”Olösta mord” görs av Dan Hörning och poddavsnittet om brevbombsmordet tar bland annat upp händelseförloppet, polisutredningen, den mördade kvinnans koppling till partiet KDPI och teorin om att den iranska regimen skulle ligga bakom mordet.
I utredningen av brevbombsmordet ställde polisen frågor om PKK. Partiet har misstänkts ligga bakom två andra mord på kurder i Sverige. Några bevis för att PKK stod bakom dessa mord har däremot inte offentliggjorts.
Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta 1990 är ett av de fall som nu granskas på nytt. Den mördade kvinnans make Amir Ghazi har berättat att han fick frågor av polisen om PKK. Av den anledningen kan det vara intressant att berätta om två andra mord på kurder i Sverige, utan att för den skull spekulera om något eventuellt samband.
PKK, Kurdistans arbetarparti, grundades 1978 i Turkiet som ett marxist-leninistiskt parti av bland andra Abdullah Öcalan.1 Partiet är fortfarande aktivt men har på 2000-talet ändrat politisk inriktning till ”demokratisk konfederalism” vilket bland annat innebär att man vill ha kurdiskt självstyre men inte någon kurdisk stat.2
Den 13 september 1980 genomförde den turkiske generalen Kenan Evren en kupp i sitt land och tog makten. Kuppen ledde bland annat till att vänsterrörelsen i Turkiet och i turkiska Kurdistan trängdes hårt.3 Ett stort antal turkar och kurder tvingades fly och några av dem begav sig till Sverige. Bland dessa politiska flyktingar fanns medlemmar och sympatisörer till PKK.4
Den 20 juni 1984 mördades PKK-avhopparen Enver Ata på Stora Torget i Uppsala. Han blev skjuten av en 25-årig kurdisk man som dömdes till livstids fängelse för dådet. Mannen menade att han hade agerat på egen hand utan hjälp.5 Han sade sig tillhöra en grupp på 6–7 personer som verkade för Kurdistans befrielse och den hade fått i uppdrag av ”det kurdiska folket” att avrätta ”förrädaren Ata”.6
Säpo hävdade att mordet
hade utförts på order av PKK:s centralkommitté, med säte i
Syrien.7
Några bevis för att Enver Atas mördare tillhörde PKK eller
handlade på uppdrag av detta parti har inte offentliggjorts.8
Säpo ansåg också att
mördaren haft praktiskt stöd vid mordet av en grupp kurder som
bodde i Sverige. De påstods vara PKK-medlemmar som slussats in i
Sverige i syfte att upprätta en organisation i landet.
Säpo la fram en utredning där åtta personer misstänktes för medhjälp till mord. Utredningen lämnades till länsåklagare Bertil Carrick i Uppsala. Men Säpo vägrade att tala om för honom vilka källor uppgifterna hämtats ur.
I det läget hade Bertil
Carrick inget val. Innehållet i den utredning han läst räckte inte
för ett åtal och han fick inte tillgång till de vittnen som skulle
kunna utveckla misstankarna. Den 5 september 1984 la han ned
förundersökningen om misstanke för medhjälp till mord på Enver
Ata.
I stället gick Säpo med sin utredning till regeringen och bad den terroriststämpla de åtta kurderna och sedan utvisa dem enligt utlänningslagens 47 paragraf. Den 21 november 1984 beslutade regeringen att kurderna skulle utvisas. Beslutet fick ett särskilt tillägg genom ett regeringsbeslut den 14 december 1984: Då dessa åtta kurder riskerade allvarlig förföljelse i Turkiet, skulle de tills vidare få stanna i Sverige. Men eftersom de påstods tillhöra en terroristorganisation, PKK, skulle de inte få röra sig fritt i landet, utan beläggas med kommunarrest.
Den 2 november 1985 mördades ännu en avhoppare från PKK. Hans namn var Cetin Güngör och han hade tidigare varit medlem i PKK:s centralkommitté. Efter sitt avhopp hade han tagits om hand av svenska Säpo. Han hade inte bara fått svensk asyl trots att han redan tidigare hade asyl i Frankrike, något som var få kurder förunnade. Han skyddades också av Säpo och hade givits ny identitet samt tillgång till flera lägenheter. Men när han sköts vid en fest på Medborgarhuset i Stockholm, saknade han anmärkningsvärt nog beskydd.
Mördaren sköt Cetin Güngör
i huvudet. Efter mordet överfölls han av rasande vänner till
offret och räddade sig från en hotande lynchning genom att först
kasta sig ut genom ett fönster och sedan genom att gripas av en
anländande polispatrull. Den gripne erkände mordet. Han uppgav att
han tillhört en organisation, med det förkortade namnet KUKNKB, som
beslutat om ”avrättning av förrädaren Güngör”. Han dömdes
till livstids fängelse för mordet.
Också i detta fall misstänktes det att mördaren haft medhjälpare som var bosatta i Sverige. Bakom denna misstanke fanns två konkreta uppgifter. Den ena var att mördaren i sin ficka haft en nyckel till en lägenhet. Den lägenheten tillhörde en 27-årig kriminellt belastad kurd som av Säpo utpekats som länk mellan PKK och en för heroinlangning dömd 42-årig släkting. Den andra konkreta uppgiften var att mordvapnet ursprungligen kom från ett inbrott 1978 i Handen utanför Stockholm.
Så småningom lades förundersökningen mot 27-åringen ned. Även om 27-åringen personligen hade givit mördaren nyckeln, vilket han förnekade, kunde det inte styrkas att han kände till planerna på att mörda Cetin Güngör.9
Inte heller för mordet på
Cetin Güngör har det offentliggjorts några bevis för att PKK låg
bakom dådet.10
För PKK:s sympatisörer i
Sverige och för de med kommunarrest belagda kurderna blev det senare
mordet ett dråpslag mot försöken att bli av med
terroriststämplingen. Säpo hävdade återigen, utan att styrka sitt
påstående, att mordet planlagts av PKK med hjälp av PKK:s ”svenska
ledare”.
Det var denna misstanke som
Hans Holmér återuppväckte med det så kallade PKK-spåret i jakten
på Olof Palmes mördare, vilket är en annan lång och komplicerad
historia.11
2 Medin, Joakim. Kobane: den kurdiska revolutionen och kampen mot IS. Stockholm: Leopard förlag, 2016. Sidan 29.
3 Kinzer, Stephen. ”Kenan Evren, 97, Dies; After Coup, Led Turkey With Iron Hand”. The New York Times, 09 maj 2015, avs. World. https://www.nytimes.com/2015/05/10/world/europe/kenan-evren-dies-at-97-led-turkeys-1980-coup.html.
4 Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.
5 Jonsson, Thomas. ”Kurder fängslade av Säpo”. Dagens Nyheter, 21 september 1984. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-09-21/257/6.
6 Linde, Per. Det kurdiska spåret : dokument om kommunarrest och terroriststämpel. Kurdernas vänner, 1994.
Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.
7 Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.
8 Linde, Per. Det kurdiska spåret : dokument om kommunarrest och terroriststämpel. Kurdernas vänner, 1994.
Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.
9 Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.
10 Linde, Per. Det kurdiska spåret : dokument om kommunarrest och terroriststämpel. Kurdernas vänner, 1994
11 Kanger, Thomas. Mordet på Olof Palme: Utredning på villospår. Mai Linh förlag.
Efter brevbombsmordet intervjuade tidningen Idag Jan Guillou som titulerades ”kurdexperten (med mera)”.
Jan Guillou hyste inga tvivel om att det fanns politiska motiv bakom dådet.
– Men det kan i princip handla om allt ifrån svenska svartskallehatare till iranska agenter, sa han till tidningen.
Vad som, enligt Jan Guillou, kunde tala emot att mordet verkställts av professionella agenter var det precisionslösa handlingssättet att använda en brevbomb. Agenter brukade i stället skjuta sina offer på nära håll.
Politiska mord på kurder hade förekommit tidigare i Europa, konstaterade Jan Guillou.
– Motiven i liknande fall hittills har varit hämnd för angiveri. Fast om det är så här vill jag inte spekulera i, sa han till tidningen.
Tidningen Idags egna reportrar var däremot inga kurdexperter. På samma sida som intervjun med Jan Guillou finns en artikel om brevbombsmordet där man har förväxlat det iranska kurdiska partiet KDPI med det irakiska kurdiska partiet KDP, då som nu lett av Masoud Barzani. Den mördade kvinnan Efat Ghazi kom ju från iranska Kurdistan och var dotter till en KDPI-ledare.
Det är i år 30 år sedan brevbombsmordet på Efat Ghazi i Västerås. Den iranska regimen har misstänkts ligga bakom mordet, men polisen utredde aldrig det spåret, säger den mördade kvinnans make.
– Polisen var inte intresserad av att diskutera Iran, säger Amir Ghazi.
Amir Ghazi är inne på sitt 83:e levnadsår. Han bor fortfarande i bostadsområdet Önsta-Gryta där hans fru mördades, men numera i ett annat radhus i ett annat kvarter.
På väggen i vardagsrummet hänger en målning föreställande Ghazi Mohammad, KDPI:s ledare och far till Amir Ghazis mördade hustru.
På soffbordet finns kaffe, fikabröd, nötter, dadlar och choklad.
– Det är ganska länge
sedan det som har hänt. Drygt 30 år sedan. Men man lever med det
ändå hela tiden. Det kommer fram och tillbaka varje dag. Det är
bara så, säger Amir Ghazi.
Han kom till Sverige redan på
1970-talet men återvände till Iran under revolutionen för att
kämpa mot Khomeinis revolutionsgardister. Men kurderna förlorade
och Amir Ghazi återvände till Sverige.1
Han och frun arbetade båda
två som lärare. Amir Ghazi var på jobbet när han fick veta att
något hade hänt.
– Klockan, omkring halvtvå, kom rektorn till min klass på Rudbeckianska och sa att jag behövdes. Så då gick jag ut med henne och jag var orolig för vad som hade hänt. Två stycken poliser var där hos rektorn. De sa att det hade exploderat en bomb hemma hos mig och att min fru var skadad, säger han.
Amir Ghazis äldre dotter2 var elev på skolan och hade också kallats in till rektorsexpeditionen.
Senare på sjukhuset fick Amir Ghazi veta att hans
fru gått bort.
Amir Ghazi säger att det bara var en slump att inte något av barnen tagit in posten den dagen. Han säger att barnen ofta kom hem från skolan tidigare än föräldrarna och då tog in posten.
Amir Ghazi säger att han hela tiden varit övertygad om att den iranska regimen låg bakom dådet.
– Jag hade inga bevis, men vi känner regimen. Vi är kurder och politiskt aktiva. Vi är säkra på att det bara är Iran som kommer med sådana här aktioner, säger han.
Att Iran utfört mord på
oppositionella i Europa är bland annat fastslaget i tysk domstol.3
Enligt dokumentärfilmen ”Terrorkommandot” som visades i SVT 2002
var den iranska regimen också väldigt aktiv med spionage i Sverige
1990. Det framkom i filmen att en diplomat från den iranska
ambassaden observerades utanför familjen Ghazis bostad i Västerås,
en månad innan mordet på Efat Ghazi. Uppgifterna hade läckts från
den tyska kriminalpolisen som i sin tur fått informationen från
Säpo.4
Amir Ghazi berättar också
att han innan mordet fick besök av en tidigare partikamrat från
KDPI som fick övernatta i radhuset. Det kom senare fram att mannen i
hemlighet spionerade på kurder i Sverige och lämnade informationen
till den iranska regimen. Amir Ghazi tror att besöket hos honom var
ett sätt att förbereda mordet.
– Sedan tänkte man att han
hade kommit för att undersöka möjligheten för ett attentat hos
mig, säger Amir Ghazi.
Vid tidpunkten för mordet i
Västerås hade Amir Ghazi lämnat KDPI och startat ett nytt
politiskt parti, Kurdistans parti för självständighet. Amir Ghazi
säger att Kurdistans parti för självständighet fortfarande är
aktivt, men det är inte så lätt att hitta någon information om
detta parti. Det finns ingen hemsida och allt tryckt material från
partiet är på kurdiska.
Amir Ghazi nämner två
väsentliga skillnader mellan KDPI och Kurdistans parti för
självständighet. Det nya partiet förkastar tanken på att kurderna
kan få självstyre inom ramen för den iranska staten. Det nya
partiet vill inte heller att kurderna ska ägna sig åt väpnad kamp.
– Vi lämnade helt och
hållet den väpnade kampen. Frågan kan inte lösas med väpnad
kamp. Enda sättet är att enas och kräva en folkomröstning. Då
kanske världen stöder oss, säger Amir Ghazi.
Amir Ghazi fick veta väldigt
lite om hur det gick med polisutredningen av mordet. Han frågade
polisen vad man visste om hur bomben hade tillverkats.
– De vet att det här
materialet inte fanns i Sverige så att någon annan kunde köpa
eller ordna det på något sätt. Det kom från utlandet. Så mycket
fick jag veta, men inte mer, säger han.
Polisen genomförde flera
förhör med Amir Ghazi men frågorna rörde aldrig Iran utan
handlade om olika konflikter mellan kurder.
– Kanske PKK eller någon
annan konflikt mellan personer eller mellan politiska organisationer,
eller genom familjekonflikt eller sådana saker. De frågade bara
sådana frågor under tiden som den här undersökningen pågick i
flera år, säger han.
I januari 1993 verkar det som
att polisen arbetade utifrån att det handlade just om en
”familjekonflikt”. Då anhölls en man misstänkt för mordet.
Mannen, som tillhörde Efat Ghazis bekantskapskrets, hade enligt
misstankarna inte något politiskt motiv för dådet. Misstankarna
stärktes om att det kunde röra sig om ett ”vanligt” mord
med klassiska förtecken. Vid sådana fall söks gärningsmannen i
första hand i offrets familje- och bekantskapskrets.5
Men den misstänkte mannen släpptes efter att ha suttit anhållen i
nästan fyra dygn.6
Amir Ghazi säger att han inte vet någonting om detta anhållande.
– Nej, jag hörde inget om
det, säger han.
Efter några år lades
polisutredningen ner. Amir Ghazi tror att det hände 1997. Han minns
att han blev väldigt ledsen när han fick beskedet.
– Jag fick en liten lapp
att man inte skulle fortsätta med undersökningen. Som protest
lämnade jag tillbaka papperet. Man skickade en liten lapp för att
avsluta en sådan stor händelse, säger han.
1 ”Dokument inifrån: Terrorkommandot”. Sveriges Television, 22 september 2002. https://smdb.kb.se/catalog/id/001581996.
2 Enligt Skattemyndighetens uppgifter är döttrarna födda 1974 och 1978. De var alltså 16 respektive 12 år 1990. Amir Ghazi uppgav andra åldrar i intervjun, och andra åldrar har också uppgetts i artiklar om mordet, se till exempel:
Jansson, Torsten. ”Politiskt mord mitt i villaidyllen”. Vestmanlands Läns Tidning, 07 september 1990.
De motstridiga uppgifterna kan möjligen bero på att folkbokföringen inte var så noggrann i 1970-talets iranska Kurdistan. Riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh kommer också från iranska Kurdistan. Amineh Kakabaveh, vars officiella födelseår är 1970, har själv uppgett att hon inte vet vilket år hon är född, se:
Sveriges Television. ”Min sanning – Amineh Kakabaveh”, 03 september 2019. https://www.svtplay.se/video/23514030/min-sanning/min-sanning-sasong-12-avsnitt-1.
3 Svensson, Niklas. ”Här kunde Sahlin och Carlsson ha mördats”. Expressen, 26 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100528004013/http://www.expressen.se/Nyheter/1.2001473/har-kunde-sahlin-och-carlsson-ha-mordats.
4 ”Dokument inifrån: Terrorkommandot”. Sveriges Television, 22 september 2002. https://smdb.kb.se/catalog/id/001581996.
5 Fälth, Gun. ”Brevmord på väg att klaras upp”. Dagens Nyheter, 21 januari 1993.
6 ”MISSTÄNKT FÖR BREVBOMBSMORDET PÅ TVÅBARNSMAMMAN I VÄSTERÅS FRISLÄPPT”. Tidningarnas Telegrambyrå, 21 januari 1993.
Brevbombsmordet i Västerås 1990 har oftast betraktats som politiskt motiverat. Under en period arbetade dock polisen utifrån att mordet handlade om personliga relationer.
Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta är ett av de fall som nu granskas på nytt. Maken till den mördade kvinnan var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Därför har både polisen och familjen varit övertygade om att mordet var politiskt motiverat. Men under en period arbetade polisen utifrån en annan teori.
Måndagen den 18 januari 1993 anhölls en man
misstänkt för att i brevlådan utanför Efat Ghazis hem placerat
den brevbomb som dödade henne.
Mannen, som tillhörde Efat Ghazis bekantskapskrets, hade enligt misstankarna inte något politiskt motiv för dådet.
Utredningen sköttes länge uteslutande av Säpo och rikskriminalen, bland annat därför att dådet syntes vara politiskt. Men så småningom blev utredningen mer förutsättningslös. Misstankarna stärktes om att det kunde röra sig om ett ”vanligt” mord med klassiska förtecken och att avsikten faktiskt varit att döda Efat Ghazi. Vid sådana fall söks gärningsmannen i första hand i offrets familje- och bekantskapskrets.
Den man som nu hade anhållits har varit aktuell i utredningen under mycket lång tid. Han nekade till anklagelserna.1
Torsdagen den 21 januari
försattes den misstänkte mannen på fri fot av åklagaren.
Misstankarna mot mannen kvarstod men var inte tillräckligt starka
för att åklagaren skulle kunna begära honom häktad.
Under nästan fyra dygn satt
mannen anhållen innan överåklagare Hans Lindberg på torsdagen
hävde anhållningsbeslutet.
– Bevisningen är inte
tillfredsställande för att begära mannen häktad, sa Hans Lindberg
till nyhetsbyrån TT.
Enligt åklagaren var mannen
fortfarande misstänkt för mordet och utredningen fortsatte på bred
front.
– Vi arbetar efter flera
teorier, till exempel den klassiska svartsjukan, sa Hans Lindberg
till TT.2
1 Fälth, Gun. ”Brevmord på väg att klaras upp”. Dagens Nyheter, 21 januari 1993.
2 ”MISSTÄNKT FÖR BREVBOMBSMORDET PÅ TVÅBARNSMAMMAN I VÄSTERÅS FRISLÄPPT”. Tidningarnas Telegrambyrå, 21 januari 1993.
Mer än 1 000 kurder från olika länder deltog i begravningen efter brevbombsmordet i Västerås 1990. Begravningståget blev en politisk manifestation.
Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Brevbombsmordet på Gryta är ett av de fall som nu granskas på nytt. Maken till den mördade kvinnan var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Kvinnans begravning blev därför en politisk manifestation.
Lördagen den 22 september 1990 begravdes Efat Ghazi i hällande regn.
”Vi ger inte vika för
terrorismen” stod det på en banderoll i sorgetåget som utgick
från Västerås domkyrka. Jordfästningen blev dock inte den stora
politiska manifestationen som den arrangerande kurdiska föreningen i
Västerås tänkt sig. Det dåliga vädret med kall blåst och
ihållande regn hade skrämt bort många deltagare. Cirka 1 000
kurder, boende i Sverige och tillresta från andra länder, deltog i
sorgemarschen till Hovdestalund kyrkogård. Utmed den fyra kilometer
långa vägen stod minst lika många svenskar för att visa sitt
deltagande.1
Innan tåget satte sig i rörelse genomsökte civilklädd polis blomsterkransarna för att se så att det inte fanns några bomber. En hel del uniformerade poliser fanns också utplacerade efter vägen där processionen drog fram.2
Fyra trumslagare, vars
trummor var draperade med svarta dok, gick i täten för det flera
hundra meter långa sorgetåget. Den vita träkistan, som var svept i
den kurdiska flaggan, drogs på en vagn av några av familjen Ghazis
närmaste vänner.
Jordfästningen blev efter
familjens önskemål mer en politisk manifestation än en religiös
ceremoni. De många blomsterkransarna kom från kurdiska
organisationer, skolmyndigheter, kollegor och grannar.
– Detta bestialiska mord är
inte bara en skymf mot det kurdiska folket utan även en lika stor
skymf mot Sverige, sa den tidigare VPK-ledaren C-H Hermansson när
han talade vid jordfästningen.
– En av de grundläggande
mänskliga rättigheterna är att få leva i ett fritt och
demokratiskt land, sade C-H Hermansson vidare i sitt tal.
Den rätten förvägrades
Efat Ghazi genom mordet och myndigheterna måste ingripa, menade
vänsterpolitikern.
C-H Hermansson var inbjuden
som representant för den svenska kurdkommittén för mänskliga
rättigheter i Kurdistan, och hans närvaro var hemlig in i det
sista. Han eskorterades till Hovdestalund under bevakning av civil
polis.
Hela begravningen övervakades av ett stort antal poliser från Västerås och från mordutredarna på Säpo.3
Efter begravningen berättade den döda kvinnans make Amir Ghazi för Expressen att han och döttrarna skulle flytta tillbaka till radhuset på Syrénvägen i Önsta Gryta. Han var trött på att leva gömd och längtade tillbaka till sitt arbete som hemspråkslärare.
– Jag måste arbeta, annars
står jag inte ut, sa han till tidningen.4
1 Engman, Thorsten. ”Sorgetåg mot terror och våld”. Dagens Nyheter, 23 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-23/258/5.
2 ”Ny version TUSENTALS FÖLJDE DÖDADE KURDISKA KVINNAN TILL GRAVEN”. Tidningarnas Telegrambyrå, 22 september 1990.
3 Engman, Thorsten. ”Sorgetåg mot terror och våld”. Dagens Nyheter, 23 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-23/258/5.
4 Byqvist, Lotta. ”Poliserna vaktade graven. ’De kan inte tysta oss’”. Expressen, 23 september 1990.
Maken till den mördade kvinnan var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Han lämnade partiet 1982, men behöll kontakten med partiets ledare Ghassemlou.
KDPI1,
det kurdiska demokratiska partiet i Iran, har av utomstående
beskrivits som ett traditionellt nationalistiskt parti.2
Själv beskriver sig partiet som socialdemokratiskt.3
Efter andra världskriget utropade partiet en fri kurdisk republik i nordvästra Iran.4 President i republiken var Mohammed Ghazi5, far till den kvinna som dödades i Västerås. Republiken stöddes till en början av Sovjetunionen, men den blev kortlivad.
I slutet av 1940-talet
hängdes presidenten på stora torget i republikens huvudstad
Mahabad. Den iranska shahen låg bakom.
Många av de yngre i partiet
sökte sig utomlands. Partiets nye ledare Abdul Rahman Ghassemlou
bodde en period i Tjeckoslovakien och senare Frankrike.
När shahen föll 1979 hoppades KDPI:s ledare att det var möjligt att bilda en ny kurdisk republik. Ghassemlou och KDPI byggde ut den kurdiska gerillan i gränsområdet mellan Iran och Irak och skaffade sig kontakter inom oppositionsgrupperna i Iran.
Men mycket snart inledde den
nya regimen en offensiv mot kurderna. Kurdiska städer intogs och
gerillasoldater avrättades.
Kriget mellan Iran och Irak
började 1980. KDPI ställde sig på Iraks sida mot den iranska
regimen.
KDPI:s ledare Ghassemlou mördades 1989 i Wien, tillsammans med två andra kända kurder. Enligt vissa uppgifter låg den iranska regimen bakom morden.
Enligt andra uppgifter hade KDPI just nått en preliminär uppgörelse om fred med Iran och det spekulerades i att man med morden velat förhindra överenskommelsen mellan KDPI och Iran. Det kunde i så fall antingen vara irakier som låg bakom, i syfte att förhindra KDPI:s återförening med Iraks fiende Iran. Eller radikala kurder som ville förhindra uppgörelsen.6
1 Detta parti har i andra sammanhang endast kallats för KDP. Partiets namn är på engelska Democratic Party of Iranian Kurdistan och förkortas PDKI. Fälth, Gun. ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5. Democratic Party of Iranian Kurdistan. ”Dr. Abdul Rahman Ghassemlou”, 01 september 2017. http://pdki.org/english/dr-abdul-rahman-ghassemlou/.
2 ”Utropade fri kurdisk stat”. Dagens Nyheter, 07 september 1990.
3 Democratic Party of Iranian Kurdistan. ”About”, 19 augusti 2017. http://pdki.org/english/about/.
4 ”Utropade fri kurdisk stat”. Dagens Nyheter, 07 september 1990.
5 Namnet kan även stavas Qazi Muhammad när det skrivs med latinska bokstäver. Persson, Annika. ”Han är 65 år och säger att han lever på övertid”. Vestmanlands Läns Tidning, 27 februari 2016. https://www.vlt.se/artikel/han-ar-65-ar-och-sager-att-han-lever-pa-overtid.
6 ”Utropade fri kurdisk stat”. Dagens Nyheter, 07 september 1990.
En 54-årig kurdisk hemspråkslärare dödades av en brevbomb i Västerås 1990. Iranska agenter tros ligga bakom dådet.
Faksimil från VLT dagen efter mordet.
Som undertecknad tidigare berättat har polisen i region Mitt bildat en särskild grupp för kalla fall. Detta är ett av de fall som nu granskas på nytt.
Torsdagen den 6 september 1990 sprängdes Efat Ghazi1, maka till en ledare i den kurdiska befrielserörelsen, till döds vid ett attentat i Västerås.2
Efat Ghazi var 54 år och arbetade som hemspråkslärare i flera skolor i Västerås. Hon kunde både persiska och kurdiska, sorani. På förmiddagen hade hon dagens sista lektion med elever i klass 2A på Stenkumlaskolan i området Råby. Sannolikt tog sedan hon bussen till Västerås centrum.
Även Efat Ghazis make var lärare. Hans arbetsdag skulle fortsätta efter lunch så han hade ingen anledning att åka hem.
Efat Ghazi skulle strax innan klockan 13 tömma brevlådan hemma vid sitt radhus på Syrénvägen i området Önsta-Gryta.
Det var då grannarna hörde en våldsam explosion och när de rusade ut för att se vad som hänt fann de Efat Ghazi liggande svårt skadad framför den förrådsvägg där brevlådan satt.
Kvinnan var vid liv då hon
kom fram till centrallasarettet, men avled efter ett par timmar på
grund av svåra buk- och bröstskador.
Förödelsen var stor. Delar
av den vägg som brevlådorna satt på trycktes ut och vräkte omkull
flera cyklar. Den asfalterade planen framför familjen Ghazis
radhuslägenhet var täckt av demolerade brevlådor och söndersprängd
post.
– Det var en rejäl smäll.
Så jag sprang ut och tittade och då låg kvinnan nedanför
brevlådorna, sa Gerhard Askblom i grannhuset till VLT.
Det var dyster stämning
bland grannarna i kvarteret Kaprifolen. Chocken över att detta kunde
inträffa i ett idylliskt svenskt bostadsområde stod att läsa i
allas ansikten.
Scenen upplevdes som
overklig. Sådant här förväntades hända i Nordirland och i
Baskien, inte på Önsta-Gryta bland röda radhus med vita knutar
där svenska flaggor prydde verandorna.
Avspärrningen vidgades och bil efter bil med civilklädda poliser anlände. Några började knacka dörr för att få tips om misstänkta personer som uppehållit sig vid brevlådorna.
Kriminalteknikerna sopade ihop resterna av brevlådorna och dagens post i vita plastpåsar medan grannarna tysta kurade i duggregnet. De tänkte på familjen Ghazis två döttrar och undrade om någon tog hand om dem. Socialjouren kopplades omedelbart in för att ta hand om döttrarna.3
Efat Ghazi, som hade iranskt
kurdiskt ursprung, var inte själv politiskt aktiv. Men hon var
dotter till presidenten i den kortlivade kurdiska Mahabad-republiken
som utropades i Iran 1946.
Polisen befarade att politiska motiv låg bakom mordet.
– Maken har varit politiskt
aktiv. Och varken han eller hustrun förekommer i kriminella
sammanhang. Därför är det inte sannolikt att attentatet är en
uppgörelse eller hämndaktion i den undre världen, sa
kriminalkommissarie Sven-Åke Karlsson till Dagens Nyheter.
Efat Ghazis make, Amir Ghazi, och de två barnen, fördes efter mordet till en hemlig adress och bevakades av polisen.4
Den mördade Efat Ghazi kom
till Västerås i mitten av 1980-talet som politisk flykting. Hon
hade då döttrarna med sig och kunde förenas med maken som sedan
många år hade levt som flykting i Sverige. Makarna kom från samma
släkt och var kusiner.5
Efat Ghazi hade kvar sitt iranska medborgarskap men hade uppehållstillstånd i Sverige sedan 1985. Både hennes och makens liv hade präglats av tragedier som följt i spåren av befrielsekampen. Hennes far, presidenten i Mahabad-republiken, avrättades tillsammans med två släktingar av shahen den 31 mars 1937.
Efat Gahzi studerade juridik i Iran och arbetade som lärare, ett arbete hon fortsatte med i Sverige.
Maken var en mycket känd personlighet i den kurdiska kampen och tidigare politbyråmedlem i partiet KDPI. Han lämnade partiet 1982, men behöll kontakten med partiets ledare Ghassemlou som mördades i Wien den 13 juli 1989.
Maken var vid tidpunkten för mordet svensk medborgare och arbetade som hemspråkslärare och var vid sidan av sitt arbete fortfarande politiskt aktiv.
Som ledare för ett nytt
politiskt parti, Kurdistans parti för självständighet, fortsatte
han den kurdiska befrielsekampen i Sverige. Partiet hade medlemmar i
Iran, Irak och Turkiet och bedrev ingen militär verksamhet.
– Vi är övertygade om att bomben var avsedd för Amir Ghazi. Hans hustru var inte politiskt aktiv. Vi tror att dådet utförts av iranska agenter, sa Hussein Kurneiad, vän till den drabbade familjen, till Dagens Nyheter.6
Bomben låg i ett brunt
vadderat kuvert av den typ som postverket sålde på den här tiden.
Det framgick av de pappersrester som polisen tillvaratog på platsen
för explosionen.
Brevbäraren som passerade
klockan 10.15 på torsdagsmorgonen har vid polisförhör sagt sig ha
ett svagt minne av att han sett en försändelse av den typen i en av
brevlådorna. Ingen av grannarna hade sett något misstänkt.
– Det som gör mig mest
upprörd är att bomben lika gärna kunde ha dödat någon av
familjens två döttrar, sa kriminalkommissarie Sven-Åke Karlsson
till Dagens Nyheter.
Maken uppgav för polisen att
han känt sig hotad av sitt gamla hemland Iran. Han hade också
varnat sina barn för att öppna post som varit adresserad till
honom.
Rikslarm gick ut vid
18-tiden. Detta innebar bland annat att gränsbevakningen skärptes.7
Ungefär två veckor senare uppgav polisen att man inte hade kommit särskilt långt i utredningen.
– Vi har väldigt litet att gå på. Det är tunt och vi hoppas på allmänhetens hjälp. Kriminalteknikerna fortsätter att jobba och dörrknackningen fortsätter. Men vi har hittills inte fått ett enda hett tips, sa rikspolisstyrelsens informationschef Leif Hallberg till Aftonbladet.8
Undertecknad kommer att återkomma till det här fallet vid senare tillfälle.
1 DN stavar förnamnet ”Efat” medan VLT skriver ”Erfat”. Det är inte ovanligt att namn från ett land med ett annat skriftspråk än det latinska stavas på olika sätt när de ska skrivas med latinska bokstäver. Efat Ghazis makes namn har i flera medier stavats ”Emir” trots att han är svensk medborgare och därmed så att säga har en officiell stavning av sitt namn: Amir Ghazi.
2 Fälth, Gun. ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.
3 Jansson, Torsten. ”Politiskt mord mitt i villaidyllen”. Vestmanlands Läns Tidning, 07 september 1990.
4 Fälth, Gun. ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.
5 Jansson, Torsten. ”Politiskt mord mitt i villaidyllen”. Vestmanlands Läns Tidning, 07 september 1990.
6 Fälth, Gun. ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.
7 Westmar, Bo. ”Bomben var avsedd för maken”. Dagens Nyheter, 07 september 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-07/242/5.
8 Michanek, Bengt. ”Fem mord – inga spår”. Aftonbladet, 21 september 1990.
Med hjälp av ny teknik och förhörsmetoder hoppas polisen skaka fram bevisen som saknats i ett antal gamla mordfall i bland annat Västerås.
Polisen i region Mitt har bildat en särskild grupp för kalla fall, rapporterar Sveriges Television. Gruppen bildades i början av sommaren och har till en början fått arbeta med att samla in material från de olika utredningarna.
Polisregion Mitt består av Gävleborgs län, Uppsala
län och Västmanlands län och det rör sig om ett 50-tal olösta mord som
ska utredas i dessa län.
Totalt är det fyra poliser som ska jobba med gamla olösta mord. Det som utredarna framför allt är på jakt efter är teknisk bevisning.
Ett fall som ska granskas är Brevbombsmordet den 6 september 1990. När en 54-årig kurdisk hemspråkslärare stack ner handen i sin postlåda utanför radhuset i Västerås sprängdes en bomb. Kvinnan skadades allvarligt och dog senare på sjukhus.
Misstankarna riktades mot den iranska regeringen, som förföljt kvinnans släkt, där många kämpade för den kurdiska befrielserörelsen. Men teorier om andra motiv har också styrt utredningen.
