Lärarfack fortsatt kritiska mot lönesystem de själva förespråkar

Lärarnas avtalsrörelse är nu i full gång. Lärarfacken är kritiska mot ”omotiverade löneskillnader”. Facken förespråkar dock fortfarande individuell lönesättning och ökad lönespridning.

Förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal för Sveriges lärare pågår fortfarande. Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén, Lärarförbundet respektive Lärarnas Riksförbund, sammanfattar fackens krav i Dagens Samhälle.

Facken kräver bland annat löneökningar i ett livslöneperspektiv, ett avskaffande av ”omotiverade löneskillnader”, samt bra löneutveckling utan att byta jobb.

För många erfarna lärare är idag byte av arbete eller arbetsplats fortfarande den enda möjligheten att åstadkomma en reell löneutveckling. Det drabbar eleverna. Erfarna och yrkesskickliga lärare måste därför garanteras en löneutveckling som speglar deras arbete, ansvar och betydelse för elevernas resultat.

Debattartikeln innehåller ingenting om att det system som facken själva förespråkar, med individuell lönesättning och ökad lönespridning som mål, borde omvärderas. Som undertecknad tidigare berättat är ålder inte något kriterium för högre lön och lärare som är trogna sina arbetsgivare får inte förhandla om lönen. Lärarnas Tidning berättade redan 2013 att det finns få bevis för att högre lönespridning leder till högre löner eller en bättre skola.

Byggnads om individuell lönesättning: ”Vi tror det är direkt kontraproduktivt”

Byggbranschens ackordssystem gör att arbetarna får betalt efter prestation. Facket motsätter sig däremot individuell lönesättning. ”Att ställa människa mot människa skapar en osäkerhet”, meddelar Roger Johansson, chef på Byggnads avtalsenhet.

Som undertecknad tidigare berättat motsätter sig facket Byggnads individuell lönesättning. Roger Johansson, chef på fackets avtalsenhet, berättar här mer om detta.
– I grund och botten handlar det om att byggnadsarbete är ett lagarbete. Och om alla arbetar och samverkar efter sina förutsättningar så är det i vårt tycke rättvist att dela på förtjänsten. Dessutom blir det en jämställd och en jämlik lön, skriver Roger Johansson i ett e-brev.

Ackordssystemet i byggbranschen är till viss del prestationsbaserat där arbetsinsatsen påverkar lönen.
– Man jobbar i ett engagerat lag som jobbar och tänker effektivitetshöjande och sedan delar man lika på förtjänsten, meddelar Roger Johansson.

Han meddelar att Byggnads medlemmar är nöjda med det rådande lönesystemet.
– Ja, överlag, men självklart finns det avvikelser. Vi har undersökt detta i samband med diskussioner på byggavtalet.

Förespråkare av individuell lönesättning menar att individuell lön ökar produktiviteten. Byggnads menar att det är precis tvärt om.
– Vi tror det är direkt kontraproduktivitet när det gäller lagarbete. Det leder till osämja och misstro, skriver Roger Johansson.

Påståendet att individuell lön ska minska löneskillnaderna mellan könen håller inte heller Byggnads med om.
– Genom laglön så får du lika lön oavsett ålder, kön eller etnicitet. Om alla får lika blir det ingen diskriminering, skriver Roger Johansson.

Samtidigt finns det tydligen undantag från den här principen. Byggnads har gått med på två avtal som möjliggör individuell lönesättning. Dessa är Plåt- och Ventilationsavtalet samt VVS-avtalet. Roger Johansson svarar inte på varför dessa undantag har gjorts. Han skriver bara att individuell lönesättning inte tillämpas i någon större omfattning inom dessa avtalsområden.

När det gäller lönerna inom byggbranschen är för övrigt industriavtalet, som innebär att industrin sätter normen för lönerna i övriga branscher, under debatt. Nyligen kom en rapport som drog slutsatsen att industriavtalet leder till ökade löneskillnader mellan tjänstemän och LO-arbetare.
– Det klart att den inhemska industrin inte kan höja sina kostnadsramar för mycket i förhållande till andra konkurrerande industriländer. Men frågan är om märket är representativt när man går från industri till en tjänstebaserad marknad. Därför har 6F tillsatt en utredning för att kartlägga fördelar, nackdelar och alternativ, meddelar Roger Johansson.

Sjuksköterskestudenter sågar individuell lönesättning

Sjuksköterskestudenter i Göteborg kräver nu 30 000 kronor i ingångslön. Alla är dock inte överens om att individuell lönesättning är rätt metod för att höja lönerna.

Sjuksköterskestudenter demonstrerade nyligen för ingångslöner på minst 30 000 kronor, rapporterade tidningen GP. Två av dessa studenter intervjuades av den kommunistiska tidningen Proletären. Båda är kritiska till individuella löner.
– När du själv sitter och förhandlar finns det inga garantier, och man får inte den styrkan som finns i den kollektiva förhandlingen, säger Sven Hellqvist till Proletären.

Meis Jalil fortsätter:
– Med individuella löner är det vissa som får sämre lön för att de inte är lika bra på att förhandla. Eller för att de verkligen vill jobba på just det stället. Det kan finnas många olika anledningar till ens val, men man ska inte behöva välja låg lön.

Skandalen på Försäkringskassan är helt i linje med löneavtalet

Handläggare vid Försäkringskassan får högre lön om de nekar sjukpenning, enligt flera medier. Andra har ifrågasatt påståendet. Att ge högre lön för fler avslag är dock helt i linje med Försäkringskassans mål och handläggarnas löneavtal.

Tidningen ETC berättade tidigare i år att Försäkringskassans handläggare fick högre lön om de var flitiga med att avslå ansökningar om sjukpenning. SVT har nyligen följt upp detta i ett eget reportage där en anonym handläggare bekräftar att fler avslag ger högre lön.

SVT hänvisar även till en enkät som fackförbundet ST gjort där ”ett par, tre arbetsplatsombud” bekräftar att antal avslag har varit uppe som del i lönesamtalen.

Sveriges Radios program Medierna har berättat att 100 personer tillfrågades i enkäten, medan endast 20 svarade. Radioprogrammet ifrågasätter därför om det finns ett tillräckligt underlag för SVT:s reportage.

Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler har också sagt till Sveriges Radio att det inte är hennes ”bild” att det som SVT och ETC påstår har förekommit.

Att ge högre lön för fler avslag stämmer dock helt överens med handläggarnas avtal om individuell lönesättning och Försäkringskassans mål, skriver en bloggare med pseudonymen Nidskrivare och hänvisar till dessa styrdokument.

Ramavtalet för myndigheter, RALS, fastställer löneprinciperna för statsanställda. Där står det följande:

En väl fungerande lokal lönebildning bör på ett naturligt sätt knyta an till arbetsgivarens planering och uppföljning av verksamhetsmål och resultat samt ekonomi.

Vad som är verksamhetsmålen finns angivet i Regeringens regleringsbrev för Försäkringskassan:

Försäkringskassan ska verka för att sjukpenningtalet i december 2020 inte överstiger 9,0 dagar. Försäkringskassan ska i sitt arbete med att nå målet samverka med berörda aktörer. Samtidigt ska antalet nybeviljade sjukersättningar inte överstiga 18 000 i genomsnitt per år under 2016-2020.

Lönerna ska alltså sättas efter hur väl personalen uppfyller verksamhetens mål. Verksamhetens mål är att antalet sjukdagar ska minska. Därmed är det inte orimligt att ett lägre antal sjukdagar ska ge högre lön. Nidskrivare kommenterar saken:

När det nu muttras om skandal på Försäkringskassan, så missar man helt vari skandalen ligger. Den ligger inte i att arbetsköparen följer de partsgemensamma principerna för lönebildningen. Skandalen ligger i att fackliga organisationer någonsin skrev på avtal, som förvandlade lönen till ett ensidigt arbetsköparverktyg.

Lärare föreslår generella lönelyft

Individuell lönesättning splittrar lärarna. Det svensk skola behöver är generella lönelyft för alla lärare, menar läraren Daniel Sandin.

Liberalerna föreslår att det införs så kallade huvudlärare i skolan. En sådan tjänst ska innebära ett lönelyft på 5 000 kronor.

Läraren Daniel Sandin riktar skarp kritik mot detta i Svenska Dagbladet. Individuell lönesättning fungerar inte för lärare, menar han.

Det beror på yrkets karaktär. För det första förväntas alla lärare utföra i princip samma uppgift; att lärare då tjänar väldigt olika för samma jobb är orimligt. För det andra är samarbete mellan lärare en central faktor för en framgångsrik skolverksamhet; de senaste årens lönereformer har snarast bidragit till ett sämre samarbetsklimat, vilket i slutändan drabbar eleverna.

Daniel Sandin föreslår i stället generella lönelyft för alla lärare. Han är inte ensam. Som undertecknad tidigare berättat visade en undersökning att en majoritet lärare ville att pengarna i lärarlönelyftet i stället borde fördelas lika till alla. Undersökningen gjordes bland 1 000 grundskollärare på uppdrag av Lärarnas Tidning.

Populistmanifest kritiserar individuell lönesättning

Individuell lönesättning leder till missnöje som i förlängningen kan gynna högerpopulistiska partier såsom Sverigedemokraterna. Det är en tes i Åsa Linderborgs och Göran Greiders bok ”Populistiska manifestet”.

I ”Populistiska manifestet” (ISBN: 9789127153523) analyserar Åsa Linderborg och Göran Greider högerpopulismens framgångar och nödvändigheten av vänsterpopulism. Bland mycket annat tar boken upp individuell lönesättning. Individuell lönesättning anses vara en källa till missnöje då den splittrar kollektiv, försvagar fackföreningsrörelsen och ökar ojämlikheten.

Författarna hänvisar till Stein Stugus studie av human resources management, HRM, där det viktigaste styrningsverktyget är individuell lönesättning.

Man kan invända att de flesta som jobbar på arbetsplatser som styrs av HRM-filosofin inte röstar populistiskt, men då missar man poängen: Individuell lönesättning splittrar kollektiv, försvagar fackföreningsrörelsen och ökar ojämlikheten. Cheferna har fantasilöner medan de anställda måste förnedra sig i kampen om örena. Det är i den processen som ångest och missnöje föds. Var den känslan sedan kanaliseras är en annan sak.

Lärare anser att individuell lönesättning bidrar till betygsinflation

Individuell lönesättning är en bidragande orsak till betygsinflationen i skolan. Det anser en lärare.

Signaturen Adjunkten, lärare sedan 32 år, berättar i en insändare på Allehanda att vissa elever får godkänt betyg trots att de inte lever upp till kraven. En av anledningarna är att lärarna måste framstå som duktiga på grund av den individuella lönesättningen.

En duktig lärare har naturligtvis inga underkända elever. En bra skola har det inte heller, så i en konkurrerande skolvärd ser rektor helst att man godkänner en elev. Och vilken lärare vill ta den striden.

Som undertecknad tidigare berättat förespråkar lärarfacken individuell lönesättning, samtidigt som de är kritiska till just denna lönesättning.

Vad kostar den individuella lönesättningen?

En kritik mot individuell lönesättning är att lönesättningen tar tid och därmed kostar pengar. Frågan är hur mycket.

Som undertecknad tidigare berättat är en kritik mot den individuella lönesättningen höga transaktionskostnader, det vill säga kostnaderna för att nå löneöverenskommelser för var och en. Frågan är hur höga dessa kostnader är. Några aktuella undersökningar verkar inte finnas.

Jag kontaktade Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och frågade efter eventuell statistik. Caroline Olsson på sektionen för arbetsliv svarade att SKL inte har någon statistik över detta och att hon inte kände till om någon annan hade det.

Som ett experiment skickade jag ut en enkät på e-post till alla chefer inom Västerås kommunala vård och omsorg där jag frågade hur lång tid de lägger på lönesamtal. Av 34 chefer svarade endast 5 på enkäten. Dessa svarade att varje lönesamtal kunde ta från 5 minuter upp till 30 minuter. Lönesamtalen är dock endast en liten del i arbetet med lönesättningen. En av cheferna som svarade på enkäten meddelade att varje lönesamtal föregås av ett medarbetarsamtal på cirka 60 minuter, där lön och prestation diskuteras.

Vidare krävs det att både chefen och medarbetaren förbereder sig för dessa samtal. De fackliga representanterna får också bevaka och följa upp individuella löner för varje enskild medlem, och kontrollera att cheferna håller sina löften.

Frågan är därför om en större och mer utförlig enkät kan ge svar på hur stora transaktionskostnaderna är för den individuella lönesättningen.

Kort enkät om lönesamtal

Undertecknad skickade ut en enkät till samtliga chefer inom Västerås kommunala vård och omsorg. Dessa är enligt kommunen 34 stycken.

Frågorna var följande.

1. Får du som chef sätta lön?

2. Har du lönesamtal med de anställda?

3. Hur lång tid uppskattar du att du varje år lägger på lönesamtal?

5 chefer svarade på enkäten.

Samtliga svarade ja på fråga 1 och 2.

På fråga 3 svarade en chef cirka 5 minuter per medarbetare.
Två chefer svarade 5–10 minuter per medarbetare.
En chef svarade 15–30 minuter per medarbetare.
En chef svarade 20–30 minuter per medarbetare.

Individuell lönesättning var från början ett krav från arbetsgivarna

Det var arbetsgivarna som ville ha det individuella lönesystemet för att stärka sina egna positioner. Projektet kan sägas ha sjösatts vid SAF:s kongress 1987.

Åttisju, åttisju. Foto: Erik Hjärtberg
Åttisju, åttisju. Foto: Erik Hjärtberg

Föregångaren till Svenskt Näringsliv, SAF, hade kongress 1987. Där presenterades en rapport som hette ”Lönen – ett medel för tillväxt”. Rapporten framhöll att lönerna skulle sättas på företagsnivå, att företagen borde hålla sig med en egen lönepolitik, att lönerna skulle individualiseras, att lönerna skulle vara resultatinriktade och utformas så att de främjade produktivitet, och mer i samma anda. Den bärande tanken var att lönen skulle vara ett chefsinstrument.

Från att vara ett framförhandlat pris på arbetskraft skulle alltså lönen bli ett medel för chefer att styra de anställdas agerande. Lön skulle därför sättas, inte förhandlas, av närmsta chef. Därigenom sattes också spelreglerna för att påverka sin lön.

Chefer skulle se till att alla anställda, eller ”medarbetare”, som de hädanefter skulle kallas, kände till företagets lönepolitik.

Ordningen och maktfördelningen var tydlig. Chefer bestämmer och informerar om vad som gäller, anställda belönas av chefer i den mån de lever upp till vad chefer bestämt. Så påverkar arbetaren sin lön.

Motsvarande budskap framfördes även i en expertrapport till kongressen, ”Lönepolitik – företagets och chefens styrinstrument” av Lena Östman, som dessutom förklarade varför lönespridning var så viktig. Ju större lönespridning, desto effektivare fungerar lönen som styrinstrument för chefer.1

Detta är emellertid en förändring som tar tid och som kräver resurser. Morgondagens chefer måste få tillfälle att lära sig mer – att lönen är ett ”management-verktyg” som gör det lättare att styra verksamheten och nå bättre resultat. Lön är inte något som de lokala parterna ska göra upp om – över huvudet på dem som är ansvariga för verksamheten. Lönen är i stället ett av chefens olika verktyg.

Inspirationen kom från USA där utvecklade system och rutiner för bedömning av medarbetarna var mycket vanliga.2

Kollektivavtalens uppgift hade reducerats till att ordna fredsplikt och hålla tillbaka arbetskraftskostnaderna. De fick inte inskränka handlingsutrymmet för företagen.

Först ut att skriva på ett avtal i den nya stilen var organisationen Ledarna 1992. Principerna spred sig sedan bland akademikerfacken och inom den offentliga sektorn och har fortsatt att sprida sig över en växande andel av arbetsmarknaden.3

År 1997 slöt ett antal förbund inom LO, TCO och Saco det så kallade Industriavtalet. Avtalet innehöll regler om förhandlingsordningen. Det inrättades också en kommitté som skulle följa tillämpningen av avtalet och ett ekonomiskt råd som skulle förse kommittén med ekonomiskt underlag inför avtalsrörelserna. Industrin angav normen för löneökningarna och det fick stort genomslag i hela ekonomin.4

De samordnade löneförhandlingarna gjorde något av en återkomst med Industriavtalet. Sedan dess har förhandlingarna kännetecknas av ”märket” där ett antal privata industrier sätter märket för andra branscher.5 Detta avtal har dock ett allt större inslag av individuell lönesättning.6

Det som från början var en idé från arbetsgivarna har i allt större utsträckning blivit kollektivavtalsfäst ordning och partsgemensamma principer för lönesättning. Med 2012 års avtalsrörelse slöt Kommunal för första gången ett avtal utan garantier om individuella lönehöjningar.7

1. Salmonsson, Göran. ”När lönen blev chefens verktyg”. Arbetaren, 02 mars 2016. https://www.arbetaren.se/2016/03/02/nar-lonen-blev-chefens-verktyg/.
2. Östman, Lena. Lönepolitik – företagets och chefens styrinstrument. Stockholm: Svenska Arbetsgivareföreningen, 1987.
3. Salmonsson, Göran. ”När lönen blev chefens verktyg”. Arbetaren, 02 mars 2016. https://www.arbetaren.se/2016/03/02/nar-lonen-blev-chefens-verktyg/.
Fransson, Susanne, och Eberhard Stüber. ”Inflytande och makt över lönebildning och lönesättning”. I Makt och inflytande i arbetslivet. Premiss förlag, 2016.
4. Granqvist, Lena, och Håkan Regnér. ”Sifferlösa avtal och andra avtalskonstruktioner: En del av akademikernas arbetsmarknad”. Saco, 2016. https://www.saco.se/globalassets/saco/dokument/rapporter/2016-sifferlosa-avtal.pdf.
5. Lapidus, John. ”An odd couple: Individual wage setting and the largest Swedish trade union”. I Social Democracy and the Swedish welfare model. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, 2015.
6. Lapidus, John. ”svenska modellen – Uppslagsverk – NE.se”. Nationalencyklopedin. Åtkomstdatum 22 oktober 2017. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/svenska-modellen.
7. Salmonsson, Göran. ”När lönen blev chefens verktyg”. Arbetaren, 02 mars 2016. https://www.arbetaren.se/2016/03/02/nar-lonen-blev-chefens-verktyg/.
Fransson, Susanne, och Eberhard Stüber. ”Inflytande och makt över lönebildning och lönesättning”. I Makt och inflytande i arbetslivet. Premiss förlag, 2016.

Journaliststyrelse ger standardsvar på kritik mot individuell lönesättning

Flera motioner till Journalistförbundets kongress innehåller kritik mot individuell lönesättning. Förbundets styrelse håller med om att lönesättningen fungerar dåligt men ser ingen anledning till ändra på systemet.

Som undertecknad tidigare berättat innehåller flera av motionerna inför Journalistförbundets kongress kritik mot den individuella lönesättning som facket har gått med på. Nu finns motionerna tillgängliga på nätet med kommentarer från förbundsstyrelsen.

Västra distriktet skriver i sin motion:

Ett system kring lön som inte är ett helt objektivt och transparent gör att medlemmar kan uppleva det svårare att ta konflikter med arbetsledare. Man är helt enkelt rädd att det ska synas i lönekuvertet om man vågar protestera.

Västra distriktet föreslår därför bland annat att Journalistförbundet i avtal stärker fackets roll i löneprocessen.

I de senaste löneavtalen som Journalistförbundet har tecknat saknas individgaranti. Det innebär att medlemmar vid en löneförhandling kan bli ”nollade”, alltså bli helt utan löneökning. Ekendistriktet och Förlagsdistriktet, samt LO Mediehus journalistklubb föreslår att Journalistförbundet ska strida för en individgaranti i löneförhandlingarna. Nordvästra Skånes journalistklubb föreslår att förbundet utvärderar de senaste årens löneavtal med syftet att för framtiden arbeta för avtal som ger varje medlem reallönelyft.

Nordvästra Skånes journalistklubb påpekar också att fredsplikt råder när facket ska övertyga arbetsgivaren ”om en juste fördelning av löneutrymmet”.

Madeleine Bengtsson, reporter hos Mittmedia, föreslår att förbundet avskaffar systemet med individuell lönesättning i löneavtalet. Hon menar att individuell lönesättning splittrar arbetarna:

Det enklaste sättet att få en stor löneförhöjning är inte att jobba hårt, utan att ha ”dåliga” kollegor. Så istället för att få en stark personalgrupp uppmuntrar pottsystemet till en ojämn grupp där ingen vill hjälpa varandra.

Det är osolidariskt, dåligt för arbetsmiljön och i många fall rent av kränkande mot medlemmarna.

Journalistförbundets förbundsstyrelse kommenterar dessa motioner med argument och formuleringar som känns igen från andra tjänstemannafack. Systemet med individuell lönesättning ifrågasätts inte. Alla problem som medlemmarna vittnar om anses bero på brister i tillämpningen.

Individgarantin har Journalistförbundet avtalat bort i utbyte mot att det ska göras årliga utvecklings- och lönesamtal. Detta anser förbundsstyrelsen på sikt kommer att leda till en mer rättvis lönesättning. Att många arbetsgivare ”både brister i tydlighet och saklighet i lönesättningen” ska lösas med partsgemensamma utbildningar.

Förbundsstyrelsen föreslår att de ovan nämnda motionerna med dessa kommentarer ska anses ”besvarade”. En intressant upplysning i sammanhanget är dock att lönetrappan (ett annat ord för tarifflön) avskaffades efter en medlemsomröstning i början av 1990-talet. Frågan är hur dagens medlemmar skulle rösta, med facit i hand.

Som undertecknad också tidigare berättat har förbundets ordförande Jonas Nordling riktat luddig kritik mot hur den individuella lönesättningen tillämpas.