland. Jag har också försökt pressa kommissionen på svar vad de gör för att säkerställa rätten att teckna kollektivavtal, skriver hon i ett e-brev.

Marita Ulvskog berättar att rätten att förhandla och ingå kollektivavtal samt att strejka för att försvara sina intressen, är inskrivet i artikel 28, i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna:

Arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, har i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk.

Hon anser att Ryanair bryter mot detta. Som undertecknad tidigare berättat har Marita Ulvskogs engagemang i dessa frågor lett till att hon har blivit utskälld av Ryanairchefen Michael Hickey.

Samtidigt låter Marita Ulvskogs partikamrater Ryanair att, på väldigt gynnsamma villkor, använda sig av svenska flygplatser. Marita Ulvskog menar att hon inte är rätt person att kommentera detta.
– Det kan finnas olika lokala aspekter att ta hänsyn till som jag inte känner till. Jag måste därför hänvisa din fråga till företrädarna för de aktuella kommunerna där Ryanair är verksamma, skriver hon.

Lena Söderberg (S), styrelseordförande för Västerås flygplats, har tidigare kommenterat frågan.
– Det är ett irländskt bolag och man följer irländska lagar. Man kan inte tvinga någon till förhandlingsbordet. Vad har vi att välja på egentligen?, sa hon.