Lönespridning premieras i skolrankning

Lönespridning ingår bland de kriterier som Lärarförbundet använder sig av vid rankningen av skolkommuner.

Lärarförbundet i Enköping är inte nöjda med kommunens placering i förbundets skolrankning, skriver Ena-Håbotidningen.

Enköpings kommun sjunker bland annat när det gäller lärarlöner. Detta kriterium räknar dock inte bara medellönen. Även stor lönespridning, det vill säga stora löneskillnader inom yrket, premieras i Lärarförbundets rankning. Tanken är att om vissa individer lyckas få högre löner, så ska det kunna användas som ett argument för att höja även andras löner. Birgit Stare menar att det behövs hög lönespridning så länge lärare har individuell lönesättning.

– De som halkar efter är förbannade. Men det blir också ett argument som de kan använda inför chefen i lönesamtal. Det är både bra och dåligt, säger hon till tidningen.

Lärare tjänade som riksdagsmän på 1960-talet

På 1960-talet låg lärarlönerna i nivå med riksdagsmännens löner.

Det råder stor brist på lärare i Sverige, rapporterar Sveriges Television. Många menar att lönerna måste upp för att fler ska lockas till yrket och att de som jobbar som lärare ska stanna kvar i skolans värld.

Lärarlönerna i dag ligger mycket lägre än jämförbara yrken. Annat var det förr. På 1960-talet låg lärarlönerna i nivå med riksdagsmännens löner.

Som undertecknad tidigare berättat har både fack och arbetsgivare sedan 1990-talet eftersträvat individuell lönesättning och ökad lönespridning för lärare.

Läget för lärarnas löner

Lärarnas avtalsrörelse pågår fortfarande. Den individuella lönesättningen, karriärstegsreformen och lärarlönelyftet är tre beslut som format dagens situation.

Lärare som gör ett bra arbete ska ha högre lön än lärare som gör ett dåligt arbete. Det synsättet har varit självklarheter i de löneavtal som tecknats sedan den individuella lönesättningen för lärare infördes 1996. Av avtalen framgår också att lönerna inte bara ska vara individuella, de bör också vara mer differentierade, alltså mer olika varandra än i dag. Följden blir att lönespridningen ökar. Detta antas bidra till att måluppfyllelsen i skola, förskola och fritidshem ökar.1

Ett antal år senare ansåg politikerna att karriärvägar och ökade möjligheter att utvecklas inom läraryrket skulle förbättra yrkets attraktivitet och leda till att höja lärarnas kompetens. Det var tanken bakom två stora statliga satsningar på lärarna: karriärstegsreformen som infördes 2013 under regeringen Reinfeldt och lärarlönelyftet som infördes höstterminen 2016 under Löfvens regering.

Med karriärstegsreformen infördes karriärtjänster bland lärarna. Vissa lärare som bedömdes vara särskilt yrkesskickliga kunde bli förstelärare, med ett pedagogiskt utvecklingsansvar genom kollegialt lärande – och ett medföljande lönelyft på 5 000 kronor i månaden.

Lärarlönelyftet sköt till mer pengar till lärare som bedömdes vara särskilt skickliga av sina arbetsgivare, inte begränsat till endast förstelärarna. Lärarlönelyftet ligger på mellan 2 500 kronor och 3 000 kronor i månaden.2

Lärarnas Tidning presenterade i januari 2017 en undersökning som visade att sex av tio lärare ansåg att lärarlönelyftet borde fördelas lika mellan alla lärare. Undersökningen visade också att 47 procent av lärarna tyckte att lärarlönelyftet och karriärstegsreformen har påverkat stämningen och relationerna inom lärarkollegiet till det sämre. Undersökningen gjordes bland 1 000 grundskollärare, av opinionsundersökningsföretaget Skop, på uppdrag av Lärarnas Tidning.3

I september samma år gav Riksrevisionen ut en rapport som visade att karriärstegsreformen och lärarlönelyftet lett till sämre sammanhållning inom läraryrket.

Karriärstegsreformen och lärarlönelyftet ger relativt stora löneökningar till en begränsad andel lärare och leder var för sig till ökad lönespridning. Enligt Riksrevisionen upplevde en majoritet av huvudmännen och rektorerna att lärarlönelyftet, liksom karriärstegsreformen, hade försämrat sammanhållningen mellan lärare. Närmare hälften uppgav även att lärarlönelyftet påverkat arbetet i arbetslag negativt.4

I avtalsrörelsen 2018 kräver lärarfacken bland annat löneökningar i ett livslöneperspektiv, ett avskaffande av ”omotiverade löneskillnader”, samt bra löneutveckling utan att byta jobb.5 Det finns inget som tyder på att det system som facken själva förespråkar, med individuell lönesättning och ökad lönespridning som mål, kommer att omvärderas.

1. Lagerlöf, Ingvar. ”Mer klöver med lönespridning?” Lärarnas Tidning, 01 februari 2013. https://lararnastidning.se/mer-klover-med-lonespridning/.
2. Markusson, Simon. ”Riksrevisionen: Lärarkåren blev mer splittrad”. Arbetsvärlden, 26 september 2017. https://www.arbetsvarlden.se/riksrevisionen-lararsatsningar-slog-mot-sammanhallningen/.
3. Helte, Stefan. ”Majoritet vill ha lika lyft för alla”. Lärarnas Tidning, 18 januari 2017. https://lararnastidning.se/majoritet-vill-ha-lika-lyft-for-alla/.
4. ”Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet – högre lön men sämre sammanhållning”. Riksrevisionen, 26 september 2017. https://www.riksrevisionen.se/download/18.78ae827d1605526e94b2daaf/1518435494047/RiR_2017_18_L%C3%84RARL%C3%96NER_ANPASSAD.pdf.
5. Jaara Åstrand, Johanna, och Åsa Fahlén. ”Skolans största problem är lärarbrist – inte arbetsbrist”. Dagens Samhälle, 14 maj 2018. https://www.dagenssamhalle.se/debatt/skolans-storsta-problem-ar-lararbrist-inte-arbetsbrist-22150.

Lärarfack fortsatt kritiska mot lönesystem de själva förespråkar

Lärarnas avtalsrörelse är nu i full gång. Lärarfacken är kritiska mot ”omotiverade löneskillnader”. Facken förespråkar dock fortfarande individuell lönesättning och ökad lönespridning.

Förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal för Sveriges lärare pågår fortfarande. Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén, Lärarförbundet respektive Lärarnas Riksförbund, sammanfattar fackens krav i Dagens Samhälle.

Facken kräver bland annat löneökningar i ett livslöneperspektiv, ett avskaffande av ”omotiverade löneskillnader”, samt bra löneutveckling utan att byta jobb.

För många erfarna lärare är idag byte av arbete eller arbetsplats fortfarande den enda möjligheten att åstadkomma en reell löneutveckling. Det drabbar eleverna. Erfarna och yrkesskickliga lärare måste därför garanteras en löneutveckling som speglar deras arbete, ansvar och betydelse för elevernas resultat.

Debattartikeln innehåller ingenting om att det system som facken själva förespråkar, med individuell lönesättning och ökad lönespridning som mål, borde omvärderas. Som undertecknad tidigare berättat är ålder inte något kriterium för högre lön och lärare som är trogna sina arbetsgivare får inte förhandla om lönen. Lärarnas Tidning berättade redan 2013 att det finns få bevis för att högre lönespridning leder till högre löner eller en bättre skola.

Individuell lönesättning var från början ett krav från arbetsgivarna

Det var arbetsgivarna som ville ha det individuella lönesystemet för att stärka sina egna positioner. Projektet kan sägas ha sjösatts vid SAF:s kongress 1987.

Åttisju, åttisju. Foto: Erik Hjärtberg
Åttisju, åttisju. Foto: Erik Hjärtberg

Föregångaren till Svenskt Näringsliv, SAF, hade kongress 1987. Där presenterades en rapport som hette ”Lönen – ett medel för tillväxt”. Rapporten framhöll att lönerna skulle sättas på företagsnivå, att företagen borde hålla sig med en egen lönepolitik, att lönerna skulle individualiseras, att lönerna skulle vara resultatinriktade och utformas så att de främjade produktivitet, och mer i samma anda. Den bärande tanken var att lönen skulle vara ett chefsinstrument.

Från att vara ett framförhandlat pris på arbetskraft skulle alltså lönen bli ett medel för chefer att styra de anställdas agerande. Lön skulle därför sättas, inte förhandlas, av närmsta chef. Därigenom sattes också spelreglerna för att påverka sin lön.

Chefer skulle se till att alla anställda, eller ”medarbetare”, som de hädanefter skulle kallas, kände till företagets lönepolitik.

Ordningen och maktfördelningen var tydlig. Chefer bestämmer och informerar om vad som gäller, anställda belönas av chefer i den mån de lever upp till vad chefer bestämt. Så påverkar arbetaren sin lön.

Motsvarande budskap framfördes även i en expertrapport till kongressen, ”Lönepolitik – företagets och chefens styrinstrument” av Lena Östman, som dessutom förklarade varför lönespridning var så viktig. Ju större lönespridning, desto effektivare fungerar lönen som styrinstrument för chefer.1

Detta är emellertid en förändring som tar tid och som kräver resurser. Morgondagens chefer måste få tillfälle att lära sig mer – att lönen är ett ”management-verktyg” som gör det lättare att styra verksamheten och nå bättre resultat. Lön är inte något som de lokala parterna ska göra upp om – över huvudet på dem som är ansvariga för verksamheten. Lönen är i stället ett av chefens olika verktyg.

Inspirationen kom från USA där utvecklade system och rutiner för bedömning av medarbetarna var mycket vanliga.2

Kollektivavtalens uppgift hade reducerats till att ordna fredsplikt och hålla tillbaka arbetskraftskostnaderna. De fick inte inskränka handlingsutrymmet för företagen.

Först ut att skriva på ett avtal i den nya stilen var organisationen Ledarna 1992. Principerna spred sig sedan bland akademikerfacken och inom den offentliga sektorn och har fortsatt att sprida sig över en växande andel av arbetsmarknaden.3

År 1997 slöt ett antal förbund inom LO, TCO och Saco det så kallade Industriavtalet. Avtalet innehöll regler om förhandlingsordningen. Det inrättades också en kommitté som skulle följa tillämpningen av avtalet och ett ekonomiskt råd som skulle förse kommittén med ekonomiskt underlag inför avtalsrörelserna. Industrin angav normen för löneökningarna och det fick stort genomslag i hela ekonomin.4

De samordnade löneförhandlingarna gjorde något av en återkomst med Industriavtalet. Sedan dess har förhandlingarna kännetecknas av ”märket” där ett antal privata industrier sätter märket för andra branscher.5 Detta avtal har dock ett allt större inslag av individuell lönesättning.6

Det som från början var en idé från arbetsgivarna har i allt större utsträckning blivit kollektivavtalsfäst ordning och partsgemensamma principer för lönesättning. Med 2012 års avtalsrörelse slöt Kommunal för första gången ett avtal utan garantier om individuella lönehöjningar.7

1. Salmonsson, Göran. ”När lönen blev chefens verktyg”. Arbetaren, 02 mars 2016. https://www.arbetaren.se/2016/03/02/nar-lonen-blev-chefens-verktyg/.
2. Östman, Lena. Lönepolitik – företagets och chefens styrinstrument. Stockholm: Svenska Arbetsgivareföreningen, 1987.
3. Salmonsson, Göran. ”När lönen blev chefens verktyg”. Arbetaren, 02 mars 2016. https://www.arbetaren.se/2016/03/02/nar-lonen-blev-chefens-verktyg/.
Fransson, Susanne, och Eberhard Stüber. ”Inflytande och makt över lönebildning och lönesättning”. I Makt och inflytande i arbetslivet. Premiss förlag, 2016.
4. Granqvist, Lena, och Håkan Regnér. ”Sifferlösa avtal och andra avtalskonstruktioner: En del av akademikernas arbetsmarknad”. Saco, 2016. https://www.saco.se/globalassets/saco/dokument/rapporter/2016-sifferlosa-avtal.pdf.
5. Lapidus, John. ”An odd couple: Individual wage setting and the largest Swedish trade union”. I Social Democracy and the Swedish welfare model. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, 2015.
6. Lapidus, John. ”svenska modellen – Uppslagsverk – NE.se”. Nationalencyklopedin. Åtkomstdatum 22 oktober 2017. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/svenska-modellen.
7. Salmonsson, Göran. ”När lönen blev chefens verktyg”. Arbetaren, 02 mars 2016. https://www.arbetaren.se/2016/03/02/nar-lonen-blev-chefens-verktyg/.
Fransson, Susanne, och Eberhard Stüber. ”Inflytande och makt över lönebildning och lönesättning”. I Makt och inflytande i arbetslivet. Premiss förlag, 2016.

Minskad lönespridning ökade jämställdheten

Vissa hävdar att ökad lönespridning gynnar kvinnor. Forskning visar däremot att den minskade lönespridningen på 1960- och 1970-talet även minskade löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Som undertecknad tidigare berättat anser Åsa Linderborg att individuell lönesättning missgynnar kvinnor, som inte har samma självförtroende att prata för sig som män.

Även fackförbundet Byggnads motsätter sig individuell lönesättning med argumentet att det skulle missgynna kvinnor. Centralorganisationen Saco, däremot, anser att individuell lönesättning är viktigt för att ”minska lönegapet mellan kvinnor och män och för att öka lönespridningen i kvinnodominerade yrken i offentlig sektor”.

En forskningsrapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, visar dock att löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskade under den solidariska lönepolitiken i Sverige, från 1960-talet och fram till början av 1980-talet. Minskad lönespridning har varit en av de faktorer som förbättrat kvinnors relativa löneläge, står det i rapporten.

Riksrevisionen bekräftar splittring bland lärare

Satsningar på lönespridning leder till sämre sammanhållning bland lärare. Det uppger Riksrevisionen i en ny granskning.

De statliga satsningarna Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet har lett till högre lön men sämre sammanhållning inom läraryrket, uppger Riksrevisionen i en ny rapport. Detta rapporterar tidningen Arbetsvärlden.

Med Karriärstegsreformen infördes karriärtjänster bland lärarna. Vissa lärare som bedömdes vara särskilt yrkesskickliga kunde bli Förstelärare, få kompetensutveckling och lönelyft på 5 000 kronor i månaden.

Lärarlönelyftet sköt till mer pengar till lärare som bedömdes vara särskilt skickliga. Lärarlönelyftet ger en löneökning på mellan 2 500 kronor och 3 000 kronor i månaden.

Som undertecknad tidigare berättat anser många lärare att Lärarlönelyftet leder till splittring bland lärarna.

Riksrevisionen uppger att Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet ger relativt stora löneökningar till en begränsad andel lärare vilket leder till ökad lönespridning.

En majoritet av huvudmännen och rektorerna upplever att Lärarlönelyftet, liksom Karriärstegsreformen, har försämrat sammanhållningen mellan lärare. Närmare hälften uppger även att Lärarlönelyftet påverkat arbetet i arbetslag negativt.

Representanter för Lärarfacken kommenterar detta i Arbetsvärldens artikel. Facken vill själva ha ökade löneskillnader och menar att problemet endast är att löneskillnaderna är ”osakliga”. Det är oklart hur facken vill komma rätta med det problemet.
– Ökad lönespridning är ingenting farligt i sig, problemet uppstår när den är osaklig, säger Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundet, till Arbetsvärlden.

Lärare anser att lönespridning splittrar

Ökad lönespridning är inte någon lösning på skolans problem, anser Li Eriksdotter Andersson, lärare.

Li Eriksdotter Andersson, lärare, riktar i Fria Tidningen skarp kritik mot lärarlönelyftet, som är en statlig satsning för att höja lönerna för vissa utvalda lärare. Hon anser att lärarlönelyftet i många fall tycks leda till splittring av lärarkollegiet och försämring av den psykosociala arbetsmiljön.

De som inte får ta del av den begränsade penningpotten kan uppleva sig (och vara) förbisedda och förfördelade, medan de som befinner sig i andra änden skäms över denna ojämlikhet. Många vittnar om att de reformer som skulle leda till en utveckling av undervisningen och göra läraryrket mer attraktivt istället fått som effekt att man börjat förhålla sig som konkurrenter till varandra, medan andra blivit så knäckta att de valt att lämna läraryrket bakom sig.

Stöd, uppskattning och möjlighet till fortbildning kan göra mycket gott för utvecklingen av såväl lärare som undervisning och skola. Men detta är inte synonymt med att göra karriär eller konkurrera. Tvärt om arbetar vi som bäst när vi får göra det som kollektiv – bidra med olika kunskaper, växa tillsammans, ha tid och resurser att utbyta erfarenheter med varandra.

Lärarfack var drivande för individuella löner

Lärarnas riksförbund har varit för att införa individuell lönesättning. Detta har lett till en kaotisk löneutveckling, anser Lasse Hagborg, lärare.

Lasse Hagborg, lärare, riktar i ett debattinlägg i Aftonbladet skarp kritik mot lärarfacken. Lasse Hagborg är bland annat kritisk till att Lärarnas riksförbund har varit drivande när det gäller införandet av individuell lönesättning.

De som halkade efter i löneutvecklingen hade skäl att fråga sig varför facket inte talade för dem.

En facklig byråkrati accepterade att lönerna individualiserades och även så förhandlingsförfarandet. ”Tala med din chef igen” blev den vanliga uppmaningen till förbigångna lärare.

Fackliga representanter tvådde likt Pilatus sina händer och försökte därigenom frånhända sig ansvaret för utvecklingen.

Löneutvecklingen blev allt mer kaotisk. Lärarfacken har i princip accepterat såväl förstelärarreformen som lärarlönelyftet. En kurs i gymnasieskolan betalas helt olika till två lika behöriga lärare. Detta trots att betygen som sätts på kursen värderas lika.