Etikettarkiv: SJF

Ryanair på svenska – även som e-bok

Min bok Ryanair på svenska finns som vanlig pappersbok att köpa hos flera nätbokhandlar. Därutöver finns den även som e-bok hos bland annat Dito. Det verkar även som att e-boken finns att ”låna” på flera bibliotek.

Angående presentationstexten vet jag så klart att VLT är en förkortning av Vestmanlands Läns Tidning. Tyvärr har den nusvenska stavningen av Västmanland råkat publiceras.

Läs min bok!

Min bok Ryanair på svenska finns nu att köpa hos Bokus och andra bokhandlar. Kortfattat handlar det om hur socialdemokratiskt styrda kommuner i Sverige stödjer ett fackföreningsfientligt flygbolag.

Boken är egenutgiven på förlaget Books on Demand. Recensionsexemplar kan beställas på press@bod.se

Ryanair är ett sjukt varumärke

Vissa varumärken har blivit så kända att de används som vanliga ord. Varumärken så som Jeep har blivit så allmänna att de förlorat sin status. Det kallas för sjuka eller degenererade varumärken.

Dagens Nyheter publicerade för några år sedan en lista på så kallade sjuka varumärken. När ett varumärke börjar användas som beteckning på en varukategori kallas det för ett degenererat eller sjukt varumärke. Jeep betyder till exempel terrängbil, samtidigt som Jeep även är varumärket för terrängbilar från ett särskilt företag.

Ryanair är ett flygbolag som kritiserats för dåliga arbetsförhållanden. Tidningen Journalisten rapporterade i förra veckan att fackliga representanter riktar hård kritik mot arbetsförhållandena på Dagens Nyheter.

Det här är Ryanair på svenska, budskapet är mycket tydligt: ”Vi förhandlar inte. Vi lyssnar inte. Vi bestämmer – och vem som helst som vågar säga emot kan drabbas av utfrysning och förvisning.”

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski beklagar situationen. Han menar att det framförts ganska många synpunkter om tidningens nedskärningar.
– Någon tystnad råder knappast vad gäller utvecklingen på DN, även om en del överord använts i stridens hetta. Sedan kommer man inte ifrån grundproblemet, som ju är det ekonomiska läget i branschen och hela den dramatiska strukturomvandling som slår stenhårt mot medieindustrin, säger han till Journalisten.

Kassa får höjd avgift

Avgiften i Journalisternas arbetslöshetskassa höjs från 130 kronor till 145 kronor i månaden från och med den 1 juli, skriver Journalisten. Orsaken är ökad arbetslöshet bland journalister.
Frågan är varför det behövs en särskild a-kassa för journalister. För den som inte känner till det är fack och a-kassa två skilda organisationer. Som journalist med högskole- eller universitetsutbildning går det utmärkt att vara medlem i Akademikernas a-kassa, AEA. Det finns alltså ingenting som hindrar att en medlem i facket Journalistförbundet är medlem i Akademikernas a-kassa.

Fritt fall med facket

Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!

Så lyder det fackliga löftet. Detta svor Journalistförbundets kongress i maj i år.
Journalistförbundet, SJF, har kollektivavtal som gäller för anställda journalister. När det gäller frilansjournalister är situationen däremot diffus. För frilansar har SJF i stället tagit fram något som kallas frilansrekommendationen.

Frilansrekommendationen är inget avtal och därför är det långtifrån alla arbetsgivare som betalar de arvoden SJF anger i rekommendationen. Finns det då någon gräns för hur låga arvoden en arbetsgivare får betala frilansjournalister? Hur ska anställda journalister förhålla sig till lågt arvoderade arbetskamrater? SJF svarar så här, via e-post:

Försök att peppa frilansarna att förhandla upp sina arvoden. Förklara också för arbetsgivaren att ni vill att företaget framstår som en god uppdragsgivare genom att inte betala oskäliga arvoden till dugliga frilansmedarbetare.

Just nu pågår ett arbete inom Journalistförbundet att omarbeta rekommendationen om minimiarvoden för frilansuppdrag. Vi hoppas att den ska bli mer attraktiv för uppdragsgivare att följa.

Tydligen gäller det fackliga löftet endast för anställda journalister. För frilansar är SJF alltså inte ett fack i traditionell mening utan någon sorts jobbcoach.

Visserligen finns det inget uppseendeväckande med ett fackförbund som har den synen på sin uppgift. Bloggaren Fredrik Edin har berättat om sina erfarenheter av SKTF, som i höst bytte namn till Vision.

På mitt nya jobb bestod den enda kontakt med SKTF i mailutskick från sektionen. Jag minns särskilt två kategorier mail. Det ena var erbjudanden om att följa med på kryssningar. Det andra var erbjudanden om hjälp och ”coachning” vid individuella lönesamtal.

Vid ett tillfälle blev en kollega så irriterad att hon svarade på ett mail ur den sistnämnda kategorin. Svaret gick ut till hundratals medlemmar och ombud. Min kollega förklarade sakligt men bestämt att själva poängen med en fackförening –och den huvudsakliga anledningen till att hon var medlem – var att vi anställda skulle ha en möjlighet att agera kollektivt gentemot vår arbetsgivare. Att detta skulle innebära en styrka och en möjlighet att tillsammans höja allas löner. Inte bara några stycken.

Ingen svarade.

Själv ringde jag upp ringde SKTFs ”center” och frågade vad det var för poäng att vara medlem om mina och mina arbetskamraters rättigheter inte försvarades. Om vi inte agerade kollektivt utan tvärtom uppmanades att försöka göra en bra deal på egen hand.

Personen jag talade ville inte diskutera SKTFs agerande . Jag har full förståelse för att han varken kunde eller ville diskutera mina personliga erfarenheter. Men han ville heller inte diskutera SKTFs policy generellt. Det gjordes inget som helst försök att argumentera eller övertyga mig om att fortsätta vara medlem. Istället sa han något i stil med: jaha, tycker du så. Då kanske du inte ska vara medlem.